Svedjebruk

Sitter i ett nystädat hus, yllefilten över benen och det är totalt lugnt (och fortfarande städat!) i hela huset. Barnafadern har jag skickat iväg till jobbet och barnen har jag outsourcat till farmor. Det bestämdes redan tidigare i veckan eftersom jag, som den metodiska och planeringsfreakiga person jag är, hade en plan.

En väldigt enkel plan som gick ut på att just denna torsdag göra lite, lite mer än jag gjort tidigare dagar den här veckan. Hittills har jag fokuserat på att promenera lite, träna lite, yoga lite, ligga i soffan mycket och så vidare. Jag har mått bra vissa dagar och varit riktigt rackarns mörkblå vissa dagar. Idag ville jag göra lite mer för att pejla av läget men visste inte riktigt hur jag skulle må efter det och säkrade därför upp med myskväll och övernattning hos farmor för barnen.

Idag har jag alltså försökt göra lite ärenden på ”byn” inklusive fika på kondis, grejat med lite tvätt, jobbat en liten stund (svarat på mail och grovplanerat nästa vecka), städat huset (tillsammans med barnafadern förstås) och…ja, det var nog det. För sen hettade det så i min skalle att jag var tvungen att tupplura på soffan en stund. Inte för att jag var trött, egentligen, utan för att hjärnan behövde en paus.

Den planerade eftermiddagsträningen blev inte av, orkade sannerligen inte det. Och det är så fascinerande att observera hur en person (moi) som vanligtvis är åtminstone normalaktiv kan vara så inibänken seg i kolan. Men också nyttigt att förstå att man (moi) behöver backa så totalt ibland för att tillåta återhämtning på riktigt. För även i den här segheten så känner jag hur ny energi så sakteliga spirar. Som Fröken drivkraft skrev i kommentarerna till inlägget om att tappa fotfästet:

Min samtalsterapeut beskrev det som grästuvor. Alla grästuvor symboliserar något, jobb, familj osv. När alla grästuvor börjar brinna samtidigt, för den ena tänder oftast den andra, så blir det problem. Hitta den tuvan som ger dig näring och trygghet så kommer de andra tuvorna sakta men säkert bli till glöd, kol och sedan nytt fint gräs. 

När jag läste det först så fattade jag, typ. När jag kom att tänka på det igen idag så fattade jag precis. Exakt så här är det. Alla mina tuvor har brunnit ett tag och ja, då blir det problem. Jag fick hjälp med att släcka jobb-tuvan och jobbar nu vidare på övriga tuvor. Några glöder bara, någon kanske fortfarande brinner. Helt säkert är det att nytt, friskt gräs väntar under dem allihop. Det är inget som sker i en handvändning förstås men jag jobbar vidare, tuva för tuva. Inte bara för att jag längtar efter grönt gräs på dem utan för att jag vill se till att alla inte tänds på igen, i framtiden. Då ska jag åtminstone ha brandsläckaren redo!

4 reaktioner på ”Svedjebruk

  1. Det här är det bästa vi gör, delar med oss. Det är så mycket som faller på plats och man kommer till så många insikter när man delar med sig och berättar.

    Brandsläckare är bra 🙂 Det kommer nog inte vara grönt på alla samtidigt men förhoppningsvis på de flesta. Och vi lär oss att släcka om det behövs.

    Kram till dig!

  2. Åh vilken bra jämförelse med grästuvorna! Det är precis så det är ju.

    Och tröttheten/segheten känner jag igen så himla mycket. Det tog mej jätelång tid dock, att fatta att jag inte bara hade drabbats av plötslig lathet. Jag insåg inte att tuvorna brann utan var jättelak mot mej själv som var så slö helt plötsligt. Vad skönt att du kommit till insikt och tar hand om dej, jag tycker det verkar som du är på helt rätt spår. Sen måste jag bara skriva, inte för att jag tycker det är bra på något vis att du mår dåligt såklart, men det är ändå så himla skönt att läsa om och känna igen sej. Man känner sej lätt ensam i sånt här fast man VET att man inte är det. Långt ifrån.

    • Det är därför jag skriver. Eller ja, jag mår helt enkelt bra av att få ner mina ord, strukturera tankarna, men jag är öppen med det för att jag tycker det är viktigt. Hälften av alla kvinnor drabbas av depression någon gång, läste jag (en fjärdedel av män). Då är man ju inte bara inte ensam, utan nästan i majoritet :-). Dessutom hjälper det MIG så mycket att läsa om andras erfarenheter.

      Jag har varit så elak mot mig hela hösten inser jag nu, i efterhand. Fortfarande, ibland. Tacksam för den här chansen att faktiskt bli snällare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s