Jag är perfekt. Not.

Jag tror inte att någon i världshistorien någonsin läst min blogg (under de typ fyra år jag bloggat alltså) och tänkt ”Åh, hon verkar alltid så himla glad/snygg/pigg och har alltid träningsmotivation/välstädat/buffertkonto. Om ni har läst min blogg och tänkt så, så har det inte varit min blogg. Om ni har tänkt ”hon är alltid så himla rolig” så har ni förstås rätt. Men i övrigt så har jag en miljon tillkortakommanden och jag visar dem frikostigt här, till framtida tack-men-nejtack-chefers stora glädje. Här kommer fem som ni kanske inte vet om sedan innan!

1. Jag är snobbig med språk och stavning. Jag är språkpolis, surprise surprise (ingen i min närhet är surprisad) och jag stör mig väldigt på särskrivningarna och konsekventa felstavningar. Eller alltså, jag stör mig på folk som inte kan skriva som folk. Jag förstår att det kan finnas anledningar (som dyslexi) bakom men vet jag inte om det så blir jag bara störd. Kan du stava och uttrycka dig i skrift så tycker jag automatiskt att du är smart. Motsatsen kan du räkna ut själv… Ocharmigt va! På samma vis blir jag oproportionerligt upprörd och generad om jag själv gör något fel och någon annan påpekar det. Det är tur att det aldrig händer…hrm.

2. Jag är väldigt oallmänbildad och har i största allmänhet ett utbildningskomplex. Jag ser fram emot att hjälpa Stor med läxorna när hon börjar mellanstadiet för det är väl ungefär därifrån jag har tappat allt som man lär sig i skolan. Jag kommer knappt ihåg vad vår egen statsminister heter (hej på mej som läste statsvetenskap på universitetet innan jag tog ett femton år långt sabbatsår…and counting) och fråga mig sannerligen inte om typ finansministern (finns det ens en sådan?). Trodde länge att Åmål låg i Norrland. Kan inget om fysik och sånt. Men jag vet vad Brangelinas barn heter. Och de senaste 15 åren har jag jobbat, större delen av tiden med marknadsföring och kommunikation men jag har ingen utbildning inom det. Undrar när de kommer på mig och skickar mig på tvångsutbildning. Vilket väl vore bra i och för sig, då kanske mitt komplex ger sig? Samtidigt är jag grymt osugen på att sätta mig i skolbänken i tre, fyra år. Ett år skulle jag kunna tänka mig. Eller någon sån där kombinera-med-jobbet-utbildning. Tips?

3. Jag vet aldrig vad jag ska tycka om saker och ting. Ska barn få betyg tidigt i skolan eller ej? Tycker jag att partierna bör samarbeta över blockgränserna? Är nidbilder en viktig del av yttrandefriheten eller helt enkelt stötande? Är det bra med alkoholmonopol? Privatisering yes or no?! Jag läser en massa artiklar och ledare och krönikor och håller med båda sidor – för de argumenterar ju så bra för sin sak… Fru gråzon, det är kanske jag det.

4. Jag är oansvarig med pengar. Jag är mamma till tre barn. Har ett hus som behöver fixas till här och där (typ hyfsat viktiga saker som tak) och en bil som kan gå sönder och en kyl och frys som köptes förra århundradet (och redan har lagats några gånger). Men buffert har jag inte. Skuld på kreditkort har jag däremot. Det är inte Lyxfällan nästa (än) men lite mer kanske man borde kunna förvänta sig av en vuxen, någorlunda ansvarsfull människa? Jag tycker det och gör tjusiga budgetplaner i Excel. Tills jag tänker ”äsch, spelar ingen större roll i den stora konkursen” och maxar kreditkortet igen. (Och självklart är vi två om vår ekonomi men det är jag som har hand om den. Och så är vi båda väldigt obrydda och o-oroliga när det gäller pengar…). Nu är ett av mina mål för 2016 att få lite kontroll på riksdalerna en gång för alla, får återkomma om det (om jag har råd, vilket jag förmodligen inte har).

5. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig. Alldeles, alldeles, alldeles för mycket. För man kan inte vara älskad av alla. Inte ens jag!

