Mat då och nu

Jag äter bra numera. Tack o lov. Blev dock nyligen påmind om min kost under tonåren. Jag var inte alls överviktig då men nog la jag grunden för ett ganska ohälsosamt ätande… Framförallt fick jag knappt i mig någon vettig näring! De vuxna åren fram tills min livsstilsförändring för två år sedan var jag i alla fall lite mer medveten om vad man BÖR äta. Sen åt jag inte så men det är ju en annan historia.

Så här åt tonårs-Beatatjata i gymnasiet:

Frukost: Minns ärligt talat inte om jag åt någon alls de flesta dagar. Men åt jag frukost så var det garanterat hönökaka med smör och ost och oboy till. Yum.
Mellanmål: Vad hette det sa du? Såvida inte hallongrottor från Café Mecka räknas. Fyra för en tjuga om jag minns rätt.
Lunch: Whatever som serveras i bamba, jag är inte knusslig. Gärna två portioner. Helst inte sallad och sånt bös till. Om det är supermegaäckligt? MacDonalds ligger nära. Och på bambarasten måste man gå till Gôttepôjkarna och köpa godispåse.
Mellanmål: Godispåse sa jag ju! Eller en MacDonalds-glass på väg till bussen. Eller några mackor när jag kom hem.
Middag: Det som serverades hemma, jag är inte knusslig. Mycket ska det vara. Och blir jag inte mätt så äter jag några tallrikar med müsli och mjölk eller några mackor.
Kvällsmat: Mackor och oboy, så klart! Eller chokladbollar (läs: smet. Orka rulla bollar och ha sig…). En hel sån där stor rund knäckebrödsskiva med smör och ost och te. Med socker i. Tre sockerbitar i en kopp te ska det vara! Eller något annat gott som går att rota fram ur skåpen om mamma inte hör prasslandet…

Kanske åt jag inte både hallongrottor och värsta godispåsen och glass varje dag. Men NÅGOT av det åt jag garanterat. Förutom de perioder när jag försökte köra den där Rigshospital-dieten för att gå ner i vikt. Jag vägde på den tiden cirka 65 kilo till mina 175 centimeter. Tränade aldrig men gick mycket i vardagen. Fullständigt normal tonårstjej (utseendemässigt sett). Alldeles för tjock enligt mig själv… Hade alltid, ALLTID, en lång tröja eller skjorta som gick ner över baken för att dölja mina stora lår. Var ganska blyg och mycket osäker.

Några år senare så åt jag aldrig frukost, så lite till lunch som möjligt (kycklingsallad à la 2 points) och sedan MASSOR på kvällen. Det var inte heller bra, förstås.

2013-03-25

Så här äter vuxna, förnuftiga och medvetna Beatatjata, tex:

Frukost: Havregrynsgröt med jordnötssmör i, massor av keso och blåbär på. Te. Kaffe med mjölk
Mellanmål: Några bitar mager ost, mandlar, grönt te
Lunch: Kesolasagne med fullkornsplattor och extra svamp. Sallad med lite olivolja,vitvinsvinäger och kryddor. Kaffe med mjölk.
Middag: Laxfilé, bulgur, kall sås, sallad och en morot
Kvällsmat: Rostmacka med ost och skinka, äpplebitar, kanske mörk choklad, grönt te

Jag äter godis och hallongrottor (favvo!) och glass nu med. Ibland. Jag tränar mycket. Jag bantar ALDRIG. Jag väger typ 68 kg till mina 175 centimeter och är asgrym, skitsnygg och allmänt odräglig ;-).

Har du alltid ätit bra eller har du ett liknande track record?

19 reaktioner på ”Mat då och nu

  1. Ja, men precis så! Mamma lagade oftast ”bra” mat så den åt jag men när vi började gymnasiet smakade lunchen väldigt illa så då blev det delicatoboll eller två kulor glass till lunch. Och/eller glass till mellis. Inte varje dag glass men alldeles för ofta. När jag flyttade hemifrån var det mackor och yoghurt till lunch och kanske mackor till middag – för hur kul är det att laga mat till sig själv och äta själv?? Ibland blev det stuvade makaroner med riven ost, värsta lyxmiddagen. Och på fredagar grillkorv med pommes från kiosken i en vit liten papplåda 🙂

  2. Amen! Kunde vart jag faktiskt…lägg till lite läsk till detta så är det biff! Fast jag hade mina perioder då jag knappt åt nånting också. Lite anorexiavarning, men det bröt aldrig ut tack och lov…
    ps. kommer snart tillbaka och läser din blogg mer och mer…har bara inte pallat att kolla in träningsbloggar under min graviditet eftersom jag inte kunnat träna eller äta som jag borde…men om nån månad så! Nu smygstartar jag med lite läsning hos duktiga motionärer som dig :=)

  3. Jepp, så där såg det ut på ett ungefär fast jag tror inte jag åt så mycket av bambamaten utan mer troligt godis. Middagarna hemma vara nyttiga för jag tror inte min mamma vet hur man lagar onyttig mat. Dietat har faktiskt sällan gjort men däremot struntat i att äta helt för att gå ner i vikt. Varför vet jag inte eftersom jag var pinnsmal men man är väl aldrig nöjd.

