Vabu

Vips så kom helgen tidigt till det beatatjatska hushållet. Imorgon är det min lediga fredag och idag är det alltså fredagstorsdag för mig. Om jag hade varit på jobbet, men det är jag inte. Jag är hemma med förkyld Liten. Och det må vara tabu att säga (och jag vill föra till protokollet att jag absolut inte vill att mina barn ska vara sjuka) men jag är så tacksam för den här vab-dagen. Ni som har barn kan nog känna igen er, även om man kanske inte deklarerar det utåt till chefer, kollegor och andra men de här buffertdagarna blir lite balsam för själen.

Ja, jobbet får vänta just idag. Oftast vobbar jag (och jag för till ovan nämnda protokoll att jag då givetvis inte begär ersättning ifrån försäkringskassan ifall någon nu sitter och eldar upp sig…) men idag får sådant vänta. Jag tvättar lakan efter att ha legat länge under täcket i en ”puss-koja”. Jag dricker kaffe och äter skinksmörgås och ser på när Liten äter upp min råa choklad. Jag surfar på bloggar och skriver långa kommentarer. Och jag ska fördriva kaoset i min skalle genom att få ordning på mitt hem för precis som Jeanna skriver så tar kroppen vid när hjärnan är full.

Oh boy är min hjärna full. Den är så full av saker att ni skulle baxna om ni visste. Det är jobb och det är känslor och det är vardag och det är planering och det är julklappar och det är självförtroende och det är ekonomi och det är kärlek och det är ilska och det är glädje och det är ångest och det är alldeles för mycket och alldeles för rörigt. Och det är väldigt, väldigt (v.ä.l.d.i.g.t.) jobbigt. Ja, jag har haft det tufft ett tag. Jag sitter i sköna kläder, i mitt varma hus och äter av överflödet i kylskåpet medan ett måttligt sjukt barn tittar på en stor platt-tv och tycker att jag har det svårt. Jag har just fört över pengar till katastrofhjälpen i Filippinerna men tycker fortfarande att MITT liv är utmanande. Tabu-känslor men ändå verkliga.

Så idag andas jag tacksamhet för en extra dag i myskläder. Jag försöker få perspektiv och jag rensar i den fysiska röran för att om möjligt få ordning på kaoset i hjärnan. Wish me luck!

Hjälp till ni också. Okej? Alla kan göra något.
Hjälp till ni också. Okej? Alla kan göra något.

13 reaktioner på ”Vabu

  1. Stor kram! Jag tror vi är många som känner igen oss, i alla fall jag känner igen mig väldigt mycket. Hoppas du får en skön helg, i myskläder/träningskläder/finkläder – vilket eller vilka som känns bäst!

  2. Åh jag gillar faktiskt också att både vabba och vobba. Inte minst för att man får egentid med ett av barnen. Så mysigt:)

  3. Usch känner igen det där! Tuff period men vips så är du på banan igen.

    Du är otroligt bra på att skriva och uttrycka dig!

    Ha en mysig dag i soffan och njut.

    /Anna

  4. Får jag bjuda dig på promenad ala ”mammaledighetsstajl” med semiobligatorisk kaffe med (nyttigt) dopp imorgon förmiddag??? Vill bara krama (ur) dig och din trötta hjärna ett tag så du kan dra in ny luft, lust, energi och annat du mår väl av…
    Puss

  5. Jag hejar på dig. Att röja i fysiskt kaos ÄR verkligen terapeutiskt… vårt hus är aldrig så välstädat som när jag är stressad/frustrerad/orolig/har ångest. Och det brukar hjälpa. Städning, bakning och träning är de bästa terapierna.

    Känner så väl igen skönt-med-VAB-känslan. Ibland BEHÖVS de där dagarna! Tror de är nödvändiga för småbarnsföräldrar som sliter för att få alla plan i livet att gå ihop… mikroandningspauser.

    Hoppas att ni får en skön vabu-dag och att du får en del utrensat… kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s