Vikt-rant

Nu blir det frustrerat viktsnack så hoppa över om det triggar negativa saker i er…

 

Okej. Jag är frustrerad. Eller trött. Jag är TRÖTT på att vara mittemellan. Inte gravid (tack o lov!) men inte i min vanliga form. Jag är TRÖTT på mina mittemellankläder. Vill ha mina vanliga. Vill se mig i spegeln och på kort och känna igen mig. Vill, och förlåt mig nu förnublirdetsuperytligt, vara smal igen.

Bra sak: jag har i alla fall insett att jag anser att jag var smal innan jag blev gravid. Alltid nåt.

Grejen är att det enda jag kan bli frustrerad på är mig själv. Nej, jag ligger inte ”i fas” med min plan. Nej, jag har sannerligen inte varit särskilt fokuserad under hösten. Lite sådär puttrigt lagom. Intalat mig att jag kommer vara i mål i april som jag bestämt. Men istället har jag liksom harvat runt i någon slags ”men jag vill inte leva utan godis/efterrätter/carbonara/scones!”. Jag vet ju att när jag är i balans (min balans) så kan jag äta ganska liberalt och hålla vikten. Leva så där 80/20 som jag tycker är härligt. Problemet är just nu att jag ju vill gå ner i vikt. Och då gäller inte balans, då gäller underskott. Och det är tråkigt. Så då skiter jag i det. Tills jag blir galen på att vara mittemellan. Osv osv osv.

Jag vet att jag varit gravid. Att jag ska skynda långsamt. Att jag återhämtat mig och blivit starkare och blablabla. Jag är rationell nästan hela tiden och tänker helt zen-igt att jag ska trust the process. Men ibland blir jag bara så trött på hela grejen. Vill vara klar så att jag kan leva i min balans och njuta av det. Faktum är att det bara är tre, fyra fokuserade månader bort. Tre ynka månader av mitt liv. Utan godis/efterrätter/carbonara/scones. Inte direkt svårt egentligen. Tänker att ”NU är det slut på chipsandet och mackandet och det ena med det tredje”. Och sen tänker jag ”Men jag vill ju inte leva utan…”.

Knäpp blir jag. Dum i huvudet är jag, på så många sätt. I know. Men jag har glömt hur man hittar och behåller motivationen till sånt här. Har inte behövt den på så länge. Men nu. Jag vill dra på mig mina jeans och knäppa knappen. That´s all. Och jag vet ju hur. Det är också frustrerande, jag har all kunskap och alla verktyg och vet exakt hur jag funkar. Men ändå, not so much.

End rant.

Eller inte helt slut kanske. Här är statistiken so far.

  • Höggravid på väg till BB: 93 kg
  • Hemma från BB: typ 89 kg
  • Sex veckor efter förlossningen: 90 kg
  • Slutade amma ca 3,5 månader efter förlossningen: 87,2 kg (det här ser jag som startvikten)
  • 9 månader efter förlossningen (idag): 78.9 kg (alltså -8,3 kg på mer än fem månader)
  • Målvikt: ca 70 kg (alltså 9 kg kvar på tre månader om jag ska följa planen)

Okej, nu är den end rant. Dags för er att hit me with you best motivationstips och ”det här är mina bästa idéer och tankar kring viktnedgång”. (obs: pulverdieter och annat trams göre sig icke besvär)

image
Två månader efter, sex månader efter och nu nio månader efter bebisploppet. Jag ser att det hänt saker, förstås. Är inte blind. Men ser också att jag har en bra bit kvar. Vill vara färdig! Gärna nu, utan ansträngning, tack så mycket med vänliga hälsningar beatatjata.

36 reaktioner på ”Vikt-rant

  1. Du är jättefin Beata men förtjänar och ska naturligtvis gå ned så mycket så att DU själv blir nöjd. Min erfarenhet är ju mer bra grejer jag stoppar i mig desto godare och belönande blir de. Tillslut så väljer jag att lyxa med en extra fin fisk eller massor av dyra bär och nötter istället för kakor och chips till helgen. Jag har tappat alla gravidkilon men äter på tok för mycket skit för att må riktigt bra. Trycker två mackor på ett kick innan läggdags och innan dess ett halvt paket glass. Träning och amning kräver energi men allra helst bra energi.

