Skuldsatt

Ni vet ju att det senaste året inneburit en del utmaningar för mig. Mörkaste vintern var värst med sjukskrivning och våren har inneburit en långsam återgång till något slags normalläge för mig. Jag är gladare och piggare och effektivare och snällare mot mig själv. Men det är ju inte som att slå av och på en strömbrytare. Det är inte dåligt, sen bra. Eller bra och sen dåligt. Det är en process, något som sker under lång tid. För utomstående verkar jag nog helt återställd, som mitt vanliga jag, men sanningen är att jag är rejält skuldsatt fortfarande. Mitt energikonto har fortfarande ett minussaldo.

De senaste veckorna har inneburit mycket jobb och en väldigt (med mina mått mätt) aktiv fritid. Många roliga saker, en hel del av det ger energi i vanliga fall men som skuldsatt blir det liksom hål i plånboken även om det är roligt under tiden. Det enda sättet för mig att klara den här perioden har varit att sova, mycket. Det är lätt att skoja lite om hur tråkig jag är som går och lägger mig vid 20-tiden till vardags. Men det är inte för skojs skull, det är ren överlevnad. Med tillräckligt många timmars sömn i kroppen så kan jag fungera under dagen. Jag kan hantera denna intensiva period (om den inte blir för lång). Utan tillräckligt med sömn i kroppen så går jag sönder direkt. I normalbalans kan jag klara sömnbrist ungefär lika bra som the next person. Men just nu faller jag i bitar. Självbevarelsedrift, tänker jag.

Under veckan har jag sovit cirka 8 timmar per natt. Jag vaknar ändå trött och har inte orkat träna. Jag har jobbat, och jag har gjort det bra, och sedan har jag raglat hemåt och kollapsat igen. Mitt energikonto har varit oförändrat. I natt sov jag 11 timmar. Jag vaknade glad. Jag drog på mig träningskläder och körde ett intervallpass på crossen med ett stort jäkla leende på läpparna trots blodsmak i munnen. En aktivitet som definitivt ger mer energi när den utförs under rätt förutsättningar. Både nattens sömn och morgonens pass var ett sätt att betala av min skuld.

Så. Min sommar kommer handla mycket om att göra mig skuldfri. Sakta men säkert betala av den där skulden så att jag kan starta hösten med ett plussaldo.

Amorteringsplan:

  • Sömn
  • Träning
  • Härlig mat
  • Mycket pilla-i-naveln-tid
  • Hänga med Gud
  • Läsa böcker
  • Kolla film
  • Lyssna på havet
  • Yoga
  • Busa med barn
  • Hångla
  • Sola
  • Måla naglarna
  • Blogga och instagramma
  • Dricka kaffe
  • Sjunga
  • Fuldansa

osv osv

Det finns massor av saker som betalar av skulden. Mina favoritsaker, faktiskt! Sådant som gör den större (passa tider, för mycket inbokat, väckarklocka, deadlines, träningskrav, kostförbud, sömnbrist, träningsuppehåll, ostädat hus, fula tånaglar, smutsiga kläder osv osv) ska jag undvika så mycket det bara går.

Hur mår ni? På riktigt?

 

 

24 reaktioner på ”Skuldsatt

  1. På riktigt så vet jag inte riktigt. Det är något som skaver men kan inte bestämma mig för om det är depp eller stress eller inom normalspannet för galen vår med nytt jobb, flytt och nytt allting. (Maken och barnen är desamma…) (och hundarna)

    Hoppas semestern får ordning på den där känslan av att hela tiden vara ett par steg efter.

  2. Å vilket bra inlägg, jag har börjat på min egen lista. Fast visst är det knäppt att behöva en ”kom ihåg lista” på vad man mår bra av…

  3. Jag mår ganska bra i själen just nu. Tuff vinter men nu har jag lite nedförsbacke. Bra koll på kost och träning och jobbar mer normalt . Min utmaning just nu är 5 v kvar till semester men sonen har sommarlov. Det gör mig ledsen att han är hemma själv och inget att göra, även om han nog tekniskt sett klarar sig.. Kram

    • Oj, fem veckor kvar! Jag hade börjat gråta om någon sa att jag måste jobba i fem veckor till nu :-). Förstår att det är en utmaning, särskilt med gullungen hemma… Men det kommer bli bra, det också!!

