Yoga och Gud

Nu har jag yogat varje dag i en månad. Ibland långa, ordentliga pass. Ibland väldigt, väldigt kort. Helt beroende på dagsform, tid och lust. Jag har lärt mig mycket, blivit smidigare, mer avslappnad och uppskattar min kropp mer. Både funktion och utseende! Men jag kommer utveckla mer vad Jeannas och Vevves utmaning #yoga30d har inneburit för mig om ett par dagar. Jag gillar yoga och jag tänker fortsätta yoga och nu ska jag adressera ett ämne som många av er förmodligen aldrig reflekterat över: Yoga och Gud.

Som de flesta av er vet är jag troende kristen. Ett Jesusfreak! Diskussioner kring detta och yogan har uppstått och min väldigt kortfattade tanke kring detta är: För mig är det en non-issue.

Men jag vore inte Beatatjata om jag inte lade ut texten lite… Jag ser ingen konflikt mellan att vara kristen och att yoga men jag vet att det finns människor som inte har samma inställning som jag. För mig är yogan i första hand något fysiskt. Övningar som gör min kropp starkare, smidigare och rörligare. Yogan ger också lugn och avslappning – viktigt för alla! För många andra är yogan i första hand något andligt och för mig handlar andlighet om Gud. Gud, Jesus, Helige ande och änglarna och hela konkarongen. Jag är kropp, själ och ande och alla de bitar behöver fyllas.

För att vara helt ärlig så föredrar jag de yogaklasser på Yogobe som är mer fysiska och har inte ägnat så mycket tid åt de som innehåller meditation, mantran osv. Jag får allt det där ändå. Att vara stilla, att be, lovsjunga och tacka har varit en väldigt viktig del av mitt liv ända sedan jag blev kristen för snart 15 år sedan. Mitt hjärta står alltid öppet för Gud. Om jag sedan sitter med knäppta händer i kyrkbänken eller ligger i barnets position på yogamattan spelar ingen roll för mig. För en del av er är det att ha yogan ständigt närvarande. För mig är det Gud som är ständigt närvarande.

Men kan man göra så här? Kan man välja ut de delar som man tycker passar en själv och strunta i resten? Yoga är ju väldigt mycket mer än fysiska rörelser? Jag säger att man kan det. Kanske skulle vissa yogis anse att jag gör ”fel” men det jag upplevt hittills är ett väldigt kärleksfullt och respektfullt community av människor. Precis så kärleksfull och respektfull som jag som kristen vill vara. Live and let live.

Jag hävdar inte att jag har alla svar eller att detta är rätt sätt att tänka på. Jag har bara gjort en uppriktig soul search och kommit fram till just detta.

Dela gärna med er av era tankar kring detta, ställ frågor om ni vill så ska jag göra mitt bästa för att svara!

keep-calm-and-pray-on-137

Keep-calm-and-yoga-on2

18 reaktioner på ”Yoga och Gud

  1. Jag fattar ingenting. Varför skulle det vara en intressekonflikt? Och närmast rasistiskt, om olika troer/idéer/ritualer/perspektiv inte kan samsas. Nä, jag blir faktiskt rädd när jag hör sådant här. Uteslutande. Det stärker tyvärr mina egna fördomar runt religion. En sak är rätt och allt annat är bajs. Låt oss kriga och mörda för vår sak i tusentals år! Vilket du verkligen inte ska ta som något personligt, du är en oerhört varm person. Jag vet att det finns alla sorters människor, både troende och icketroende. Om vi bara kunde låta varandra vara och tänka som vi vill.

    • Jag har ffa läst en del amerikanska bloggar och artiklar där man inte ”rekommenderar” yoga för att man då ”öppnar upp” för andlighet som inte är från Gud. I sverige verkar det inte alls vara så och min prästsyster radade upp både bibelord och praktiska exempel på att det inte alls .r något som anses vara ”fel”. Det är, liksom krig, korståg och en herrans massa andra knäppheter, mänskliga påhitt. Det går alltid att finnas något slags stöd (eller antistöd) från religiösa källor om man är på det humöret. Kolla bara yogahistoriens egna tankar kring menstruerande kvinnor! Så nej, konflikten kanske inte existerar överhuvudtaget och de frågor jag fått privat har mest varit nyfikna, för att man vill lära sig. Därför skrev jag inlägget!

      Och som ett litet sidospår. Religion är otvivelaktigt upphov till mycket otrevligheter. Jag påpekar gärna att jag är troende, inte religiös. Religion är människans skapelse, ett försök att nå Gud (vilken gud det än handlar om). Tro är guds sätt att försöka nå oss människor. Man brukar säga att religion ofta kommer till ett pris medan tron är en gåva. Vi behöver inte göra något, vara på något särskilt sätt osv för att få den – bara ta emot.