Jag har ju till och med en gloria för sjutton gubbar!
Jag har ju till och med en gloria för sjutton gubbar!

Jag förstår att du inte har några som helst skavanker men OM du skulle ha något som är pyttepyttelite skämmigt eller negativt så kan du väl berätta det? Don´t leave me hanging…

31 reaktioner på ”Jag är perfekt. Not.

  1. Men åh alltså vi är ju typ samma person…eller i alla fall systrar 😉 Skriver under på flera av dina punkter men kan modifiera en aning:
    1. Det där med språkpolisandet (it’s a word!) med särskrivningar och allsköns småfel. Har svårt för personen som utrycker sig som tolvåringar i text (inte sagt att det inte finns tolvåringar som skriver fantastiskt men de är få..).
    2. Allmänbildning… Kan väll säga som så att min familj inte längre vill spela TP eller liknande med mig eftersom jag har en tendens att vinna ofta. Med det inte sagt att jag är smartare än dem men till skillnad från dem så suger min hjärna åt sig en massa oviktigt som kändisars barn tex. (Maddox, Shilou, Pax, Sahara, Knox, Vivienne…)
    3. Oansvarig med pengar ; skyldig. Till viss del i alla fall. Har i alla fall två par nya skor av Cecilia Blankens nu och hoppas att det inte kommer fler fakturor på försäkringar som har förfallodag denna månad. PS. Har att göra med det där med stiluppdateringen.
    4. Bry sig om vad andra tänker om mig. Japp! Alltid gjort, jobbar på att bry mig mindre. Måste var jobbigt att umgås med någon som fokuserar mycket på andras åsikter (kan kopplas till -vet inte vad jag tycker- punkten).
    5. Har kort stubin. Påverkas negativt av lite sömn, tjat, stress, för lite träning, för lite mat med mera. Dvs ingen härlig utgångspunkt för småbarnsåren men jag jobbar på det och ett av årets nyårslöften är att minska ”utbrotten”.

    Volia! Lite mer av mig.
    PS #2. Skyller alla eventuella stavfel mm på stavningskontrollen i telefonen, just saying! DS

  2. Åh nej!!! Jag kom på en sak till, som hänger ihop med det andra, att jag alltid måste byta ut, göra om, ha nytt. Jag sitter nämligen i skrivande stund och beställer mig en ny kalender. Också sååååå typiskt mig och helt störigt. Och DYRT!!! Men den gamla är liksom… Gammal? Nu när jag snart är frisk måste jag ju liksom börja på nytt. Med… Öh? Livet? Som sagt, helt störigt och väldigt oekonomiskt.

  3. Alltså min mest störiga sida är nog att jag alltid måste byta ut och göra mig av med saker om de inte blev som jag hade tänkt mig. Ge saker och människor en andra chans? Hm…

    T ex har jag otaliga gånger funderat på att flytta hela familjen till ett annat hus, en annan stad eller ett annat land (!!) bara för att jag tror att det skulle ge oss en annan dimension. Jag har ofta behov av att byta ut hela min garderob, hela kylen, mitt träningsprogram, mina intressen, hela min necessär, byta ut mina barn (haha, bara skoj! Eller..?!) och nu till exempel sitter jag och funderar på att byta jobb. Bara för att jag varit sjuk hela veckan och liksom glömt hur man gör när man jobbar. Då tänker jag att det nog är lika bra att byta jobb helt och hållet, istället för att gå tillbaka nästa vecka och ta vid där jag slutade. Alltså det låter ju helt störigt och leder ibland till ganska ogenomtänkta beslut… Men nu har jag inte tid att skriva mer, måste in och kolla arbetsförmedlingen igen 😉

