Här ligger jag på ett hotellrum i New York med värkande fötter. Barnen somnar förhoppningsvis snart, smått övertrötta, och jag tittar på nya säsongen av Biggest Loser, har en hög med hälsotidningar bredvid mig och äter Doritos. Doritos alltså, Guds gåva till mänskligheten (näst efter Jesus och så vidare). Dagen började med rostade bagels med creme cheese, till lunch blev det KFC (även om jag skalade av det mesta av paneringen, inte gott). Chocolate chip cookies till mellanmål, cheeseburger och pommes till middag.

Finn fem fel?

Nä, särskilt hälsosamt lever jag inte just nu. Ju längre in på resan jag kommit desto mer har jag övergivit balans-tänket till förmån för ”skit samma, jag tar tag i extrafläsket när jag kommer hem”. Det är inte så smart. Det är typiskt beteende för (gamla) mig. Och mängden extrakilon när jag kommer hem orkar jag inte riktigt tänka på just nu, det blir en check på söndag när killer weeken börjar.

Ändå. Jag ska inte rättfärdiga att moffa i sig mängder av skräpmat men, ändå. Jag tänker annorlunda och jag vet, bara vet, att jag inte kommer fortsätta så här när jag kommer hem. Jag längtar efter svett, träningsvärk, proteinshake med banan efter styrkan. Vill rensa huvudet med powerwalks i skogen, testa nya träningsgrejer, lusläsa mina favvo-bloggar. Inviga nya träningskläder!

Så jag är inte orolig. När jag väger mig på söndag kommer jag säkert tänka ”var det verkligen värt det” men jag hoppas att svaret är ”ja”.  Jag lovar att berätta för er!

Ärlighet varar längst.