Veckans viktrapport

Jag väger mig på fredagar. Sen gör jag gärna en liten koll på måndagar också, det hjälper mig att förstå min kropp och dess cykler och kan, i bästa fall, innebära att jag inte ballar ur totalt under helgen. Men fredagar är den officiella viktdagen.

Nu är ju kilon ett rätt trubbigt sätt att mäta på. Mitt mål är mina kläder, att komma i min form. När jag blev gravid vägde jag 70 kg och det är det jag siktar på men jag kanske landar på 72, kanske på 68. Muskler och prylar ni vet.

Hur som haver. Förra veckans (jullovsgottiga) vägning landade på 78.9 kg. I fredags hade vätskan och förhoppningsvis lite till gett vika och jag vägde 77.8 kg. Nu är det att snitta minus ett halvkilo i veckan som är målet.

Det var siffrorna. Nu till känslan. En vecka med schysst mat (jag går inte hungrig och denna veckan har jag inte registrerat kalorier eller så) och jag är bekväm i min kropp igen. Kroppskänsla är just det – KÄNSLA! Oavsett vikt och storlek. Har precis valt ut nästa veckas jobboutfits (japp, sån är jag. Allt är framplockat, strumpor, trosor, smycken också.) och när jag provar igenom mitt något begränsade urval så tycker jag att jag är snygg (japp, sån är jag. Tycker att jag är snygg!).

Provade också mina mått-jeans. Skulle kanske få kallbrand av hur tajt de sitter över låren men jag fick upp dem bra mycket högre än i somras när jag provade dem senast (och fastnade strax över knäna).

Så. Veckans rapportering.  Intresseklubben antecknar!

image

Nu blir det lördagsmys. Storbarnen ”råkade” bli kvar hos farmor och så fort lillskiten är i säng (snart!) så blir det ost, oliver och sånt där. Och Jessica Jones. Netflix-tips!

28 reaktioner på ”Veckans viktrapport

  1. Du ÄR ju snygg! Kanske just för att du tycker det själv också, utstrålning du vet! 😊 Och visst är det känslan som avgör! Konstigt, men viktigt att minnas.

    • Tack! Ja, utstrålning påverkas ju helt av hur man känner sig. Är tacksam för att jag är bekväm i min kropp och i mitt utseende så här på äldre dar 🙂

  2. Att en enda mening kan göra en grön av avundsjuka. Att ni snart ska lägga den lilla och sen börjar vuxenkvällen. Vi vet aldrig längre. Vi läser sömnboken. Han somnar. Men sen, går det 30 minuter till uppvak? 40? Två timmar? Det vi vet med säkerhet är att senast 22 är kvällen slut för den som har natten för då vaknar han och somnar inte om i sin säng. Då ska han sova i vår säng med någon.

    Bitter? Oh ja. Allt går på paus. Även om vi inte har någon sömnbrist att tala om pga den lösning vi fått foga oss till så är det en uppgivenhet och smått apatisk känsla just nu.

    Ska det vara så här?

    PS. Och alla som tycker att småbarnstiden är så kort och snart VILL de inte sova i föräldrarnas säng kan DRA ÅT H-vete! Jag och min man har inte sovit ihop kontinuerligt på ett halvår. DS

    • Åh. Önskar jag kunde säga några magiska ord som fick det att kännas bättre… Vet att ni testat allt och är frustrerade. Vi har haft det väldigt enkelt med dessa bitar (greta har varit ”svårast” av barnen hittills). Jag hoppas att ni finner någon slags frid i lösningen ni har nu och att det blir bättre snart!!

      • Jag vet inte om vi testat allt. Vad är allt? Vi har inte testat någon ”metod” mer än vår egen. En mild variant av femminutersmetoden där vi går in när han börjar skrika. Han blev VANSINNIG! Det finns säkert tusen vägar till. Är bara slut på idéer.

    • Ska tillägga att Greta inte sover perfekt. Vi sprang upp till henne kanske 8 gånger under ”vuxenkvällen” för att stoppa i nappen, men hon somnar om direkt. Sen höll viktor på med henne kanske 20 gånger under natten för att hon krånglade med napp osv. Jag sov i Teodoras säng för att slippa bli väckt varje gång. Men vissa nätter är det bara 4 uppvak (och hon somnar om när man gett henne nappen och klappat henne lite på kinden).