  4. Åh, underbara och älskade, med fel och brister OCH gloria 😉

    Här kommer ett axplock från min lista av tillkortakommanden:
    1. Är alltid lite nervös när jag skriver en kommentar här eftersom jag vet hur mycket du stör dig på människor som inte kan skriva ordentligt…. (Det är själva den att jag inte kan få till en stavningskontroll innan jag klickar på skicka kommentar.)
    2. Jag skäms för att jag låter så stadig och rejäl i de flesta sammanhang och ger ett sken av att jag inte skulle dra mig för att ta upp spörsmål och konflikter på ett rakt och öppet sätt (kryper oftast ihop som en slemmig snigel när det närmar sig i verkligheten).
    3. Beslutsångest- that´s me!
    4. Jag blir alltid lika förvånad när folk kommer till mig för klädråd och hajar till när jag inser att det nog är för att jag sålt kläder i någon variant i snart 10 år (!). Jag är ju inte ens särskilt modeintresserad…. Men säg INTE det till någon.
    5. Jag är ofta en rätt kul tjej, men gör mig ofta rolig på andras bekostnad vilket visat sig vid upprepade tillfällen inte alltid är så uppskattat… att jag aldrig lär mig.
    6. Jag är absolut världsbäst på att skjuta på städning och klappar mig själv (ofta högljutt så att andra ska inse att det minsann är planerat och med avsikt) på axeln för att jag har förmåga att släppa alla måsten och prioritera viktigare saker (typ barnen som jag då bara skäller på för att de stökar ner och stör mig i min ångest över att jag aldrig städar).
    7. Är sorgligt dålig på Sveriges geografi utanför området mellan Linköping till Dalsland (OBS! söder om de där stora sjöarna).
    8. Min allmänbildning är en skam och jag klarar inte ta in det som händer i världen och skulle nog inte kunna redogöra för en enda av världens konflikter på ett sätt som någon skulle begripa.
    9. Jag är smått livrädd för att bli gammal och har börjat haja till när jag ser mig i spegeln på morgonen, investerade i consealer som används flitigt numera. Hoppas samtidigt att åldern ska ta mig från de där tonårsfinnarna som poppar upp varje månad. Någon fördel måste det väl vara med förfallet???? Men än så länge får jag dras med både rynkor, pigmentfläckar OCH tonårsacne mest hela tiden.

    Shall I go on? Vi får kanske ta en stor kopp kaffe någon dag för att plöja oss igenom detta ämne tillsammans vännen… Typ på Hooks herrgård medans vi sätter i oss fina snittar och flyter ut i bubbelpoolen

  5. Känner igen mig i mycket. Särskrivningar alltså, blir galen!!!
    Är dålig med pengar, de rinner genom mina fingrar. Har oxå ett finfint excelldokument. Jobbar på att ha bättre koll, jag mår inte bra annars. Vi borde helt klart ha större buffert.
    Jag pratar utan att tänka ganska ofta och är
    alldeles för nyfiken, både en bra och mindre bra egenskap.
    Som du ser, finns ngt hos alla 🙂 härligt inlägg!

  6. Underbart inlägg. Jag är konflikträdd. Lite opraktiskt men sett från den ljusa sidan blir det ytterst få konflikter. 😉
    Sedan är jag långsint. Väldigt, väldigt långsint. Rätt osunt men det här jobbar jag på. Ibland.
    Jag är livrädd för att andra ska tycka illa om mig. Det är faktiskt lite jobbigt för så länge jag, min familj och mina vänner tycker om mig borde jag ju vara nöjd. Kreti och pleti är inte viktiga. Det säger hjärnan, känslan säger något annat.

  7. Haha! Kan verkligen skriva under på 1 och 3. Dessutom har jag grym beslutsångest och är ordentligt konflikträdd. Och fastän jag inte vill det så har jag ganska långt till skratt och leende ibland. Är helt enkelt inte så lättroad. Men allt det där till trots så är jag nöjd med mig själv. Jag duger som jag är! Tack för bra inlägg!

  8. Grymt inlägg, skönt med lite mänsklighet
    🙂 Jag är också oansvarig med pengar, och det är sjukt dåligt att vi (jag) inte har mer sparat/buffrat med tanke på att vi har två rejäla inkomster varje månad i det här hushållet.

    Utöver det har jag väldigt svårt för när människor behandlar sina djur som bebisar. Pinsamt.

