Mitt första träningsminne

wpid-20150525114918

Mitt första träningsminne…

Kanske är det hos sjukgymnasten på barnreumatologen på Östra sjukhuset i Göteborg? Eller i varmvattenbassängen där jag fick gympa med andra reumatiker. Eller när jag i högstadiet fick korsett för att behandla min scolios och fick gå på en himla massa sjukgymnastik för det. Just sjukgymnastik är den enda ”sport” jag utövat under min uppväxt.

Eller kanske någon av alla de gånger jag skulle komma igång och träna (enbart för att jag var tjock och ville går ner i vikt. Fast jag inte alls var tjock och inte behövde gå ner i vikt.). Som tonåring testade jag step up en termin tills mina knän pajade. När jag var 21-26 hade jag ett jobb där det fanns gym, gratis spinningklasser på arbetstid samt personlig tränare/massör att utnyttja. Nu bankar jag mig själv i huvudet för att jag inte var där varenda dag men då hann jag inte. Var ung, barnlös och sååå himla busy tydligen.

Men nä. Mitt kanske inte första men starkaste minne är nog när jag insåg att enough is enough. Jag hade tvärnitat vid väggen och blivit sjukskriven, fick i samband med det influensa som blev till lunginflammation och efter tre veckors sjukdom bestämde jag mig för att jag måste ändra min livsföring för att orka med mitt liv. Jag tog då en promenad som tog 8 minuter och var så. himla. jobbig. Men det var ändå startsskottet för det som idag känns så självklart och enkelt.

4 reaktioner på ”Mitt första träningsminne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s