Enhörningar och regnbågar

”Upp tidigt och träna, värsta kicken!!”

”Kolla underbara ungarna, gosar i kökssoffan medan jag eftersvettas. Awww!!”

”Yeah, spänna musklerna, tyngre vikter, jag är grym!!”

”Åh, putsat alla fönster, läst ut Anna Karenina, nu grilla hemodlad sparris till den ekologiska kycklingen!!”

Så kan det vara (ok, hemodlad sparris var väl att ta i men resten) men inte alltid. Verkligen inte alltid! Real life ni vet, det är så mycket mer. Och dessa bitarna finns också, förstås. Ibland.

Men ibland är det snarare en halvseg sleten 34-årig mamma som släpar sig och sina hängbröst ur sängen för att köra intervaller på crossen. Lite killig i halsen men mår bra för övrigt, hon vet inte om det är pollen eller förkylning men kör lite mer medelintensivt för att inte fresta på för mycket. Hon serverar välling till nyvaken liten unge som hellre vill äta knäckebröd med skivat ägg, precis som mamma. Ungen tappar hela förbaskade mackan på golvet och mamman får plocka och torka och gulpa ner några klunkar alldeles för hett te innan hon väcker stor unge. Liten unge säger att vällingen är för kall. Stor unge vill också ha välling. Mamman orkar inte argumentera utan fixar välling. Värmer liten unges välling igen. Ungarna leker istället för att dricka välling medan mamman duschar och börjar skrika när hon tvättar håret att vällingen är för kall. Schampot svider i mammans ögon. Hon säger åt den stora ungen att värma vällingen själv. Då blir vällingen för varm. Liten unge gråter och vill inte ha välling alls längre. Stor unge har fortfarande inte klätt på sig trots arton tillsägningar. Tittar på tv istället. Mamman springer upp och ner för trappan med mer flås än under intervallerna. Hon orkar inte riktigt mer. Mamman gråter, stor unge gråter, liten unge gråter. Oh joy! Klär på liten unge, hotar ihjäl stor unge tills även hon klär på sig. Tvättar av rinnigt smink och börjar om igen. Krockar nästan två gånger på den korta vägen till skolan. Kommer sent till fritids och dagis. Pussar och kramar lite, viskar förlåt. Missar tåget. Funderar på om man kan adoptera bort trötta mammor för en helg eller så. Mamman försöker lämna morgonens debakel bakom sig och tänka marknadstankar istället. Affärsplaner, marknadsstrategier och internkommunikation. Det går sådär.

Men tränat har hon gjort. ”Så himla grym!!”. Eller?

25 reaktioner på ”Enhörningar och regnbågar

  1. Men åh, det där känner jag igen allt för väl!
    Gymmet är faktiskt min tillflyftort efter kvällsmaten, där kan jag få lite lugn och ro (eller ja, inga barn iaf!!).

  2. Tränat har du gjort! Varenda darn vecka!

    Tänk om man kunde gå tillbaka till sig själv när man hade en och endast en bebis som var typ 7 mån. Jag minns så otroligt väl ett tillfälle på öppna förskolan när stor (då liten) satt och jollrade nöjt med en majskrok och en halvseg sleten 34-årig mamma hamnade i ett hot-stim med sin största unge och jag säger något förnumstigt till min väninna om att jag ALDRIG ska använda hot för att få min vilja fram. Jo tjena!

  3. Haha, känner också igen det där… Hur det liksom bara eskalerar och till slut bara orkar man inte med sig själv mer. Det är ju knappast barnens fel, även om man tycker det just under själva schampokaoset när ögonen svider sönder och man skriker det högsta man kan från badrummet men ingen ändå hör eftersom de skriker ännu högre själva…

    Men nu förstår du, nu är mitt liv så lugnt och skönt faktiskt och allt bara hamnar i ”det där gör jag någon annan dag, när det passar bättre”-högen. Men så har jag också lite mer tid nu, jobbar ju bara deltid, och tränar ”bara” några få pass/vecka. Ska skriva mer om det i bloggen snart. När alla aliens lämnat mig 😉

    Och tränat, det har du!! 🙂

  4. Får en puls på 180 bara av att läsa!
    Det är sååå skönt när barnen blir lite äldre är vad jag också tacksamt tänker. Fast när jag läser Lottas kommentar så undrar jag om det verkligen är det? Jo, för mig, just nu är det i alla fall en relativt skön tid. Bara att njuta medans det varar antar jag:-)

  5. Och man undrar stilla (eller kaosartat): hur blev det såhär? Det enda vi skulle göra var gå upp, klä på oss, äta och åka. När blev det en parodi av det hela?

    Dvs, du är inte ensam… (Men vad hjälper det, ingen av oss andra var ju där och gjorde saken bättre!)

  6. Åh den underbara verkligheten! Kaos mest hela tiden. Det där med kall eller för varm välling känner jag så väl igen, samma tjat varje morgon om denna eviga flaska. Men träningen gick bra i alla fall! 😀

  7. Alla har vi våra totala kaosdagar, när inget funkar (och för min del brukar det definitivt inte bli nån träning då) och man vill bara försvinna! Som tur är går det över och helt plötsligt flyter allt på som det ska vara. Värt att tänka på är att mammor (och pappor) faktiskt bara är människor, inga robotar, inga superhjältar (eller ja, kanske, jo ibland så är jag värsta Supermom..*skratt*) och det är helt ok att bara sätta sig ner och andas och inse att man kan inte hinna allt jämt och allt kan inte alltid gå som på räls!
    Hoppas dagen i övrigt blir lugnare och trevligare 🙂

  8. Åh, helt klockren! Så brukade jag också ha det innan min sambo började lämna på morgnarna och jag smiter iväg någon timme tidigare. Men va tusan, ibland är dagarna med de små helt underbara och ibland är det som att skjuta sig själv i foten om och om igen men när de sover är allt jobbigt glömt och kvar är bara våra älskade små ungar som snusar så fridullt. Och när kvällen kommer och dina småttingar sover har du redan tränat och kan ägna kvällen åt vad du vill! 😀

  9. Du är underbar:) Jag minns denna tid.. Shit pommes frites:) Hahaha. Jag hade liknande upplevelse i går kväll. Jag kommer hem SKITTRÖTT, vill bara gråta, hela dagen har fått åt pipsvängen. Maken har så hemsk huvudvärk så han är som en tre åring. 12 åringen inser att han glömt att göra svenska läxan som är MASSIV, han bryter ihop och är en riktig tonåring, maken är 3 år och gnällig, jag ska serva alla, laga mat, plocka ur disk, har galet ont i hvuudet själv. Lyckas lägga MAKEN, äta mat få gullungen att göra läxan (3 timmar…) och när jag precis tänker gå och lägga mig så hör jag gullungen gråta på toaletten. Ligga i hans rum och vänta på att han kommer ut (tonåring som inte vill bli störd), försöka få kontakt och reda ut med någon vars hormoner flyger överallt.. Fick efter värsta insatsen få ett tyst ”jag älskar dig och ja vi är sams” och sedan försöka somna själv. Kaoset kvarstod tyvärr fortfarande i morse.. Jag har mer kaffe än blod i mina vener just nu. Puss

  10. Det borde finnas ställen för trötta mammor att rymma till lite då och då, antar att det skulle vara mååånga mammor där 😉 Och tränat har du! Bra där 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s