  2. Superintressant inlägg!
    jag tror definitivt att många från ”båda sidorna” tycker att du gör fel, men vad gör det? Jag söker fortfarande i min tro och har gått ut Svenska Kyrkan då jag inte fann att det var för mig – men
    1) vad kul att läsa om dig och Cilla som känner sådan tro, jag känner 1 person som är ”aktivt kristen”, superkul att upptäcka fler omkring mig.
    2) jag anser att allas tro är deras individuella relation med Gud. Om man som kristen vill Yoga och föra dialog med sin Gud trots att det är ett buddistiskt/hinduiskt påhitt med yoga – no biggie. Jag känner inom mig vem jag för dialog med eller får kontakt med.
    3) självklart får man plocka russinen ur kakan, jag tar det bästa av allt och gör mitt liv awesome!
    4) ”För en del av er är det att ha yogan ständigt närvarande. För mig är det Gud som är ständigt närvarande” – så fint sagt +1 på den BeataTjata

  3. Bra skrivet! Både troende och yogande och har aldrig kommit på tanken att det skulle kunna vara en intressekonflikt. Tekniker för att stilla sinnet för att ge rum för Gud finns så vitt jag vet i alla religioner och för mig är yogan det en teknik bland andra. Vad jag sedan väljer att bjuda in till mitt stillade sinne är ett separat och individuellt val. Om det är ett sätt att ge mig en stark och frisk kropp är det gott nog, kan jag dessutom få ut något mer är det en fin bonus. Första gången jag kom i kontakt med meditation var genom en präst och jag använder ibland mantrat jag lärde mig då: ”Du [Gud] i mig” (inandning) och ”jag i Dig” (utandning).

    Håller med Cilla: Lev och låt leva!

  4. Intressant att läsa! Inom yogan tar man till sig det som passar en själv tycker jag. Även den mest invanda yogin har ju också faktiskt gjort ett val sett till vilken form av yoga de utövar. Det finns ju så oändligt många. En del håller sig till en, andra till fler. Yoga handlar om att lyssna på sig själv och att känna sig själv. Därför får man välja de delar av filosofin som passar en själv. Jag yogar varje dag. Vissa dagar i form av fysisk träning, vissa dagar i meditativt syfte och vissa dagar i form av att instruera det till andra. Alla dagar följer det med mig i hur jag beter mig mot andra människor och mot mig själv. Man får välja. Du gör inte yogan, yogan gör dig och då har ju du plockat med dig det som passar hos dig och formar din dag och ditt liv.

  5. Alla har sin egen tro, vare sig det gäller gudar, yoga, kost, träning…eller musik 😉 Tråkigt att det inte bara får vara så utan att det ska behöva diskuteras vitt och brett.

  6. Jag tycker att man ska välja ut de bitar som passar bäst för en själv. Det är ju samma sak med träning och kost överlag tycker jag. Jag tränar inte det som passar bäst för någon annan utan jag tränar det som jag mår bra av och tycker är kul. Samma sak med kosten, det som fungerar för mig fungerar kanske inte för någon annan och det är fine. Själv får jag ut en hel del av både avslappning och meditation, något som jag egentligen inte ens förstått att jag saknat förrän nu.

    SÅ, jag tycker det låter som en väldigt vettig syn på det hela.

  7. Jag tycker inte att något behöver vara rätt eller fel. Det handlar ju om en tro, och exakt vad den tron innebär kommer alltid att vara olika för alla människor. Är det något jag har lärt mig genom yogan är just att vi är olika. Saker behöver inte vara rätt eller fel, bra eller dåligt utan det är oftast bara olika.

    Jag tror ju också på Gud och känner mer nära min tro genom yogan. Exakt vad det innebär behöver jag inte alltid sätta ord på. Min Gud är ju min Gud och det är min tro som är viktigt för mig. Jag är väldigt öppen för att lära mig mer om den andlighet som yogan innebär, men det innebär inte att min Gud är fel i detta avseende. Min tro är viktig för mig och jag vänder mig inåt för svar i livet. Därför tror jag helt och fullt att man kan och FÅR plocka de bitar i livet som passar en själv. Annars känns det ju som att man måste ställa sig i led bara för att någon annan säger vad som är rätt är fel. Din tro är din tro. Min tro är min tro. Någonstans inom oss och rent andligt är det förenligt men exakt hur spelar inte större roll. Live and let live. Precis så! ❤

  8. Håller fullständigt dig om att man kan välja de delar av helheten som passar en själv bäst. Det tycker jag gäller både träning, mat, uppfostran och mycket annat. Att hitta en balans som passar mig själv som person och min familj är det viktigaste.
    Mina närmaste möten med Gud har jag de senare åren fått när jag ute och springer eller power-walkar. Då rensar jag skallen från allt eget, blir inte avbruten och låter Honom säga vad Han vill.

    • Håller helt med. faktum är att jag kommit närmare gud sedan jag blivit mer hälsosam och gett mig tid för träning i olika former och liksom skapat plats för eftertanke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.