    • Så är det ju! När jag äter bra/normalt så njuter jag verkligen av det. Och väljer oftare ett glas vin och mörk choklaf till soffmyset på fredagen istället. Och rätt var det är så halkar jag in i chipsmysandet igen och just den här perioden höll i sig alltför länge… Men jag kommer åter och inser nu att jag behöver vara striktare ett tag för att gå ner tills jag är nöjd. Det handlar om några månader och jag har behövt kämpa för varje gravidkilo varje gång så det är egentligen ingen överraskning…

  2. Japp! Amen på den alltså! Du har ju skött allt så jäkla bra hittills ändå! Du går NED! Det är ju så jäkla bra!! Fortsätt så. Men jag förstår dig. Helt klart. Jag vet hur man hittar till vikten, men just nu är jag så himla ovillig att offra egentligen (kör sockerfritt 100 dagar just nu iaf. Alltid nåt.) Vill käka, vill träna lite hipp som happ. Dock ska jag försöka tänka att just DET funkar när man väl hittat vikten liksom. Just nu kanske man måste offra nåt…

    Tyvärr fick jag ju fel på sköldkörteln efter H föddes nu…Jäkla trist alltså. Låg ämnesomsättning som gör att jag får ÄNNU svårare att minska vikten…Förmodligen en autoimmun sjukdom som heter Hashimotos. Fick värsta dippen mentalt efter den sjukdomsdiagnosen (som jag fick nu TVÅ ÅR efter att H föddes, inte undra på att jag jobbat i motvind med vikten trots att jag skött kosten!) och ballade ur lite. Men nu har jag mediciner som kanske kommer funka så jag känner mig mer motiverad nu!

    Nu kör vi tycker jag! Kör så det ryker! Offra nu och när vikten är nådd så kan man lalla lite hit och dit 🙂

    • Fy sjutton alltså, tycker jag hör rätt ofta om folk som får problem efter bebisar. Måste vara urjobbigt. Min syster har precis fått liknande diagnos (dock länge sedan hon födde barn :-)). Men ändå, precis som du avslutar. Vi kanske får offra lite nu (men ändå vara mätta!) så kan vi få den där sköna balansen sen. Några få månader av våra liv! Nu kör vi!

  3. Men du är ju så snygg!!! 😊☺Haha jag är sämst på att kommentera, men läser alltid din blogg. Den är så ärlig och härlig! //Mvh från Lina i lund( två barns mamma som jämt pendlar med vikten och önskar att jag oxå kunde hålla träningen flytande, å inte bara några veckor per halvår)

  4. Min boost till dig är en DIET ;). Nä men jag nappar på när du skriver att du vill kunna äta, och när jag vill gå ner i vikt så vill jag kunna äta och bli MÄTT. Jag kan bara rekommendera paleokost. Blir mätt, sötsug borta, energinivån jämn över dygnet och jag gick ner utan att räkna några kalorier. Men vet iof inte om du jämställer det med trams eller pulverdiet 😉

  5. Jag ger dig mitt mantra som jag mumlar sjuttioelva gånger om dagen för tillfället: ”ett bra val i taget, välj det bästa just nu”. Kröp i säng igår med en så go känsla av att just den dagen hade jag gjort goda val med min hälsa i fokus hela dagen! Ett val i taget, det är det som tar oss ”dit” så småningom. ❤️💪🏼

    • Bra bra bra. Ett val, en dag i taget. Faktum är att igår och idag har jag ätit ”normalt” och det är ju både lätt och skönt. Inget sug (men fråga mig till helgen…) och går så klart inte hungrig. Känns ju bättre i både kropp och knopp på alla vis. Helt klart lättare med vardagsrutiner dock. Så lösningen är kanske ALDRIG semester?! 😀

      • Jag kämpar just i detta nu med enormt sug och sneglar heeeela tiden mot skålen jag vet innehåller lördagsgodisets rester…. Och då bestämde jag mig just för att göra mig av med frestelsen! Ner i soporna bara. Inte fullt så lockande nu minsann! 😉💪🏼 Längtar tills barnen gått och lagt sig för då ska jag unna mig en rawgurt till kvällsmat. Hejja oss!