    • Guu vad skönt angående pengarna, det är verkligen ett komplex även om vi hittills aldrig varit sig svultit ihjäl eller behövt flytta från hus och hem… Och håller helt med ang djur, jag är nog faktiskt djurovän i största allmänhet… Ytterligare en sak till min lista! Förstår mig inte på husdjur 🙂

  9. Den sista är verkligen jag! Har bara aldrig tidigare insett att det verkligen är OANSVARIG jag är. Haha! Kanske ska betänka detta… Och så stör jag mig sjukt mycket på folk. Vissa speciella alltså. Typ somliga av mina föräldrar, som kan reta mig bara genom att andas. Hemskt!

  10. Hej! Det här var verkligen ett roligt inlägg. Tack! Det gjorde min dag att någon delade med sig av något annat än listor gjorda av en fröken perfekt.
    Här kommer min:
    1. Jag har överseende med personer som krånglar i kassan när det är lång kö. Alltså jag tänker att dessa personer har en lägre förmåga att hantera komplicerade kassasituationer och därför är det synd om dem. (Usch vad hemsk jag är, men det är bara genom att tänka så som jag kan hantera min frustration.)
    2. Jag tänker att folk som svär mycket har en lägre intelligens eftersom de inte kan använda andra ord som låter bättre. Försöker dock att hålla inne med alltför många kommentarer på temat.
    3. Trots att jag har en universitetsutbildning för mitt jobb så undrar jag allt som oftast när någon ska komma på att jag bluffar. Har ofta ingen aning om sådant som jag anser att jag borde ha. Skyller då på att jag inte har koll på vad den senaste ”riktlinjen” eller ”forskningen” säger så att jag köper mig tid att kolla upp saken i fråga.
    4. Jag har grym beslutsångest. Kan spendera en halvtimma framför müslihyllan på ICA och i slutändan ändå inte köpa någon. Eller köpa tre likadana tröjor i olika färger för att det är omöjligt att ta ett beslut, trots att jag egentligen inte har pengar till mer än en. Men kanske man räkna en extra tröja som kompensation för utebliven müsli…?!
    5. Jag har ett ohälsosamt förhållande till peps (mintkulor draperade i ett tunt lager choklad och en krispig sockrig yta i vitt, rosa eller grönt). Om en butik har peps i sitt lösgodissortiment är det min skyldighet att köpa (kan vara min starkaste tvångstanke).

    Fortsätt med sådana här inlägg Beata! Älskar din uppriktiga och peppiga blogg! Kram 🙂

  11. Jag är sjukt konflikträdd. Så till den milda grad att när jag avbokade en frisörtid en timme innan i somras (pga hade glömt och dubbelbokat), sa jag som ursäkt att ”vattnet har gått, jag ska föda barn så jag kan tyvärr inte komma”. Var så rädd att de skulle skälla på mig om jag bara berättade som det var, att jag glömt tiden. Förvisso var jag gravid, men bebisen kom ju inte förrän två månader senare…jag gick aldrig tillbaka, har bytt frisör nu. Sjukt beteende! Som att man prioriterar att ringa sin frisör när man ska föda barn…

    • Haha, så hade jag lätt kunnat göra! Så sjukt, onödigt, korkat konflikträdd. kommer inte kunna försvara mina barn om de blir utsatta för nåt, kommer typ flytta istället…

  12. Asch, var väl inget det där. Mest bara fullt mänskligt. Och jag håller med om flera så oroa dig inte.
    What else? Usel att stöda. Fuskar när jag väl gör det. Har inget mellanting utan har antingen grymt tålamod med mina barn eller inget alls (inte så lött som barn att förstå detta). Och så snarkar jag. 🙂

  13. My way or the higway. Japp sån är jag. Jag är sjukt bra på väldigt mycket, men säger det nästan aldrig högt. Men jag vet bäst egentligen 😉
    Och ja det mesta av det du skriver stämmer in på mig med.

  14. Du är bara så rolig 😉
    Jag är också en sån som tycker det är lite ocharmigt med människor som inte kan skriva men inte förstår det 😀 😉 för jag är ju en sån stjärna själv *Not*

    Och så vet jag bäst, alltid, ibland låter jag dig tro att du vet bättre än mig men det är bara för att du inte ska bli ledsen, för helt empatilös är jag inte 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s