21 minuters arbete, fyra timmars eftersvettningar? Och så världens längsta utläggning för att komma till någon slags poäng.

God morgon på er! Uppe och utnyttjar den sköna svala morgonen till lite träning? Jag är allt annat än sval efter en mycket rolig kettlebell-workout från min favvo Marianne. Kolla in!

[youtubeplay id=”x7HhpZ674W8″ size=”medium”]

(Hoppa direkt till cirka 2.40 om du vill skippa försnacket)

Perfekt för en snabb genomgång och massor av svett. Och har du inte dubbla kettlebells kör du helt enkelt enarmsrodd istället för Renegade Row (lägg till en minut i varje cirkel då).

Om ni någonsin läser på Mariannes hemsida Myomytv.com så har ni kanske sett att hon skriver om sin reumatiska sjukdom ibland. Hon har vad jag brukar kalla Spankulerande Spondylit (då skakar min käre läkarfar på huvudet och suckar djupt…). Så heter det så klart inte utan *googlar* Ankolyserande Spondylit. Den kallas också för Bechterews sjukdom och det är den reumatiska variant min mamma har. Jag hade mycket problem med SI-leden (googlar igen – sakrioliakaleden) när jag var yngre och eftersom sjukdomen är ärftlig hade det ju inte varit helt otroligt om jag också haft den. Jag vet att det utretts och senast i höstas när jag sökte för mitt trassliga knä undrade sjukgymnasten under undersökningen om jag hade hört talas om Bechterews.

Hur som helst. Jag diagnostiserades med juvenil kronisk artrit (idag kallas det juvenil idiopatisk artrit) när jag var 6 år, efter att ha haft symptom sedan 4-årsåldern. Therese frågade häromdagen hur det är med lederna och svaret är: Mycket bra! Jag har alltid varit milt drabbad och klarat mig ifrån svåra besvär men har ända sedan jag var barn levt med ständig värk, mer eller mindre. Jag har medicinerat vid behov vilket har betytt mer ibland, inte alls ibland. Det försämrades sakta men säkert från tonåren och uppåt. Fler leder som gjorde ont och fick inflammationer, lite rejälare skov (tillfällig försämring). Efter Stors födelse hade jag rejäla problem med fotlederna, särskilt de första timmarna på morgonen kändes det som att fötterna var avhuggna när jag skulle gå. För ett par-tre år sedan hade jag min sämsta vinter någonsin och vi funderade på om det var så klokt att bo i ett tvåvåningshus eftersom det var så jobbigt att gå i trappan. Jag funderade mycket på om vi verkligen skulle våga få ett barn till när jag inte visste om jag skulle bli sämre eller bättre, skulle jag orka ta hand om mina barn? Det var dock inte ett svårt val – jag är ett av fem syskon och trots att min mamma var väldigt sjuk när jag var liten (vi snackar rullstol och flytt till handikappanpassat hus) så har det aldrig påverkat min uppväxt – kärlek sitter ju inte i fysiska funktioner.

Under graviditeterna har jag mått bra i lederna vilket är rätt typiskt för den här sortens värk. Eftersom Liten föddes mitt i vintern var jag lite orolig för ett värre skov (Stor är född på sommaren och då hade jag ju stora problem) men det gick bra. Strax därefter kom jag igång med träningen och hela det senaste året har jag mått fantastiskt bra, som ni vet. Jag äter knappt några mediciner, jag har haft ett mini-mini-skov på en vecka (rekordkort) och jag upplever de allra flesta dagar som värkfria (så har det aldrig varit innan). Ibland har jag lite ont, tex innan mens när vissa hormoner minskar i kroppen så känner jag av lite diffus värk runt om i kroppen. Jag har haft lite problem med axlar, mina handleder vill inte alltid vara med och leka, jag får ont i höfterna emellanåt men det är småsaker, som går att arbeta runt. Som sagt – jag mår mycket bra.

Varför denna långa utläggning? Dels kom jag på att jag aldrig svarade på Thereses fråga (nöjd nu?!), dels såg jag i inlägget till videon ovan att Marianne haft lite mer ont på sistone och därför körde ett lite lugnare och lättare pass. Människan kör Renegade Row med 16 kg (jag kan inte ens rubba 12 kg!), gör benböj och press med 20 kg, hoppar som en liten groda i burpees. Lugnt? Lätt? Not so much. Och kan hon (och jag!) så kan garanterat du!

Upp och hoppa med er nu! Njut av fredagen, av vädret, av kroppar som fungerar! Pöss!

Svettigt sa Beatatjata, svettigt sa Liten.

3 reaktioner på ”21 minuters arbete, fyra timmars eftersvettningar? Och så världens längsta utläggning för att komma till någon slags poäng.

  1. Tack sÃ¥ hemskt mycket för det lÃ¥nga utförliga svaret! Är sÃ¥ glad för din skull att träningen (och kosten) gjort underverk för dig!! Tänk om de i min familj som lider av reumatism kunde fatta detta…. Farmor hade det och även hennes syster, pappa fick det för nÃ¥got Ã¥r sedan och pappas bror har haft det sÃ¥ länge jag kan minnas. Men om jag är bärande och om det utvecklas, kan väl du pÃ¥minna mig om hur bra träning är. OK? Puss!!!

  2. Jag har fått lite Bechterews ingift i min utökade familj kan man säga så det är inte helt obekant, även där är träning helt oumbärlig. Ingen träning = mycket smärta.

    Kramar mig själv och känner tacksamhet för att jag fått ett så utmärkt utgångsläge rent fysiskt. Skickar en kram till dig för peppet som går ut till alla som startat/ funderar på att starta på minus. Jättestarkt. Jättebra!
    Grodhopp to the people.

  3. Jätteintressant att läsa! Men trist att du har fått gå igenom så mycket med sjukdomen och likaså din mamma! Träning gör verkligen underverk för många, bra kost och rörelse är nog nyckeln (även om det säkert inte är så för alla, men många skulle jag tro)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.