Back to school

Igår återvände jag till skolbänken.

Det var bara för en dag, en kurs i kommunikationsplanering, men vilken mersmak det gav! Att få sitta och lyssna på saker som jag verkligen på riktigt är intresserad av är mycket annorlunda mot att sitta och försöka koncentrera sig på gymnasiematte när allt man vill är att få jobba med saker som är så långt ifrån matte som möjligt… Det får mig att börja fundera på en sak som varit en flyktig tanke till och från under de senaste 13 åren. Om jag kanske borde tänka ut vad jag egentligen vill bli när jag blir stor och plugga till det. Även om alla andra studenter rent teoretiskt skulle kunna vara mina barn… Eller ja, inte alla, för då vore jag mer känd än octo-mom men åldersmässigt liksom.

Mina studiemeriter är få och lätträknade. Grundskola förstås. Liten mysskola ett par hundra meter från vårt hus i lågstadiet. Större skola i vår förort från mellanstadiet och ett år i musikskola innan den lades ner (inte mitt fel, hoppas jag…) och jag återvände till den större skolan för resten av högstadiet. Gymnasietiden tillbringades på liten friskola i Göteborgs innerstad där jag läste det som då kallades samhäll-samhäll. Jag gillade språk, samhällsvetenskap, svenska, internationella relationer och så. Typisk samhällsvetare. Slutade gymnasiet med betyg strax över medelmåttet, 16,3 om jag minns rätt (vilket inte säger mycket för er som inte hade exakt samma betygsskala. Men 20.0 var max då.). Helt okej i skolan men inget geni.

Under min uppväxt har yrkesdrömmarna rört sig kring de tv-serier jag var mest intresserad av för tillfället. Advokat (Lagens änglar och sedermera Ally McBeal. Var nog mest intresserad av att gå klädd i dräkt och slicka på cappuccinoskum.). Journalist (Lois & Clark. Var nog mest intresserad av att flyga runt med muskelknutte.). Diplomat (ingen tv-serie men mamma sa alltid att jag borde bli diplomat för då fick jag jobba utomlands. Hennes dröm, inte min direkt.). Alla dessa jobb kräver genialitet i någon form. Eller åtminstone riktigt bra betyg för att komma in på utbildningarna. Och riktigt bra studieresultat för att verkligen bli bra på yrket. Så starka var inte drömmarna (eller mitt läshuvud).

Efter gymnasiet hade jag siktet på en pol mag, en magisterexamen i statsvetenskap. Varför? Jag vet inte, jag minns inte. Jag var som sagt intresserad av internationella relationer men inte av politik. Jag var bara säker på att jag var mer akademiker (som min mamma) än vetenskapshen (som min pappa). Och jag visste att jag definitivt inte ville jobba med media eller marknadsföring. Det ville ”alla andra” i min ålder och jag tyckte det var töntigt. Jag började läsa statsvetenskap på Göteborgs Universitet. 40 poäng blev det (A- och B-kursen alltså). Läste Nationalekonomi en termin och tänkte att jag väl lika gärna kunde ta en halvfartskurs i ryska också (!). Den terminen lärde jag mig [minja savot Beata] och ”there´s no such thing as a free lunch” men det var också allt. Jag hade vänner som lockade ut mig på för mycket trevligheter (”föreläsningarna är ju inte obligatoriska, det räcker att klara tentorna!” men det gjorde jag inte. Klarade tentorna alltså.) så det bidde inga poäng alls. Tog mig en rejäl funderare och kom fram till att OM jag överhuvudtaget tog mig igenom utbildningen så skulle jag troligtvis hamna på en förvaltning någonstans och putta papper fram och tillbaka över skrivbordet (ungefär. Förlåt alla som jobbar på förvaltning. Detta är en 20-årings sätt att rationalisera.).
Jag tog ett sabbatsår, reste under några månader och när jag kom hem fick jag ett tillfälligt jobb. Som blev till fem år och där fann jag mig plötsligt på marknadsföringsspåret (”men ååååh!” ropar 19-åriga idealisten som ville förändra världen, ”sååå töntigt!”).
Min studiebana tog alltså slut våren 1999 och sedan dess har jag jobbat med både det ena och det andra (det får jag återkomma till i ett annat inlägg!). Nog har tankarna på att plugga igen poppat upp under åren men det har inte varit helt rätt. Jag har inte vetat exakt vad jag vill läsa (och att bara plugga för pluggandets skull är jag inte intresserad av längre…), jag har inte vetat i vilken form (heltid på högskola? I jobbets regi? Kvällskurser?), jag har inte vetat när (tajmingen är viktig!). Men om jag får frågan ”skulle du vilja studera?” så är svaret ”Ja!”. Jag kan bara inte svara på frågorna vad (men jag vet nu att det rör sig kring kommunikation och marknadsföring), när och hur.
Så! Nu vill jag höra om era studiebanor, det är kul! Och så vill jag höra ifrån er som antingen satt er i skolbänken igen i mogen ålder eller som planerar att göra det, oavsett inriktning. Vad har ni läst och varför? Hur funkade det ”senare” i livet? Några råd på vägen för en som kanske vill följa i era spår?!
Mersmak!
Mersmak!

