The ups and the downs

HG ser ut på olika sätt för mig. När jag är out and about är jag alltid såpass okej att det funkar. Att jag ligger till sängs resten av tiden syns ju inte.

Denna veckan har verkligen haft sina toppar och dalar och mittemellan.

Jag jobbade måndag-torsdag och med hjälp av mina mediciner och rutiner gick det riktigt bra.

image

I torsdags roddade jag ett kundevent. Jag var sminkad, håret fixat och jag hade ”normala” kläder på mig. Mina kollegor kommenterade hur frisk och pigg jag såg ut, ”precis som vanligt!”. Det var roligt och gick bra men det var en längre och mer krävande dag. Jag pushade mig igenom illamåendet och log och trippade i klackar och skötte mitt jobb.

image

Jag kom hem från eventet och började nästan genast kräkas. Sedan följde en drygt dygn med riktigt, riktigt svårt illamående. Igår kväll bröt jag till slut ihop mentalt och grät tills huvudet dunkade och näsan var helt genomtäppt. Barnen var omhändertagna hela dagen igår, Barnafadern jobbade och jag kände mig ensammast i världen. Fjättrad till min säng och till illamåendet.

image

But first let me take a selfie… Det är kanske lite sjukt att ta en bild på en av mina skörare stunder, och att lägga ut den, men jag vill inte censurera. Inte åt något håll. Ibland är det okej. Ibland är det riktigt illa. För det mesta är det någonstans mittemellan. Som idag. Jag mår bättre och tror att jag kan lämna sängen. Det finns hundra saker jag vill göra (städa, tvätta, leka med barnen, åka till stan, träna, måla vardagsrummet, umgås med vänner, äta äta äta) men jag sänker ambitionsnivån rejält och sätter två mål för dagen. Att göra något fysiskt för min kropp (promenad eller yoga tänker jag) och ta ett bad. Allt annat är bonus. Och jag vet ju, särskilt efter veckans händelser, att det blir payback när jag kör lite för hårt. Och payback is a bitch.

12 reaktioner på ”The ups and the downs

  1. Åh, den där blicken…. Jag vill bara krama om dig och vagga dig (sakta så du inte kräks) och badda dig med kalla handdukar tills det går över. I 9 månader om jag kunde…

  2. Åååååå Beata! ❤️❤️❤️ Tänk belöningen, tänk den lilla nyfödda parveln, kanske ni också får en pojk som nummer tre – då ska du få se vilken CHOCK det är att varenda gång man ska byta på ongen och öppnar blöjan så är det en SNOPP – what? De första veckorna – varenda gång… En SNOPP? What? 😱😱😱 KRAM fina, starka du ❤️

    • Inte stark. Ångrar mig och bryter ihop ally som oftast. Men jag är ju där jag är. Och det GÅR över. Och jag överlever. Försöker tänka på de som fajtar cancer och andra hemskheter där det vare sig finns en deadline eller garanti om lyckligt slut.

    • Just nu känns ju den här idéen lite jättekorkad… men människan är lite korkad och naivt hoppfull. Tänkte att jag kanske kanske kanske skulle slippa hg den hör gången…. eller att det skulle bli lättare åtminstone…. eller, som sista utväg, förra gången var det ändå typ drägligt när jag väl fick rätt mediciner. Att det skulle bli VÄRRE hade jag liksom inte med i planeringen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s