Jag överlevde mina graviditeter – Musikhjälpen 2013

Jag skruvade i nya lampor i luciakronan till Stor igår när det slog mig att jag gjorde samma sak som min mamma gjort för mig och mina syskon så många gånger. Och som många andra mammor och pappor gör för sina små varje år. Bara en av de där många, små handlingarna som kommer med att vara förälder. Små vardagliga saker, säkerligen tusentals om året. För att jag är en mamma, för att jag har barn.

Om jag inte hade bott i Sverige och fått svensk sjukvård, hade jag varit mamma då?

I vecka 16 med Stor i magen kräktes jag så mycket att jag till slut kräktes upp blodklumpar från sår i halsen. Jag var uttorkad och led av näringsbrist. Några dagar till, i en annan del av världen, och jag hade dött och barnet i min mage med mig. Eftersom jag bor i Sverige fick jag komma till sjukhus och få dropp och medicin. Med hjälp av medicinen kontrollerades kräkningarna resten av graviditeten och jag och mitt barn fick behålla tillräckligt med vätska och näring.

I vecka 30 hade jag så mycket prematura sammandragningarna att förlossningen höll på att sätta igång. Hade det fortgått hade Stor fötts, 10 veckor för tidigt. Det är inte så farligt i vårt land men någon annanstans hade hon kanske dött på grund av att hon var för liten. Nu fick jag återigen komma till sjukhus och blev omhändertagen och man upptäckte GBS-bakterien som ställde till det för mig. Jag behövde bara penicillin och övervakning för att kunna bära mitt barn hela graviditeten. Hade jag fått det om jag levde någon annanstans?

Även med Liten i magen fick jag hjälp med mediciner för att kontrollera kräkningarna och illamåendet. GBS:en övervakades och kontrollerades med penicillin. Jag behövde inte åka akut till sjukhuset en enda gång tack vare en förebyggande mödravård.

GBS kan smitta barn på väg ut ur deras mammas kropp. De kan bli svårt infekterade och dö av andningsproblem bara några dagar gamla. Tack vare antibiotika i droppform under förlossningarna och noggrann övervakning på BB så har det gått bra för mina flickor.

Jag har inte haft det lätt under mina graviditeter. Men jag har överlevt dem. Mina barn har klarat sig. Och ikväll får jag den välsignade förmånen att återigen kolla så att lamporna i luciakronan fungerar för nu är det Litens tur att tåga. Självklart skänker jag pengar till Musikhjälpen 2013 – Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet . Gör det du också. För att din mamma klarade sig. För att du finns. För dina barns skull.

2013-12-12
Bild 1 och 2 på nyfödd Liten julen 2010. Bild 3 familjefoto vintern 2011. Bild 4 sommaren 2013.

3 reaktioner på ”Jag överlevde mina graviditeter – Musikhjälpen 2013

  1. Åh det berör, det du skriver! Jag har både tittat och lyssnat en hel del dessa dagarna. Vem vet hur det hade gått för mig i ett fattigt land min allra första graviditet… En graviditet som hade avstannat många veckor tidigare men som inte upptäcktes fören på rutinultraljudet i vecka 18. Snabbt in på sjukhuset för sövning och skrapning. Tack vare en fungerande mödravård fick jag den hjälp jag behövde. Ja vi ska verkligen vara tacksamma för hur bra vi har det där!

  2. Troligtvis hade varken jag eller min mamma levt om vi inte bott i ett ”rikt” land. Det är verkligen inte en självklarhet att få bra vård, men det borde vara!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s