Har ni koll på coachens fredagsfight idag? Kort sammanfattning: Carpe Diem. Lite slitet uttryck men ändå. Närvaro, hjärta och själ i det vi gör. Enkelt att säga, svårare att göra.

Så jag jobbade så snabbt jag kunde utan att ge hjärnan kortslutning och åkte tidigare från jobbet. Kom tidigt till fritids och dagis och när Stor mötte mig på strålande humör och sa ”Mamma, jag har en jäääättebra ide, vi kan väl baka lussekatter?!” så sa jag ”Nej älskling, jag ska åka till gymmet och mangla benen istället”.

Sa jag inte. Jag sa förstås ”Vilken bra idé!” (och tänkte i mitt stilla sinne att mitt barn inte känner mig så väl när hon ber mig baka såna där avancerade måste-jäsa-två-gånger-grejer) ”Det gör vi!”.

Sagt och gjort. Ingredienser inhandlades, deg sattes och jästes och bakades ut och hej och hå och sen får man diska hela köket och tackar Gud för att det bara är jul en gång om året och för att alla konditorier gör supergoda lussebullar och allt annat med för den delen så det här med hembakt behöver man inte ge sig på snart igen. Och samtidigt, njuter av den underbara doften av saffran och skålar med bubbel i höga glas. Carpe effing diem, inte så himla dumt ändå.

Lite hångel på det och det här blir den bästa fredagen på mycket länge.

Och gymmet (och benen) finns kvar imorgon.