Den nakna sanningen del sjuhundrafemtielva

Först och främst: när jag skrev att jag kanske inte skulle blogga så mycket så menade jag inte att jag skulle SLUTA. Bara pussla med mina andra pusselbitar ibland. Och blogga när andan faller på. Som nu!

Och ni som är trötta på mina långa inlägg och nakna kroppsdelar bör sluta läsa nu. För på förekommen anledning blir det nu bildregn med lårfokus!

Som ni kanske märkt så har jag funderat mycket på mina ben på sistone. Jag vill gärna forma och stärka dem. Om sanningen ska fram – jag vill ha smala lår. Det har jag alltid velat. Jag minns som ung tonåring hur jag inte ville låta låren plattas ut mot bänken när jag shortsklädd satt med kompisar på Holmen. I många år hade jag enbart skjortor och tröjor som gick ner över rumpa och lår eftersom jag vid ett par tillfällen fått höra att jag minsann var bred som en lagårdsdörr. Detta var långt innan jag blev överviktig men det var ändå ett komplex.

Och efter min viktnedgång så är det låren det märks minst på. Höfterna är ännu bredare nu sedan jag fött barn (och har ni själva inte barn så finns det biologiska förklaringar på det. Tänk fotbollar som ska ut genom en liten öppning.) och låren är rejäla, högst upp i alla fall. Jag har långa ben, och schysst form tycker jag men övre fjärdedelen (från mitten av låret och uppåt) är jag inte kompis med.

Igår la jag ut denna bild på Instagram. Och idag känner jag bara en sån där besk smak i munnen. Det känns fel, det känns så inte JAG att fokusera så mycket på ett litet område.

PhotoGrid_1367411763433

Grejen är att jag de senaste veckorna börjat tänka mer och mer på låren. Även rumpa och höfter får sig en släng av sleven. Helt plötsligt har de där jeansen som jag varit jättenöjd med hela senaste året blivit fula. Helt plötsligt tänker jag att jag inte borde ha så tajta plagg. Helt plötsligt vill jag leta upp långa tunikor i garderoben igen, sådant som döljer lite (det finns knappt något sådant där numera, de plaggen tillhörde gamla Beatatjata!). Helt plötsligt kollar jag bara in hur låren ser ut så fort jag ser bilder på mig själv. Och helt plötsligt vaknar jag upp och inser att jag blivit lite knäpp. Komplexknäpp. Och sådan vill jag inte vara.

Jag tycker det är helt okej att träna och äta bra för att man vill ha ytliga resultat (det gör jag, till viss del!). Jag tycker det är helt okej att vara mer eller mindre nöjd med olika delar av kroppen. Jag tycker att man får framhäva och dölja precis som man själv vill. Men jag tycker inte det är okej att börja känna mig osäker helt plötsligt, bara för att jag fått för mig att mina ben inte alls duger. Gå runt och tänka ”nu tittar de på mina lår och tycker att de är tjocka”.  För tänk om det är exakt så här jag kommer se ut resten av livet? Tänk om all träning i världen inte hjälper, tänk om värsta grymma hälsokosten inte gör minsta lilla skillnad på mina transportmedel – ska jag vara missnöjd för alltid då?

Nej. Det vill jag inte. Jag vill vara nöjd, glad och tacksam alltid. Och sen jobba för saker och ting – fine. Men inte ur ett missnöjdhetsperspektiv. Bara ur ett förbättringsperspektiv. Fattar ni skillnaden?

Så här kommer nu en kavalkad av ben med den stora, och mycket bleka, finalen – bikinin!! För att jag ser ut så här. För att det är den här tjejen ni kommer möta på badstranden i sommar (fast förhoppningsvis i en ny bikini för den här luckras snart upp och faller av mig som aska). För att den här tjejen är stark, stolt och helt vanlig. Och för att om jag visar mig naken för hela sajberspäjset så blir det inte särskilt jobbigt att åka till simhallen sen…

Operation gilla HELA mig börjar nu!

PhotoGrid_1367502061560
I olika vinklar ser det olika ut. Förstås. Min hjärna ser bara de mest ofördelaktiga. Att jag numera faktiskt orkar göra 100 utfall med 15 kg viktplatta över huvudet på just de här benen väljer jag att bortse från.
PhotoGrid_1367502311688
Ibland tycker jag att det inte ”är så farligt”. Den första bilden här gillar jag! Tjejen på andra bilden vill jag skicka till en fettsugningsklinik. Det är inte snällt.
PhotoGrid_1365619029135
Kolla här little miss Legs for Days! Det är kanske helt enkelt shorts i den här modellen jag ska satsa på i sommar?
PhotoGrid_1366353400066
Le grand finale! Jo men visst är det en del fluff på min kropp. Och visst har jag rejäla överlår eller vad det kan kallas på anatomispråk. Men jag har vägt 23 kilo mer och mått så innerligt dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag ska njuta av min starka, kapabla kropp! Jag ska klä den i de bästa plagg jag kan finna, jag ska rak i ryggen och med ett leende på läpparna möta världen – utan kroppsnojor. Eller vad tycker du?

