Löpning utan förhinder

Det blev lite sprunget igår trots allt! Efter matplanering, ärenden i vårt lilla samhälle, lunch i grannbyn, sandpappring av utemöbler och strykning av ett lager målarfärg på planket runt altanen så uppstod den där perfekta luckan. Jag var färdig med sysslorna, Barnafadern började med middag och benen behövde få sprätta runt lite.

Så insikt nummer ett: Tajmingen med mat – för mig är perfekta stunden för en springtur precis innan nästa måltid. Jag behöver energi i kroppen men får inte vara för mätt.

Off I went, bara en bit bort till en lång backe. Inte världens värsta lutning men tillräckligt lång för att kunna köra det här passet från Röhnisch Running School. Jag joggade inte i 10 minuter som uppvärmning, jag gick till backen. Jag kan nämligen inte springa 10 minuter i ett sträck utan att dö en smula!

2014-05-18 10.52.15

Insikt nummer två: Ska jag tvinga mig lite till att komma ut och springa så är intervaller ett säkert kort. Jag älskar intervaller. Jag vill dö under tiden men kombon av korta sprinter med gång som nedvarvning passar bra för någon som inte är så uthållig…

Så, upp och ner för backen med musik på hög volym i öronen. Hela härligheten tog cirka 30 minuter men det är intressant att konstatera att själva springandet är 9 minuter. Övriga 21 är gå nerför backen och svälja oavbrutet för att inte kräkas i diket. Jag är inte snabb men jag kör hårt.

Insikt nummer tre: Intervaller är prestigelöst för mig. Jag skulle förmodligen bli omkörd av en gående tant i rullator mot slutet men jag jobbar ju mot MITT max. Mot MIN mjölksyra i benen, MITT hjärta som nästan exploderar och MINA lungor som vill hoppa ur kroppen. Typ.

Hemlunk och plankor på gräsmattan medan Stor valde musiken. Hennes favorit från Eurovision är smått oroande det polska bidraget… Men efter ett par planktabator framför youtube-videon får jag hålla med om att den är…svängig.

Insikt nummer fyra: För uthålligheten och konditionen måste jag komma över tröskeln och köra ”långpass” (vilket för mig innebär allt över 10 minuter…). Och vi slaviska flickor kan använda vår charm och skaka det mamma gett oss. Det räcker, för det mesta.

 

7 reaktioner på ”Löpning utan förhinder

  1. I hear you angående intervallerna. De är liksom görbara, även fast man vill dö under tiden. Nu när någon annan bestämmer över min träning (hen i magen) så ligger intilldöden-intervaller på is ett tag, men jag saknar dem, konstigt nog. Däremot så har jag lärt mig att springa långsamt, långsamt. Det vill säga jogga. Eller lufsa. Då går det att springa lite längre.

      • Jag vet faktiskt inte. Min springglädje dog i samband med Vårruset förra året och när jag har försökt få tillbaka glädjen så har jag inte använt Runkeeper eller liknande alls. Men mitt tips är att springa långsamt och så drar du ner takten lite till. Och tillåt dig själv att gå emellanåt, släng ut kraven helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.