Varför ser jag inte mer fit ut?

Det är faktiskt en väldigt enkel fråga att besvara.

Kommer ni ihåg att jag var lite sur för ett par veckor sen? För att det inte syns mer på mig hur mycket tid jag ändå lägger på träning. På att jag inte har svällande muskler eller platt mage eller välsvarvade lår trots att jag curlar och squattar och snatchar och tabatar och plankar och allt vad jag gör.

En liten del av svaret är så klart att jag inte tränar SÅ extremt mycket egentligen, det är bara så väldigt mycket mer än förr (eftersom jag tränade exakt noll gånger om året för inte så länge sen). Så skillnaden för mig och min omgivning är total men i jämförelse med fellow träningstokar ligger jag i lä.

Den största delen av svaret beror dock på sakerna i bilden.

PhotoGrid_1360513440677

Mitt liv innehåller en hel del godsaker. Förr i tiden var det dagligt förekommande och då nästan alltid i samband med negativa känslor. Trött, stressad, ledsen. Nu tillhör det helgen och är förknippat med njutning och trevligheter, socialt umgänge eller hemmamys. Leder inte till någon slags ångest eller ånger. Det är ett val jag gör eftersom jag tycker det är så gott. Jag behöver det inte, rent näringsmässigt (det gör väl ingen, egentligen), men jag tycker om det och blir lite lycklig av det. Helena beskrev det väldigt bra för ett tag sedan!

Här är dock anledningen till att jag inte ser mer resultat. Och om jag vill se mer fysiska förändringar av mitt arbete så är det här, och inte på gymmet, som viss förändring måste till.

Just nu vet jag faktiskt inte vad jag vill. Ha det som jag har det och se ut som jag gör – och vara glad och nöjd med det. Eller strikta till saker och ting lite under en period. Eller kanske satsa på att uppgradera till Balans 2.0. Få till en mer långvarig förändring med lite mindre av allt det goda och lite mer av allt det riktigt näringsrika. Jag vet inte! Under tiden så bäddar jag, som Jeanna uttryckte det: Kollar av hur jag ligger till energimässigt i Shapeupclub vid nuvarande balans. Funderar på vad jag har lust och ork till under mina förutsättningar i min vardag. Tänker på vad jag skulle vilja åstadkomma. Och lever i det stora hela på samma sätt som jag gjort innan i väntan på den där insikten som antingen håller mig kvar på vägen jag redan är på eller får mig att vika av i en annan riktning.

Förstår ni mina tankar? Vad har ni för tankar, mål och upplägg? Är ni såna som kan äta mycket godsaker utan att det syns på kroppen eller är ni som jag och har en del fluff men är nöjda med balansen? På vilket sätt har ni genomfört förändringar – koncentrerat under kortare tid eller med ytterligare livsstilsförändringar?

 

34 reaktioner på ”Varför ser jag inte mer fit ut?

  1. Jag går nog emot de flesta andra träningsmänniskor och tycker INTE att man ska hålla på och ”strikta till det”. (ja men det kan väl va ett uttryck haha) Jag jobbar istället med att fråga mig: VARFÖR vill jag i så fall äta nyttigare? För att få mindre underhudsfett? VARFÖR behöver jag det? För att det vore mer hälsosamt för mig? Näe, jag har nog lagom med fett egentligen. För att jag har lärt mig att smalt är fint? Troligtvis därför.

    Det fyller för mig ingen funktion i sig, att vara mer definierad. Och det är en större glädje för mig i att ha ett okomplicerat förhållande till saker jag äter, än att SE vältränad ut. För man kan ju mycket väl vara vältränad och äta massa gotte samtidigt 🙂 Till och med så att de där extra kolhydraterna är bra för träningen och ger ork.

    • Intressant och sant. Och där måste man ju se till sig själv och hur man själv ser ut. Jag har varit tydlig med, mot mig själv och här i bloggen (tror jag?!) att det handlar om ren yta nu. Att jag redan är hälsosam och mår bra men vill SE bättre ut. Även om det känns lite fel att säga…

      Tycker du skriver det väldigt bra ”det är en större glädje för mig att ha ett okomplicerat förhållande till sake rjag äter än att SE vältränad ut”.. Tåls att tänka på!

