I had a dream

Igår natt, mitt i natten, så var jag helt fri från illamåendet plötsligt. Först kunde jag inte riktigt sätta fingret på den ovana känslan jag hade, inte förrän jag förstod att det var avsaknaden av något jag kände. Jag bara låg där, helt stilla, och log för mig själv. Njöt av att inte känna något obehag överhuvudtaget. En klar nolla (0) på min informella skala för illamående. Helt ljuvligt!

Sedan vaknade jag.

Ganska ofta drömmer jag att jag äter och att allt jag äter smakar gott och landar så där härligt mättande i magen. Det här var första gången jag drömde att jag inte var illamående men jag hoppas det blir fler gånger.

Inom sjukvården använder man en fyragradig skala för att mäta illamående men det tycker jag är för trubbigt. Jag har en 10-gradig som hjälper mig lite, åtminstone att förklara för Barnafadern. Om jag väser fram ”nio” så backar han tyst ut ur rummet, stänger dörren och säger till barnen att vara så tysta som möjligt.

Det lägsta jag är på skalan är en 3:a. Då mår jag så bra som jag kan må som gravid. Då är illamåendet ett relativt litet obehag. En mygga som surrar runt öronen. Det inträffar i regel korta stunder när medicin, vila och rätt föda möts på ett välsignat sätt. Ett par, tre gånger i veckan.

Min smärtgräns ligger på 5. Under och på 5 så fungerar jag. Jag kan jobba och bete mig relativt normalt. Men börjar jag närma mig en 6:a så vet jag att jag bör lägga mig ner, åtminstone en stund, för att inte tippa över. Jag KAN pusha igenom en 6:a också, säkert även en 7:a om jag absolut måste (för att jag är ensam med barnen och ett av dem har fastnat med benen i trappans spjälor, tex…). Men jag får betala för det i efterhand så går jag mot 6-7 så försöker jag ligga ner så mycket som möjligt. Jag äter även liggande då, det gör att jag får behålla maten.

Vid 6 och en bit in på 7 kan jag fortfarande titta på tv. Eller på datorn, rättare sagt, eftersom jag alltid ligger i sängen. Om det blir en starkare 7:a och högre ändå så klarar jag inte av att titta på något som rör sig. Eller låter. Eller luktar. Jag kan inte prata. Jag har på riktigt utlöst kräkningar genom att försöka kommunicera med Barnafadern under en 8-9:a. Då är det öronproppar in, mörkt rum, stängd dörr som gäller.

Dörren är för övrigt oftast stängd så att så lite lukter som möjligt ska ta sig in. Barnafadern sköter all matlagning och han gör så gott han kan men det luktar alltid lite ändå. Jag klarar heller inte tvål och schampolukt och parfym är helt förbjudet de närmsta sju månaderna. Barnen och Barnafadern luktar äckligt oavsett om de är rena eller inte (förlåt mina älsklingar!) och detsamma gäller mig själv. För lång tid utan dusch eller hårtvätt och jag får kväljningar av mig själv. Nyduschad med rent hår? Samma sak. Nu är i alla fall parfymfria hygienprodukter inköpta, so beware för familjen S i vinter!

En 10:a? Då kramar jag toaletten. Och kräks så våldsamt att jag kissar på mig samtidigt. Lika underbart förnedrande varje gång. Ändå är inte kräkningarna det värsta, det är det konstanta illamåendet. Vad jag hade gett för att kräkas några gånger per dag men känna mig totalt frisk däremellan!

Igår kunde jag notera både en 3:a (yay!) och en 10:a (yuck!). Idag har jag pendlat mellan 4 och 7. Var på väg högre upp men körde stilla-mörker-tystnad-rutinen och lyckades häva det ganska snabbt. En rätt bra dag med några timmar på jobbet och resten i sängen.

Och så har ännu en dag passerat i bebisfabriken.

15 reaktioner på ”I had a dream

  1. Efter ettan ”glömde” jag bort hur det var med illamåendet hur fort som helst (typ veckan efter). Med tvåan var det lite mer ”oh nej, skit också, det var ju så här”. Med trean: ”för F-n låt mig spy – illamåendet 24/7 knäcker mig!!!” Och nu när jag läser om det du skriver så mår jag illa för jag förflyttas till de där månaderna av horisontalläge… Bläh! Så kroppen minns verkligen nu. Kanske dess sätt att tala om att det är stopp nu. Tre räcker. 😉

  2. Det låter hemskt! Om du läser det medan du är under 5 på din smärt-skala, kanske ser du det häftiga med att ha någon gemensamt med Kate Middleton? Önskar dig en fin dag med så mycket under-3-känsla. Bon courage! 😉

  3. Grattis till kommande bebis, men jag lider med dig…. Jag HATAR att vara magsjuk/kräkas, så jag hoppas verkligen att du få hålla dig på en låg nivå på skalan så ofta som möjligt! Jag har tyvärr inga tips eller råd, önskar dig bara det bästa! Kram

  4. Länge sedan jag kommenterade hos dig så tycker verkligen det är dags nu! Vill börja med att gratulera till den lilla trean i magen! Du har även mina fulla sympatier när det gäller illamåendet…. Har själv gått igenom samma vid mina graviditeter och vad säger man?? Det där med dofter känner jag så väl igen, det mesta är illamåendeframkallande/förstärkande och kräkningsutlösande;). Glömmer aldrig den gånge med nr två när mannen lite obetänksat smorde in sig med tigerbalsam innan han skulle gå och lägga sig och jag redan låg i sängen och sov…. Alltså, det uppvaknandet och den kramningen av toaletten var episk;)!! Och har nog aldrig blivit så arg på honom som då heller;)!! Skönt att du hittat din ”skala”, synd bara att det tar flera graviditeter innan man hittar den:)! Hoppas du får en fortsatt ok dag och ser fram emot att följa din graviditet! Kram Anna

  5. Lider med dig. Det positiva i allt det här är att du gör det för tredje gången och vet din skala, vad du behöver och lyssnar på kroppen beroende på var på skalan du är. Tänker på dig. KRAM

  6. Hua! Jag var konstant illamående i 20 v med trean och önskade ofta att jag kunde kräkas och få må bra imellan. Men det var bara vanligt illamående och inget i närheten av vad du har, så hua igen, jag ryser i hela kroppen. Du har min sympati vad gäller lukterna också. Citrus, kaffe och makens deo var mina värsta. Mycket opraktiskt när man är nygravid just som clementinsäsongen drar igång. Har faktiskt fortfarande lite svårt för clementiner, men som tur var gick obehaget för maken över 😉

  7. En stor kram och en öm klapp på axeln till dig. När jag är magsjuk och vet att jag snart kommer att kräkas försöker jag få i mig lite naturell yoghurt eller fil. Anledningen är att detta neutraliserar gallan från magen och med andra ord så blir kräket inte riktigt lika äckligt utan lite, lite mildare…

    • Jag äter en särskild medicin för det :-). Men filmjölk är faktiskt det enda jag får i mig när det är som värst! Lustigt, för jag hatar filmjölk, äter det aldrig…. kroppen vet vad som funkar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.