16 reaktioner på ”Back to school

  1. Jag gick omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, bästa jag gjort!, och blev undersköterska. Började plugga till sjuksköterska direkt efter studenten, för jag var lite sugen på att bli ambulanssjuksköterska. Och om man läser vidare efter omvårdnadsprogrammet är det sjuksköterska man läser till, så är det. Men väl på universitetet kändes det aldrig riktigt hundra med sjuksköterska. En dag fick jag bara för mig att det var sjukgymnast jag skulle bli, och det kändes bara så rätt. Så jag sökte till sjukgymnast under första terminen på sjuksköterskeprogrammet. Den 11 december får jag veta om jag kommer in. Så längre än så här är inte min plugg-historia, men så är jag ju inte ens 20. Så det får bli en fortsättning följer, under tiden går jag färdigt första terminen av sjuksköterskeprogrammet för att inte få problem med CSN.

    Lycka till!

  2. Läste natur på gymnasiet för det var det en läste om en hade bra betyg plus att hela värden skulle ligga för dina fötter om du läste natur. Näe så kanske det i slutändan inte alls var. Efter två år insåg jag att det hade varit bättre att läsa samhälle för det är jag intresserad av men som skoltrött 17-åring var det inte ett alternativ att byta inriktning och läsa två år till när det räckte med att pina mig igenom ett år till på natur. Tog studenten ena veckan och började ett vick på en statlig myndighet på veckan efter. Blev kvar på vick av olika längder innan jag efter två och ett halvt år blev erbjuden en tillsvidaretjänst.
    En tillsvidaretjänst är inget en säger upp sig ifrån om en inte vet vad en vill bli, men någonstans har jag alltid haft inställningen att jag ska plugga vidare när jag kommit på vad jag vill bli när jag blir stor. Den svåra frågan är bara vad?
    Som 30-åring med en 4-åring kom insikten till mig jag ska plugga till Personalvetare så ett år senare tog jag tjänstledigt och började läsa Personal- och arbetslivsprogrammet på högskolan. Visst jag tillhör en av de äldsta och en av få med barn men beslutet att börja studera igen är det bästa beslut jag tagit i modern tid 🙂 Att plugga när en har barn passar mig bra, livet blir mer strukturerat den enda tid jag har att plugga är dagtid när barnet är på förskolan, att skjuta upp till senare blir en omöjlighet. Att plugga som äldre innebär ofta men inte alltid att en har en annan inställning till själva pluggandet jag läser för att lära inte för att klara tentorna (ja jo det är klart att jag måste klara tentorna för att kunna plugga vidare men att lära något som inte kommer på tentorna kan vara minst lika intressant och viktigt) Surrigt och långt men slutklämmen är att det kan vara helt fantastiskt att plugga även om en råkar vara äldst i klassen.