      • Vi är ju bortskämda med de stora. Inte att de var problemfria. Utan att det vi tog till funkade. Lite skrik men det gick. Konsekvensen att låta dem sova i sin egen säng. Det har funkat. Vi har sprungit som tokar och stoppat i nappen till dem och de har somnat om, men just att han inte ens vill vara kvar i sängen. Att han alltid före 22 pekar in till vår säng och då är det där som gäller med en vuxen. Och det klockslaget kan komma 30 minuter efter att man läst den där sabla sagan… Och ibland får man läsa sagan två gånger.

        • Har du läst den där ”somna utan tårar” eller vad det heter? Verkar ju hjälpa många. Vi har kört som er – en mild version där hon fått stoja om lite och så har vi gått in och klappat om och så med korta mellanrum. Hon gråter sällan, mer tjötar, snurrar runt och blir till slut ilsk. Men numera går det ganska fort. Kanske 10 min. (Sen finns det alltid undantag, just nu är hon förkyld och täppt igen och det är ju alltid roligt ut sömnhänseende…)

          • Somna utan gråt. 🙂 Har ställt mig i kö på den på biblioteket. Vet inte riktigt om jag har lust att börja från noll… typ… känna in barnets rutiner, etc. Det är lite för flummigt för mig. Verkar inte vara en konkret handlingsplan utan man ska lära känna sitt barn. Nu raljerar jag. Kanske är det vår lösning. Men vi är väl mest frågande till varför det under hans första 1,5 år gick att lägga honom utan att han sov och sedan gå ut och han somnade själv men nu sedan någon månad tillbaka är han omöjlig. Vad är det som pågår liksom? Han har ju stökat hela hösten men det är ju snarare nattetid och under kvällarna har vi kunnat lägga i nappen och stoppa om.

          • Nu kommer jag ombedd med lite råd, ta det för vad det är! Det låter som om han vaknar efter sin första sömncykel, det är inte ovanligt alls. Somna utan gråt har en del verktyg, ett av dem är wake-to-sleep som går ut på att man ”nattar om” barnet innan det har vaknat, det fungerar förvånansvärt bra. Ett annat tips är att se över ljus och temperatur i hans rum, vissa barn sover bättre om det är mörkt /kallt. Ett övergångsknep är också att lägga en madrass i barnets rum, och lägga sig där (om man nu inte vill ha barnet i sin egen säng), då förflyttar man tryggheten till barnets rum. Har han napp kan det absolut vara idé att ta en fight om att bli av med den. Barn utan napp sover bättre. Du får gärna kontakta mig om du vill bolla fler idéer kram!

        • Alltså, ibland tror jag bara man får acceptera att man inte förstår varför. Vår tjej var likadan. Plötsligt acepterades bara att sova ”på” mig (nära, i vår säng.) Omöjligt med något annat. Pågick i över ett halvår och vi funderade ihjäl oss hur vi skulle göra för att bryta det. Tills hon lika plötsligt (när sambon var bortrest) bestämde sig för att hon skulle sova i sin egen säng. Då kunde jag knappt sova för att jag blev så förvånad och ställd och bara väntade på att hon skulle vakna med ett gallskrik. Det gjorde hon inte. Hon har fortfarande perioder med ”återfall”, och vaknar rätt ofta på nätterna, men nu vill hon somna om i egen säng i allafall…

          • Vilka bra erfarenheter att ta del av, Emma! Hoppas något hjälper! Vi har inte heller gjort någon ”riktig” metod. De två första sov hela nätter i egen säng från 8 veckor… de började dock krångla senare. Med teodora skulle vi sitta kvar i rummet medan hon somnade. Sedan hålla henne I handen.till sist skulle hon hålla oss i ena örsnibben (!) tills hon somnade. Rörde vi oss för tidigt så fick vi börja om, så där satt vi med typ ryggskott böjda över hennes säng… Det gick över när hon slutade med nappen för då var det plötsligt inte mysigt längre, nappen och öronpillet hörde ihop. Eloise fick spel från typ 1.5 när hon började vakna mellan halv fem och fem. Så var det i iaf 1.5 år. Då hade hon iofs sovit bra under natten men vi hade inte vänt på dygnet än då och var helt slut. Nu hade det varit mer ok ;-). Senare var vi tvungna att ligga bredvid henne i sängen tills hon somnade och hon kom alltid in till oss på natten. Börja var gravid tog vi den fajten lite för att det inte skulle funka med bebis också. Gick rätt smidigt och nu somnar hon själv och sover I egen säng. Det enda jag egentligen vet om sovrutiner är att så fort man tror att man har en rutin så ändras den…

          • Vilka bra erfarenheter att ta del av, Emma! Hoppas något hjälper! Vi har inte heller gjort någon ”riktig” metod. De två första sov hela nätter i egen säng från 8 veckor… de började dock krångla senare. Med teodora skulle vi sitta kvar i rummet medan hon somnade. Sedan hålla henne I handen.till sist skulle hon hålla oss i ena örsnibben (!) tills hon somnade. Rörde vi oss för tidigt så fick vi börja om, så där satt vi med typ rygg

          • Tack Malin och marinaefbg! Vad gulliga ni är som tar er tid att svara mig. Och tack Beata för att vi får ockupera din tråd med mina problem. Det var ju din viktrapport det handlade om men jag svävade iväg i mina tankar.

