Jag gnäller på mina ben. Ibland öppet, ofta inombords. Det är sladder och gropar och osamarbetsvilliga muskler och det ena med det tredje. Men vet ni hur grymma ben jag har?
Idag samarbetade de så fint på en 90 minuters yogaklass med fokus på framåtfällningar. Och eftersom jag körde samma klass i måndags så kunde jag glatt konstatera att jag kom djupare i positionerna idag. Härlig klass i världens vackraste yoga”studio”. En sjöbod på min Holme med vågornas kluckande under brädgolvet och vidunderlig utsikt över den blå E6:an.
När jag kom hem var middagen långt ifrån färdig så jag körde igång med Lofsans benpass med 500 repetitioner. Smått motvilligt för jag tänkte att jag nog var trött efter yogan men benen var pigga och glada. Matade på genom alla cirklarna, visserligen med pauser här och var men ändå med tempo. För mina ben orkar så mycket mer än jag ger dem credit för.
Så tack benen, jag älskar er!
(Och förlåt. För ni kommer nog inte älska mig imorgon.)
Inget fel på dina ben. Supersnygga ju.
Så mimla härligt ställe att yoga på! Och jag tycker väldigt synd om dina ben idag…
Mina ben avskyr mig. Oajajajajaj!
Snygga ben har jag alltid sagt att du har, eller hur? 😊
Ja det har du :-). Tack! Bra till mycket är de ffa!
Grymma du! Å snygga och bra spiror har du också!