  3. Åh. Jag är och har alltid varit biolog. Nyfiken naturvetare sen barnsben. Lätt för mig i skolan. Har alltid gillat både grön (skog, djur) och vit (människokroppen, bakterier) biologi. Ville helst läsa medicin men hade inte tillräckligt bra betyg (tror nånstans strax under 19 minns inte exakt)… blev biomedicin efter gymnasiet (natur-natur). Och sen en doktorsexamen inom (ko)immunologi på det.

    Och eh. Nu jobbar jag med att putta runt papper på skrivbord :p

    Nävars. Jag får läsa och diskutera en hel del biologi (och andra ämnen!) nu för tiden också. Men det är (tyvärr) en hel del politiska visioner och ditten och datten också. Not my thing. Det jag gillar bäst med mitt jobb är den pedagogiska/utbildande sidan… som är ganska stor och som jag ständigt ser till att utvidga. Jag jobbar mycket med att försöka förbättra processer baserade på relationer mellan människor och med att försöka förmedla information på bästa sätt du vet. I like.

    Pluggade förresten ungefär i ett sträck från 7 – 26 års ålder. Om man räknar med doktorandtiden (som i och för sig är mer jobb än utbildning). Jag hade bara paus för ett high school år i USA och en termin på Kibbutz i Israel. Annars tuff tuff i skolan.

    • Hihi, jag tycker det är så coolt att det finns människor som jobbar med ko-immunologi. Känns hittepå ;-). Är så imponerad av folk som alltid vetat vad de vill bli och tuff-tuffat på i skolan. Känns ju liiiite jobbigt nu som snart-40 att fortfarande inte riktigt veta vad man ska satsa på…

  4. Åhh älskar att plugga!! Liksom du genomgått grundskola på mindre ort. Och då, när jag var liten så gillade jag inte alls skolan så betygen blev därefter…Efter det var det gymnasieval och då mina betyg inte var tillräckliga kom jag inte in på det programmet jag ville vilket var naturbruksprogrammet häst med naturvetenskaplig inriktning. Så tillbringade ett år på samhällsprogrammet (bläää)!! Året efter sökte jag Naturbruksgymnasiet igen och kom in , det kom att bli de tre bästa åren i mitt liv ( nog mest för att det var internatskola och vi hade fantastisk sammanhållning)!!! Efter studenten jobbade jag som hästskötsel några år och funderade på vad jag skulle bli när jag blev stor. Kom fram till att socionom nog var min grej. Hade innan det tänkt något med naturvetenskaplig inriktning men så blev det inte. Började lite planlöst plugga på KOMVUX’ så betygen k te riktigt räckte till om jag inte ville flytta till Norrland (och det ville jag i te). Grejen var ju att typ halva Sveriges befolkning ville bli socionomer just när jag ville det så just under de åren jag sökte så var det skyhöga i tagningpoäng till socionomprogrammet. Under tiden så han jag träffa min sambo och råkade bli gravid. Samtidigt jobbade jag med funktionshindrade barn och som personlig assistent. Så kom bebis och då det var en komplicerad förlossning så blev ci kvar ett tag på sjukhuset. Och
    Där väcktes mitt intresse för sjuksköterskeyrket så när bebis blivit större så var det detta jag läste till. Efter det så har jag skrivit sen C-uppsats jag i te skrev under utbildningen. Och utbildat mig till träningsinstruktör. Nu till våren blir set nog att jag läser en kostrådgivarutbildning för att utöka mitt lilla företag. Och nästa höst så funderar jag på att söka en utbildning till anestesisjuksköterska som jag isåfall får betald av landstinget. Alternativ en distansutbildning till företagssjuksköterska. Vill läsa nåda men frågan är ordningen.
    Och som en del andra sagt, deltidsstudier på distans alt på orten. HÖgskolan här i Jönköpi g borde väl ha lite roliga kurser att läsa till dig?
    Ha en fortsatt bra dag!!

