Kroppsstolthet och normhets

Det är nu drygt tre månader sedan Liten kom till jorden (eller, ut i luften för på jorden fanns hon ju faktiskt innan) och jag väger fortfarande lika mycket som när jag kom hem från BB. Vilket är ungefär lika mycket som när jag inledde min första Post Baby Shape Up i februari 2011. Och så här känner jag inför det:

Att gå upp i vikt igen är det bästa som hänt mig.

Förra gången som jag var överviktig, det vill säga hela mitt vuxna liv fram tills 2011, så avskydde jag min kropp. Jag såg på min kropp med väldigt oblida ögon. När jag väl började gå ner i vikt 2011 så följde de elaka ögonen med på många sätt. Det var först när jag blev kär i träning som jag kunde se hur fantastisk kroppen är, ändå. Stark och uthållig och står ut med en himla massa jobbigheter som jag utsätter den för! Jag blev kroppsstolt men var ändå fortfarande rätt kritisk.

Nu under graviditeten gick jag upp en massa igen och denna viktökningen har gett mig insikten att min kropp är fantastisk nu. Och det var den ju förut också, innan 2011. Jag hade bara inte vett att uppskatta den och behandla den som den förtjänar. Att gå upp i vikt igen nu har liksom gjort att jag försonats med mitt yngre jag. Jag är nöjd nu och jag är nöjd i retrospekt. Det är fint.

Skillnaden mellan då och nu är att jag anser mig vara hälsosam nu. Jag är samma storlek som då men jag tränar gärna och ofta och jag äter mycket mer hälsosamt och medvetet. Ibland glitchar det lite mellan det jag känner och det jag ser. Jag mår som jag gjorde innan jag blev gravid. Jag är förstås inte lika stark som innan graviditeten ännu men jag KÄNNER mig som den starka, hoppande, friska person jag var för ett år sedan. När jag går förbi en spegel, ser mig på bild eller slår i magen i knäna när jag gör knäböj så inser jag att jag inte SER UT som jag gjorde för ett år sedan. Det gör mig dock ännu mer kroppsstolt. Och hjärnstolt. Över att jag kommit ur de där tankarna där hälsa är likställt med att vara smal och där 20 extra kilon innebar självförakt.

Så kanske borde jag vara nöjd nu? Strunta i utseendegrejen och normhets. Tja, jag bryr mig inte om vad eventuella normer säger om hur min kropp bör se ut. Men, för det finns ett men, JAG har en norm som jag vill tillbaka till. Där mina kläder passar och min kropp mår bra. Där jag ser mig i spegeln och känner igen mig själv. Där jag är hälsosam. Också. Det kanske blir lite dubbla budskap men so be it. Jag är stolt över min kropp nu men jag kommer gå ner i vikt. Jag är hälsosam och jag kommer förbli hälsosam. Jag tycker om mig nu men jag ser fram emot den dag då mina kläder passar igen. Det är en salig blandning av yta och djup och det är väl sån jag är, i största allmänhet. Men stoltheten över min kropp tar jag med mig genom hela processen. En process som startar nu!

image
Förra sommaren såg jag på min kropp med kritiska ögon. I år väger jag nästan 20 kilo mer men är stolt och tillfreds. Inga kritiska ögon! Jag ser fram emot att bli som den första bilden igen men processen startar i en helt annan känsla. Med stolthet!

13 reaktioner på ”Kroppsstolthet och normhets

  1. Fantastiska människa! Började skriva att jag inte kommit så långt att jag är stolt över min kropp men så tänker jag på det du skriver och inser att jag är stolt över min kropp och det den klarar av att göra men för att kunna göra allt jag vill behöver jag gå ner i vikt.

  2. Såååå klokt inlägg, kunde inte kommit lägligare. Som 4 barnsmamma med minstingen på 5 månader kämpar jag som bara den med mina mörka demoner. Ogillar min kropp starkt, tränar regelbundet men kosten är svår och de negativa tankarna gör att jag tröstäter, helt sjukt. Älskar i alla fall din blogg !! Keep on please !!

  3. Åh jag blir alldeles tårögd Beata! Detta är ju underbart. Jag är inte där men jag försöker. Och med inlägg som detta från stolta, vackra, härliga mammor blir det så mycket enklare. Du är så bra!

  4. Åh, vad fint att läsa! Lite yta och lite djup. Jag tycker verkligen om tanken på kroppsstolthet, och jobbar själv med min egen. Det är svårt att ändra tankesätt som funnits länge, men jag försöker tänka snällt även där. Ett steg i taget! ♡

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s