När man bara vet…

Det här är lite konstigt att skriva, flummigt i vanlig ordning. Men ni vet ju att den här hösten handlar om att nöta in kostbalansen för min del. Att kosten ska bli så där naturligt vardagligt hälsosam, med plats för allt, utan att ramla i ena (överäta skräp) eller andra (fokusmånader med massa förbud) diket. Och det går jättebra! Nog battlar jag i diverse situationer, nog har jag gjort felaktiga val men mentalt så har det skett en stor förändring. Jag ser mig själv som en hälsosam människa som har den balansen jag vill ha. För det mesta så sker det bara, utan inre förhandlingar och diskussioner. Jag äter. Både fantastiskt näringsrik mat och sällanmat och det rullar på. Mer och mer naturligt för varje dag. Ska man göra någon uppdelning så är det nog 80-20. 80 % riktigt bra, 20 % mindre bra. Jag äter fler än tre fria måltider per helg, oh yes. Ändå har jag minskat (om än lite) i både mått och vikt under de här månaderna.

Och grejen är att jag visste det. När jag startade den här perioden så VISSTE jag att den här gången skulle jag finna balansen. Jag var trygg i förvissningen att jag kommit så långt i min utveckling att det här tankesättet verkligen skulle sätta sig, rota sig. Innan har jag strävat efter det, jag har testat gränser och provat olika upplägg och samlat på mig erfarenheter och nu VISSTE jag att jag kunde omvandla kunskapen om mig själv och om kost till en fungerande, enkel livsstil.

På precis samma sätt var det när jag startade Post Baby Shape Up-året 1 februari 2011. Jag hade många gånger försökt gå ner i vikt. Jag hade försökt komma igång med träning. Jag lyckades aldrig. Men den här gången VISSTE jag att det skulle gå vägen. Jag var hela tiden säker på att jag ett år senare skulle nått mina första mål och jag visste att det inte skulle stanna där, jag var helt säker på att det var för resten av livet den här gången. Jag bara visste.

Balans. Jag har balans. För himla gött.

My precious.

(Och ni vet. Min balans är min balans. Några av er avundas den. Några andra tycker jag är alldeles för liberal. Men hela grejen med balans är att den är individuell och du måste hitta DIN, som inte blir en kamp att hålla utan något naturligt. Så tror jag.)

 

24 reaktioner på ”När man bara vet…

  1. Fina Beata, så bra du skriver:))) Jag skrev till dig tidigare om svårigheten att hitta motivationen, nu är den här. Jag gör som du: planerar in träningen för hela veckan men tar det dag för dag. Och på ngt konstigt sätt, tränar jag sköter sig kosten naturligt. Det svåra är träningen med andra ord. Fortsätt inspirera. Kram.

    • Träningen och kosten hör ihop, det är inte konstigt alls. Särskilt om man är känslosam ätare. Tränar vi mår vi bra, då gör vi också bättre val. Mår vi dåligt så tenderar vi att äta sämre. Eller hur? Bra insikt det med, keep up the good work!

  2. Glad för dig 🙂 Jag börjar närma mig min balans, har lite kvar att reflektera över och testa. Så sant att alla har sin balans. Jag har försökt hålla sällanmaten till en dag, men det är troligen inte min melodi. Så nu söker jag en stund till, men känner att jag närmar mig mer och mer. 80-20, där hamnar jag oxå!

    • Reflektioner är bra och det kräver nog ständig tillsyn och utveckling men ändå, att känna att man landat och inser hur JAG vill göra, det är värdefullt. Du hamnar där snart också!

  3. Bästa bästa känslan. När man bara bottnar, det är inte ens någon issue, finns inget frågetecken. Bästa, bästa grejen det. GRATTIS till den oslagbara feelingen. Behåll den, utveckla. ÖS!

