Maybe baby

Sista jobbdagen före semestern! Ingen klockan-fem-träning idag på grund av den lilla retningen i halsen. Det är lite svårt att avgöra när jag är nyvaken om jag är frisk nog så det fick bli lite rörlighet och nackstretch framför grötkastrullen istället för tung träning. Imorgon siktar jag på gymmet igen!

Vad sägs om en sån där träningsfri fråga så här på en torsdag? Igår när jag var hemma med mina sjuklingar kunde jag konstatera att de som bott i ens mage verkar tro att de har rätt att ta plats PÅ den magen närhelst de vill. Något som kan göra matlagning, städning, träning och annat smått utmanande. Så jag undrar: ni som har barn – hur var era förlossningar?!

Stor föddes 12 dagar före utsatt datum. Jag var i Brunnsparken i Göteborg när jag fick den första värken. Fullt med folk på uteserveringarna denna soliga fredageftermiddag men ingen frågade om jag behövde hjälp… Jag mötte upp Barnafadern och vi hämtade bb-väskan hemma och körde direkt till Mölndals sjukhus. Eftersom jag hade haft mycket prematura sammandragningar och redan var öppen ett par centimeter tidigt i graviditeten visste vi att det kunde gå fort. Vi var på förlossningen en timme efter första värken, då var jag öppen 6 cm. En kvart senare var jag fullt öppen och började krysta medan de rullade mig från undersökningsrummet till förlossningssalen. Väl där fick jag krysta i nästan två timmar innan hon kom ut. Tre timmar och 15 minuter från första värken. Ingen smärtlindring. Jag tyckte det var görasketahemskt.

Med Liten blev jag igångsatt tre veckor före utsatt datum. Även där mycket prematura sammandragningar men nu blev det en planerad, lugn start. De tog hål på hinnorna eftersom jag redan var öppen ett par centimeter. En timme senare började jag få värkar. Ytterligare en timme senare var jag bara öppen 4 cm och trodde att det här skulle ta tid… Vi började förbereda för ryggmärgsbedövning men när jag låg där på sidan började det trycka på. En undersökning visade att jag var fullt öppen – drygt tio minuter efter senaste kontrollen då jag var på 4 cm. Ouch. Krystade i 20 minuter innan hon kom, ungefär två timmar efter första värken. Görasketaont,så klart men en väldigt positiv upplevelse den här gången!

Båda gångerna har jag betett mig som en stor bebis. Gråtit, gnällt, klagat och bönat om bedövning (tom medan jag krystade ut Liten var jag SÅ upprörd över att jag inte kunde få ryggmärgsbedövning).

Så, det var kortversionerna. Nu vill jag läsa om era! Det blir aldrig tråkigt, eller hur?!

20 reaktioner på ”Maybe baby

  1. Oj oj oj… Förlossningar är verkligen som en skräckblandad förtjusning. Och jag har fått lära mig efter 3 förlossningar att det nog inte spelar roll hur många barn man föder. Ingen förlossning är den andra lik.

    Nr 1 föddes under stor vånda. Öppnade mig 1 cm för varje värk vilket innebar obeskrivligt kraftiga värkar och jag tappade kontrollen totalt. Fort gick det. Varenda cell i min kropp hade panik. När det lilla miraklet väl var ute så var min livmoder alldeles för trött av det hårda arbetet att den vägrade dra ihop sig igen. Nu var det inta bara jag som fick panik utan alla andra på avdelningen också. Fullt med människor kom in, någon tryckte på min mage, någon lyfte mig till gynstolen, någon masserade livmodern innifrån, någon försökte sätta kanyl, någon sprang runt som en yr höna och alla pratade i munnen på varandra. Pappan stod likblek i ett hörn med en liten nyfödd kladdig bäbis i famnen och tittade skräckslaget på medan jag höll på att förblöda.

    Det gick bra tillslut. Men fy farao säger jag bara. Det där skulle jag INTE göra om. Aldrig aldrig aldrig ALDRIG!

    Ja, så gick det 2 år och nummer 2 skulle födas. Lite före utsatt datum precis som nr 1. Den här gången var det som på film. Så där utan en enda grimas. Jag hann få bedövning som bedövade på rätt ställe och alldeles lagom. Barnmorskan stod i ett hörn och iakttog medan jag och maken nästan skötte allt själva. Hux flux så var liten ute och föddes som stålmannen med handen vid pannan.

