Rapport från vecka 30+0

Nu har jag gjort 30 fulla veckor. Går in i vecka 31. Och jag firar lite eftersom det här tiotalet är det sista jag kommer uppleva som gravid. Ever!

Jag har mått sämre än ”normaldåligt” senaste månaden. Det suger men jag tror kanske att jag börjat vänja mig vid det här nya normaldåliga nu. Inser att middagar i upprätt tillstånd med familjen tillhörde då och att jag nu istället kräks på jobbet (och hemma förstås) lite oftare än förut. Bara ett par gånger i veckan kanske men jag gick nog flera veckor utan dylika utgifter ett tag.

Kanske är det för att jag nu har HG + HG.

HG som i Hyperemesis Gravidarum.

HG som i HögGravid.

Allt som höggravida gnäller om drabbar ju mig också förstås. Jag är stor och otymplig (några hekton ifrån 20 kilo plus), har svårt att sova, kan inte ligga på rygg men det gör ont att ligga på sidan på grund av foglossningen. Värkande leder, halsbränna och många rejäla sammandragningar.

Var på tillväxtultraljud i måndags och allt ser perfekt ut med bebis. Kollade också livmodertappen men den är inom normala gränser, strax under 3 cm. Min läkare presenterade mig för sin läkarstudent med orden ”det här är Beata, hon har varit svårt sjuk i alla sina graviditeter, hon är en riktig krigare”. Ja, svårt sjuk. Inte svårast av alla HG-kvinnor, långt ifrån, men de allra flesta gravida är förskonade från den här sortens utmaningar. Jag slickade lystet i mig ordet ”krigare”. Är så oerhört skönt att bli förstådd och stöttad.

Jag kommer bli igångsatt, precis som sist. I typ v 38+0. Ish. Det innebär att det är åtta veckor kvar nu och det känns ungefär så här:

Åtta veckor! Jag klarar åtta veckor! Det är 56 dagar. Jag har klarat över 200. Det är åtta måndagar och fredagar. Knappt åtta arbetsveckor där jag ska hinna allt jag har tänkt innan föräldraledigheten. Åtta helger som jag ska orka göra allt som behöver göras innan bebisen kommer. Det går fort!

Åtta veckor! Jag orkar inte åtta veckor till. Jag står inte ut en dag till. Jag har inget kvar att ge, pallar inte en kväll med illamående till, inte en sömnlös natt till, inte kräkas mer. Orkarinteorkarinteorkarinte.

2015-02-13 09.42.07_resized_1
På hedersplats i hallen står en ny, dyr skötväska. En tröstpresent från yours truly till yours truly.

 

Säkert är i alla fall att jag kommer gnälla mer än vanligt de kommande åtta veckorna. Jag har redan förvarnat Barnafadern och jag tror nog att han räknar ner precis lika ivrigt som jag…

10 reaktioner på ”Rapport från vecka 30+0

  1. Och ja, du är en krigare! En krigare som står längst fram i hären, redo att möta fienden på slagfältet, medan jag mest kan liknas vid en av mesarna längst bak som använder de andra som mänskliga sköldar. Men mesarna får också gnälla, är det krig så är det 🙂

    • Haha, du är ingen mes :-). Alla gravida är krigare. Och du har dessutom nästan en bebis hemma, det hade jag aldrig pallat! Och ja, det är lång tid kvar (men ändå nedräkning bestämmer vi va?) och det blir spännande att se när de kommer… Att de kommer födas nära varandra är väl iaf givet!

  2. Nu är det ju mer synd om dig än om mig men eftersom vi redan har bestämt (eller ja, din man har bestämt) att alla har sina egna lass att bära, så vill jag bara flika in att jag håller med så sjukt mycket om det här med att det är så kort men ändå så låhåhång tid kvar. Iband bara SNART ÄR DET ÖVER!!! och i nästa stund är det mer HUUUUR SKA JAG ORKAR ÄNDA TILL APRIL?

    Är dock sjukt spänd på om vi kommer få samma dag, jag har som sagt ett datum men det kommer nog bli flyttat ett par dagar bakåt, och så ligger jag lite lite före… Spännande!

  3. Du och Xena bäijby!!! Riktigt illa dagar kan du i all fall vara tacksam för att du inte behöver ha en sådan där otäck läder/metall bh på dig när du kräks… Säg till om det finns något jag kan göra ❤️

  4. Som höggravid har man större rätt än andra att gnälla. Så det så! Själv var jag väldigt orolig att jag skulle gå över med trean, och var otroligt lättad när han kom nio dagar före bf. Fast sedan kände jag mig i alla fall snuvad på konfekten, när allt gick fort och lätt och alla mina mentala förberedelser inte behövdes 😄 Håller tummarna att tiden går fort fram till april!

  5. Krigare! En sann krigare! Du är fenomenal som står ut, som i nästan varje inlägg fokuserar på det minst jobbiga. Du är så mycket starkare än du tror, heja heja heja!

  6. Åtta veckor. Normalt sett en fjärt i rymden. Men för sjutton. Du har HG. Då är åtta minuter en pina. Därför hoppas jag du får sova bort i alla fall 3 av de veckorna. Men vad hjälper det. Det är ju ändå mer fem uschliga veckor kvar. Så vad göra. Tyvärr inget annat än kämpa som bara krigaren Beata kan och som du gjort så tappert hittills. Kommer du sluta jobba innan igångsättning?

    Jag hejar på dig! Det är ensiffrigt. Om än bara långt kvar ändå.

    Och med lagen om sakers jävlighet vet ju också vi som varit med förr att tiden kommer gå långsammare än långsammast ju närmare ankomst vi kommer. Ibland kommer det kännas som den helt står still. Men den där dagen kommer. Då, när allt sätts igång. Du går klämma ut ongen och illamåendet krystas förhoppningsvis ut i samma stund.

    Hang in there! 😘

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s