GretaGos ett år

Och så blev hon då ett år. Lilla Liten. Greta. GretaGos går hon under här hemma. Eller Gullan. Mest för att hon har en bebiskusin som heter Astrid och vi hade några gammelmostrar som hette Astrid och Gullan. Vår älskade lilla trea!

”Efterrätten när man egentligen borde vara mätt redan” skrev jag tydligen när jag var nygravid. Och så är det lite med tredje barnet. Inte så självklar! De flesta vill ha ett barn. Många vill ha syskon till det barnet och så blir det två. Men att fortsätta efter det? Inte nödvändigtvis. Men ni vet, det finns ju alltid plats för glass, hur mätt man än är… Vi har alltid velat ha tre barn (eller fyra! sa vi innan vi hade några barn alls… men nu är vi helt klara!) och när jag hade överlevt min andra hyperemesisgraviditet, då med Teodoras lillasyster Eloise, så bestämde jag mig för att HG inte skulle bestämma om vi fick en trea eller ej. Och jag klarade ju ännu en gång som ni vet. Greta är min första bloggbebis, en graviditet ni fått följa kräkrapport för kräkrapport… Det känns ändå roligt (i brist på bättre ord) att ha den tiden dokumenterad.

Att älska fler barn är inte svårt. Kärlek växer, hjärtat växer. Och med kärleken till det nya lilla barnet kommer också extra kärlek till hela familjen. Kan inte förklara det bättre, men att se syskonen interagera och älska varandra sinsemellan gör att jag älskar dem ännu mer (vilket jag inte trodde var möjligt). Att se sin man med ännu en bebis, eller under en hög av alla tre gör att jag älskar honom ännu mer också. ”Tänk att jag är gift med en trebarnsmamma” sa han häromdagen. Ja, tänk! (Och jag är gift med en 40-åring!)

Att rodda tre barn är svårt. Jag känner mig oftast oerhört otillräcklig. Men ibland som värsta super woman! Tänk ändå, att få ihop det (näppeligen…) med jobb, hus, träning, sociala förpliktelser, nöjen och TRE BARN! Jag vet att jag inte är unik på något sätt, och att det finns många med betydligt fler barn (som dessutom påtar i trädgården och bakar eget bröd och sånt. Alltså föräldrarna. Fast deras barn kanske också påtar och bakar i och för sig.). Men jag känner mig empowered ändå. Korta stunder. Mellan frustrationsutbrotten.

Anyway. Hon är ett år nu. Hon som är så sjukt lättroad och har världens härligaste skratt. Hon som pussar sin pappa med öppen mun men vägrar pussa mig. Hon som säger ”geeta” (Greta), ”tittut” och ”tata” (tack tack). Hon som vill ha en napp i munnen och en i varje hand när hon ska somna. Hon som lägger sig på tvären mellan oss i sängen och inte sover hela nätter ännu. Den perfekta efterrätten.

GretaGos, Gullan, älsklingsflickan min. Denna helgen firar vi dig med blommor och paketer och femstämmig födelsedagssång. Ja, stämsång är stort i vår krets om du inte redan märkt det. Samtidigt firar vi hela familjen, vi är kompletta nu för att du är här.

På kalas matar mostrar med tårta, hur skeptisk man än är.

3 reaktioner på ”GretaGos ett år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s