  5. Det enda jag var säker på när jag var liten var att jag INTE skulle bli ingenjör. Så det blev jag. (Jag blev uppriktigt förvånad när jag som 20-åring skulle fylla i ansökan till det universitet jag hade valt ut och upptäckte att de bara utbildade ingenjörer, men då hade jag liksom redan bestämt mig.) Sedan fortsatte jag med en forskarutbildning – att forska fantiserade jag däremot om redan som barn. Nu funderar jag på om jag inte ska bli lärare ändå. Eller kanske vetenskapsjournalist…

  6. Med risk för att vara partisk (lärare/skolledare) men JA, det är klart att du ska studera!

    Jag tog ett sabbatsår och ett halvt efter gymnasiet sedan läste jag konstvetenskap innan jag kom på att jag skulle bli lärare. Har jobbat med det sedan jag tog examen -04 men har intresserat mig mer och mer för skolledning och de senaste åren har jag jobbat bara med det. Jag har pluggat på kvartsfart eller halvfart någonting varje år. Distansstudier med få eller inga fysiska träffar. Målet är en magisterexamen men nu har jag börjat snegla på rektorsutbildningen så vi får se vart det landar.

    Jag tycker du ska höra med arbetsgivaren om du kan få studera på arbetstid. Alltså inte helt och hållet men om du läser en kurs på kvartsfart distans och inte behöver ta tjänstledigt de dagar det är träffar eller webbinarier. Börja med något som du har direkt nytta av för jobbet typ Indesign eller Photoshop grund. Kolla http://www.moderskeppet.se/ t ex. Eller be om en prenumeration på Lynda.com om ni inte redan har det. Där kan man verkligen irra bort flera timmar.

    • Ja, fröken, jag ska :-). Men huuuur orkar man ta tag i det (undrar beatalata…). Ska absolut kolla in distanskurser och är det dessutom något gratis (högskola/universitet – vad nu skillnaden är…) så kanske de är villiga. indesign och photoshop har jag redan gått grundkurs men jag är usel, måste börja lattja också… MOderskeppets kontor går jag förbi varje dag på väg till jobbet :-). Lynda har jag aldrig hört talats om, ska spana in! Vi har en del ”klippkort” på olika utbildningscenter men de är, förstås, inriktade på IT-grejer som java och .net-programmering. Inte min kopp te…

  7. Detta skulle du inte frågat 🙂 Jag
    ÄLSKAR att studera, Om jag inte är tvungen att göra det så klart.Tvång är aldrig bra.
    Jag bytte skola ofta upp till åk 4 eftersom vi flyttade ofta. Startade på en stor skola, kom till flera mindre skolor och sedan hamnade jag på en medelstor skola i en pytteort. De åren var fantastiska. Jättebra klass och fina lärare.
    Gymnasiet läste jag sam-hum och massa språk. Älskade skolan även där. Lagom stort, bra lärare och roliga klasskamrater.

    Sedan läste jag 4 år på lärarprogrammet och blev lärare. Efter att jag tog examen 2005 har jag räknat ut att jag pluggat ytterligare hela år på universitet runt om i Sverige på distans (och nån på plats också när jag kunnat), samtidigt som jag jobbat. Bara för att det är kul. Nu pluggar jag också, men för att jag måste, och då blir det mindre roligt! Sammanlagt har jag gått 9 år på högskolan plus grundskola och gymnasium…mer kommer det nog att bli 🙂 TAck för gratis skolgång SVerige!!!

  8. Oj, min skolhistorik skulle behöva ett eget inlägg den också men kort så skulle jag jobba med barn och ungdomar, blev ingenjör till slut, har inte direkt haft jättenytta av den utbildningen mer än det kritiska tänkandet även om det är tack vare min utbildning som jag fick mitt första jobb. Har nog mest klarat mig på stora öron, vidvinkelsyn, magkänsla och sunt förnuft MEN jag vet inte heller riktigt vad jag vill bli när jag blir stor…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s