How to kill a hjärnspöke

Jag la ju ett en shortsbild härom dagen. Och när jag såg mig själv på bilden så tänkte jag att jag gillar min kropp. Den är helt normal, för mig. Vad nu ”normal” är. Inte en fitspo-kropp men min. Bär på barn och skivstänger. Lång och kramig. Svettas mycket och skrattar gärna. Serves me well!

20140627_105334

Sen åkte jag till stan. Jag provade bikinis och för varje varv i provrummet sjönk mitt självförtroende. Varenda tanke jag tänkte var negativ, vissa riktigt hätska. Efter det kollade jag in rea på träningskläder och provade några färgglada kit som jag verkligen gillade. Men i provrummet såg jag inte skymten av den tjej som älskar att träna. Jag såg valkar och celluliter. Troskanter som skar in och mer skinn än jag behöver. En tant som klämt på sig chockrosa minikjol och tubtopp, typ.

Jag lämnade affären utan att köpa något och gick håglöst runt i fler affärer medan jag deppade. Varför är jag inte mindre, tajtare? Varför syns det inte mer på mig att jag faktiskt tränar rätt mycket? Här behärskar jag mig kring chips och choklad och annat och ändå ser jag bara ut så här? Vad pinsam jag måste vara. Bloggar om träning. Matar ur mig gymselfies på Instagram. Jag borde skämmas.

Åsså vändningen. För det kommer så klart en vändning. Så pass länge har jag varit med i matchen att jag kan pick myself up igen. Såpass mycket jävlar anamma har de här åren som ”nya” Beatatjata gett mig.

Så här är det. Jag har testat att inte träna alls och inte bry mig om vad jag äter. I hela mitt liv fram tills jag var 32 år. Då var jag trött, håglös och soffliggande. Jag vägde 15-20 kg mer. Kanske bara 10 kg mer om jag just kört en eller annan bantningskur. Jag levde med kronisk värk. Jag var ohälsosam.

Jag fastnar ibland i ”varför ser jag inte ut si eller så trots att jag tränar och äter bättre?”.  Det är mänskligt att fastna vid ytan emellanåt. Vi gör det allihop, eller hur? Sanningen är dock att jag ser ut som jag gör tack vare att jag tränar mycket och äter hälsosammare. Och viktigare: Jag mår bättre, orkar mer, har sällan ont i lederna.

Jag har valt att inte ta det längre. Jag skulle kunna träna mer och äta betydligt renare. Men jag väljer den här nivån och jag väljer, gladeligen, ytan som kommer med den. Jag behöver bara påminna mig själv om det ibland.

Epilog:

Jag gick tillbaka till träningskläderna och provade ut ett kitt som jag tycker är skitsnyggt. Jag kan välja att fokusera på valkarna, celluliterna och troskanten eller så kan jag se den starka tjejen som tar plats på gymmet. Hon som lyfter så tungt hon bara kan, stegar ut i utfall över golvet och har ett stort leende i sitt svettiga ansikte när passet är klart. Jag ser en tjej som jag beundrar.

PhotoGrid_1403965261974

Vem ser du när du tittar i spegeln?

 

31 reaktioner på ”How to kill a hjärnspöke

  1. Hög igenkänning på den! För mig sitter snyggheten ofta i leendet/ utstrålningen. Så du ser verkligen snygg å stark ut på bilderna, för att du lyckades vända och känna dig sån! Go girl!

  2. Love this!!
    Jag känner igen mig. Känne rmig alltid snyggast när jag kört styrkepass, även om jag är högröd och genomsvettig. 🙂

    Kram M

    PS. Kan de inte göra dämpad belysning och ”avsmalnande” speglar där man ska prova bikini. Så är alla nöjda. Win-win? 😛

  3. Wow. Känner igen mig väldigt mkt. Men nu ser jag en stark tjej som kan springa, lyfta tungt, inspirera andra att komma igång med sin träning, bryr sig mindre om vad andra tycker, klär mig i saker jag aldrig trodde jag skulle ta på mig ( tex byxdress, kände mig så snygg igår :)), en tjej som hoppar på nya utmaningar på jobbet och som har stärkt sig mentalt, allt tack vare träningen. Vi är grymma, snygga och starka tjejer precis som vi är!! Kram

    • Det här är så sant också och det glömde jag i mitt inlägg. Just hur empowered jag känner mig sedan jag började träna och så. Jag hade inte bytt jobb om det inte vore för det. Du är grym och VÄLDIGT inspirerande!!