    Det där var ju inte så farligt tyckte jag som åkte hem några timmar efteråt i en underbar bebisbubbla!

    Sagt och gjort, 16 månader senare var nr 3 på g. Spänd av förväntan! Hade upplevt en mardrömsförlossning och en drömförlossning. Hur skulle denna bli?

    Inget som någon av dem… Snetände på lustgasen vilket gjorde att jag förlorade medvetandet och hade världens hallucination om en nära döden upplevelse. Det hela skapade panik hos inte bara mig, utan mannen som jag lyckades göra illa när jag slogs för mitt liv, utan även hela avdelningen som hörde mitt dödsvrål.
    Slog mig illa i ryggen. Och hälarna och huvudet som jag hade dunkat hårt om och om i golvet. Mannen kräktes av chocken, bedövningen tog inte och än en gång förlorade jag kontrollen över smärtan. Helt oförmögen att krysta och dåliga värden hos bebisen gjorde tillslut att hon fick lov att tryckas ut.

    Alla kidsen föddes friska och hela. Viktigast. Och jag har i dag återhämtat mig från allt.

  2. Älska förlossningsberättelser!! Bästa kommentarsfältet på länge det här 🙂

    Första gången gick jag över tiden 7 dagar… var väldigt redo att få en bebis så när värkarna började strax efter midnatt blev jag framför allt glad. Det var jag ända till framåt 11-tiden på förmiddagen då vi gjorde oss redo för att åka in till förlossningen. Bilresan in till sjukhuset var hemsk – tog kanske 10 minuter och jag trodde jag skulle dö i varje sväng/gupp. Sen hann vi lagom in till förlossningsrummet innan det var dags att börja krysta och Moa var ute en halvtimma senare. Kanske 14 timmar från första till sista värk Jag var lite chockad. Och tyckte givetvis att det gjort fantastiskt skitont. Men tyckte ändå att det by far var det coolaste jag varit med om! Imponerad av kroppen!

    Andra gången började det med att vattnet gick SPLASH på hallgolvet. när vi hade huset fullt av gäster. Perfekt, barnvakt! Vi fick åka in för kontroll till förlossningen, bilresan enorm kontrast den här gången, jag hade inte ont nånstans! 🙂 Värkarna kom så smått igång strax efter midnatt och lillkillen var ute strax efter 05… mycket mer ”med” mentalt den här gången, och upplevde det som ganska ”långdraget” med 25 min krystande hehe.

  3. Tysken ha ha ha. Konstiga är att jag knappt kan ha huvudvärk utan att knapra en massa tabletter, men föda barn är tydligen en annan grej. Okey, deal! Jag är din surrogatamamma, vi båda är mörka så jag tror ingen kommer se skillnad. 😀

  4. Nej, det blir aldrig tråkigt! Varken att berätta eller höra andras!

    Stora A kom två veckor före utsatt tid. Det var som på film! Vattnet splaschade ut, sambon fick nervösrycket och sa ”jag är inte redo, inte NU!” och började skura medan jag ringde förlossningen och tog hand om det som skulle göras… Det var segt många timmar och jag var öppen typ 1cm, 1,5cm, 1,8 cm och så vidare. Sen gick det 40 min och pang, nu jädrar var det dags! Och ut kom hon, som en raket typ 🙂

    Andra gången var allt lite mer planerat, värkarna satte igång men jag sa inget. Efter påsklunchen hos svärisarna åkte vi in. Då var sambon nojig och trodde det skulle komma en bebis i baksätet, men jag var lugn och ville åka hem och byta från klackar till Converse och så blev det. Vi kom in vid halv fem, en timme senare var hon ute. Barnmorskan planerade för epidural och allt möjligt, men jag sa till min sambo ”det är ingen idé, hon kommer nu, jag känner igen det här”. Morskan försökte få mig att sätta mig men jag sa det går inte. Jodå, sätt dig här. Nej, det går inte. Så, sätt dig ner nu. NEJ det går inte för jag har (ursäkta språket) ett kvastskaft uppkört i röven!!! Oj, det kanske är dags då? Ja, det var visst huvudet som var på väg… 🙂

