#mamatummy day och när ”före” blir ”efter” och om att vara nöjd

I lördags var det mamatummy day efter initiativ från Katarina Woxnerud som lanserat den populära appen Mammamage. En hyllningsdag till alla starka, fantastiska magar.

Tanken var att lägga upp en bild på sin mage. Med eller utan bebis i. Med rutor på eller med fluff eller med precis vad som helst för nog är den bra och fin, mammamagen. Den där platsen där en eller flera skapelser gått från frö till livsduglig människa. Pretty darn ascoolt om du frågar mig!

Jag la ut den här bilden på instagram igår och beskrev i korthet min resa från stillasittande och överviktig, till gravid gånger två och till slut till normalvikt, träning och hälsobalans. En resa jag är oerhört stolt över.

image

Det finns dock en dimension till. Bilden längs till höger tog jag i höstas, typ september tror jag. Den var tänkt som en före-bild. Jag var i bra form, fortfarande lite solbränd, på den lägsta vikt jag noterat sedan gymnasiet men inte nöjd. Tänkte ”ta tag i det där fluffet” och liksom shape up. Jag såg dallriga lår, platt rumpa och mammamagefluff. Sen blev jag tröttare, deppigare, allt mer utmattad som ni vet och nu, några månader senare sitter jag med några pluskilon och undrar VARFÖR i hela friden jag inte kunde se mig i spegeln då och uppskatta det jag såg.

Och nästa tanke är: Varför inte se mig i spegeln NU och uppskatta det jag ser?

För är det något min kropp förtjänar är det uppskattning. Den borde hyllas dagligen! För barnen den burit. För att den trots 31 år som reumatiker kan springa, hoppa och lyfta tungt. För att den tar sig igenom maratondagar på jobbet för att sedan fortsätta med hushållsjobbet hemma. För att den gärna kramas, har pussiga läppar och snabba fingrar på tangentbordet. För  den kreativa och grubblande hjärnan den ger husrum åt och hjärtat som bankar snabbt och långsamt och i otakt ibland men alltid med kärlek. För ögonen som kollar på tv-serier och läser böcker och som just nu ser fantastiska småflickor dansa till Spotify.

Nog för att jag vill att mina favvojeans ska sitta skönt igen. Nog för att jag gärna skulle vilja se ut som på bilden ovan igen. Nog för att jag blir inspirerad av Oxygen-tjejernas estetik och mina fellow bloggvänners prestationer men jag ska samtidigt vara nöjd där jag är. Come rain or shine, come fluff or pounds, för min kropp är helt frekking amazing.

16 reaktioner på ”#mamatummy day och när ”före” blir ”efter” och om att vara nöjd

  1. Jag älskar det här inlägget. Älskar att vi tänker så lika! Kroppen ska vi ha för att ANVÄNDA inte bara titta på! Och jag jobbar också med att vara tacksam trots fluffmage och fladdrande lår 🙂

  2. Vilket härligt inlägg. Sådär känner jag också när jag tittar tillbaka på bilder från när jag var i lite halvform, hur mycket hade jag inte gett för att se ut så idag liksom? Men, jag försöker tycka om mig själv ändå även om det inte alltid är så enkelt.

  3. Amen till det. Tänk om vi var lika bra på att uppskatta våra fantastiska kroppar som vi är på att hitta fel på dem. Vilken vacker värld vi skulle få!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s