  4. Grymma du! Jag ser också en tjej som är grym men så har det verkligen inte alltid varit. Har hela mitt kroppsmedvetna liv sett en knubbig tjej och använt det som ursäkt till allt mellan himmel och jord. Mest att jag aaaaaaldrig fick nån kille (not true, men jaja) Nu ser jag en tjej som har burit, fött och ammat två barn, fattat grejen med bra kost och strukturerad träning osv. Största resan är dock kopplad till självkänsla. Jag ser en tjej som inte ber om ursäkt, som söker skitsvåra jobb, får jobben och gör det bra. Alltså! Vilken tjej! Kram

    • Underbart, det ser jag också när jag tittar på dig :-). Och självkänslan, precis som Maria S säger, den glömde jag lite i det här inlägget trots att det verkligen är den största förändringen.

  5. det här är ju så hög igenkänningsfaktor även för mig att det är fånigt. 🙂
    Varför ska man behöva träla sig igenom den där mittendelen alls? När lär mig sig att det är juh bara en massa onödig energi som går rakt ut åt tjottahejti? Bättre bara gå direkt till gå utan att passera fängelset, liksom.

  6. Blev så glad när jag kom till epilogen! Så starkt av dig att vända till det positiva på det sättet. Känner så väl igen mig, men är verkligen skitdålig på att vända på det så som du gjorde. Ska tänka på dig nästa gång det händer och ta mig i kragen!

  7. Åh, vad jag kände igen mig!
    I veckan som gått var vi i Danmark, på Lalandia i Rödbyhavn. Var med mina barn i vattenlandet, i bikini och kom på mig själv med att inte en enda gång fundera på hur jag såg ut. Jag hade superkul där bland alla vattenrutschbanor och njöt av att umgås med mina barn.
    Idag har jag varit på gymmet och njutit av att jag har en rätt stark kropp även om den kanske inte ser ut så i alla lägen.
    Kram

    • Underbart att du bara hade kul! Precis så ska det vara, liksom totalt avslappnat. Så känner jag faktiskt här på Holmen. Jag traskar runt i bikini utan problem, bara en kropp bland en massa andra kroppar.

  8. Är precis där också! Provade bikini från förra året inför långresa… Tänkte att ja, okej – jag ser ut så här och det är helt okej! Jag är mjuk och har former och det är faktiskt rätt attraktivt! Sen klev jag ”för skojs skull” på vågen… Låt oss bara säga att resten av dagen kände jag magen guppa, trosorna skära in.. Till råga på allt hade jag lyckats köpa en storlek för liten på en topp- så det var alls konstigt att jag inte fick på mig deb (vi snakar något i strl XS som jag typ.. Aldrig kunnat ha och aldrig velat ha, men ändå, idag spelade det en jäkla roll).

    Så från en som är ett par fem centimeter kortare än dig och ett par fem kilo tyngre UTAN två barn- jag hoppas jag är lika het och cool som du när jag har ett par fem barn 🙂

  9. Du är bäst på att sätta ord på det som är svårt! Stor igenkänningsfaktor hos mig. Från att varit king of the homegym igår så såg jag valkar när jag provade klänningar inför jobbmiddagar i Washington i förmiddags. Tänkte men ”herregud vad är det jag måste göra för att vara snygg i en klänning som är tajt?” Imorgon är jag nog king of the gym igen.. Kram

    • Jag förstår precis din känsla och samtidigt tänker jag ju ”Åh Lotta, HON är så snygg och passar i allt och urbäst…”. Vi har alla våra hjärnspöken. Men du kommer ÄGA Washington!

  10. Jag set knappt något för jag har tårar i ögonen. Skickar tillbaka en fras som du gav mig en gång om mina negativa hjärnspöken: no friend of mine pratar på det där viset!
    Och nu när jag blinkat bort tårarna ser så tydligt: Inspiration!!!!
    Älskar dig, you know, darling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s