Ledig dag så här mitt i veckan strax innan semestern. Jag och några tusen till hänger på Pingstsamfundets årliga konferens som råkar ta plats just i vårt lilla samhälle (och har gjort i alla tider). Nyhemsveckan.
Stor har varit på barnmöte med 8-11-åringar. Liten och jag var på knattemöte med mycket dans och sång. Vi sjunger om Gud och Jesus och änglarna och ber och lär oss om Bibeln och äter glass och dricker kaffe och pratar om semestern och om våra jobb som marknadsförare och läkare och lärare och baristor och ingenjörer och fotografer och ekonomichefer.
Vi diskuterar husrenoveringar och helande och mission och nya bilar. Vi vaktar barnen vid hoppborgen och i pysseltältet och hittar bortsprungna barn i bönetältet där de myser på en jättekudde under en skir sänghimmel. Vi jämför matkassar och barnens idrottsaktiviteter och funderar på att gå på den stora gospelkonserten på lördag. Någon köper en glass till, en annan plockar fram kesoburken och frågar om jag vill ha. Vi snackar kettlebells, löpning och ridning. Planerar tjejhelg till hösten och säger att nu är det verkligen dags att gå med i en cellgrupp (= mindre bönegrupp).
Vi är mammor, pappor och barn. Trötta, pigga, ledsna, glada. Vi jobbar hårt. Vi längtar efter semestern. Vi oroar oss. Vi är lyckliga. Vi är helt vanliga. Vi tror på Gud.
Vilket bra inlägg!
Min dotter var där i måndags o tisdag med sin kompis och medföljande pappa som hade ett barnmöte då.
Som jag saknar Nyhem, länge sedan jag var där nu. Hade tiden räckt till skulle jag stå på scenen i Masschoir imorgon kväll. Hade varit riktigt häftigt!!!
Vi är helt vanliga. Vi tror på Gud! 😃
Härligt! Kommer du tillbaka något år får du hojta till :-). Tyvärr orkade jag inte ens gå på konserten igår, den var säkert fantastisk men så var det ju energiskulden som är så stor, så stor… Så det blev Frost med barnen och tidigt i säng 🙂
Alltså, ditt sätt att handskas med ord… Bara sätter ihop dem och får till det liksom… Helt vanliga, precis! (om det är vanligt att gråta av trötthet för att jag inser att jag på inget vis kommer orka med fantastisk gospellonsert på lördag vill säga. Är det det?)
Puss på dig. Och det är vanligt. Jag har slutat gråta av trötthet för tillfället eftersom jag helt sonika går och lägger mig så fort jag bara kan. Ibland innan klockan hinner slå 20. Så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hålla mig vaken på en konsert…
Låter som en härlig träff 🙂 Glad midsommar!
Detsamma kära du!
Amen! Och jag är lite avundsjuk (läs mycket) att jag inte är där och ser Israel. Men jag försöker fokusera på att jag får en fin midsommar i Bohuslän. Och Israel and his crew lives in my iphone 🙂
Jag måste ju orka gå helt enkelt… om inte annat så för att kunna reta dig 🙂
”Vi är mammor, pappor och barn. Trötta, pigga, ledsna, glada. Vi jobbar hårt. Vi längtar efter semestern. Vi oroar oss. Vi är lyckliga. Vi är helt vanliga. Vi tror på Gud.” – precis!
pussåkram!