            Jag väntar på att få låna boken Somna utan gråt och ska se vad den kan göra. Går lite över lag på reserverna just nu men tungt på jobbet och lite för lite fokus på det som är bra för mig. Det gör att sömnen blir så otroligt viktig och det är svårt att se saker för vad det är.

            Stor kram till er ALLA!

          • Förstod det på dina inlägg. Jag kan bara råda att dra i bromsen NU, innan det blir ohållbart. Sjukskriva en vecka och fokusera på rutiner och saker du mår bra av. Det blir bättre för alla i längden. Jobbet, familjen, dig själv. Jag har lärt mig The hard way. Just nu känner jag mig sliten och då bromsar jag direkt. Sovmorgon idag och kortare arbetsdag. Lugnare träning (eller ingen alls idag pga ryggproblem). Imorgon har Jag hemmadag och då har jag inga åtaganden utöver barnen förstås. Upprepas tills jag känner lite energi och inte har klump i bröstet. Ingen blir gladare av att jag kör på för hårt (igen). Kram på dig!!

  3. Heej! Jag har precis läst dina senaste inlägg och jg befinner mig precis där du är.. fick mitt 3:de barn i juli och typ dagen efter ville jag komma i form. Och det har jag velat halvhjärtat hela hösten men inte satsat tillräckligt, precis som du. Det innebär att jag gått mer typ 4 kilo sen man kom hem från BB. Inga kläder sitter bra och ens utbud är högst begränsat i garderoben😁
    Jag ligger till som du viktmässigt, vägde in mig i måndags på 78,9.. Och efter några bra dagar vägde jag 77,1 i fredags som också är min vägdag. Målet är 68-70 kg nånstans.
    Men nu har jag tröttnat på mina halvhjärtade försök och att inte komma i mina kläder. Jag kommer prova mig på 5:2, då jag först nu läst på lite mer om det. Jag har tidigare totaldissat alla som hållit på med ”sånt skit” men nu så😊
    Jag tror på dig och jag måste tro på mig själv med, vi fixar det! Mitt mål är en ny sommargarderob.. Och så Lidingöloppet som ska springas i september😱✌🏼️

    • Då är vi ju typ exakt på samma läge! Vad spännande att du bestämt dig för att testa 5:2, du kan väl rapportera då och då om hur det känns och hur viktminskningen går? Så får vi jämföra ”metoder” :-). Jag tror på dig! Vi kan, och hur vi tar oss dit är av underordnad betydelse (men för egen del pallar jag inte att vara hungrig så jag föredrar att äta vanligt varje dag :-))

  4. Klart du är snygg! Förebereder oxå kläder innan men inte en hel vecka, kanske ska testa det. Skönt att slippa fundera sen.
    Heja dig på din resa, läst alla dina inlägg men värdelös på att kommentera. Du kommer att fixa det och komma dit du vill.

    • Tog fram kläder kvällen innan förr men fastnade ofta i beslutsångestrunda och så tog det onödig tid. Nu bestämmer jag allt på en gång så behöver jag inte tänka mer. Och får jag feeling och vill ha något annat så tar jag det, förstås, men oftast skönast att bara dra på sig…

  5. Har du en stor klädkammare då eller? Jag bestämmer också gärna allt för nästa vecka men har ingenstans att lägga det däremot… så bestämmelsen får bli på papper. Och ja, du är snygg!

    • Inte stor men klädkammare, den du ser på bilden bakom mig. På ena sidan är alla våra kläder (även min mans). Hänger, hyllor över och lådor under. Sen på motsatta väggen har jag ett gäng krokar – där hänger jag outfitsen :-). Kanske kan du frigöra en hylla i garderoben som är tom och avsedd för veckans kläder? Eller en bit av en stång där du kan hänga allt på rad? Jag hänger på trosor och strumpor och halsband och sånt runt galgen också :-).

      • ja, jag gjorde liknande förut när jag hade klädkammare! Nu har jag inte ens en garderob med hängare, haha. *livet i stan* men klart en löser allt med lite fantasi! så är det ju. älskar att ha allt fixat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s