I början av förra veckan så lackade jag ur på att ständigt känna mig så ful och sliten. Kan inte göra så mycket åt hur jag känner mig för tillfället men kan ju försöka sluta SE så ful och sliten ut. Tänkte jag. Det är ju ändå utsidan som räknas osv osv.

Så jag gjorde en plan. Frisören för att bota min gråhåris akutis. En miljon ansiktsmasker för att fördriva torrfläckarna. Och så lägga mina sista slantar på att gå till ett proffs och fixa till busken som är totalt vildvuxen.

Eller buskarna. I ansiktet alltså. Andra buskar ser jag inte längre och därför finns de inte.

Jag pinade mig igenom frisörbesöket (att sitta upprätt i ett par timmar på eftermiddagen är inte min melodi) och blev mycket nöjd med resultatet. No more gråhåris (jag svär, de där grå rackarna tripplas vid varje graviditet, precis som rynkorna).

Några dagar senare (måste samla kraft ju) körde jag en ansiktstrippel. Aspirinmask först, följt av avokadomask (eventuellt ska man mixa avokadon bättre…) följt av dubbeldos av en overnight mask från Decleor. Hejvild blandning av so natural you can eat it och lots of chemicals to make you beautiful. Ville liksom inte lämna något till chansen.

Sen blev jag sjuk och kom aldrig längre. Resultatet så här långt? Otvättat (men än så länge ogrått!) hår, torrfläckigt ansikte (läpparna ska vi inte ens tala om) och vildvuxna bryn (som INTE är ogråa upptäckte jag precis. Grymma åldrande!).

Låt oss kalla steg ett av Operation Snyggare mindre lyckat… Men man kan ju loosa några battles och ändå winna the war tänker jag så jag ger det ett nytt försök när jag blir frisk…are.