Löpning med förhinder

Om ni undrar hur en Beatatjata ser ut när hon morgontränar lite på crosstrainer samtidigt som hon kollar på säsongsavslutningen av Grey’s Anatomy så är svaret här:

image

Det gick undan i alla fall! Men egentligen skulle jag sprungit idag. Utomhus. Frisk luft och kondition och yadiyada. Men då hade jag ju inte kunnat kolla på tv samtidigt (eller?). Och så vann något annat över löpningen, igen…

Löpningen är trixig för mig. Säkert på grund av ovana men det kräver viss tajming vad gäller mat och att Barnafadern är hemma (kan inte lämna barnen själva). Mina andra träningsformer funkar. Upp, iväg till gymmet på i princip fastande mage, träna, klar – inga konstigheter. Upp en morgon när jag är själv med barnen för lite cardio, yoga eller kettlebellwhathaveyou i hemmagymmet – inga konstigheter. Få in ett löppass när jag har lite energi i magen men inte är för mätt, när det inte krockar med övriga familjeaktiviteter och jag inte är för trött. Nära jag inte har ont i ett knä eller höfterna eller fotlederna (jag vet, det är lite knäppt att jag alls tänker på löpning med min historia) . Inte direkt på morgonen till vardags (det är mina gymmornar när Barnafadern är hemma och jag känner inte för att springa i skogen klockan 05 och jag bör inte springa på asfalt) och inte för nära läggdags (blir för pigg). Trixigt!

Det som återstår är helgen. Och då väljer jag uppenbarligen att komma ikapp med tv-tittandet.

Tur att jag kör väldigt prestigelös hållning till löpningen. Och dagen är hur som helst inte slut än…

Hur får ni till det? Vanesak eller just do it-mentalitet?

16 reaktioner på ”Löpning med förhinder

  1. Ha du inga särskilda mål utan springer ibland för att det är gött så gör det ju verkligen inget om de bara inträffar när planeterna står rätt – du gör ju som sagt en massa annat bra.

  2. Fniss, gillar frågetecknet efter ‘skulle sprungit ute men då hade jag inte kunnat titta på tv, eller?’ Du är så skön!

  3. Direkt efter jobbet utan att passera gå och/eller på helgen. Only way to go (to Run?)

    Min vardagslogistik är lämning på morgonen, barnafadern hämtar så jag har alltid möjlighet att jobba klart/träna/stressa hem i alla fall pga längt.

    Helgen är överlägset bäst dock, alltid långpass på helgen. Utom idag när det blev toughest race istället:) sjukt kul:)

    • Det är smart. Förutom att jag är så galet trött efter jobbet och längtar hem till barnen. Och vill ha mat. Och varannan dag åker barnafadern till jobbet då så då är jag tillbaka på ensam-med-barnen-problematiken. De dagar han kommer hem, och hämtar, så jobbar jag oftast över en stund…

      Ascoolt med toughest, grymt imponerad och såg på bilden att du hade kul!

    • Ja, det är ju en prioriteringsfråga också. Och även om jag gillar löpningen, och vill springa mer, så är jag inte villig att ge upp något styrkepass. och då får jag ju skylla mig själv 🙂

  4. Ja, löpningen är absolut den svåraste att få till. Speciellt utomhus ju. Vädret är ju också opålitligt. Jag är ju inte en sån som springer i regn eller minusgrader direkt. Och så barn på det. Nu är ju maken hemma på morgonen och jag kan få till löpning ibland…men när han jobbar på morgonen så småningom, eller jag…aldrig att jag springer på kvällen i mörkret heller…ja. Det finns annat att träna 🙂

    • Ja, vädret också! Jag ger mig inte ut i vad som helst heller men intervaller i regn är faktiskt rätt grymt! Hard core liksom :-). Vi rör oss nog rätt mycket ändå 😉

  5. Intressant att det är så för dig eftersom ett argument för löpning brukar just vara att ”det är så lätt att få till”. Hursomhelst, skit i löpningen säger jag! Varför ska en hålla på liksom?! ; ) Mvh spring-skeptikern

    • Ja, det är det väl. Om man inte behöver ta hänsyn till barn. Och inte gillar styrketräning :-). Det är inte så viktigt för mig, jag vill bara kunna springa lite OCKSÅ. Liksom.

      • Ja såklart du ska om du vill! Och nu fick du ju till det lite också, m intervallerna, grymt! Var snäll mot höften och knät och allt det där bara. Det är bl a sånt som gör mig allt mer anti-löpning. Folk har ont både här och där och ska ändå ut och nöta… ; ) Men jag vet ju att löpning kan vara så otroligt fantastiskt också. Svårslagbart när det klaffar.

  6. Du är som jag fast tvärtom 🙂 Jag har istället grymt svårt att få till det med styrkan eftersom jag helst springer. Fast jag tänker att det får vara så, något litet pass lyckas jag ju ändå klämma in ibland.

    • Jag tänker nog också att det är okej så, har ju inga stora löparambitioner. GIllar bara att kunna göra det OCKSÅ och vill gärna utveckla det lite. Kunna springa en mil, om så bara en gång, eller springa 5k lite snabbare… Men, det blir om det blir 🙂

  7. Jag är precis likadan, tanken var att gå/ jogga imorse men ändå är det så mycket lättare att åka till gymmet- för då kan jag kolla något avsnitt av en serie. Mentalt så mycket lättare att sätta sig i bilen och åka iväg än ta på sig skorna och ge sig iväg…. Förstår inte men det är väl bekvämlighetszonen jag ska komma ur men hur vet jag inte riktigt heller…. Behöver något som distraherar tankarna lite, vilket jag inte har när jag lufsar/flåsar runt under bar himmel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s