Amningskapitlet

Jag nämnde att amningen är ett kapitel för sig. Här kommer det.

Litens första dagar tänkte jag ”Yes, det kommer funka den här gången!”. Med de andra har det funkat till viss del. Med hjälp av amningsnapp och efter ett tag ersättning har jag kunnat (del)amma i 9 respektive 5 månader. Denna gången läste jag på en himla massa och peppade mig för att få till en riktigt bra helamning. Om amningen fungerar är den suverän och jag VILL amma. Jag gillar det. När det funkar.

Liten överraskade oss med att få bra tag ganska direkt (utan amningsnapp!) och med marktjänststöttning av Barnafadern så koncentrerade jag mig på amning och närhet med bebisen för att få igång produktionen. Sen kom de där härliga såren och sprickorna på bröstvårtorna. Sedan en mjölkstockning med feber och frossa och total influensa-känsla i hela kroppen. Sedan kom, enligt amningsmottagningen, någon slags inflammation i mjölkgångarna vilket känns ungefär som att någon bränner en med cigarett på bröstvårtan samtidigt som det krampar inne i bröstet. I några timmar efter varje amning. Sen konstaterade BVC att Liten inte gick upp i vikt tillräckligt så vi fick ändå börja stödmata med ersättning och springa på vägningskontroller stup i kvarten. Mer och mer ersättning ordinerades och först nu i måndags konstaterade sköterskan att Liten går upp som hon bör.

Mina problem har dock inte gett med sig än. Fortfarande sprickor trots alla sorts kurer och den där smärtan inne i brösten… Den är brutal. Som utdrivningsreflexen upphöjt till hundra och i timtal. Jag åt ipren/diklofenak-alvedon-kur i två veckor vilket gjorde det hela lite bättre. I veckan kändes det som att det började ge med sig och jag slutade med medicinerna bara för att få tillbaka eländet i lördags natt, kombinerat med lite feber.

Just nu ”hobbyammar” jag. Med amningsnapp för att inte slita för mycket på sprickorna. Liten äter i princip full dos ersättning så särskilt mycket mjölk får hon nog inte ut av mig. Om bara sprickorna och smärtan gav med sig skulle jag kanske kunna öka på produktionen lite men än så länge är läkning prioritet. Någon helamning blir det inte. Jag dras mellan att sluta amma helt (jag är trött på att ha ont!) och att vilja köra på ett tag till. Det kanske blir bättre snart?

Tack o lov att det finns ersättning och att Liten utan problem tar både flaska och bröst.

Amning. Toppen när det funkar. Otoppen när det krånglar.
Amning. Toppen när det funkar. Otoppen när det krånglar.

7 reaktioner på ”Amningskapitlet

  1. Vilken sund inställning du har! Jag hade så kämpigt med båda mina små och fattar idag inte hur jag kunde stå ut. Helammade i 6 månader, men hade denna enorma smärta inne i brösten i 3 månader båda gångerna! Och så dessa sår. Grät, skrek och hade ångest, knivar som skar inuti – ibland bara av att det rann till. Många många tårar, men jag var envis som en gris! Barnens viktuppgångar motiverade mig. Fast så här i efterhand önskar jag att jag hade resonerat lite mer som du. Amning är toppen – när det funkar! Kramar till er!

    • Fy alltså, så länge kommer jag inte stå ut. Ger det ett par veckor till, med medicin. Sen sa amningsmottagningen att jag måste sluta med medicinen och får antingen stå ut med smärtan eller sluta amma (om det inte går över förstås). Har inte haft detta de andra gångerna!

  2. Jag känner så starkt med dig. Det du skriver väcker smärtsamma (bokstavligt talat) minnen, trots att det gått fyra år sedan jag åkte in och ut på akuten med trasiga, inflammerade och infekterade bröst.
    Amning är fantastisk – när det funkar (har varit med om det också). Men funkar det inte är det tur att det finns bra ersättning, rent vatten och tusen andra sätt att vara nära och knyta an till varandra. Det låter som om du har en klok inställning till det. Ta hand om er.

  3. Skönt att du ändå verkar ha en ganska avslappnad inställning till det och är ok med att det kanske inte går. Det är annars det värsta med hela amningsgrejen tycker jag – att det finns så mycket krav och tyckanden.

  4. Åh vad jag känner igen mig! Har inte fått någon diagnos men det gör fortfarande ont att amma, efter 3 månader! Bebisen gick inte upp i vikt i början, förrän vi började ge ersättning i tillägg från 1 veckas ålder. Så nu delammar vi och alla är nöjda och glada. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s