  5. @ therese: Coolt! Och konstigt… Inte ont… Du kanske är som den där konstige tysken i Millenium-böckerna?! :-). GBS här med, delvis därför igångsättning andra gången för att få antibiotika tillräckligt länge men det blev inte tillräckligt länge ändå ju. Vill du vara surrogatmamma får du gärna vara min – så får jag bebis men slipper 9 månaders illamående. Deal?! Vi ska ju ändå byta män 😉

  6. Åh, älskar förlossningsberättelser!! 🙂
    Med dottern så var jag inne på Östra 3 dagar innan hon skulle födas. Hade havandeskapsförgiftning så de kollade mig lite extra. Allt såg bra ut och det var ingen bebis på G, så jag åkte hemåt. Fick en ny tid på BF dagen för att sättas igång. Samma kväll började jag få feberfrossa ungefär var 6-10 minut. Skakade ungefär 45 sekunder sen var allt bra igen. Eftersom det inte gjorde ont fattade jag inte att det var en förlossning på gång. När jag legat såhär i 2 timmar blev jag otrolig rastlös och sprang runt i huset… i samma veva höll det på att tycka på och jag kunde inte sitta. Det gjorde inte ont nu heller. Ringde förlossningen och talade om hur jag kände och de tyckte att jag skulle, om jag ville, komma in för en koll. Jag låg i baksätet påväg till Mölndal och mycket riktigt var bebisen långt nere i bäckenet påväg ut…. En timme med krystvärkar så var hon ute. Ingen smärtlindring behövdes eftersom det inte gjorde ont. Skumt va?

    Med nummer 2 var jag mer vaksam på förlossningstecken, vaknade kl 8 på BF dagen och kände samma rastlösa känsla i kroppen. Lämnade dottern på dagis och ringde hem mannen från jobbet. Vid 10.00 åkte vi in till Mölndal. Vid kollen var jag öppen 10 cm men eftersom jag skulle ha penicillin (GBS) så fick jag fint lägga mig ner 1 timme och ta det lite lugnt. När jag fick klartecken från barnmorskan gick jag 20 minuter i korridoren och pratade med min syster i mobilen. Sen var det dags, första krystvärken gick vattnet och sen behövdes bara 2 till innan lillemannen var ute. Inte heller denna gång gjorde det ont! Skumt…..

    Är otroligt sugen att skraffa en 3.a bara för att vara gravid och föda… Surrogatmamma kanske? 😉

  7. @ Pia: Skönt att allt gick bra ändå! Ville ha snitt efter första förlossningen men det landade bra i igångsättning och det är jag väldigt glad för idag! En positiv upplevelse som sagt!

    @ Lotta: Åh, jobbigt när det inte blir som man tänkt… Men det där ärret måste jag spana in, låter ju helt galet att man inte kan se det! Du måste verkligen ha bra läkekött!

    @ Cillas: HJälp, låter inte som idealiska förlossningar direkt. Om det nu finns några sådana… Skönt att allt gick bra!

    @ Anna-KArinT: Ja fy, det är verkligen bara smärta som finns i huvudet. Jag kunde inte prata om min första förlossningen på länge utan att börja gråta. Var liksom du totalt uttröttad, hade inte ätit ordentligt på evigheter pga extremt illamående. Svimmade nästan och fick dropp efter förlossningen, blev ihopsydd utan bedövning trots att jag skrek… Usch, inte kul alls! Faktiskt väldigt glad att jag har en positiv upplevelse efter det!

    @ AnnaL: Skrika innan han kommit ur magen? Det har jag inte hört innan :-). Skönt att allt gick bra!

    @ Elgot: Ja intensivt är bara förnamnet! Hade garanterat fött i hallen eller i bilen om jag inte blivit igångsatt andra gången. Jag gillade det också andra gången, i alla fall i efterhand. Under tiden är det gärna lite ”skjut mig nu”-känsla…

    @ KarinD: helt rätt, största prestationen i livet! Tills jag klarar armhävningar, vill säga 😀

    @ MariaS: Aha, det är en övning för oss kontrollfreaks för att släppa kontrollen lite… NU förstår jag 🙂

    @ Annelie: JAg blev igångsatt andra gången delvis av den anledningen – att det gick så fort första gången. Hade nog inte hunnit in till sjukhuset annars.