  4. Efter en vansinnigt intensiv vår som resulterat i den värsta magkatarren jag någonsin haft börjar jag nu varva ner.
    Efter att ha varit på ett rejält minuskonto för några år sedan har jag varit tvungen att lära mig säga nej och de jag har omkring mig har lärt sig när jag går in i tunnelseendet av konserter och betyg så de frågar inte om jag kan hjälpa till och spela eller sjunga då. Exempelvis.
    Nu väntar en lång ledighet för hela familjen då jag ska fokusera på ungefär detsamma som du.
    Sköna löppass, brygghäng och att hinna laga bra mat från grunden är viktiga inslag.
    Kram på dig och ta hand om dig!
    Nu ska det plussas på ordentligt!

    • Usch då, jag hoppas att katarren är bättre!

      Det här med att säga nej… Jag tycker jag säger nej till allt numera men ändå orkar jag inget. Jag inser iofs att jag just nu fortfarande är nedsatt men ändå. Jag har inte sjungit (mer än hemma, förstås) på evigheter och DET saknar jag. Vara med i kören eller öva in lite saker med min man eller vad som helst. Finns inte tid och ork. Det vill jag göra tid för!
      Kram på oss båda, rejäla plus ska vi ha innan sommaren är slut, okej!?

  5. BRA att du tänker på att göra dig skuldfri. Det kommer inte bli lätt, men det är klart värt det extra arbetet (och vilan) att gå in i det nya året (för mig börjar arbetsåret efter semestern ;P) på i alla fall plus minus noll, gärna på plus!

    Jag mår bara fint. Tror jag. Inre stress kanske, med tanke på att jag måste skaffa jobb och lite sånt. Samtidigt försöker jag lita på att allt ordnar sig. Jag tränar och är frisk, äter hyfsat . Ska försöka jobba på relationen med maken lite mer. Med två barn (du vet hur det är) är det lätt att vi som par glöms bort.

    • Nytt jobb ja, sådant stressar förstås! Men jag är övertygad om att det kommer bli bra, det har ju löst sig fint hittills! Och det där med relationen. Det är baske mig inte lätt. Timmarna och dagarna går ju och är nästan konstant fyllda av barn och vardagligt fix. Jag kan förstå att folk skiljer sig till höger och vänster (fast samtidigt förstår jag inte hur de ens hinner börja tänka på skilsmässa, än mindre bråka med varandra!). Det ÄR tufft och vi behöver nog påminna oss om att lite mer fokus även där betalar sig i längden.

  6. Bortsett från allergisnuvan så är det finemang. Faktiskt! Det där med ostädat hus är verkligen obehagligt, det drar ner mig otroligt mycket. Nästan alla jag känner mantrar ”lite skit i hörnen har ingen dött av ” och ”man ångrar aldrig att man städade för lite”. Jag vågar aldrig säga att en av de saker jag önskar mig mest är mer tid att städa, mer städhjälp, mer mer mer städat, sorterat och ordnat. För då orkar jag med allt annat mycket bättre.

    • Härligt att höra att du mår bra, minus allergin förstås. Jag håller med dig, gillar inte alls ostädat även om jag sänkt ribban rejält de senaste åren. Men det hänger liksom ihop, lugn i själen och sorterat i skåpen. Vilket kanske är lite sjukt, om man tänker efter… 🙂

  7. Du är bra och klok och jag tänker göra ungefär samma som du. Jag mår rätt bra, längtar efter semester som alla andra, men utan att vara slutkörd. Tänker att jag måste ladda mycket för hösten, eftersom vi hotas av stora neddragningarna på jobbet och jag är vikarie, fast jag har jobbat där sen 2011. Så, jag lär få slita för min plats. Eller så får jag ett nytt, schystare jobb i god tid. Det senare vore nog bättre. Det är tröttsamt att ha en arbetsgivare som älskar en som trofé, men aldrig vill betala för det. Fast kanske är det bara det nya arbetslivet? Kanske har min generationens så mycket att hoppas på.