  6. Åh, jag känner m dig, skönt när du är ärlig. Jag ska återkomma m min egen action plan senare i veckan men i princip är det eg bara olika noggrannhetsnivåer av food tracking som är grejen för mig. Det och inget annat. Träningen håller jag gärna utanför själva viktminskningsplanen, den lever sitt eget liv, m styrka, prestation och hälsa i fokus, eftersom jag ändå vet att viktnedgång kommer med av bara farten. Men maten. Där har en sitt trixutrymme. Kalorier och kanske makros. Det är vad en har. I ditt fall finns dessutom ett bra utgångsläge eftersom du så uppenbart har några extra kaloribomber att ta bort. Inte direkt svält runt kröken.

    • Det är ju det enda som är grejen för mig också, egentligen. Sen kan man lajja runt med att vara sockerfri eller skippa x eller y men har jag inte koll på energinivåerna är det skitsamma ändå.
      Träningen är helt frikopplad ifrån vikten för min del faktiskt! Det är väl därför den fortfarande funkar trots att jag moffar chips i tid och otid nu. Visst kan träningen ge en skjuts men förr i tiden hade jag tänkt att det inte är någon idé att träna om jag ätit kass (vilket ledde till att jag aldrig tränade :-)). Och nej, jag lär inte svälta!!

  7. Först och främst måste jag uppmana dig att känna dig stolt och glad över att du är var du befinner dig idag. Med det menar jag att du har byggt upp en grundstyrka, kroppen är läkt OCH du har mycket mindre att gå ner nu än för 9 månader sen. En STOR klapp på axeln!
    Sen så är det tyvärr så illa som du skriver – för att gå ner i vikt måste man ha ett underskott.
    Skit tråkigt.
    Förutom bra matlådor och planera bra middagar så är mitt tips bra snask att ha framför Netflix på kvällarna. Jag vet inte hur du fungerar men jag måste alltid ha något sött och värmande på kvällen när jag tillslut kan sjukna ner i soffan. Jag dricker alltid örtté med mycket mjölk i och till det måste jag ha något att mumsa på. När jag märker att jeansen börjar sitta lite tjat brukar jag äta frusna Snälla godisbollar till teet. En eller max två. Eller äppelbitar med jordnötssmör. Eller små knäckebrödsbitar tillsammans med lite rostade hasselnötter. Inte för mycket, men tillräcklig mängd för att stilla snaskbehovet. Fredagar brukar vara min fria dag så jag får dricka vin till maten, äta vad jag vill och avsluta kalaset både med glass och popcorn.

    Här hittar du receptet till godisbollarna. Gör dem gärna ganska små så kan du äta fler av dem. 😉
    I löv them!
    http://lillamatderiven.blogspot.se/2012/01/snalla-godisbollar.html

    • Jag känner mig stolt och glad (och sjukt peppad av alla kommentarer!) nu när jag fått spy ur mig all frustration :-). Jag har ju gått ner stadigt, inte svajat runt eller jojo:at. Men den sista delen är ju också den tråkigaste. Inser att det är som nu när vi behöver fokusera lite på ekonomin. Man kan inte tänka ”äsch, det är bara en hundralapp” några gånger i veckan när det är just de hundralapparna som blir minus mot slutet av månaden. Jag fattar med hjärnan men är lite obstinataBeata :-).
      Såna där godisbollar (eller iaf skinny buckeyes) gör min kompis Vern (som kommenterar här ovan) ibland. Då äter jag och njuter. Att jag ska göra dem själv… don´t hold your breath 😉

  8. You can do it!
    Jag är listoman, jag gör listor, kalendrar, planerar i detalj. Då är det lättare för mig att motivera mig själv. Och dessa matlådor och food prep är till stor hjälp. Om du har allt förberett och vet att det där, det är dagens ranson. Sedan välja själv när man äter det.

    Finns appar för nedräkning. Men jag har kört på papper. Räknat ned från att dag ett är tex dag 100 om jag nu ska köra 100 dagar. De dagar där det är fria målter ser jag som bonus och belöning.

    Det är alltid början som är värst. Men om du ger dig själv två strikta veckor till att börja med. Att köra en avväjning. Utan socker och tex bröd.

    Du klarat det!