    @ Soso: Coolt! Men ingen poliseskort då? Det hade ju varit lite häftigt 🙂

    @ AnnaB: Den där gasen har aldrig funkat på mig… Känner inget, använder mest masken för att dämpa skriken 😉

    @ Vicki: Hjälp, fem kilo och jättehuvud?! Låter…smärtsamt 🙂

    @ Emma L: Härligt med en sån drömförlossning! Så känns min andra också faktiskt, i efterhand (men under tiden ville jag så klart att de skulle avliva mig).

  8. Med Elsa blev jag igångsatts. Ongabröten ville inte komma ut så 15 dagar över tiden hade jag fått tid och vi åkte in med packad väska och utan värkar. Knas. Fick gele och efter tre timmar kom värkarna igång. 17 timmar senare kom hon äntligen med sugklocka och klipp. då hade jag brutit ihop när de la epidural – VILLE INTE – men orkade inte mer. Liten slö tös som kom ut men jag var mest glad att det inte gjorde ont längre. Förbannad efteråt att det inte gått ”enligt plan”.

    Arvid – drömförlossning. Trots att jag höll på att baka honom tiden ut också. 12 dagar över tiden behagade han komma ut. Kunde vara hemma länge. Inskriven 21:00 på kvällen. Allt rullade på. Använde enbart lustgas och hela upplevelsen var så mäktig. Han föddes 04:15 och det första jag såg var – ”en snopp”. vi visste inte könet. Så glada! Han skrek som en tok till skillnad mot storasyster. Göra det igen? OH YEAH!

  9. Hej! Alltid roligt att lasa om andras forlossningar!

    Storasyster – gick 6 dagar over tiden, en morgon vaknade jag med svullet ansikte mm och doktorn sa ‘du har preclampsia’ – ak till BB direkt! Sa jag sattes igangm fick epidural mm, men det tog nastan en hel helg innan hon tittade ut! Liten & fin pa 3.5kg. Det tog mig lang tid att ma bra igen.

    Lillebror -gick over med ca 8 dagar, varkarna kom igang av sig sjalv mitt i natten, akte till BB vid 5 tiden, fick epidural och klumpedunsen pa 5kg kom ut vid halv tio pa morgonen! Han var sa lang & hade ett sa stort huvud att mattbandet inte rackte! Jag forlorade massor av blod, de ville ge mig blood transfusion,jag tackade nej och efter nagra dagar madde helt ok.

  10. Stor föddes en vecka före beräknat datum och det tog ett dygn, var helt okomplicerat och jag hade lustgas och bad/vattenmassage som smärtlindring. Liten föddes två veckor före beräknat datum och hade inte vuxit ngt de sista fyra veckorna så hon hade en elektrod eller vad det heter på huvudet under hela förlossningen som tog 8h från första värken. Liten kom ut med två krystvärkar och under den första hade jag fortfarande trosor på mig. Det gick lite snabbt på slutet… Gas som smärtlindring då också.

    Bägge var modell mindre, 2750gr resp 2600gr så jag hade minimage och återhämtade mig fantastiskt snabbt bägge gångerna. Skönt!

  11. Snabba och före utsatt tid här med.
    Berättar bara om trean för det är en riktig rövarhistoria! Hade inte haft några förvärkar alls, så när första värken kom trodde jag att jag bara hade förvärkar. Två timmar senare inser jag att det är allvar. Fullt i Lund, hänvisade till Malmö. Var tvugna att åka direkt, fick lämna sovande storbarnen innan barnvakten kommit. Körde i 180 på motorvägen och 90 mitt inne icentrala Malmö ( tur det var mitt i natten). kryst ärmar i bilen, men hinner fram och in på rummet innan bebisen anländer. Stort reportage i lokaltidningen dagen efter 😉

