Det som finns här vill jag ha

Jag är uppvuxen i en kristen familj. Bad aftonbön, gick i söndagsskola, sjöng i kyrkokör. Det var naturligt fram tills jag nådde gymnasieålder ungefär. Då vände jag mig ifrån allt det där, ifrågasatte min barndoms övertygelse och sökte på nya vägar. För där inne i mitt hjärta fanns ju fortfarande ett rum för något…mer. Något annat. Något utöver skola och jobb och kläder och vänner och romantik och böcker och sånt. Något ovärldsligt. Jag sökte på många platser och testade många saker och det var okej. Det var min väg och det var okej.

Men så lärde jag känna några nya vänner och inom dem lyste något särskilt. Och jag tänkte ”det som finns här vill jag ha”.

Jag var 20 år, med en kristen bakgrund men också med flera års sökande på andra vägar och jag hittade det jag ville ha. Jag valde att bli en troende kristen. Jag blev frälst.

Frälsning beskriver vi ofta som ”räddning”. Att bli räddad från lidande och svårigheter. Omvänd från något ”fel” till något ”rätt”. Jag led inte. Jag hade det inte svårt. Jag levde ett helt vanligt ungdomsliv och var lycklig. Min frälsning var som att få en kompass efter att ha sprungit runt lite vilset i skogen. Min frälsning var en befrielse från vikterna som tyngde ner mitt inre. Min frälsning var modet att våga bänkpressa för att jag fick en passare som hjälpte mig när skivstången blev för tung.

Sedan dess har jag blivit frälst många gånger. För som den människa jag är så har jag en tendens att springa vilse. Fastnar under skivstången för att jag laddat på för tungt. Då kommer det människor i min väg som strålar av det där obeskrivliga. Och jag tänker ”det som finns här vill jag ha”. Jesus befriar mig igen. Han letar upp kompassen som jag förlagt. Jag får passning. Det som finns här, i mitt hjärta, det vill jag ha.

9 reaktioner på ”Det som finns här vill jag ha

  1. Det är precis så där min bästa vän som oxå är troende beskriver det. För mig som inte är troende så inger det ändå en viss tröst att höra om det. Sen när vi jämför min yoga filosofi så ser vi hur otroligt lika de är. Mer lika än olika.

  2. Vad befriande att du skriver att du blivit frälst flera gånger sedan dess. Kloka ord. Tur att Jesus alltid finns kvar. Själv har tittat på barnmorskorna på East enda och tänkt på nunnorna, att det nog är ett svårt men också befriande kall. Nu vet jag att det är en serie men jag tror så ändå. Tänk att finnas i den bönemiljön, den frid som nog råder ofta. Det kan jag just nu längta efter (i denna vardagsmiljö med smartphone, dator och tv….).

    • Tänkt på precis samma sak när jag sett nunnorna. När de står och sjunger på morgonen… ljuvligt! Skulle behöva börja min dag så. Kanske inte som nunna men du fattar :-).

  3. Själv har jagvi gått ur svenska kyrkan. Konfirmerade mig för alla Handra gjorde det plus gifte mig i kyrkan! Dottern är inte döpt. Hon får välja själv när det väl beger sig. Känns bra – för oss. Tycker inte om att man följer traditionerna bara för att!

  4. Gillar att du delar med dig av din tro! Är också kristen. Och älskar träning. Och är mammaledig med bebis. Din blogg är så härlig att läsa! Kram

  5. Delar liknande erfarenhet. Uppvuxen i en kristen familj men det tog länge innan jag hittade min egen starka övertygelse. Nu är jag trygg i min tro och har landat i den. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s