Fokus sista tredjedelen av #100darkvar

Ett hundra dagar gav jag mig, i slutet av januari. För att tappa resten och liksom sätta punkt för Post Baby Shape Up-året (och komma i mina kläder igen). Och som vanligt med såna här grejer är det svårast på slutet. När kroppen känns nästan som vanligt och en del av kläderna passar och livet är ganska bekvämt, ändå.

Hela mars är ett enda plus minus noll. Vilket inte är någon som helst katastrof men liksom inte riktigt enligt plan. Det var stress och tröttma och sjukdomsveckor och jag förlorade fokus så som jag gör när det är för många bollar att försöka hålla i luften samtidigt. Sån är jag. Ingen maskin. Bara en mamma/marknadsansvarig/känslomänniska/fru/kompis/människa.

De två första tredjedelarna av dessa hundra dagar har resulterat i cirka 2,5 kilo minus. Den sista tredjedelen skulle jag vilja tappa fem kilo. Vilket är mycket orealistiskt förstås. Men jag plockar upp mitt fokus där jag förlorade det någon gång i slutet av februari och kör på. Landar där jag landar. Kanske kan knäppa jeansen då, kanske inte. Who´s counting. Själva upplägget är detsamma som från starten – det är inte upplägget som sådant det är fel på, det är själva genomförandet!

Mina ”trösklar” just nu:

Morgonträningen är fortsatt en utmaning. När nätterna ibland är trassliga blir det en extra stress att ligga och tänka på att jag snart ska gå upp och träna. Ibland somnar bebisen om alldeles utmärkt men jag ligger vaken och jagar upp mig. Så himla onödigt. Jag pusslar därmed för att få till träning vid andra tidpunkter. Det är i sig en utmaning på grund av Livet, ni vet. Fullt ös om dagarna, trött på eftermiddagen, själv med barnen vissa kvällar osv osv. Men det funkar, jag tränar!

Planering och förberedelser är typ mitt bästa men just när det gäller kosten så slarvar jag. Kanske det klassiska ”sätter mig själv sist”-tänket? Har i alla fall gjort en noggrannare planering nu samt storkokat en del mat så att det finns färdigt i frysen. Ibland flyter vardagen på väldigt smidigt och då är det lugnt men när Livet ställer till det så behöver vi ha back up för att inte hamna i hämtpizzeträsket. Det är inget fel på det i sig (ibland), det triggar bara gärna igång mitt ”allt eller inget”-tänk. Jag är en väldigt lättvält dominobricka när det gäller såna här saker!

När min återhämtning inte riktigt är on point så är inget annat det heller. Jag vet att det här den viktigaste punkten för mig (sömn i första hand men också andra typer av återhämtning) men också den som ryker först när effektivitetspolisen i mig rycker ut (dvs nästan jämt). Därför tänker jag extra mycket på det just nu. Att göra en sak i taget till exempel. Att inte alltid lyssna på musik eller poddar när jag gör monotona uppgifter. Att välja bort träningstimmen för att istället laga ordentlig mat. Eller välja bort träningen för att bara sitta ute på en bänk och lapa lite sol… Jag vill hålla hela våren, sommaren, året, livet. Det gör jag inte om jag alla månader ser ut som mars gjorde. Måste inse det!

Just den här sista punkten får jag skriva mer om. Någon gång. Nu ska jag ut och lapa lunchsol!

It’s focus o’clock

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s