Mer om Gud. Och om poddar.

Det är påsk. Det är inte (bara) godis och fjädrar för mig. Det är faktiskt helgen då jag minns att Jesus dog för mig. MIG! Och uppstod igen. Det är svårt att ta in, även för en kristen. Och jag får nog lämna en del av detta till proffsen.

Men jag har fått några frågor om det här med bön och andakt och att umgås med Gud. Och jag har funderat på hur i hela friden jag ska förklara det men insåg att egentligen är det jättekonstigt att jag kan skriva om träning, träningspass och särskilda övningar (som jag knappt kan namnet på eller vet hur man ska utföra rent tekniskt) och inte om detta. För jag har bara tränat i två år och hängt med Gud i 15.

Så här gör jag. Men jag ska tillägga att jag inte är bäst på detta. Precis som med träning och annat så går det i perioder. Man har grymt flow och fokus och allt är tipptopp och rätt var det är så har man tappat bort sig igen. Tack vare Gud är jag i alla fall aldrig helt vilse. Han är min GPS 🙂

Jag ber så ofta jag kommer på det. För bön är ett samtal. Och ibland blir det ”hej, längtar efter dig, kan vi höras sen” och ibland blir det långa konversationer. Ibland blir det lovsång. Tonsatt bön, liksom. På bussen, på lunchpromenaden, på toa, när jag ska sova, när jag är på väg in på ett möte, tillsammans med vänner…

Jag läser Bibeln betydligt mindre nu än förr… Tyvärr! Oftast blir det bibelord på datorn eller i telefonen, det finns mängder av siter och appar som har dagens bibelord, daily devotionals osv.

Jag är med i en pingstförsamling och jag älskar våra gudstjänster och de andra sammanhang vi träffas i. Ibland är det bara skratt och socialt umgänge, ibland underbara bönestunder, eller sångövningar eller planering eller nattvard. Det är vanliga människor vet ni. Läkare och lärare och lastbilschaufförer och verksamhetschefer och en och annan marknadskommunikatör… Många underbara människor, en ynnest att ha en sådan familj, ett sådant nät!

Något som jag gillar är att kolla predikningar på nätet, närmare bestämt Joyce Meyers. Mycket bra talare och väldigt intressanta ämnen. Kan tänka mig att det finns en hel del matnyttigt att hämta för alla? Jag har också flera av Joyces böcker och en favorit är ”New Day, New You” som innehåller en liten text för varje dag på året. I perioder är jag bra på att läsa den varje dag. I perioder glömmer jag bort den helt.

Nu när jag upptäckt podcasts så har jag också insett att det finns hur mycket som helst kring kristen tro. Jag har laddat ner en del av Joyces poddar, jag gillar ju henne! En podcast är en radiosändning kan man säga, ett program som du lyssnar på direkt i mobilen. Observera att jag har androidtelefon men det är bara att googla på ”hur lyssnar man på podcast?” så får ni instruktioner oavsett plattform.

Så här gjorde jag (androidtelefon som sagt)

1. Gick in i playbutiken på telefonen
2. Sökte på BeyondPod eftersom jag läst någonstans att den var ok
3. Installera appen
4. Gå in i appen
5. Sök upp något. Jag sökte på Hannah och Amanda och la till deras podcast i ”feeden”.
6. Du kan lägga till hur många feeds du vill och kategorisera dem på olika sätt.
7. När du går in på en feed ser du alla avsnitt. Du kan lyssna på dem direkt eller downloada. Jag rekommenderar att downloada så blir det inte avbrott om du blir utan täckning eller så.
8. Klicka alltså på download.
9. Lyssna

Ett litet sidospår för andra podovana out there! Om jag kunde klura ut det, så kan ni… Jag har laddat ner ett gäng avsnitt av Hannah och Amandas pod, av Jillian Michaels pod, av Spanarna i P1 och av Joyce Meyer, som sagt. Alltid något att lyssna på!

En väldigt viktig del (av kristen tro alltså, inte av poddar) är att vara stilla med Gud. Tycker jag i alla fall. Det står någonstans i Bibeln om hur någon profet sökte Guds röst men den fanns inte i vulkanutbrottet, inte i stormen, inte i jordbävningen (jag parafraserar, men typ så). Först i stillheten som kom efteråt så kunde han höra Guds röst. Vi förväntar oss kanske en hög röst från himmelen. Det är en stilla viskning inom oss. Och jag faller ideligen i fällan där jag tror att Han överröstar kaoset som omger mig. Musik och barn och TV och pipande datorer och podcastar i öronen och allt vad det är. Men det är när jag vågar vara stilla och odelad som friden kommer. Mindfulness kanske någon skulle kalla det. Vila i Gud säger jag. Bara lägga sig där och vara. Ni vet som bebisar som är oroliga och gnälliga och sen får komma upp och bara ligga i ens famn? Då somnar de och fläker ut armarna så där som bara en människa som är hundra procent trygg gör. Så är det för mig när jag tillåter mig att vila i Gud. Fullständigt trygg, helt omhändertagen, komplett. I mig själv är jag det inte.