  12. Detta tröttnar man verkligen aldrig på att tala om. Vi var i kyrkan 10 dgr före beräknat datum. Eftersom det var finväder cyklade vi dit. I kyrkan känner jag hur det droppar lite och jag tänker att även jag blivit inkontinent. Tar nattvarden och går sedan på toa= slemproppen gått. Cyklar hem men eftersom jag blöder får vi komma in på kontroll. Hade inte ens packat väskan och jag var övertygad om att vi skulle få åka hem. Så blev det dock inte utan de tog hål på hinnorna. Då var kl 15.40. 17.30 fick jag äntligen äta! Sedan blev det jobbigt och det bestämdes 19.20 att jag skulle få epidural, då var jag 4cm öppen. Narkosen dröjde dock och jag tyckte det tryckte på. 19.40 var jag fullt öppen och fick börja krysta, jag ville dock inte det eftersom det gått så fort. Men jag gjorde till slut som hon sa och 19.59 är sonen född. Sedan började strulet. Moderkakan satt fast och jag blödde massor. Till slut fick de bort den och alla trodde allt var över. De hade dock inte fått bort allt så en stund senare blödde jag igen och nu blev det skrapning i narkos. Intressant när man är yr i liggande och ser sjuksköterskan rulla ihop påsen för att droppet ska gå in fortare. Under den tiden var lustgasen minbästa vän…. om det blir ngt syskon har jagfått förmaning om att komma in snabbt med tanke på hur fort detta gick….

  13. Haha, kul fråga. Nej det blir aldrig tråkigt 🙂
    Första barnet, dottern kom 3 dagar efter beräknad. gjorde mycket hemma, var öppen 8 när vi kom in men sen tog det 5 tim innan hon kom. Hann inte få ngn bedövning utan körde med lustgasen. Totalt 13 tim. En positiv upplevelse.
    Andra barnet, sonen behagade vänta 10 dagar över tiden, skitjobbigt. Min tarmar protesterade, hade inte kunnat göra nr 2 på nästan 2 v så när han väl kom var det väldigt skönt att gå på toa. Satte igång när jag skulle lägga mig en kväll, vi åkte in, bara öppen 4 cm sen tog det en stund till 7 cm och sen efter det tog det 40 min innan han var ute, totalt 6 tim. Även denna en mycket bra förlossning.
    Tycker det är så otroligt häftigt hur kroppen sköter allt själv och man bara måste släppa kontrollen (kontrollfreak som jag är 😉 ) och bara åka med. Visst det gör skitont men det är ju värt det när man får sin belöning 🙂

  14. Barn 1: Preclampsi och igångsättning. Seg igångsättning, alla tips och trix i boken fick tas till. Men även en epidural som tog som en gud, tills de slutade fylla på. Då gick jag in i lustgasdimman istället. Slutade kaotiskt och med sugklocka.
    Barn 2: Åkte till BB då vi inte kände några fosterrörelser, det var ok men de bestämde sig för att sätta igång mig ändå. Värkarna startade medan jag väntade så efter att de tog hål på fosterhinnan gick det snabbt. Ingen bedövning. Ingen lustgas. Ändå oändligt mycket bättre förlossning än den första.

    Två guldlklimpar som belöning. Livets största prestation. Klart man aldrig tröttnar på det ämnet. 🙂

  15. OJ, vilka snabba förlossningar Beata. Förstår att det var intensivt!
    Jag tillhör de konstiga som på något sätt gillar att föda barn. Antagligen för att det gått bra. Fruktansvärt smärtsamt, ja, men det är som ett sorts eldprov. Jag kan flumma hur länge som helst… man tröttnar som sagt inte 🙂
    Ettan tog 36 timmar från första värken (täta, regelbundna hela tiden) och jag var spänd som en fiolsträng. Jag hade övat profylax men hade ju inte i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig smärtan. Jag accepterade INTE läget och till slut övertalade de mig till epidural och värkstimularande dropp för att jag och min livmoder var för trötta. Har aldrig varit så utmattad i hela mitt liv. Men han kom ju. Älsklingen ❤
    Tvåan tog 14 timmar och var en drömförlossning. Jag duschade och badade och var i min egna värld, hur cool som helst fram till 7cm. Från 7 cm till barn på magen tog 40 minuter (slutspurt!) och var helt galet intensivt, men i efterhand obeskrivligt mäktigt. Hade jag hamnat i det läget tre kvart efter första värken hade jag också skrikit och gråtit kan jag säga, men nu var jag ju förberedd och "uppvärmd". Vi var lite tagna precis efteråt, jag och lillan, men det gick fort över. Jag gör det gärna igen på samma sätt.

