Träning!

Nej, jag har ju inte tränat idag. Inte ben på gymmet som planerat men på något helt annat!

Låt mig börja från början. Jag avskyr att tala inför folk. Jag blir supernervös och vill gömma mig, rodnar och talar osammanhängande och alldeles för snabbt. Inte min grej. Ge mig en mick och ett komp och jag kan sjunga solo men be mig prata och jag vill kräkas. Ungefär så.

När jag blev intervjuad för mitt jobb för ungefär ett år sedan så nämnde min chef att min tjänst skulle innebära att informera på företagets månadsmöten. ”Javisst!” sa jag samtidigt som en kall hand grep om mitt hjärta. Hugaligen… Men jag insåg att det bara var att lära sig och jag gav mig själv ett år. Ett år på att öva på att prata inför folk. På möten på jobbet i mindre sammanhang, på våra större månadsmöten och inför kunder. Missförstå mig rätt: jag har inga problem med att prata (Beatatjata är inte taget ur tomma luften…) men att stå och presentera framför folk och göra mig förstådd – det är en annan sak. Jag lovade också mig själv att i slutet av övningsåret utmana mig genom att göra något riktigt läskigt – nämligen prata inför vår församling.

Idag var det dags! Det var med darriga ben som jag gick upp på scen och ställde mig inför ett par hundra människor och pratade i några minuter. Det var varken särskilt avancerat eller särskilt välartikulerat men jag gjorde det. Med en kropp som skakade som ett asplöv men en röst som kändes stadig så kom jag igenom mitt lilla anförande och gick lättad ner i bänken igen. Inte någon fullfjädrad talare men över en hög tröskel. På väg mot att bli bekväm även i sådana situationer.

För mig är detta i allra högsta grad sammankopplat med förändringen jag gjort i mitt liv de senaste två åren. Förändringen har lett till viktminskning och en hälsosam livsstil men också till en ökad självkänsla och en tryggare person. Jag har vågat bryta många mönster, jag har tagit steg som jag inte vågade tidigare och jag utvecklas i en snabbare takt. För mig är detta enorma vinster!

Jag kommer vare sig bli politiker eller pastor. Men varje gång jag talar inför en grupp människor blir jag lite mer van. Practice makes perfect!

Do-One-Thing-A-Day-That-Scares-You

Har ni gjort något läskigt på sistone? Och har ni några tips på hur man blir en bättre talare?!

EDIT: Vad jag pratade om? Att jag älskar kexchoklad och chips. Och Jesus. Ungefär så. 🙂

26 reaktioner på ”Träning!

  1. Jättestarkt! Bra gjort!!
    Funderat och kommit fram till att jag inte har särskilt stora problem att presentera saker på jobb, tala högt inför stora grupper, sjunga nubbevisor eller barnvisor utan att skämma ut mig – men ge mig en mikrofon för att göra samma sak och jag vill bara dö. Förstärkning och den där överhörningen av sin egen röst är fruktansvärd. Jag tappar allt innehåll i huvudet på direkten, svettas och ja… the works.
    Så – det är inte MIG det är fel på – det är naturligtvis MIKROFONENS fel, Visst?! 😉

  2. Bra jobbat!! Jag hatar också att prata för folk, därför tog jag ex inte coolaste jobbet på stort fruktföretag för några år sedan:) I januari pratade jag för många på ett stort event internt och det GICK KANON, sedan skulle jag göra om det veckan efteråt. Denna gången EXTERNT och gjorde bort mig totalt. Jag mår fortfarande illa när jag tänker på det… Kram!

  3. Brukar också känna obehag inför dånt. Men det har blivt bättre med åren.
    Just nu övar jag i tanken hur det ska fungera när jag börjar jobbet igen.
    Känns som jag glömt allt och inte kan nåt. Som att börja om på ruta ett.
    Känner att jag vill göra nåt annat, men vet inte vad. Vill kunna känna att jag tycker att det är roligt att gå till jobbet. Det kände jag inte sista året och tyvärr har inte suget kommit tillbaka.