  2. Never ending story… vet inte vart jag ska börja. Men jag kan INTE äta vad som helst utan att gå upp i vikt, jag kan inte ens TITTA på mat utan att gå upp i vikt (nästan i alla fall). Jag tycker inte att jag äter sååå mycket skit men det händer ingenting på midjemåttet (läs magen). Jag äter kanske för stora portioner, för mycket fett eller så. Jag registrerade mig på shape up club igår (igen) så nu SKA jag (försöka) få lite bättre koll på mina intag. Måste bara sätta i batterier i vågen så jag kan väga maten! Eller kan man få flytta hem till Annie tror du??!!

  3. Jag är rätt bra på att hålla mig strikt, men det blir liksom för mycket. Antingen eller-hjärnan slår till liksom. Och det känns ju inte alltför bra. Jag tränar mycket mer nu än jag har gjort tidigare i mitt liv och jag mår bra av det, men ibland är det fan så svårt att bli lite besviken över att musklerna inte syns mer än de gör. Men det beror ju på fluffet, som egentligen inte är farligt på något sätt utan helt normalt. Svårt och snurrigt skrivet 🙂

    • Så fort jag blir FÖR strikt eller tänker i termer kring förbud osv så slår allt-eller-inget-hjärnan till på mig med. Det vill jag inte så jag undviker de ytterligheterna. Inte alltid lätt! Och som du säger, fluffet är inte farligt och vi mår bra… Kanske ska man inte rock the boat?

  4. Stora funderingar Beata! Jag tror inte på fokusperioder utan är mer för livstilsförändring, sånt tar tid, längre och tuffare för vissa och tvärtom. Jag tror att man ser fokusperioder som en uppoffring och längtan till det gamla vanliga blir för stark till slut och då är man tillbaka på ruta 1. Jag tjatar ofta om balans och då menar jag just balans livet ut, att hitta ett sätt som funkar, där man mår bra och får de resultat man vill ha (må det vara vikt/fluff eller prestation) Så tänker jag och som du vet har jag gjort drastiska förändringar i mitt liv för snart två år sen, det var tufft men väl värt mödan, idag har jag just den balansen…. allt men inte alltid har blivit en rutin. Och nu när träningen har varit obefintlig ser jag att min balans fungerar. I din text låter det ändå som om du också har hittat din balans 🙂
    Kram fina!!!!

    • Jag håller med! Jag har ju gjort ett antal fokusperioder och de tog mig till mitt mål viktmässigt men det var en helt annan satsning som tog mig till mitt mål mentalmässigt, när det gällde den naturliga balansen. Jag tänker mig inget superstrikt, uppoffrande, förbud och ”deff” utan liksom försöka strama åt lite, komma till nästa lilla balansnivå och se om det ger resultat. Eller jag vet inte… Jag HAR balans, jag vill liksom förfina den. Fattar du? Jag är flummig som vanligt!

  5. Har sällan sug på godis/snacks, ibland när det blir jobbigt i huvudet(tankar som far) skriker dock kroppen efter sånt för att kunna hantera situationen..missburksätande hallå?

    mitt mål med träning var att komma igång med löpning – check
    nu vill jag bi stark..nu SKA jag bli stark!

  6. Ja, det är många tankar! Frågan är hur strikt behöver man vara? Jag tycker att sen jag kostregistrerar och väger så blir allt bara pannkaka. Och nu har jag fått ont i halsen med, fryser och är nerbäddad i soffan. 😦 Kram från ynkliga mej som faktiskt ser framemot en liten semla i morgon på jobbet. Fick välja mellan stor eller liten samt vanilj eller vanlig.

    • Krya på dig! Och njut av semlan idag!!

      Jag märker att jag lätt saboterar lite för mig själv när jag börjar tänka att jag ”måste”. ”Nu måste jag väga maten, nu måste jag sluta med kolhydrater på kvällarna, nu måste jag begränsa gottet…” Då blir det pannkaka! Det bästa är när jag inte tänker på det så mycket och bara gör, försöker lura mig själv lite :-). Kram!

  7. Jag har nog lite fluff…inte jättemycket, men mer än vad jag skulle vilja ha. Dock tycker jag att det är viktigare att ha en balans, än att vara superdeffad! När jag var yngre hade jag ätstörningar och inget fluff – och heller ingen balans. Mat är socialt, och även om man inte ska äta sig lycklig så tycker jag nog att lite Ben & Jerry’s då och då är livkvalitet – precis som jag tycker att mina långa löpturer på söndagarna är livskvalitet.