Så, nu har jag visat allt. Naknare än så här blir det baske mig inte (det är en heeeelt annan slags website i så fall…). Jag uppmanar er att göra detsamma – det är befriande!

36 reaktioner på ”Den nakna sanningen del sjuhundrafemtielva

  1. Jag känner verkligen igen mig i ditt inlägg. Överdelen av kroppen tycker jag ganska mycket om men jag gillar inte mina lår och höfter (har dock inte klämt ut några ungar). Jag försöker verkligen att tycka att de är fina och jag har shorts på sommaren men jag känner mig ofta väldigt missnöjd med låren. Storleken är rätt okej men jag gillar inte att de känns dallriga och mjuka trots att de är superstarka. Heja dig! Vi får försöka intala oss själva att våra kroppar är bra som de är. För det är de! Helt jävla awesome!

  2. Alltså… Hm… Ja… Nej. Jag ser inte det du ser. Inte det minsta. Jag väntade mig när jag läste texten att här ska jag få se några blekfeta, dallriga, tantiga lår. Men ICKET! När bilderna skrollades fram så såg jag SMALA och välsvarvade snyggingar till ben! Det sitter i huvudet! Inte det minsta fel på dina ben.
    Men jag förstår känslan och tanken. Jag har några områden jag oxå som dyker upp lite nu och då. Främst magen. Och då har jag ändå en väldigt platt och väldigt vältränad mage. Men jag har ändå den där korpen som sitter på min axel (som för det mesta är tyst och stnäll) som i bland viskar osanningar i mitt öra och pickar mig hårt i tinningen så att jag inte kan tänka på annat. Svårt att säga vad man ska göra för att liksom inse att man är bra som man är. Snygg som man är! Och dina ben är SNYGGA!
    Kör hårt i bikinin i sommar! Du kommer rocka! =D

  3. Som vanligt är det svårt att hitta fel på någon annan än sig själv… Men jag måste säga Beata: VAR ÄR DOM FETA LÅREN?

    • Ska jag ringa in dem åt dig ;-). Alltså, jag är ju större runt höfter och lår än upptill, sådan är min kroppsform. Jag ska lära mig att gilla det!

  4. Du är SUPERFIN! Jag blev helt tårögd när jag läste ditt inlägg. Du kan vara så otroligt stolt över dig vet du. Jag ser inga tjocka lår någonstans, bara en jättefin tjej med jättefina lår.
    Det är så sant det du skriver. Att vi ska vara stolt över oss själva och gilla oss själva. Själv har jag sällan shorts på gymmet för att jag tycker att jag har fula knän. Det är säkert inget fel på dem Vet du, nu lovar jag att nästa gång jag går till gymmet har jag shorts på mig. Deal?

  5. Du har assnygga ben!

    O varför vill du ha smala lår, jag älskar att träna låren/benen, största muskelgruppen och det är sååå snyggt med vältränade legs!

  6. För det första; dina ben är skitsnygga! (Jag vet att det inte betyder lika mycket att höra något positivt om en kroppsdel som en negativ. Den negativa sitter kvar. Den positiva rinner av..,..)

    Men jag tycker verkligen att du ska fokusera på funktion. Dvs. dina ben är galet starka och slimmade! De orkar massor! (Och ÄR snygga)!
    Att du inte anser att de är snygga sitter bara mentalt hos dig. Men det är bra att du själv inser att det sitter just i huvudet och att du inte vill känna så. Bra första steg!

    • Jo men jag vet. Och funktion är viktigare, så klart. Det är bara bra att påminna sig själv ibland. Jag är glad att jag HAR ben som fungerar!

  7. Det går över. Alltså det där med att vilja ha smala ben 😉 Nej men allvarligt, för att vara en som sett dig på bild över tid – dina ben ser verkligen jättesmala ut på vissa bilder. Det där lilla på insida lår, det fixar du bäst med muskler. Kör benen tungt! Ha tålamod. När huden sen sträcks av musklerna, så kommer det där fettet fördelas över dem på ett fint sätt. Och när rumpan får sig ett lyft av mycket benträning, kommer det se mer balanserat ut också. CHill B – och lyssna på Mrs Metal – det finns en fara där.

  8. Fantastiska ben! Långa, vältränade och slimmade. Precis som de ska vara. Du kan gå runt i bikini anyday. Samtidigt förstår jag hur du tänker. Man har sina områden som man stressar upp sig och över och till slut kan man inte se hur det faktiskt ser ut. Ta du tag i dina lår om du vill men det behövs inte. Du är bäst! kram

  9. Men dina ben är ju jättefina ju!!! Jag skulle byta vilken dag som helst!!! Och inte bara benen, du är fin hela du! Inga långa skjortor/tunikor alls, släng dem eller ge bort dem om du kan. (jag gör tyvärr inte så, spar på mina tjockis kläder eftersom jag tror/vet att jag hamnar där igen en dag…)

    • Gör inte det! Spara dina tjockiskläder alltså… Du ska INTE dit igen och bara genom att spara dem så skickar du något slags undermedvetet meddelande att det är ok om du skulle gå upp igen… Släng, rensa, köp nytt och NJUT!!

