Jag börjar inte om

Vet ni, jag förstår inte min kropp för tillfället. Vi har slutat prata samma språk! Jag har de senaste åren blivit så himla bra på att förstå kroppens signaler, att tolka om till exempel trötthet är jag-måste-bara-sova-trötthet eller jag-är-lat-och-måste-pressa-mig-lite-trötthet. Men sedan januari någon gång så är det som att kroppen pratar…franska och jag kommer bara ihåg ”je ne fume plus” från gymnasielektionerna (i och för sig en mening jag faktiskt kan använda).

I söndags var jag så sjuk att jag höll på att döööö. Överdriver kanske en aning men jag hade ont i halsen och kände mig febrig och superhängig och gnällde mer än alla mina barn sammantaget. Stannade hemma från jobbet i måndags och sov en himla massa. Igår kände jag mig helt frisk och superpigg. Idag tränade jag på gymmet och kände mig starkare än på mycket länge. Och så har de senaste sex veckorna varit! Sjuksignaler och sen ingenting. Tröttma och träningsvila ena dagen. Superpigg och stark på gymmet nästa dag.

Så jag ger upp. Jag försöker inte tolka kroppen och jag tänker baske mig inte lära mig franska så här på ålderns höst (är mer sugen på arabiska!). Jag bara kör. Eller inte kör. Och det blir ett himla mischmasch och säkert jätteflaxigt men skit samma. Det bästa är ändå att jag inte börjar om! Jag bara fortsätter!

Förr i tiden var varje liten bump in the road en potentiell nedförsbacke till mitt gamla liv. Jag var ständigt rädd för att nu, den HÄR gången skulle jag inte komma igång igen. Nu skulle den här träningseran komma till sitt bittra slut. Men det hände aldrig. Och nu är jag inte rädd för det längre! Jag blir sjuk och jag blir trött och jag blir stressad och jag blir förhindrad av orsaker och anledningar men sen fortsätter jag bara.

Så himla grymt!

Fortsätter bara

6 reaktioner på ”Jag börjar inte om

  1. Känner igen mig! Har också reumatism och vet att det ibland spökar på konstiga sätt – det är ju en autoimmun sjukdom så rimligen är ju immunförsvaret f*cked up. Det spelar ständigt kroppen en spratt! (Kan ha febertoppar på nätterna exempelvis..) och sen är det väl det här som är livet? Majoriteten av oss kommer att vara periodare! Några kilo plus här och pite extra tårta på fredagsfikat där och nästa vecka lyfta tungt på gymmet och bara vilja äta kvarg. Nej men typ, du fattar. Och utöver min rant så vill jag bara tillägga att du är fantastisk och en av veckans höjdpunkter är att läsa din blogg 😙😙

  2. Du är inte ensam om att känna dig lite upp eller ner, hit eller dit, för här är det precis samma sak! Och jag fattar ingenting! Precis som du har jag förkylningskänningar ena dagen som är helt väck nästa dag. En trötthet av sällan skådat slag kan komma från ingenstans för att nästa dag vara helt borta. Ena träningspasset känns energin som bortblåst och pulsen rusar i höjden (för nästan ingenting) och nästa gång kör jag på som en galning på gymmet och vill nästan inte åka hem.

    Vad är det som händer? Är det åldern? Är det årstiden? Det är ju sjukt jobbigt att planera in träning och andra aktiviteter för man vet aldrig hur kroppen är just Den dagen.

    Förutom detta så har jag en rygg som bråkar med mig lite då och då (diskbråck både i ländryggen och bröstryggen) och det är inte alltid den ”tajmar in” med resten av kroppen heller.

    MEN precis som du så fortsätter jag bara! (Börja om finns inte!) Man bara fortsätter och fortsätter!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s