Gasen i botten

God morgon måndag! Ny vecka, nya friska tag…typ? I mitt huvud snurrar tankar kring följande:

Den senaste tiden har jag varit så sjukt produktiv på jobbet. Mina planeringar har stämt, mina listor bockats av och jag har levererat levererat levererat. Förra veckan gjorde jag ingenting alls. Jodå, det gjorde jag förstås, jag gjorde det jag bör men inte alls med samma geist och frenesi. Har stämplat ut tidigare (bildligt talat, har ej stämpelklocka), har suttit ner vid förmiddagskaffet och pratat med kollegor. Såna saker.

I mars var jag väldigt social med mina mått mätt. Träffade folk och gjorde urläskiga saker som att åka till Stockholm och hänga med folk som jag aldrig träffat tidigare. Så fantastiskt roligt. Och utmattande. Nu vill jag bo på en öde ö i några veckor för att detoxa min fransiga själ.

Vissa föräldralediga dagar är det fläng från morgon till kväll med tider att passa, öppna förskolor, volontärsgrejsande, ärenden och kalasplaneringar. Andra dagar köper jag chips och ligger som en död sill i soffan medan bebis kryper runt på mig och plockar chipsrester från min tröja.

Ibland storkokar jag bolognese på kycklingfärs, fullproppad med protein och nyttigheter, äter enligt #cleaneating-konstens alla regler (nästan) och tänker att det är konstigt att folk smäller i sig så mycket ohälsosamt. Sedan gör jag som punkten ovan. Igen. Går att byta ut ”chips” mot ”kexchoklad/kanelbullar/smörgåsar/smågodis/amerikanskapannkakormedlönnsirapmycketbaconfruktsalladochkaffetack”. Eller varför byta ut förresten, allt på en gång går också bra.

Ibland tränar jag dubbelpass. Ibland säger min aktivitetsklocka att jag rört mig ungefär 4% av dagens mål.

Jag kan spara pengar i några månader. Hålla hårt i slantarna vi har och prioritera rätt. Sen bränner jag allt (och lika mycket till, förlåt kreditkortet och barnen som får gå barfota i snön) på några veckors online-shoppande. Oops.

Det där med lagom är svårt. En jämnare produktionstakt på jobbet vore kanske bra? Träffa vänner ibland och vila själv ibland? Vara lagom aktiv varje dag, ha lagom med inbokade grejer. Äta bra för det mesta. Hålla sin budget. Balans, lagom, vuxen. Men är det någon som lever så? Hur gör ni? Lär mig!!

Eller är det ens eftersträvansvärt? Kan jag fortsätta maxa och bromsa, maxa och bromsa? Fick lära mig när jag tog körkort (för 18 år sedan!!!) att det är väldigt ineffektiv körning som drar onödigt mycket bränsle. Det är ju dumt. Mot miljön och så. Men det är ju gött att trycka gasen i botten liksom.

 

(Bara det att jag får bensinstopp så himla ofta)

8 reaktioner på ”Gasen i botten

  1. Jag tror jag gillar svängarna men med tekniken att liksom ta svängarna på ett sätt så man inte åker av/ner i diket. Och det är ju just det som är det luriga, att lära sig hur vägen går och vilken lutning kurvorna har. Men sen… Åk bara! 😜

  2. God morgon! Jag känner igen mig precis i det du beskriver, sån är jag också. Vill vara planerande och gärna hålla ett jämnt tempo genom livet men verkligheten är ju annorlunda. Den ställer till det och det är bara att anpassa sig. Svårt att få till balansen men jag tror man är rätt ute om man hela tiden strävar efter det i alla fall?

    • Balans kräver ju ständigt arbete. Börjar man tänka på annat så ramlar man ju… Och vem orkar vara fokuserad jämt! jag vill vara mer lagom men samtidigt, att ständigt vara helt jämn kanske är tråkigt… Jag tilltalas mest av det när jag är trött :-). Jag älskar ju att tuta och köra i perioder! Kanske är det värt det? Så länge man kan bromsa i tid innan väggen, förstås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s