    Sedan har jag ju gener som gör att jag bara behöver titta på en tårta för att gå upp några kilo i vikt 😉 Men, summan av kardemumman är nog att jag vill ha en sundsjäl i en sund kropp (med eller utan fluff).

    • Åh vad bra skrivet, att både B&J och löpturerna är livskvalitet, så känner jag också (fast jag gillar inte glass så mycket och springer inte, haha!!). Sund själ i sund kropp, absolut!! Ätstörningar och andra hjärnspöken göre sig icke besvär, då har jag hellre gott om fluff och mår BRA. Det är det absolut viktigaste.

  8. Det är svårt det där… Jag har definitivt fluffat till mig sista månaderna. Och ja, det är gottet som är boven 😉
    Jag tänker att hur mkt man satsar och hur mkt man är beredd att offra beror på var i livet man är i övrigt. Men visst hade det varit häftigt att se vart man kan komma om man är tillräckligt dedicated. Det gäller nog att verkligen vara motiverad gör sin EGEN skull!

    • Håller helt med, det beror på var i livet man är. Några av mina förutsättningar/omständigheter är att jag jobbar heltid, att jag har små barn som blir sjuka titt som tätt (och smittar mig, som har lite sämre immunförsvar pga min sjukdomshistoria) osv. Jag måste, som Lotta säger, hitta MITT framgångsrecept där alla de faktorerna räknas in. Och jag väntar in den där känslan när det verkligen är för MIG och inte för att jag tex ska på bröllop om några veckor…

      Och jag tycker det låter sunt och mysigt att du fluffat på dig lite, oavsett anledning. Det blir bra mjölk av det 😉

  9. Jag kan verkligen inte äta godis mm utan att det syns. För mig har det inte gått fort, jag vet att musklerna finns där kan tom se skillnad på ben och lite på magen. Men det är ett lager fluff över, inget jättestort men ändå ett lager. Jag har funderat fram och tillbaka på hur mkt jag är beredd att offra. Varit inne på att kanske strama åt mer under en period. Nu har jag min egen utmaning fram till v 11. Började efter jul då jag åt ngt varje dag behövde bryta det. Nu är balansen åter och jag äter ngt godis mm på fre och ngt på lör. Men vi får se vart tankarna för mig 🙂

    • Bra att balansen är åter! jag känner mig också balanserad även om min balans är mer liberal än många andras. Det har ingen betydelse egentligen, den är ju MIN! Du får berätta mer framöver, hur det känns och om du märker någon skillnad – i tankarna och på kroppen.

    • Jag vet darling, det är min nya bibel :-). Funderar på det ofta och har det halvt formulerat i hjärnan, ska bara få ner det på papper också! Helt sant att saker förändras, just nu har jag en verklighet, om tre veckor är den lite annorlunda. Om ett år har jag ingen aning. jag experimenterar ju lite fortfarande, är relativt ”ny” inför allt det här!

  10. Jag kan inte äta hur mycket som hellst utan att det syns. Jag ville för några år sedan strikta till kosten för att se vart det leder. Se mina resultat av träningen. Och det var så värt det. Nu känns det inte mera som att jag måste avstå något. Nu vill jag äta som jag gör, ser det inte mera som någonting tillfälligt. Det har blivit normalt för mig. Och jag har inte behövt lämna någonting bort helt och hållet. Jag äter godis, pizza, chips och sådant: Bara mycket mera sällan nuförtiden .Det har bara blivit så . Att jag vill det mera sällan.

    • Jag är ju liksom halvvägs dit. Har gjort en stor förändring och nu sker det automatiskt. Jag vill inte ha gottet lika ofta men det är fortfarande rätt stora mängder jämfört med tex dig. Men mycket mindre jämfört med mig :-). Jag tänker att om jag anstränger mig lite mer ett tag så kommer jag till en ny balansnivå, där det känns naturligt efter ett tag? Inga förbud eller så, inte min grej.

  11. Jag är nog precis som du, lite extra fluff men kanske inte helt färdig att satsa det som skulle behövas för att få bort det… Vill visst inte helt ge upp mina ”förmåner” (läs choklad). Och jo, det syns på mig! Nu har jag i alla fall – efter att ha funderat ett halv år eller så – tänkt göra lite som Helena skriver ovan, testa vara lite striktare med kosten några veckor och se sen hur det känns i kropp & knopp. Lite nyfiken är jag ändå på hur jag kunde se ut…även om det mest känns nervöst, klarar jag det?