    • Jag är också strukturfascist men det har inte tagit sig heeeela vägen in i hälsotänket (än). Jag inser att matlådor och food prep är en del av nyckeln för mig men jag oooorkar liksom inte ta tiden för att tänka till och GÖRA det även om jag inser att det sparar tid i längden (och så slipper jag den där dag-för-dag-preppen där det kanske inte alltid blir helt rätt). Och så just det där ”men jag vill inte leeeeva så ju!” fast jag fattar inte att jag inte behöver leva så, sen. Bara ett tag, för att komma till punkten där min balans funkar…
      Kör tre veckor nu (startade igår faktiskt!) där fokus är att komma tillbaka i bra, normala (sötsaksfria) vanor. För att liksom nolla utgångsläget och fundera lite på fortsättningen. Kanske planera in att jag ska börja planera bättre 😉

      • Det kommer gå galant! Bara man börjar någon stans. Det kan jag uppleva som svårast. Sen mitt i tänkte jag ”varför gjorde jag inte det här tidigare?” Men nu har jag varit inne i en vecka med choklad-flow. Några bitar varje dag. Och i bland mer än så. Kanske inte så farligt men för mig är regelbundenhet och rutiner nyckeln. För ramlar jag ut vagnen, då sitter jag ordentligt i diket och tycks vara omöjligt att komma upp. Lagom ja. Vad är det? Det funkar inte för mig. Tyvärr. 😘
        Något som är hållbart för en själv. Bäst! Kan vara skiiitsvårt! Tänk hur lång tid du/jag/man levt med vårt ätbeteénde. Inte bara att ändra i en ko-vändning.

  9. Jag har varit där du är nu. Tre gånger! Den senaste gången var den tuffaste och det gick väääldigt lååångsamt åt rätt håll och jag var i mål med vikten ganska exakt 11 månader efter det att lillkillen föddes.
    Jag hade en utlandssemester att se fram emot då och som sporrade mej lite extra. Trots att vikten var densamma som före graviditeten, kom jag inte i mina gamla byxor och Det var väldigt frustrerande!! Efter semestern (och jul & nyår) tog jag tag i styrketräningen på allvar och gick UPP 4-5 kg fram till sommaren! MEN jag kom i mina gamla byxor!!
    Det jag vill säga är att vikten inte är allt, men det vet du ju förstås redan :)!

    För din del så skulle jag tro att du behöver finjustera lite mera än vad du har gjort tidigare. Det kan vara det där lilla extra som gör att kilona inte släpper taget om kroppen. Om du inte vill följa någon speciellt ”diet” typ LCHF, Paleo eller liknande, så måste du nog ha lite mera koll på kalorierna tyvärr.

    Försök att inte tänka så långt fram som ända till april, även om det förstås ändå finns med i bakhuvudet. Utan försök att ta 2 veckor eller kanske 1 månad i taget. Efter den tiden är det viktigt (tycker jag) att man får någon slags belöning. Även om du inte har gått ner så mycket som du önskat! Det kan vara att gå på bio, besöka badhuset, boka en massage/ansiktsbehandling, köpa något fint till dig själv eller liknande. SEN tar du tag i nästa 2 veckor (eller 1 månad) och justerar de du tror gick fel i kosten och träningen under förra perioden ELLER bara fortsätter som du gjort (om det gick bra)!

    Önskar dig stooort lycka till!!

    • Vikten är absolut inte allt! Det är bara enklare att skriva och jämföra i siffror i det här läget. Men målet är kläderna, inte siffrorna. Och du har helt rätt i att det är finjusteringen som krävs – och som jag inte vill göra (fast måste, förstås, om jag nu vill komma i mina kläder). De senaste åren när jag hållit vikten så har jag ju inte behövt finjusteringen, så att säga. Jag äter bra och njuter bra också :-). Men det funkar inte nu när jag vill NER… Inser jag. Till slut… Tack för tipsen, ska ta lite i taget (skiva elefanten ;-)) och absolut belöna mig på något sätt!

  10. Det är ju enormt skillnad ändå. Heja dig, du är grym!
    Sen tror jag du vet allt. Du kan verkligen det där. Om du var din kompis och du skulle coacha – vad skulle du säga då och hur skulle du lägga upp planen?
    Kunskapen och verktygen har du.

    Det var mitt mer filosofiska svar. Mitt mer kortfattade är;
    Ägg.

