Nuläge

Sitter i soffan och slöjobbar i långsam takt. Varje liten sak jag kan få gjord är bra men jag pressar inte för mycket. Lite febrig, halsontig, huvudvärkig och hängig och jag behöver vila, jag fattar det.

Träningsmässigt känner jag ”phew, nu behöver jag inte pressa mig till ett träningspass på några dagar – med giltig ursäkt”. För faktum är att på sistone har det inte funnits något flyt i träningen. Kanske någon vecka här och var men faktum är att det varit trögt i flera månader.  Jag har tränat, det är inte det, men det har inte varit riktigt samma glädje i det. Ändå var det först nu senaste veckan som jag insåg att det faktiskt är så. Dagarna och veckorna går så fort, jag har inte lyft blicken på länge! Jag har funderat en hel del senaste dagarna och identifierat ett par påverkande faktorer.

 

  •  Skador. Axeln har besvärat mig länge, sedan förra hösten, och sedan april har det varit ganska illa. Jag tycker att det saaaakta blir bättre men det är begränsande. Jag kan inte göra alla övningar jag skulle vilja och jag kan inte köra så tungt. Hälsenan har varit lite öm sedan i somras någon gång men riktigt besvärlig i några veckor. Begränsar också, förstås. Jag kan träna ändå men måste skära bort övningar, anpassa mig och skala ner. Det är tråkigt!
  • Mål. Eller bristen på dem. Jag ”geggade” länge i våras och under semestern. Nu har jag ett aningen mer uttänkt upplägg men samtidigt inga mål. Jag är liksom inte på väg någonstans utan har bara den luddiga formuleringen ”jag vill må bra”. Jag saknar någon push!

Det här påverkar kosten som varit åt den alltför liberala sidan av balans även för mig som är väldigt liberal. Kroppen protesterar med magont och energilöshet, förstås, och jag känner mig…ofräsch på insidan. You know? Kroppsmässigt så är vikten och måtten relativt stabila men jag känner mig liksom fluffig. Det hänger ihop med insideskänslan. Jag förtjänar att må bättre än så här!

Så, nu har jag konstaterat hur nuläget ser ut och varför. Bara att se framåt och lägga upp någon slags plan!

Närmaste timmen – ryggläge i soffan. Jag återkommer!

 

 

14 reaktioner på ”Nuläge

  1. Jag sökte en hobby under flera år. Jag testade köra motorcykel, jag funderade på att börja rida, en tanke var att ta tjänstledigt och göra något galet … men så vet du vad som hände. Jag hittade triathlon! Och det är första gången i hela mitt liv som jag tränat med ett mål. Varje pass har liksom ett syfte: ”Nu ska jag sätta den där tekniken”, ”orka lite längre”, ”testa ett brickpass” osv.
    Mål och mening är inte så dumt. Det gjorde underverk för min träningsmotivation. Jag är säker på att du hittar ett alldeles perfekt mål just för dig.
    Och förresten så gör det ju inget i långa loppet om man inte är taggad jämt. Jag tror att det är en naturlig del av träningslivet.

  2. Krya på dig! Har du varit och kollat upp axeln hos någon? Kanske en sjukgymnast med bra rehabövn?
    Det där med mål är svårt, just nu har jag inga heller. Men vet att jag borde sätta upp några om än små mål. Är lite less på mål just nu efter min flopp på Tjejmilen. Men ska ta nya tag, ska köpa gymkort när lönen kommer. Bra att fylla år, fick bidrag till gymkortet 🙂

  3. Jag vet precis vad du menar, kände ofta så förut, vilka mål kan du tänka dig? Större muskler? Mer synliga muskler? Särskilda viktmål (på träningsredskapen menar jag förstås då)? Mer uthållig? Starkare core? Utveckla nån del på kroppen som är svag? *fantiserar fritt* Ps, du är väl inte sjukskriven och jobbar? Jobbar en ska en ha betalt! Så det så. Eller flex, eller nåt. Pöss!

  4. Det var en klok doktor som förra veckan rådde mig att stanna hemma från jobbet och kurera mig. Nu är du visserligen hemma, men jobbar. Lyd ditt eget råd 😉

    Jag är fortfarande inte frisk och tränar således inte och borde se det här som en chans att hitta ett bra upplägg för jag har mest geggat på sistone jag med. Och det blir tråkigt. Fast jag blir bara sur för att jag inte kan träna NU. Oerhört korkat att hålla på så, men ja, that’s me 🙂

  5. Krya på dig! Jag känner igen det där med att känna sig ofräsch på insidan. Maten är ju inte ens liberal för mig just nu. Snarare total anarki. Men det får vara så. Förhoppningsvis får bebis i sig det den ska (jag har ju två sen innan som är uppfödda på samma skit) för jag och graviditet innebär inte hälsosamt och bra. Jag kommer ju ha ett väldigt tydligt mål, eller flera, när jag börjar träna igen. Viktnedgång och stärka upp kroppen efter graviditeten. Förstår om du känner dig mål-lös… i träningsfokus-bemärkelse. Tror inte du är så mållös i övrigt. 😉 Men hur som helst, fundera och låt det ta tid. Ta hjälp av någon om du känner att det behövs. Målen kanske ska vara de där bråkiga armhävningarna, eller större biceps, eller vad vet jag? Fast samtidigt- må bra är ett väldigt bra mål. Kanske lite svårt att motivera sig ibland bara. KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s