Vart jag mig i världen vänder står min lycka på händer

Nää, så läser vi inte aftonbönen här hemma! Men igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut (inte på den här sidan seklet i alla fall). Jag stod på händer!

Grejen är att i mitt bröst- och tricepspass från coachen så ingår ”öva på handstående” i uppvärmningen. Jag har kört det här upplägget i fyra veckor nu och inte vågat mig på det dära handståendet en enda gång… What´s the big deal undrar ni kanske? För någon som är rädd att ramla och slå ihjäl sig vid vanliga armhävningar betyder ”stå på händer” ungefär ”släng dig ut från femtielfte våningen och se vad som händer”. Jag tror den där rädslan grundar sig i en gedigen bakgrund som proffsramlare à la ramla-och-slå-sig-på-plan-mark-för-att-man-trasslar-in-sig-i-sina-egna-fötter, flyga-ut-ur-spårvagnar-mitt-i-rusningstrafiken-på-Vasaplatsen och gipsa-ett-ben-och-en-arm-efter-en-liten-oskyldig-Backstreet-Boys-dans-vid-spegeln-i-flickrummet.

Men igår blev jag lite full i sjutton och gjorde några försiktiga försök mot en vägg här hemma (Ja, GIVETVIS mot en vägg, ni tror väl inte jag kan stå SJÄLV!). Vääääldigt försiktiga försök till en början men sen vågade jag ta sats och kickade mig upp och voila! Jag stod! Armarna gick inte av, jag slog inte ut några tänder, inga skallfrakturer. Waaaay outside min bekvämlighetszon men riktigt sköj. Och resten av passet gick som en dans! Och hade jag haft sinnesnärvaro nog hade jag kanske haft någon form av bildbevis. Nu får ni take my word for it. Detsamma gäller morgonens kettlebellpass. Klockan 5 var jag igång med svingande och burpande och squatande och allt vad det var. Trötta armar orkade knappt push pressa 12 kg i slutet på passet men det gör inget. De höll ju upp hela min kropp igår!

 

26 reaktioner på ”Vart jag mig i världen vänder står min lycka på händer

  1. Å vad jag är glad att du är tillbaka. Det är inte lika roligt utan dina inlägg 🙂
    Måste nog hem och testa handstående sen 😀

  2. Hurra för dig! Jag är dålig på att stå på händer. Säkert mest för att jag inte har övat. Jag kunde det helt bra som yngre. Men man blir väl räddare med åldern…Kommer upp, men får kämpa på och sedan hålls jag inte länge där. Måste öva mera.

  3. Du är grym! Och tack för att du är tillbaka, det är jag glad för!

    Jag börjar inse precis hur cool min nioåring är. Han har alltid stått på huvudet när han kollar på TV och nio års träning gör att han är helt fantastiskt stark och kontrollerad i sin kropp. Så om jag börjar nu, så kanske 2021…

  4. Handstående är verkligen hett just nu… Måste nog testa snart, med risk för att krossa illusionen om mig själv som någon slags elitgymnast…

    Pressade mig igenom ett axlar/armar/cardio-pass igår och det var en sån konstig men härlig känsla. Orken fanns inte riktigt, och då menar jag peppen, träningsglädjen. Men styrka fanns där, vikterna kändes lätta och då KOM peppen medan jag höll på. Så konstigt. Men härligt.

    Vilodag och julbord med jobbet ikväll:) pepp:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.