    • Haha! Ägg… Äter ägg dagligen men har faktiskt svårt för det sedan graviditeten. Nykokta går bra, kalla sådär…
      Bra tips, jag ÄR ju kompisen rätt ofta. Som amatörcoachar och peppar. Jag vet ju faktiskt ”allt” (typ), ska bara lyssna på mig själv också (vilket är svårare, as usual)

  11. Hej kompis! Det är jag. Du vet hon. Som är där du är. Ungefär. Fast hon inte tränar. För hon har typ slutat träna. För hon sover inte. För ongen sover inte. Hon är det. Som känner igen sig. Och inte alls kan peppa. För honhar glömt bort hur man äter bra och tränar. För hon har ingen ork. Och den onda cirkeln är ett faktum. Och vågen är viktig för henne just nu. Fast vägt sig har hon inte gjort sen i somras… För det kommer ju inte vara något vidare. Somnar varje kväll och tänker ”imorgon”. Det går sådär…

    • Jag vet du. Tänkt på dig extra mycket de här senaste frustrationsdagarna. Jag fattar. Sömn först. Jag får sova. Och träningen funkar. Maten…funkar snart 🙂

  12. Jag skulle säga att du visst kan avstå scones/godis/chips/whatever om du vet att det är en begränsad tid. Om du ser att du får resultat. Så ge det 3 veckor till att börja med – kompletter med krom-tillskott för att mota socker/vittmjölsuget. Tre ynka veckor, det fixar du, eller hur? Under den tiden ser du till att äta massor med protein och andra bra råvaror så du aldrig är hungrig (=aldrig sugen). Se till att ditt kaloriunderskott kommer från att du tränar inte från att du äter mindre. Ät massor och träna massor! Högintensiva intervaller höjer ämnesomsättningen!
    Och så funderar du på ”how bad do you want it” jämfört med hur gärna du vill äta scones? 9 kilo det är nästan 2 5-kilos pumpvikter det. Det är mycket extra vikt att dra runt på, eller hur? Tänk hur bra du kommer må när du är i mål! Men börja inte med att se ”ända till april”, börja med tre veckor. I morgon. You Can Do It!

    • Agree på allt här! Släpp matbojen och hitta njutningen på andra sätt än genom munnen en kort tid. Så hade jag i alla fall sagt till mig själv i samma situation. Upplever att vi har en liknande syn på mat. Och nyttigt godis, nä skit i det! Du klarar dig utan. Experimentera med att bryta vanorna. Det är inte farligt! Du ska leva sååå länge till. Med det sagt har du redan gjort så sjukt bra Beata! Byggt en ny grym grund, hur fantastiskt är inte det? Så jävla impad.

    • Klart jag kan! Faktum är att jag startade en tre veckors energiboost igår (bland annat sötsaksfri) just för att hamna rätt igen, rätt utgångsläge liksom. Bra vanor. Jag kan! Och jag vill ha it bad :-). Har väl bara inte velat det tillräckligt bad förrän nu, har liksom puttrat på under hösten och mått bra. Men nu slog det över, nu vill jag ha mer, snabbare 🙂

  13. Jag har inget peppigt att komma med tyvärr. Jag är i samma situation. Jag gick inte upp på grund av graviditet utan sjukdom och bär nu på ca 25 kilos övervikt. Men jag är inte alls så motiverad som jag ”borde” vara. Jag äter också som jag vill kunna göra, bra för det mesta men utsvängningar ibland och det är inte bra nog för mina mål. Det går sakta för mig med! Å andra sidan känns det så tröttsamt att ligga på underskott. Jag vill ha kvar min energi, vill fortsätta träna och vill fortsätta känna mig stark. Vill inte påbörja något som kan äventyra min relation till kroppen och balansen jag har med kosten. Men faktum kvarstår ju, jag lider av fetma och vet vilka medicinska risker det innebär. Så jag borde göra större ansträngningar än jag gör.

    Jag tycker du kämpar på fantastiskt bra! För mig funkar det bra med matdagbok, det gör att jag håller koll på vad jag äter och tänker en extra gång innan jag stoppar något i munnen. Kan du ta kort på det du äter och skicka till någon vettig människa som kan hålla lite koll?:)

    • Precis, att äta som vi vill (och kan göra) SEN hjälper ju oss inte att nå det målet när vi kan äta så… Så det är något slags fokus som krävs nu för att landa där sen. Och då behövs motivation. men vet du, vi kan! Och att registrera min mat hjälper mig också och absolut kan jag skicka bilder osv. Sen måste jag jobba med mig själv för bestämmer jag mig för att äta skräp så gör jag det, oavsett om någon har koll på mig eller ej… Men vi kan, yes we can!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s