    Kul inlägg!

  4. Känner verkligen igen mig! Maten bestod av: frukost mackor med the och honung, lunch (kräsen så åt inte alltid så mycket, kvällsmat mackor och the med honung. Fick inte äta något godis alls upp till jag var ungefär 9 år. Dvs på kalas när alla andra fick en påse godis fick jag klementin och russin, var inte så nöjd med det. Så när jag fick egna pengar gick varje slant till att köpa godis!!!
    Tränade MYCKET i tonåren men förstod inte varför jag aldrig blev smal. Det är först nu sen jag anlitat PT och kollat bloggar som jag förstår varför. Träning är viktig men kosten ännu viktigare! Har fortfarande mycket att lära och ju mer jag lär mig ju mer vill jag veta!

  5. Kul inlägg Beata! Ja herregud vilken dålig mat man åt på den tiden … eller??? Alla kanske inte gjorde det. Min standardfrukost som 15-åring var rostat bröd med chokladpålägg + O’boy = sockermax. Som regel brukade jag även mosa potatisen i mammas goda sås när vi åt lördags-fläskkotletten med burkärtor som enda grönsak. Pannkakor, falukorv, pytt, och alltid massor av sås. Ungefär så såg min kost ut som barn. Och jag rörde nästan aldrig på mig. (Men jag drack aldrig läsk, åt inga chips och fick sällan godis … eloge till mamma där)

  6. Hög igenkänningsfaktor. Verkligen. Åt gärna minst en guldnogat varje dag. Kvällsmackorna med ost doppades i te. I Jämtland där jag växte upp fanns inte hönökaka men kärnmjölkslimpa eller skogaholmslimpa. Fy vad gott. 😉

  7. Allt är ju relativt. Det fanns inte samma kunskap om mat förr som det gör idag – har alltid ätit mat som är hemlagad eftersom mamma lagat allt ordentligt. Avskydde det i skolan som var halvfabrikat (mos, sylt osv) men har aldrig var direkt kräsen.

    När jag var ”stor nog” att ha lite egna pengar så blev et dock gärna en godispåse med sånna där små droppar (tio för en krona?) och lite… vad heter den där chokladen i en liten påse som man trycker rakt ut i munnen, typ nutellaliknande? Well sånna.

    McDonalds var lyxvara men omtyckt. Tänkte inte direkt på vad jag åt förrän jag om i tonåren och kände mig väldigt tjock. Mest för att mina vänner var typ 1.50 långa och jag var 1.73 och kände mig som världens jätte. Fast jag åt ändå och spelade massvis av fotboll så inget syntes.

    Slutade spela fotboll strax efter 20 något.Åt på samma sätt – la på mig tio kilo. Testade lite dieter och levde på fest, bakismat och snabbnudlar när man nyss flyttat hemifrån.

    Tog ett tag att hitta tillbaka till den balans jag trots allt känner att jag har med mig i bagaget…. Oj. Roman blev de visst!

    • Jag är uppfödd på halvfabrikat, tycker fortfarande det .r konstigt att sås inte kommer från pulver och att man kan göra egna köttbullar ;-). Men sant, kunskapsnivån har förändrats tack i lov!

  8. Nu gjorde du mig hungrig. Jag började äta allt bättre efter att jag hittade gymmet och typ Fitness Magazine när jag var 17 🙂 Innan dess ganska katastrofalt. Började inte tycka om socker och sånt förrän på gymnasiet, men vi åt inte bra mat hemma. Är dock helt övertygad om att mina föräldrar gjorde det de trodde var bäst – vi trodde nog att vi åt bra. Typ. Var nästan alltid ensam efter skolan och åt typ sex rostade franskskivor med marmelad till mellis… varje dag. Har varit känsloätare länge, småätare alltid. Gick jämt i skåpen och nallade som liten. Pendlat mellan 49 och 66 kilo i vikt till 165 centimeter, men det har varit helt knutet till hur jag har mått i själen. Var väldigt ledsen vid båda ytterligheterna.

    Kul story: när jag var liten fick mamma nästan en chock när dagisfröknarna sa att jag var JÄTTEDUKTIG på att äta frukost. Jag hade ju redan ätit när hon lämnade mig… 😉 Har alltid älskat mat och äter mig helst proppmätt. En vana.

  9. Påminner mkt om hur jag åt och äter nu. Haft häst sen jag var 13 år så vardagsmotion fick jag i mängder. Men efter studenten gick jag upp i vikt och det är först nu efter båda barnen som jag gått ner de och ändrat om kroppen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s