    • En sak har mina måååånga år lärt mig: jobb ordnar sig alltid. Det må låta kaxigt så här i tider av lite högre arbetslöshet men ändå, det ordnar sig. Och om du nu är färdig på myndigheten så är jag övertygad om att bättre och roligare (och mer välbetalda) saker väntar. Det brukar funka så. För hårt arbetande och duktiga personer :-).

      Sen blir jag nyfiken, vad är det vår generation inte kan hoppas på? Eller din, kanske. Jag är ju 70-talist, vi kanske är ett eget släkte…

      • Fasta jobb! Jag tror att de som kommer ut nu kommer att jobba under många former men allt mer sällan som fast anställda. Projekt, vikariat, bemanningsföretag, på timmar osv osv. Jag hoppas dock så klart att det inte blir så! Alla är värda ett fast jobb, en trygghet. Eller friheten att vara egen förstås, men då för att de vill det, inte av tvång.

      • Förresten ska jag förtydliga att jag inte menar att jag inte får skälig lön när jag skriver att de inte vill betala, för det får jag verkligen. Staten är givmild mot sina centrala tjänstemän. Menar på sikt, att investera i anställda.

  8. Kopierar detta till ett eget inlägg tror jag. Fast min sjukskrivning är ju inte över. Har jobbat totalt 28 timmar på två veckor och är helt slut. En såndär bedövade trötthet. Det är inte något bra tecken och jag är glad att 6 veckor ledighet väntar runt hörnet.
    Vi letar nu boende på kusten i en vecka. Prioritering i år är nära vatten och lugn miljö, inte mitt in i Strömstad som vi annars brukar.
    Vila, träna och hänga med familen är bästa medicinen. Med inslag av egentid, promenader och lite gott vin.
    Kram på dig!

    • Du, jag förstår dig. Verkligen. Och om jag ska vara tråkig moraltant så vill jag dela med mig av en insikt så här med facit i hand (typ):
      Om jag kunde göra det annorlunda så hade jag varit hemma längre och börjat jobba långsammare. Istället satte jag igång direkt efter julledigheten och maxade på under våren vilket har varit slitsamt dels för mig, men också för barnen och maken. Jag hade dåligt samvete för att jag ”strulade till det” och ville bevisa att jag visst är bra. Och det har jag nog bevisat på jobbet, men på bekostnad av mig själv. Jag hade mått bättre idag om jag hade varit klokare för några månader sedan.
      Så om du funderar på samma saker så tänk på detta när jobbstart närmar sig.
      Hoppas ni hittar någon härlig stuga! Vårt hus är fullt men om jag ser någon lapp i affären om ledigt hus kan jag höra av mig 🙂

      • Så sant så sant! Jag försöker skynda långsamt. Trodde 50% skulle gå bra men kroppen säger annat. Kör 75% efter semestern, vi får se hur det går.
        Er fina ö verkar underbar, har sett ett par stugor uthyres på blocket som kostar en rejäl slant, ni har verkligen en pärla att åka till 🙂

  9. Låter som du beskriver mig och min vår. Var också sjukskriven. Man ser frisk ut och tror t om själv ibland att man är det då man i stunden glömmer… Ja vila och vara blir mitt motto även om vi t ex ska åka utomlands. Mannen blir glad då jag brukar vara den rastlöse 😊 men det kommer det i också, vilket är en utmaning att möta. 💛

  10. Jag mår inte så bra, sjukskriven för depression med mycket ångest sedan 10 månader. Men din amorteringsplan lät bra. Sånt som jag också mår bra av, med fokus på löpning och läsning.

    • Tråkigt att höra. Jag hoppas att du sakta men säkert känner dig bättre. Löpning och läsning är grymt, jag föredrar nog dock styrketräning och läsning… Tänkte på dig härom kvällen när jag bäddade ner mig med filmen ”Emma” (med gwyneth) och bara njöööt. Någon regnig dag ska jag plöja ”Stolthet och fördom” också… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.