Att vara flyktingguide

Jag kan tänka mig att det finns lika många olika regler som det finns kommuner. Det heter säkert olika saker också. Men jag tänkte att några av er kanske har tänkt tanken att ni skulle vilja hjälpa till på något sätt. Med något annat än att swisha över pengar eller samla ihop lite kläder till en insamling. Om du tänkt den tanken kanske jag kan sänka tröskeln lite åt dig?

Jag fick via en engagerad vän reda på att kommunen sökte frivilliga som kunde hjälpa till med de flyktingar som kommer hit till vårt samhälle. De första kom för några veckor sedan, det har förstås inte varit samma akuta tryck här som i storstäderna. På kommunens hemsida fanns ett formulär att fylla i och det gjorde jag, snabbt och lätt. Strax därefter fick jag ett mail ifrån integrationssamordnaren här i kommunen som bjöd in till ett informationsmöte. Jag kunde inte gå på det eftersom jag jobbade men bad att få information i efterhand och lämnade mina kontaktuppgifter för att bli uppsatt på listan över det som här kallas flyktingguider.

Efter mötet fick alla flyktingguider ett mail ifrån en av de frivilliga som tagit på sig rollen som frivilligsamordnare. Hon beskrev de omedelbara behoven vad gällde kläder och hygienartiklar och vad de behövde hjälp med aktivitetsmässigt. Varje vardagsförmiddag har de språkcafé och dit är vi alltid välkomna för att umgås. De har lärare som sköter själva lektionerna men social samvaro är också viktigt. Eftersom det finns en barnfamilj bland de nyanlända så behöver de hjälp med barnvakt i lekrummet så att båda föräldrarna kan vara med på lektioner.

Eftersom min man och jag just nu delar på föräldraledigheten är någon av oss hemma på dagtid och har ju en drös egna barn att sysselsätta. Perfekt kombination!

Mitt första möte med mamma, storasyster och lillebror var för ett par veckor sedan. Jag lastade in mina två minsta i bilen och åkte ut till boendet där jag hämtade upp dem (himla bra med sjusitsig bil!). Vi åkte sedan till öppna förskolan där vi spenderade en rolig förmiddag. Barnen härjade runt, vi sjöng och fikade och kommunicerade så gott vi kunde med kroppsspråk och enstaka ord på engelska. Vi var föräldrar med barn bland andra föräldrar med barn. Det är faktiskt inte mer komplicerat än så.

Sedan dess har vi träffats flera gånger. Vi har varit ute på boendet och hjälpt till med adventspynt och pepparkakshusbygge.  Let me tell you – att ha med en bebis (och barn överhuvudtaget) är en sådan hit. Liten for från famn till famn, gosad och lekt med och fotograferad. Lockade fram stora leenden i trötta ansikten. De större barnen kladdade smarties och skumtomtar på pepparkakshuset med hjälp av nya vänner som lärde dem ord på arabiska. Barnafadern har varit med på språkcaféet och passat barnen. Idag hade vi play date hemma hos oss. Lekte, fikade och lärde känna varandra bättre – tack vare google translate. Jag har lärt mig att lampa, musik och tårta heter ungefär samma sak på arabiska och med det kommer man ju ganska långt!

Det här är inget svårt. Det här är inget självuppoffrande. Det här är inget jag vill ha en klapp på huvudet för. Det är roligt! Det är givande! Det är social samvaro precis som vilken som helst (förutom just google translate då). Så har du tänkt tanken börja med att kolla upp din kommuns hemsida. Hittar du inget där så ring och fråga efter integrationssamordnaren. Det är troligt att det redan finns frivilliga organiserade. I större städer vet jag att olika boenden har egna facebook-sidor osv. För er som bor i Göteborgs-området tipsar jag om ”Vi vill hjälpa i Göteborg”.

 
image

Vi dricker kaffe och äter pepparkakor. Jag har lagt till arabiska på ipaden och google translate hjälper oss att kommunicera. Hon är 34 år och tvåbarnsmamma. Hon har nio syskon och tycker att två egna barn är fullt tillräckligt. Två av hennes bröder är i Stockholm, hon längtar efter dem. De har korsat tio länder för att komma hit. De vet inte om de får vara kvar. Hon går ut i stormen Helga och när jag kurar ihop mig mot vinden och regnet så sträcker hon på sig, tar ett djupt andetag och säger att hon älskar kylan.

6 reaktioner på ”Att vara flyktingguide

  1. TACK för den här sparken i baken! Har länge velat göra nått mer än bara skänka pengar o kläder men liksom inte vetat vad som fanns att tillgå men nu så har jag anmält mig och familjen till att bli flyktingguide!!! Men nu tack vare dig så väntar förhoppningvis nåt roligt och givande! Är det röda korset som samordnar även i Mullsjö? Så är det tydligen här i jönnet😚☺️👍

  2. Jag volontärar själv på ett ankomstcenter för flyktingar och det ger så mycket tillbaks – man behöver verkligen inte göra mycket för den glädje det ger tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s