Våga vinna och våga låta bli

Det har säkert inte undgått er som är någorlunda bevandrade i träningsbloggvärlden att det pågår utmaningar på temat ”tusen” just nu. Det är coach Helena som hittat på dessa stolligheter och det finns gott om stollar som hängt på ;-). Betty körde 1000 svingar igår och Helena lägger dagligen ut pass som hon ska köra. Under veckan ska hon bland annat göra 1000 burpees, 1000 armhävningar, 1000 utfall and then some.

Jag funderade länge på om jag skulle hoppa på utmaningen eller kanske skapa en egen på samma tema. 1000 sekunder planka borde jag klara av (inte i sträck dock…), kanske 1000 hopprepshopp (dock ej double unders! Där klarar jag fortfarande 0 stycken och har idag piskat både rumpa och anklar när jag övat). Men vad mer kan jag klara 1000 repetitioner av… Inte ens om jag fördelar det över en hel vecka så kändes det riktigt realistiskt, lite för tufft. Jag har funderat fram och tillbaka och faktiskt känt mig som en fegis som inte bara hoppar på. En svagis. Varför inte bara göra det? Varför inte kötta järnet? Jag har ju gjort 100 burpees en gång, om jag gör det (och några till) varje dag i en vecka så går det ju? Jag hinner eller orkar kanske inte göra något mer än det men då har jag i alla fall gjort 1000 burpees…

Och så läste jag något väldigt klokt hos Lotta igår, något som satte ord på de där tankarna som jag inte riktigt kunnat fånga i hjärnan under veckan. Hon skriver om att skapa ett spel, eller en tävling där du kan VINNA! Att ständigt inte klara av det som ”alla andra” kan är knäckande och för motivationens skull är det därför viktigt att anpassa så att det åtminstone finns en chans att klara det.

Jag kan inte göra 1000 utfall. Att nöta mig igenom 100 stycken i mitt nuvarande benpass är utmanande nog. Jag får använda all min vilja och allt mitt pannben för att klara dem. Att då tänka att jag är en loser för att jag gör 900 för få blir jag inte gladare av… Idag under benpasset så utmanade jag mig genom att ta tyngre hantlar än sist (2 stycken 6-kilos) och genomförde mina 100 utfall (2×50 st). Ni må tro att jag kände mig som en vinnare efter det! Precis som när jag testade, och klarade, att göra benböj med bakåtrull på golvet. 1000 st? Nä, bara fyra men jag KLARADE det!

Så nej, det blir ingen 1000-utmaning för mig. Jag kämpar med mina pass, de är utmanande nog. Jag lämnar ständigt min comfort zone och jag blir ständigt överraskad över att jag faktiskt klarar det, att jag klarar mer och mer. Någon dag kanske ”mitt spel” innebär 1000 burpees men idag var det 100 utfall med vikt. Och jag vann.

 

21 reaktioner på ”Våga vinna och våga låta bli

  1. TACK för den! Jag är alltid sån som liksom hoppar på saker och kör järnet. Just nu kanske jag inte ska göra det, men det är så frestande- Och även om ingen tvingar mig eller ens vet om att jag vill göra utmaningen kan det kännas som ett misslyckande att inte genomföra den 🙂 Men nu känns det bättre. 1000 burpees! Gulp!

  2. Jag köre 1000 kb-svingar och var galet taggad efteråt!! Inte för att det kanske var så bra träningsmässigt men det boostade självförtroendet och stärkte pannbenet. Tycker annars att det inte käns särskilt bra att köra 1000 reps av 10 olika övningar, man ber om skador. Nä då lägger jag hellere på vikter och kör förre reps.

    • Det förstår jag! Jag var med på vasaloppsutmaningen förra året, 3,5 timme på crosstrainer medan vasaloppet kördes och ja, det gav en riktigt skön känsla efteråt! Självförtroendeboost!

  3. Mycket bra skrivet! Jag är inte så mycket för utmaningar (förutom din beach-utmaning förra året), dels för att jag vill bestämma själv vad jag tränar och dels för att jag inte är någon tävlingsmänniska och dessutom alldeles för lat för såna galenskaper!

    Bloggvärlden är verkligen väldigt givande men ibland blir det lätt att man ”lägger ihop” allt vad andra gör och får känslan av att ”alla” är så mycket bättre, starkare, gör mer, osv. Jag kommer på mig själv med att tänka så och då får jag helt enkelt ändra fokus och läsa nåt annat. Kram!

    • Ja det är väl som med facebook och allt annat. Jag FÖRSÖKER keep it real här i min lilla bit av bloggvärlden men det är inte alltid så lätt. jag är inte heller någon tävlingsmänniska på det sättet och när jag försöker pusha mig själv till att bli det så slår det bara bakut istället.

  4. Bra beslut. Man måste utgå ifrån sig själv och sin egen träning. Jag har hoppat på men jag kör min egen grej och klarar jag inte 1000 så gör det mig inget. För min del handlar det om att ha en morot när jag tränar. kram

    • Det är nog jättebra! För min del skulle det kännas som ett misslyckande att inte klara det och skulle messa med min hjärna lite för mycekt just nu. Men någon annan gång, någon annan utmaning kanske känns helt rätt? Man måste helt enkelt bestämma SJÄLV! Då blir det bra!

  5. Du är en klok tjej Beata, men det vet vi redan 🙂 Håller med dig fullständigt och som jag skrev inne hos mig om mina svingar…. egentligen en meningslös utmaning…. en kul grej men ingen smart träning.

  6. Som jag skrev i mailet, släpp alla tankar på tusen om du känner så här. De finns ju kvar, eller hur?! Du ska göra det DU vill, inte vad någon annan vill. Eller ja, förutom det jag säger åt dig att göra då 😉

    • Haha, jag lovar att lyda ;-). Och jag har släppt det nu och det känns skönt. Och dyker det upp i huvudet framöver så kan det ju ske när JAG vill, OM jag vill. I´m the boss! (efter dig, förstås…)

  7. Så klokt av dig. Jag hoppade inte på utmaningen jag heller. Skulle nog klara av det, men jag hade helt enkelt ingen lust. Jag vill följa min träningsplan och göra de pass jag planerat, inget mer just nu. Och man tävlar ju endast mot sig själv. Svårt att låta bli att jämföra sig med andra, men det leder ingen vart. Hurra för dina framsteg!

  8. Heja dig! Bra beslut tycker jag. Jag har ändrat tankesätt drastiskt sista veckorna, jag tänker se till att vara en vinnare i mitt huvud och fokusera på det. Det är bara knäckande att jämföra mig med folk som är så mycket starkare mm. Det är härligt med bra förebilder som driver mig framåt men det gäller att anpassa takten så jag inte blir knäckt och lägger av. Kram på dig!

    • Du är klok du, det vet du! Och jag får ibland påminna mig själv om vem jag är, var jag kommer ifrån och vilka fysiska utmaningar jag faktiskt har (även om jag glömmer av dem stup i kvarten…). Jag kanske aldrig blir den där superstarka, 1000-rep-människan men jag utvecklas ju, i min takt!

      • Jag kommer nog inte heller att bli 1000 rep människan, jag känner inte alls igen mig i vad vissa människor klarar av. Jag har inte alls den kroppen de har så jag tror helt enkelt att jag får vara glad och stolt för det jag fixar. När jag tvivlar och deppar så får du påminna mig:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.