November, yay!

Mycket jag vill rapportera och skriva om men för det mesta tar orken slut innan jag kommer så långt. Så en liten hurra-nu-är-det-november-hälsning får räcka!

Hurra för att jag är på tjejhelg i Göteborg. Just nu vårdar jag illamåendet på hotellrummet för att orka Kristina från Duvemåla på Göteborgsoperan ikväll. Men igår mådde jag riktigt bra hela dagen och åt den bästa måltiden på flera år (på Magnus & Magnus, tipstips) så yay för det också.

Hurra för att ännu en månad är bakom oss och en ny påbörjas. Det hjälper mig att komma ihåg att tiden går, även om det känns lååångsamt ibland.

Hurra för att gå all in på julmys. Snart är det advent!

Hurra för månaden när vi, förhoppningsvis, får veta om det är lillebror eller lillasyster som sprattlar i magen. Det gör anknytningen lättare tycker jag som mest känner mig sjuk.

Inte hurra för alla kommentarer om hur tjock jag är, hur stor mage jag har, är jag säker på att det inte är två…eller tre… (Ja, efter tre ultraljud är jag säker!). Snälla människor som möter gravida människor: kommentera inte våra kroppar. Men det är ett helt annat inlägg.

image
Bild från tidigare i veckan. Vecka 16. Ja, 16 - inte 26.

19 reaktioner på ”November, yay!

  1. Hej B
    Vill bara säga att du ser fantastisk ut. Jag hade också en enorm mage tidigt med den andra. Arbets kamraterna gav just sådana kommentarer som du nämnde i inlägget. Inte så trevligt. Men jag njöt av min enorma bula, även om jag inte mådde så bra. Lycka till.

  2. Hej! Jag hittade just hit genom googling på hyperemesis och yoga. Jag hade HG under min första graviditet och ja, vi lurar väl på att skaffa en tvåa så småningom och nu vill jag börja förbereda mig inför ett nytt nio månaders helvete… Hur som helst, jag hittade hit och nu kommer jag att följa dig med spänning! Heja dig!

    • Roligt att du hittat hit, tråkig anledning :-). Kommer inlägg om min medicinering inom kort, jag testar en ny medicin nu som kanske kan vara intressant för dig (vad fick du för hjälp förra gången? Hur illa var det och hur länge varade det?). I’ll be back!

      • Minns inte så mycket om medicinering, fick prova något som inte hjälpte och sen ville jag inte ha fler mediciner. Min stora räddning att över huvud taget klara mig igenom de värsta månaderna var att andas. Jag flyttade hem till mina föräldrar som är pensionärer, och min mor ägnade hela dagarna åt att dels hjälpa mig att fokusera på att andas djupt och lugnt, och dels att försöka få i mig lite vätska eller någon liten bit mat. Jag har under många år hållit på med yoga – visst gör du det också? – och jag försökte att andas på det viset. Det gick förstås inte fullt ut, men jag kände ändå att jag hade nytta av att vara van vid att fokusera och andas strukturerat. Jag låg helt stilla och min mor sa: ”andas in… andas ut… luuuuugnt… andas in…” osv. Det var ångestfullt och otäckt att försöka motstå kräkreflexen men kändes som en ENORM vinst de gånger jag tog mig igenom den värsta attacken. Har du någon som kan hjälpa dig genom andetagen, tror du?
        Och just ja, svar på dina frågor: min HG höll i fram till förlossningen. Det startade vecka 5. Från vecka 6 till vecka 16 (ungefär) var jag helt sängliggande, sen började jag kunna ta en promenad runt kvarteret. Vid vecka 20 blev det lite lättare för då började jag kunna småäta en del, och faktiskt gå upp i vikt. Men som sagt, det höll i sig ändå tills bebisen var ute. Men det kan ju vara så olika det där, för vissa släpper det ju helt efter några månader. Hoppas på vändning för dig snart!

  3. Som att det inte räcker med de tankar man själv har, utan folk ska verkligen sätta ord på dem också. Tjena så fel liksom.
    Min rumpa växer i exponentiell takt jämfört med magen, så jag ser ut som en anka när jag är gravid. Och har man redan stor bakdel så blir det rätt mycket att släpa runt på. Men hon som sitter brevid och kavlar ut röd deg och gör omater och gujka var lätt värd det.
    Låter som du haft en härlig tjejhelg. Jag tar med E och mamma dit till första advent och kör Liseberg och julklappshopping. Också en typ av tjejhelg 🙂

  4. Jag tycker du är fantastisk vacker. Det här med mage, en kollega till mig hade en tröja det stod bebis på men efter ett tag ville hon haft annan text på mtp alla som kom och klappade. Hon funderade också på att klappa de som spontant klappade hennes mage på brösten för att tydliggöra hur det kändes…

  5. När jag var gravid med trean blev jag också stor tidigt och då brukade min kollega säga att det är för att magen vet vad som komma skall, så den är bara ute i god tid 🙂

    • Precis! Det är klart att det är skillnad tredje gången. Men ändå inte så roligt att höra om det hela tiden. Känns som att alla bara ser en gravid Beata nu. Inte vanliga jag. Liksom…

  6. Yeey för ny månad. Jag behöver också känna att tiden går framåt. Särskilt när jag fick kliva tillbaka två veckor på ultraljudet. Jag hoppas, hoppas att jag får tillbaka några dagar vid nästa tillfälle. Wä!

    Jag håller också på att formulera ett inlägg om det där med att kommentera andras kroppar. Jag har aldrig känt mig så utpekad för allmänhetens påhopp om hur tjock jag är trots att jag inte är så långt gången och hur GIGANTISKA min stora mjölkbröst är. Alltså jag vet inte men jag tycker att det känns himla märkligt jag.

    Stor kram till dig och hoppas att du får må bra i kväll så att du kan njuta av din tjejhelg ❤

    • Fy för att backa veckor! Jag hade blivit galen och krävt att de ändrade i siffrorna ändå för jag pallar inte att göra om en minut. Har Tack o lov legat på exakt samma dag hela tiden (vore dock härligt att bli framflyttad några månader ;-)).
      Ang kroppen. Tror inte folk förstår att det kan uppfattas sårande. Någon sa till och med till mig att ”tjock” liksom är en komplimang. När är ”vad tjock du är!” någonsin okej att säga till en person? Jag har också betydligt större bröst och går upp även på höfter och rumpa och så, inte bara en kula… och det ÄR märkligt att se kroppen förändras så. Beröm gärna min frisyr eller fråga var jag köpt min fina tröja men kommentera inte att jag är sååå stor redan, tack…

  7. Härligt att höra från dig och lilla kulan, du är superfin! Förstår dock att det är sjukt jobbigt att folk tar sig rätten att kommentera din kropp. Hoppas du får en fantastisk helg och att du njuter ikväll. Kram!

  8. Hurra för alla braigheter! Och blä för folk som måste kommentera kvinnors kroppar 😦 Så jäkla tröttsamt. Har förstått att en är hett villebråd när en är gravid: Vilken stooooor mage, vilken liiiiiten mage o.s.v Har läst om människor som fått ångest och trott att något är fel efter såna kommentarer. Så onödigt!

    • Verkligen onödigt, jag tycker jag har ganska tjockt skinn så att säga men det stör mig ändå. Har man då bakgrund med ätstörningar eller nåt kan det ju bli fruktansvärt fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s