Hej vecka 22

Vecka 22. ”Barnet är nu 19 cm långt från huvud till stjärt och väger cirka 400 g… Den blivande mamman mår bra och besväras inte av tidigare symptom som illamående och trötthet. Njut av tiden och hitta på något roligt.”

PhotoGrid_1418367043141Det sparkas mycket och ofta och jag ber tyst som om bebisen skulle kunna läsa mina tankar ”sluta, snälla sluta…”. Jag avskyr det. Jag mår mer illa och tycker det är obehagligt. Dagens outfit är inte en filt även om det ser ut så. Men det känns så och det är meningen. Varmt och mjukt. Jag har fått den av min mamma och låtsas lite att det är hon som kramar mig, tröstar mig. Jag ska bli mamma till ett tredje barn men behöver minst lika mycket, om inte mer, min egen mammas kramar. Dagens look är rödkantade ögon. De ordnar man lätt genom att gråta sig till sömns och sedan helt strunta i smink. Mycket för att det är för ansträngande att sminka av sig på kvällen. Jag lyssnar på Musikhjälpen och tänker att jag ska vara glad för jag har inte HIV. Jag läser om IS grymheter och tänker att jag ska vara tacksam för att jag är född där jag är född. Jag läser om människor som kämpar för att få barn och får lite dåligt samvete för att det gått relativt enkelt för oss. Men mest mår jag illa, illa, illa och förlorar sakta förmågan att få perspektiv. Fasaden jag omsorgsfullt försöker hålla uppe åtminstone på jobbet vittrar sakta sönder. Jag ångrar mig. För hundrade gången sedan augusti. Jag börjar närma mig de där mörka tankarna som jag mött vid mina tidigare graviditeter också och jag inser att det är dags att ringa barnmorskan för att få kontakt med psykologen. Jag avskyr det faktum att jag inte kan göra ”det mest naturliga”, ”det bästa man kan få uppleva i livet”, ”livets mirakel” på rätt sätt.

8 reaktioner på ”Hej vecka 22

  1. Jag lider med dig. Men är så glad för att du kom på bra tankar – begär all hjälp du kan få! Vadå ‘göra på rätt sätt?!’ Alla graviditeter, och alla människor är olika. Du är fantastisk! Kram på dig!

  2. Stora varma kramar till dig! Kan inte ens förstå hur det är att må så illa hela tiden. Måste tacka dig för att du skriver, visste inte att denna åkomma fanns. Gör nu det du behöver göra för att du ska må så bra du kan just nu!

  3. Att jämföra sig med andra för sällan något gott med sig, hur man än gör det eller vilka man än gör det med. Du är du och du har rätt att må som du gör. Bra dock att du ser till att prata med någon så du kanske kan må lite bättre. Gud välsigne dig och pyret i magen.

  4. Hej, tack för din fina blogg. Jag blev rekommenderad den av några vänner. Jag blir också dålig av att vara gravid. Min son är 3 år och jag fick missfall i höstas i vecka 12. Visst, missfallet det var inte ngt vi hade räknat med och jag vet att många blir provocerade men jag tog det inte jättehårt – jag blev glad att äntligen få må bra igen. Då är tanken att önska att man var någon annanstans, D v S inte gravid, när man ska uppleva en ”underbar tid” var jobbigare för mig än att få missfall. Den totala deppen när ens kropp inte fungerar, att konstant må illa, ha ett huvud som inte funkar det är tungt. Jag förstår dig och tack för att du skriver, du ger mig stryka, att kanske våga försöka igen, det är ju trots allt bara 9 månader….just nu är beslutet svårt, det är för nära, dessutom när det slutade som det gjorde för mig senast – att må som ett as utan att få ngn belöning. Stor kram till dig!

  5. Jag har aldrig behövt min mamma så mycket som nu. Det ser jag som positivt eftersom det finns ett band mellan oss. Precis som att dina barn kommer till dig för råd genom livet kommer du ju till din mamma genom livet. Mamma är alltid mamma, oavsett ålder. Jag tycker att du ska ringa barnmorskan och boka tid hos en psykolog. Prata om det du behöver prata om och skäms inte det minsta för det. Jag har ångrat det här barnet både en och flera gånger under de här veckorna och självklart får jag blixtdåligt samvete för det. Jag är tacksam för att jag är gravid trots allt som låg emot mig, men vissa dagar tycker jag att det är skit att vara gravid. Låt oss vara öppna med det och sträcka ut handen till alla systrar som behöver höra det. Stor kram till dig ❤

  6. Kramar, kärlek och styrka till dig.

    En sekund, en minut, en timme. Sakta adderas tiden och närmar sig slutet med ytterligare ett liter steg. Även om det känns som att tiden står stilla.

    Du kommer överleva. Du kommer föda en tredje dotter och älska precis lika mycket som de andra. Men att du ångrar dig nu. Fullt förståeligt. Vore märkligt annars. Ring BM. Prata med psykolog. Ta hand om dig.

    Tröjan/koftan/filten är LJUVLIG!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s