Jag sätter punkt här. Men jag vet att jag har flera troende bland mina läsare (och en pastor, om inte fler!). Fyll gärna på med era tankar kring detta! Och fråga vad ni vill, när ni vill. Jag svarar efter bästa förmåga. Men innan vi avslutar helt vill jag skicka med en lovsång som jag älskar och som sammanfattar påskens budskap. Enjoy.

Crucified, laid behind a stone
You lived to die, rejected and alone
Like a rose, trampled on the ground
You took the fall and thought of me
Above all

 

8 reaktioner på ”Mer om Gud. Och om poddar.

  1. Bra skrivet! Du är grym! 🙂 håller med dig i det du skriver. Stillheten och vilan är grunden för andakten tror jag! 🙂 Guds storhet visar sig i de små sakerna i vardagen. Det är Guds storhet – att han är ute efter våra hjärtan och sanningen! Han är inte ute efter att bli dyrkad pga att vara en pampig Gud utan han är ute efter människors ärliga hjärtan – att vi själva väljer att se honom trots att han inte visar sig i ett ”pampigt sken”…

    • Verkligen, och jag blir så glad och tacksam över alla de där vardagsmiraklen. De där små sakerna som gör skillnad för just mig. Så stor är vår Gud…

  2. Jag är inte det minsta gudstroende, men fascineras av bönen. För att jag har förstått att den är skön som handling när man inget annat kan göra. Typ om någon närstående är sjuk. Då kan man be för hen, fast man inte hjälpa hen på annat vis. Det verkar skönt och smart. Ska hitta på ett eget ord, fristående från gud, för det tror jag.

    • Ja, för mig är ju bönen ett samtal, med någon på andra sidan, och det är ju alltid skönt att prata med någon som lyssnar. Att prata ”rakt ut” behöver inte vara sämre på något vis, förstås, allt som är skönt och smart är bra tycker jag. Men tänk tanken någon gång: tänk om någon faktiskt lyssnar…

  3. Hej Beata! Jag har läst din blogg redan en längre tid. Du är en så underbar person! Jag har alltid så roligt när jag läser dina inlägg. Du har en så prima humor, utan skratt orkar man inte i livet. Jag är också uppvuxen i en kristen familj (evangelisk-luthersk) i södra Finland. I ungdomen tog jag tron och Jesus lite för givet. Bad varje dag, men inte av hela mitt hjärta. Med åldern har tron fördjupats och även om jag för tillfället har en jätte tuff period i mitt liv, så klarar jag mig inte utan Jesus. Jag är ibland så arg på Honom för att han prövar mig, men jag blir också starkare. Ibland känner jag mig som min son som är i värsta 3-års trotsåldern. Jag är arg och frustrerad och vet inte hur jag skall hantera dessa känslor. Så jag bråkar med min Fader som orkar med mina utbrott, som aldrig lämnar mig ensam. Det känns tröstande. Tack så mycket för dina fina ord. Ha en skön påsk.

    • Jag förstår dig. Livet blir ju inte lättare bara för att man är troende, det är ändå utmaningar och prövningar högt och lågt. I alla fall någon att bråka med som lyssnar ;-). GUd välsigne dig!

  4. Intressant tycker jag! Det finns så mycket positivt med bön och stillhet (och ja, många delar är ju samma tanke som med mindfulness etc… förutom EN viktig skillnad ;)) Jag tänker och funderar mycket (i perioder) och nu blev jag nyfiken på en sak. Du skrev att du ‘umgåtts med Gud i 15 år’ Det innebär att du inte är uppvuxen i kyrkan? När (och hur?) blev du frälst? Är andra i din familj kristna?

    • Jag är uppvuxen i en kristen familj, inom svenska kyrkan. Har någon slags barnatro med mig därifrån. Liksom ”Gud finns och så är det med det”. Som barn och tonåring hängde jag mycket i missionskyrkan men fick mest med mig funderingar och tvivel därifrån (inte kyrkans fel, det var en sökarperiod). Under ett antal år sökte jag på alla andra vägar och var intresserad av allt och inget. Efter studenten lärde jag känna några nya vänner och kände direkt ”det de har vill jag ha”. Det var Jesus. Jag kände liksom inte honom, eller hur man ska säga. Jag blev alltså inte frälst med dunder och brak, det var ett frö som spirat under många år. Men som 20-åring tog jag beslutet att bli en kristen, leva som kristen. Då blev jag troende. Jag var lite vilse, sökande men hittade rätt till slut. Ett par år senare döpte jag mig (vuxendop) som en konkret manifestation av det beslutet.

      Mina föräldrar och syskon är kristna, sedan är det lite uppblandat. Ena syrran är präst (i svenska kyrkan), några hänger i missionskyrkan, någon i Pingst liksom jag… När jag var yngre så tyckte jag inte att vi pratade om det någonsin men det kanske inte var jag som var mottaglig? Nu är det ett vanligt, och naturligt, samtalsämne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s