Final i Strong Curves Bootyful Beginnings!

Strong Curves är ingen tävling och det finns förstås ingen final men alla som kämpat sig igenom ett strukturerat träningsupplägg känner igen känslan när man närmar sig det inbillade målsnöret. Jag genomförde! Lättnad! Dags för något nytt! Tolv veckors Strong Curves har tagit mig tjugo veckor. True story. TJUGO veckor! Jag bestämde mig rätt tidigt, förmodligen runt den första omgången förkylningen/tröttma/stress som satte käppar i hjulet att jag helt enkelt skulle genomföra varje pass, ett i taget, hur lång tid det än månde ta. Pass A, pass B, pass C. Pass A, pass B, pass C. Planen var förstås att köra tre pass per vecka i tolv veckor men planer tar sällan hänsyn till Livet. Slutsumman blev således tjugo veckor. Här är mina tankar om Strong Curves!

Det är roligt! Passen är uppbyggda på ett sätt som tilltalar mig väldigt. Relativt effektivt, det blir lite flåsigt men är samtidigt tungt. Fokus på stora rörelser men också något isolerande mot slutet. Så lägger jag själv gärna upp pass.

Det är nyttigt! Att jobba igenom rörelserna från grunden är oerhört bra för mig. Dels eftersom jag börjat om efter en graviditet men också för att jag egentligen aldrig lärt mig ordentligt. Progressionerna har känts rimliga under veckornas gång men jag har inte riktigt hängt med, eftersom…

…det är svårare än jag trodde! En helt vanlig knäböj utan vikt? Inte enkelt. Höftlyft, tja funkar. Höftlyft på ETT ben? Funkar inget vidare. Utifrån mina förutsättningar skulle jag börjat på ett ännu enklare program (men det finns inte). Istället har jag skalat övningarna utifrån författarens anvisningar. I övningsbanken finns övningarna beskrivna från enklast möjliga till de tyngsta varianterna och jag har helt enkelt valt enklare varianter när jag inte klarat de anvisade övningarna.

Det är perfekt med helkroppspass! Att träna hela kroppen varje gång är särskilt bra när det ibland dröjer lite mellan passen. Att jag skulle träna tex rygg och biceps ett pass nu och sen går det kanske sex dagar till nästa pass blir inte särskilt effektivt. Helkroppspass är bättre för mig. Hela kroppen känns liksom i trim hela tiden. Och det absolut bästa med det är träningsvärken! Eller snarare avsaknaden av träningsvärk. Bret Contreras argumenterar väldigt väl för sitt upplägg och hävdar bland annat att det verkligen är en fördel för rumpan att tränas ofta. Dessutom menar han att träningsvärk är kontraproduktivt och inget att eftersträva och jag håller helt med.

Jag är en sån som får träningsvärk bara av att titta på en hantel. När jag tidigare kört mer traditionella Leg Days så har jag haft oerhört ont efter. Alltså, typ feberfrossa-aktigt första nätterna. Kan inte böja mig ner och plocka upp bebis-ont. I fem-sex dagar har jag varit påverkad och det har gjort att jag inte alltid varit så sugen på att träna ben överhuvudtaget. Att bli så påverkad i vardagen funkar inte heller riktigt, jag kan inte bete mig som ett kylskåp varje gång jag ska sätta mig med bebis på golvet. Nu när jag tränat ben vid varje pass så har jag absolut fått lite träningsvärk (i hela kroppen förstås) men bara på det där sköna sättet. När man känner att musklerna använts men har kvar normal rörlighet och kan träna ett liknande pass igen två dagar senare. Passar mig alldeles utmärkt och därför har jag utformat kommande träningsupplägg på samma sätt!

Jag bläddrar i Strong Curves rätt ofta. Kollar övningar och har använt mig av mallen för att forma kommande upplägg. Jag följer Bret Contreras i olika sociala medier och får ofta bra input kring teknik och anatomi som hjälper mig framåt. Just nu kommer jag fokusera på högre intensitet men längre fram kommer jag ge mig på något av de andra programmen i boken. Eller så kör jag bootyful beginnings igen, och förhoppningsvis kan jag göra alla övningar som man ska då.

Kosmetiskt då? Har jag fått en imponerande bakdel? Nja, framförallt har jag HITTAT min bakdel och det bådar gott inför framtiden. Jag upplever lite mer junk in the trunk men när jag tittar på bilder ser jag egentligen inget som bevisar detta. Kanske är det just att jag blivit mer medveten om rumpen som gör att jag betraktar den på ett annat sätt… Egentligen spelar det ingen roll, jag vill vara STARK! Men det skadar ju inte med lite rondör på rätt ställen, det gör det ju inte… Ge mig ett år! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s