Monday blues

Lite blå idag. Eller grå. Som vädret. I och för sig rödglödgad hosta i bröstet och liksom neongul huvudvärk. Och grönspräcklig hud som längtar efter solstrålar och svettrosor på kinderna… Men särskilt färgglad är jag inte ändå, det kan jag inte påstå.

Jag är hemma och kombar hemmajobb med kurering och har bestämt mig för att göra samma sak imorgon. Det sitter alltid långt inne, det är det där jobbsamvetet som talar. Men jag är trött på att bli sjuk hela tiden och på att trycka på trots att jag egentligen inte orkar så jag håller mig hemma. Lite till.

Och nej, det var inte särskilt smart att träna i lördags. Men det var roligt… Och gav upphov till ett nytt gymupplägg som jag läääängtar efter att komma igång med. Återkommer om det.

Hur har ni det? Solgula måndagstankar eller gråskala som här?

9 reaktioner på ”Monday blues

  1. Men du! Hur länge måste du vara SJUK egentligen!? Det är orättvist tycker jag. Orättvist och så himlans tråkigt. Håller mina tummar hårt att du är FRISK nu!

  2. Fina Beata, ledsen att du är sjuk. Har läkaren kollat upp dig ordentligt med blodprover och alla andra sorters prover de kan ta? Kramar till dig

    • Näe… Jag orkar liksom inte hålla på och hålla på. Övertyga dem om att jag behöver det. För jag vet inte om jag faktiskt behöver eller om jag bara behöver sanera mitt liv från dagisbarn 🙂

  3. Mina funderingar om att stanna hemma eller gå och jobba med hosta som försöker vända ut och in på lungorna löste sonen: vab med kräkssjukt barn. Har haft roligare dagar.

  4. Tycker du gör helt rätt och snällt mot kroppen som jobbar hemifrån. Det är ju så himla tradigt mee envisa sjukor som liksom aldrig ger upp. Tror att jag äntligen lyckats skaka av mej min återkommande vintersnuva *peppar, peppar*.

    Här är det grått ute men nu ser jag att det faktiskt börjar ljusna lite. Jag lyste också upp när jag fick springa idag och upptäckte att jag inte är så pjåkig (Får med jämna mellanrum för mej att utvecklingen stannat av.)

    • Eller hur, det tar aldrig slut den här vintern! Härligt att du springer och utvecklas, inte konstigt förstås men förstår den där känslan av att bli överraskad av sig själv 🙂

  5. Lite blandat av både gråskala och färg. Vi ska på utflykt nu, med uppgiften att äta någonstans och se att vi fixar att räkna kolhydrater och ge rätt mängd insulin utan att få utbrott. Håll tummarna!

    • Hoppas det gick bra med utflykten! Man får perspektiv på tillvaron, igen, när det blir så här… Hoppas att du kan slappna av i allt detta trots allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s