  4. Bra jobbat! Jag är nog likadan, PRATA kan jag, men inte gärna inför grupper. Det ingår i mitt jobb också, att redovisar lite grejer x antal gånger per måndag. Trots att jag kan materialet och känner gruppen tycker jag det är jobbigt Men jag brukar påminna mig själv att ingen vet mer om detta än jag i just den sammakomsten (vilket är sant), och det ger mig lite extra självkänsla!

    Mina tips är andas lugnt, tala sakta, går det för fort så stanna upp och ta ett andetag. Inled med något helt annat (väder, vind, en kort anekdot, mottagarens namn), för att värma upp rösten – slösa inte bort det du vill få sagt på en ouppvärmd röst eller för snabb takt.

  5. Häftig, duktig du är. Känslan när man gjort ngt läskigt och klarat av det är ju så härlig. Jag känner återigen igen mig i det du skriver, att förlorade kg och tightare kropp gör mkt för självkänslan. Hoppas din hals är bra idag, det är inte min 😦 Ha en bra dag!

  6. Duktiga du! Vi pratade om det där hemma idag, att en kropp man känner sig bekväm och nöjd i kan hjälpa till på så många plan! Nyfiken på vad det egentligen var för samling människor som fick lyssna på chips och kexchokladprat!

    • Det var en FÖRsamling, i kyrkan alltså. Jesus är rätt given. Chips och kexchoklad kanske inte… Men jag tror att jag fick fram någon slags poäng :-). Och väldigt sant, det är inte bara det ytliga som förändras om man mår bra i sig själv!

  7. Repetition är all kunskaps moder:) Öva, öva, öva så går det lite lättare varje gång. Jag var typ halvvägs genom lärarutbildningen när det plötsligt slog mig att jag hade valt ett jobb där jag skulle prata inför folk… som jag hatade! haha, inte så genomtänkt kanske…

    Mitt läskigaste just nu är att jag har gått och blivit chef över mina tidigare kollegor. ALLT är nytt fast det mesta är detsamma. Konstigt det där. Kram

  8. Härligt att läsa detta!! Bra gjort!!! Jag blir nervös av allt, oroar mig för minsta lilla. I ett par år var jag bingoutropare, jag fattar inte hur jag fixade det. Visst.. min mage var kass en vecka innan. 😉

  9. Kexchoklad, chips och jesus?? Vad jobbar du med egentligen? Haha!
    Jag är precis som dig. Tjötar massor, men just tala inför grupp är ingen höjdare. Jag har blivit LIIIITE bättre på det ju äldre jag har blivit. I tonåren dog jag lite varje gång! 😮

  10. Det enda sättet att känna sig bekväm som talare är att göra det om och om igen. Det finns inte så många andra sätt. Jag tillhör den där lilla gruppen människor som älskar att stå och tala inför folk. Jag har inga problem med det. Den största grupp jag talat inför var på cirka 1000 personer. Jag får en kick av det. Öva. Öva. Öva.

    Verkligen duktigt av dig att göra det fast du tycker att det är läskigt. Och jag tycker att det du pratade om låter underbart. En bra blandning av kärlek.

  11. För alla som undrar så var Beatatjata (så klart!) lysande. Inte alls tjatig eller darrig. Bara så där härlig som hon är. Bra jobbat! (Och härligt med en ny stämma i microfonen)

  12. Fantastiska du! Heja! Jag har haft samma bekymmer, fast mitt dök upp som en plötslig spärr. Från att ha älskat att prata inför folk började minsta möte ge mig panik. Jag beslöt mig dock för att fortsätta, fortsätta, fortsätta och aldrig någonsin ge upp eller undvika – jag tycker ju om det innerst inne! I dag pratar jag ofta inför stora grupper, jag är alltid nervös innan men det går! Bästa tipset tycker jag är att bli filmad. I min bransch sänds nästan alla stora event via Bambuser, vilket har hjälpt mig massor. Analysera mig själv.

    Och du. Återigen. Så himla bra jobbat!

    • Tänkjo tänkjo. Jag har ju länge insett att jag bara måste se till att bli bra på det för jag kommer inte kunna undvika det i all evighet. Men ibland är det bra med en push :-). Att bli filmade verkar SUPERLÄSKIGT men jättebra. Ska tänka på det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.