  16. Med storebror. Hände allt som jagg var rädd för, var en relativt snabb förlossning på ca 12 h från att vattnet gick 11 dagar före bf. Var hemma i ca 6h innan vi åkte in. Hann få epidural (guds gåva till kvinnan;-)). Krystvärkarna kom, imen ineffektiva, sugklocka lades, hjärtljuden sjunker och det blir jättebråttom varpå de drar och häver sig på magen med en stoooor bristning som följd, två liters blodförlust och allsköns otrevliga kompplikationer.

    Lillebror föddes (efter mkt tjat men det är en historia för sig själv )med ett planerat snitt som blev ett akut då han (givetvis) hade bråttom ut och inte kunde hålla sig till planerad dag och kom 16 dagar före bf. Men inte heller här kunde det bli odramatiskt då den lilla rackaren skulle börja skrika innan han plockades ut ur livmodern varpå han svaldee en massa vatten och det tog tjugo inuter att få igång hans andning.

    Hmmm, ska nog inte skaffa fler barn ser jag nu när jag skriver etta;-)

    Och nä det här ämnet för man aldrig nog av;-)!!!

  17. Nu när bebisen är åtta månader, så börjar jag få tillräckligt med distans för att kunna tänka på förlossningen utan att få ångest 🙂 28 timmar tog det från första riktiga värken! Vattnet gick några timmar innan dess. När bebisen föddes hade jag inte sovit på typ 44 timmar. Allt var bara helt osannolikt jobbigt, kräktes upp allt jag försökte äta/dricka, hade så mycket mjölksyra i benen att jag inte kunde stå upp, värkar hela hela tiden. Konstig upplevelse, när smärtan tar över så att man inte kan ha en enda annan tanke i huvudet, förutom att det gör så ont. Japp, blev inte direkt någon tyst förlossning 🙂 Till slut lyckades de övertala mig till epidural, men den hann aldrig sättas för ”plötsligt” bestämde sig bebisen för att det var dags att komma ut.

  18. Med första barnet gick jag med värkar var tredje-tionde minut hemma i tre dygn innan jag fick komma in. Då spräckte de hinnorna. Efter nästan ett dygn på förlossningen hade jag bara öppnat mig en cm till och de beslutade om snitt. Efter fyra dygn utan sömn och med värkar. Sjutton dagar över tiden.

    Med andra barnet var jag livrädd för att behöva gå igenom detta igen. Fjorton dagar över tiden blev jag igångsatt. Efter en hel massa timmar blev det snitt iaf då de var rädda att livmodern kunde gå sönder eftersom det tryckte framåt istället för neråt. Den här gången hade jag som tur var med mig världens bästa stöd, vilket var allt annat än vad man kan säga om storebrors pappa under första förlossningen.

  19. Gullungen låg i säte och trots vändningsförsök så fixade de inte det. Planerat kejsarsnitt = VÄRSTA som kunde hända en som är jätterädd för sjukhus. Jag övervägde självmord före operation men jag överlevde:-) Idag kan man inte ens se ärret, jag har tydligen ett läkkött som heter duga. Puss

  20. Storebror föddes tre dagar efter beräknat datum. Vi var hemma, kollade på tv, när första värken kom. Det var inte så kraftigt då ännu så vi gick för att sova. Sov inte alls den natten. På morgonen vid kl 6 åkte vi till sjukhuset. Var kanske två cm öppen. Allt gick långsamt. Var i badet. Hade tänkt mig klara utan bedövning men efter 12 timnar med jobbiga värkar tackade jag ja till epidural. Ljuvligt! 6 timmar efter det föddes sonen. Så det hela tog 18 timmar. Tvillingflickorna föddes 2 veckor före beräknat datum. Förlossningen sattes igång. Nu hade jag övat på profylaxandning och avslappning, och vilken skillnad det var till första förlossningen. Sen blev det snitt ändå, ena tjejens puls blev sämre. 5 timmar tog det hela. Men oj, vad sjuk och svag jag var efter snittet. Hade hellre fött normalt. Nu blev det långt..Men som du sa, man tröttnar aldrig på att berätta om sina förlossningar. Hoppas du får en härlig midsommar 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.