  4. Förstår hur du känner dig. Glad för din skull, härligt! Jag tycker det är en så underbart skön känsla att ha hittat balansen och veta att det här håller. Att man kommer att fortsätta så här livet ut. 80-20 är bra 🙂

  5. Blir så GLAD av att läsa! GRATTIS och fortsätt så! Så himla GÖTT! Det är ju sådär det ska vara. ”lätt”.

    Jag känner igen mig så väl. Har bra balanserade perioder… och mer eh… vingliga sådana även. Men för det mesta tämligen balanserat. Skönt ju!

    • Exakt, det är lätt! För det mesta i alla fall :-). Jag har alltid trott att det kommer vara den där kampen, att jag alltid, likt en alkoholist, måste kämpa mot vad jag vill äta mot vad jag bör äta. Och så känns det inte! Jag äter som jag vill och har uppenbarligen hittat ett sätt där det funkar och jag håller vikten.

      Vingligare perioder tänker jag hör till balansen, på sitt sätt. Jag har haft många också. Det är bara en sån skillnad mot hur jag tänker kring dem jämfört med innan. Förr kunde liksom ett helt år gå förbi, nu är det mer ”så, nu är det födelsedagat och semestrat klart för ett tag, vardagsrutinerna tar vid”. Tämligen balanserat, utslaget på året – hoppas jag!

  6. Så galet bra där! Och ja – balansen är helt olika för alla. En balans är en plats i livet där vi mår bra och njuter. En ganska odefinierbar plats som känns men är smått omöjlig att förklara. Den bara ÄR. Och den är grym när den kommit för att stanna. Heja Beata!

    • SÅ bra! ”En balans är en plats i livet där vi mår bra och njuter”. Exakt! OCh den platsen är inte samma för alla men när man är på SIN plats så vet man 🙂

    • Tack hörrö! Det ligger ju hårt och dedikerat arbete bakom. Och kräver hårt och dedikerat arbete framöver men det känns ändå som att jag fått raketen i omlopp, så att säga, nu krävs det inte fullt lika mycket för att den ska fortsätta snurra runt.

  7. Just nu är jag inne i en depp period så därför blir jag jätte avis på dig, å alla andra, som har balansen.
    Jag kan bara inte! Jag försöker å försöker men inget händer. Tränar som aldrig förr men inte syns det på kroppen 😦
    Just nu vill jag bara gå å gömma mig någonstan för vad är meningen med allt?

    Förlåt men jag kunde inte hejda fingarna.
    Å Du är grym! Någon gång kanske jag oxå kommer dit….

    • Åh, jag förstår. Så har jag känt det hela tiden, fram till nu. Och jag kan inte ge dig några exakta svar som löser allt, men jag VET att du kan! Och det vet du också, ibland måste man bara igenom de där depperioderna och ut på andra sidan. Det hör också livet till faktiskt.

  8. Så tror också jag. Balans är oerhört individuellt och det går liksom inte att lägga över den egna balansen på någon annan. Någon har balans genom att äta godis en dag i veckan och någon annan har balans genom att äta godis en gång i halvåret. Jag tror att jag rubbade min balans när jag försökte göra för mycket på en gång, och det har verkligen tagit mig tid att komma underfund med hur jag ska hitta den där lilla rackaren igen. Nu som först (det tog typ 11 veckor. 11!) känner jag mig på banan igen på riktigt. Jag har kommit långt (som tusan!) men jag har fortfarande en bit kvar innan jag VET att det kommer att sätta sig på det där riktiga sättet. Men jag mår bättre än på länge och det har nog också att göra med att jag har chillat lite och lagt bestämmandet i kosten lite i någon annans händer. Det där med att ha en coach är sannerligen inte så dumt.

    Heja dig Beatatjata! Du är så bra 🙂

    • Ja men precis, det går inte att applicera någon annans recept rakt över på en själv. Och så beror det så klart på vad man har för mål, rent krasst hur man vill se ut. Jag är supernöjd så här och framför allt över att slippa den där mentala kampen konstant! Coacher äger, ser fram emot att läsa mer om din!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.