  10. Jag tror jag förstår hur du menar, och håller med mrsmetal, att du vant dig, och då börjar man se detaljer. Du är skitsnygg, mycket tack vare att din självkänsla lyser igenom! Och du passar grymt bra i shorts! Benen är min svaga punkt, först var de som stockar, nu är de inte lika tjocka stockar, men ändock stockar… Short är inte att tänka på, men knälånga short gör att jag bara ser stubbig ut. Gah! Varför kan man inte träna sig till slanka ben liksom? Lika bra att gilla läget antar jag, träna dem starka och vara nöjd med det. Jag säger till när jag kommit på hur man gör, för att vara nöjd med det man har…

  11. Du är jättefin och passar riktigt fint i shorts 🙂 Och jag tycker du har grymt välsvarvade ben (och brukar man inte säga att kameran lägger på x-kilo???!!!)

  12. Modiga snygga du!!! Klart du kan gå runt i shorts och kjolar i sommar i dina fina långa ben. Jag tror vi alla har något område vi är mer eller mindre nöjda med. Jag har magen, går jag upp i vikt syns det på magen först och då även sist när jag tappar i vikt. Skulle gärna punktträna magen men jobbar på att tycka om den ändå. Du är så fin och klok, glöm aldrig det. Kasta in de där långa skjortorna långt in i garderoben igen. Kram

  13. Du är inte bara snygg (som så många redan påpekat), du är galet modig också! Ta med känslan av kommentarerna ovan – det borde kunna sätta komplexen i lite perspektiv. Och fortsätt med din ärlighet, det är så befriande. Tack!

  14. Tittar på bilderna och läser vad du skriver och tror att du skojar 😉 i mina ögon så har du jättefina ben och lår och hade jag haft sån liten rumpa hade jag jublat!!! Tycker du är så cool som lägger ut dessa bilder, det säger så mycket om hur långt du har kommit på din resa och du inspirerar mig!!! Du ska vara stolt!

  15. Ja men du är ju jättesmal! Och låren är verkligen inte tjocka. Det ser ut som muskler och är snygg form. Jag är avundsjuk ju.

  16. Kan tipsa om att kolla efter bikini på Victoria i Gbg. De hade massa snyggt förra sommaren och dessutom reklamaffischer i provrummen där det var ”vanliga” tjejer som modellade badkläderna. Mycket uppmuntrande 🙂

  17. Du är så grym! Skitsnygg och så jäkla smart! Och alldeless lagom små lår!
    När jag blir stor ska jag bli lika klok som Beatatjata! 🙂

  18. Nejdu Beatatjata,du har fel, fel, fel. Som de säger i Fem myror. Du har grymt snygga ben, det har jag alltid sagt. Visst? Du kan med stolthet gå runt i tajta byxor och även i bikini. 🙂 Skaka bort dessa tankar nu. Kram!

  19. Ehhhh!? Du har hur smala lår som helst – sjukt snygga! Tror det är som Mrsmetal säger, det sitter i hjärnan. Säg varje dag: jag är snygg, jag trivs med mig själv, jag tränar för att bli stark. Titta på dig själv i spegeln när du säg det. Om man känner sig fånig? Skojar du!? Men det funkar. 🙂

  20. Men du är ju jättesmal nu. Överallt. Ditt slit har verkligen gett resultat. Nu åker jag direkt t gymet. Tack för pepp. Och du har INTE tjocka lår.

  21. Min filosofiska reflektion är denna: Du har vant dig vid ditt nya (supersnygga) smala jag. Huvudet är inte fokuserat på viknedgång och allmänna ”jag är tjock-tankar”. Men med vanan inne börjar man leta efter fel.
    Så har det funkat för mig hela min viktresa. Jag har gått ner i etapper 5 kg sen stopp. Lång väntan sen 5 kg och ett stopp. Direkt efter varje ”ras” mår jag bra, tycker att jag ser bättre ut osv. Sen vänjer jag mig vid spegelbilden och tycker att jag ser förfärlig ut. Tills nästa 5 kgs ras. Nu är det mer viktfokuserat för mig men jag tror du fattar vad jag menar.
    Hittar du lösningen får du gärna tala om den. Jag behöver lära mig att vara snällare mot mig själv.
    Sorry för lång kommentar 😉

    • Mmm, så rätt så. Det är gamla glasögon på, de där kritiska. Eller de där som vant sig vid att det händer saker hela tiden. Jag lovar att dela med mig av lösningen om jag kommer på den 🙂

    • Mrsmetal Aha det där behövde jag läsa nu :- ) För så känner jag nu…har jobbat stenhårt med kosten, men känns som nu händer inget….och då pockar det runtomkring (godis, kakor, chips) på uppmärksamhet…Håll i för det vill jag. TACK Beatatjata….för att du bjuder så mycket på dig….vi är många som även här känner igen oss, du bara sätter ord på det för oss. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s