    • Klart du klarar det! Jag tror på det Lotta skrivit om, att skapa ett framgångsrecept och ett spel där du kan vinna. Du vet dina förutsättningar, säg tex inte att du ska träna sju dagar i veckan om det inte är möjligt – då känner man sig bara misslyckad.

      jag har också funderat länge, dryftat det här med Helena och funderat lite till. hittills har jag fokuserat mer på balansen men kanske är det dags för nästa steg…

      • Tack för peppen! Det var Helena som väckte tanken hos mig i höstas men då var jag ändå inte riktigt redo (hade just börjat jobba efter många år hemma osv) fast det har jag fattat först nu. Mitt problem kan vara lite liknande som du skrev, att det spårar ut helt när man försöker vara lite striktare, så kanske jag nu skall försöka vara bara lite mer noga än vanligt, och så kanske det blir det nya vanliga – som sedan kunde vara mitt framgångsrecept. 🙂

  12. Ja det är ju det där med hur mycket man är beredd att uppoffra… För mig handlar det mycket om att vara ‘normal’ och att inte bli för manisk åt ena eller andra hållet. Du började liksom på botten av trappan och är nu snart uppe på toppen, bara det sista lilla klivet kvar. Jag började istället nästan ovanför trappan, eller ja, på andra sidan av den, där jag hade rasat ner, så jag tycker det är rätt skönt att inte balansera på toppen utan stå stadigt mitt i, där jag har steg åt båda hållen till godo så att säga. Oj, nu blev det flummigt…. Det får du stå ut med som tidigare kund, nånstans måste jag få klämma in mina klokheter nu ju 😉 Men jag tycker, som jag sagt förut, att du någon gång ska ta det där sista steget upp, sen måste du ju inte stanna kvar där hela livet! Se det som en resa, hälsa på 4 veckor och kliv sen ner ett steg och lev vardag och stabilt igen 🙂

    • Det var klokt du, flummiga excoach! Att ta ett steg upp en kortare period och sedan kliva ner igen. Håller man sig på de två stegen så borde det ju vara lugnt (till skillnad från att rasa ner för hela trappan med jämna mellanrum a la jojo)

  13. Jag är nog lite i samma sits som du! Jag tränar mycket och är ju ett vältränad men inte alls så slim och så väldefinierade muskler som jag kanske önskar.. Men då gillar ju jag också att äta lite gott då och då, att jag får dåligt samvete och ångest är en annan femma. Men är också där i valet om jag ska gå en nivå, eller flera, upp och försöka få den där drömkroppen. Hmmm!!!!

    🙂

    • Ångest ska du inte ha, hörrö! Inte bra kommer ur det! Det ÄR värt det att äta gott ibland men kanske är det också värt det att vara lite strikt ibland… Drömkroppen, förresten. Vet nog fortarande inte vad det är för mig…

  14. När jag var yngre kunde jag äta precis allt utan att det syntes, och det tar ett tag att vänja sig av vid att det inte är så längre :-).
    Just nu så har även jag en onlinePT och har precis fått ett nytt träningsupplägg för de nästkommande 4 veckorna. Ska bli riktigt roligt att prova det nya..MEN min vilodag som jag hade innan är borta. Så nu blir det träning 7 dagar i veckan. Vilket är mycket t.o.m för mig!
    Men fluffet ska bort! Har massa kläder i min garderob som jag saknar att använda!

    • Oj, det låter tufft? Har du bett om att få ett sånt upplägg? Hoppas allt går bra så att klädern känns bra igen! Den känslan är ju härlig, när man väl är där 🙂

  15. Jag är inne på samma funderingar som du – ska vi göra en gemensam satsning och peppa varandra?! Jag kan äta mycket skit utan att det syns, däremot blir jag heller aldrig riktigt tajt och stark. Har aldrig varit det, men skulle gärna ge allt under en period för att testa om jag kan bli! Har det bara lite svårt med disciplinen. Övertygar ofta mig själv om att eeett litet snedsteg inte gör något, och vips… Mental ruta ett. Har aldrig satsat ordentligt, med andra ord.

    • Jag har mer problem med att så fort jag tänker att jag ska bli mer strikt så ballar jag ur istället. Det är därför mer safe att hålla balansen och inte utmana ödet liksom… Men på det sättet kommer man ju inte vidare! Ska fundera på satsning, är det bara ingen press så gör jag gärna något gemensamt men blir det press så blir jag motvalls :-).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.