Lördagsstart på gymmet. Ljuva, ljuva träning. Styrka för hela kroppen med den största kalaskula gymmet skådat. Svettig och lycklig varvade jag ner i ”gravidcykeln”. Faktiskt som gjord för ett preggo!

Efter tvagning och lämning av småfolk hos farmorn deras styrde vi bilen mot det som varit mitt ”hemma” sedan 1985. Bilen kör sig nästan själv på bekanta gator och framme möts vi av de två som älskar mig mest av alla som älskar mig. Det är jag säker på eftersom kärleken jag känner för mina små inte går att mäta med någon annan kärlek.

Maten stod på bordet ”eftersom vi vet att du mår mer illa om du inte får mat i tid” och gästsängen var bäddad ”ifall du måste paniklägga dig”. Efter mat och vila smetade jag på typ six months worth of smink, klämde i min kropp i det festligaste min garderob kunde uppbringa och åkte på min svågers 50-årsfest.

Music, music, music som vanligt när det vankas kalas. Här är min skäggige Barnafader med sin tutlur och resten av svågrarna. Jag höll ut ända till klockan 23 vilket är en bedrift pga 1. Illamående 2. Går och lägger mig senast 21 för det mesta.

Söndagsfrukost i fyra timmar. Det är kanske den snabbaste frukosten jag ätit hemma på senare år. Är ju så härligt att sitta i den där kökssoffan och prata om allt och lite till. Och titta på gamla kort. Den vita klänningen med röda prickar och rött lackskärp… Loved it!!

Till slut bytte vi frukostbordet mot ett annat matbord. Vid havet så att jag fick tillfredsställa lukta-på-havet-craving och med hela halva familjen så att jag fick tillfredsställa krama-familjen-craving.

Sen styrde vi bilen hem. Fullastad med babykorgen bebis ska sova i de första månaderna, bärsjal jag fick låna av lillasysteryster och annat smått och gott från de outsinliga förråden hos några med fem barn och femtielva barnbarn.

Jag må somna illamående men jag somnar också lycklig. Och ovaggad.