Sommarlistan 2018

Vad ska du göra i sommar?

Samma som alla somrar. Hänga på Holmen, med familjen, och lite sånt. Och jobbar förstås. Sommaren är längre än semestern är!

Ska du åka någonstans?

Holmen då. Stockholm en sväng. Barnafadern och Stor ska på scoutläger en vecka och då funderar jag på att dra iväg med småttingarna ett par dagar. Typ så långt som till Helsingborg. Får se vad pengarna räcker till. Kanske en varmkorv på bensinstationen? Fint det med.

Hur länge ska du vara ledig?

Sex veckor ledig från vanliga jobbet, en av de veckorna tillbringas dock med (volontärs)jobb i storkök. Den enda veckan på året jag jobbar riktigt ashårt. Fysiskt. Nästa vecka är storkök, veckan efter midsommar är jobb och sen blir det fem veckors semester ihop. Barnen går med andra ord på förskola och fritids veckan efter midsommar samt två veckor innan skolan början igen.

Storköksveckan stundar!

Vad vill du verkligen hinna med?

Slappa. Låta dagarna gå medan jag läser böcker, badar, kollar Netflix, dricker kaffe och bara…är.

Vad tror du att du egentligen kommer göra?

Typ exakt det! Slappa. Semestern ska vara så slö och kravfri som möjligt för att jag ska vara lycklig. Men givetvis innehåller den allt en vardag med kids innehåller. Tjat och städning och matfix och tvätt och nattningar och tidiga mornar osv osv.

Vad ser du mest fram emot?

Holmen. Alltid Holmen.

Vad kan gå fel?

Zombie-apokalyps. Vore hemskt dålig tajming.

Vem kommer du vara mest med?

Min familj, obvi.

Vad kommer du lägga mest pengar på?

Mat! Vi gör sällan något särskilt på semestern men köper oss gärna fria från matlagning när vi kan genom att äta ute… Det blir dyrt.

Brunch på Greasy Spoon i Stockholm tex. Dyrt men såååå värt!

Vad kommer du köpa inför sommaren?

Letar fortfarande badkläder och typ klänningarna men kommer nog inte hitta något i år heller. Så mina gamla paltor får duga i år också.

Kommer du att använda det?

Alternativet är att gå naken så…kanske? Gillar att vara naken faktiskt.

Vad kommer du att äta?

Precis vad jag känner för, när jag känner för det.

Vad kommer du att dricka?

Gärna frapino mocha med en shot espresso från Espresso House. Men också diverse annat. Typ vatten, mjölk, saft, kaffe och vin. Kanske någon drink? Vore ju najs!

Vad kommer göra den här sommaren extra bra?

Ärligt talat, hur fånigt det än kan låta, att inte tänka på mat och ätande!

Vad kommer du ha på dig?

Blå shorts, blåvit-randig tunn skjorta, vita skor. Typ varje dag (med mycket små variationer).

Förra årets semesterkapsel. Sen hade jag lika mycket träningskläder också!

Vad oroar du dig för?

Fläng! Motsatsen till semester för mig är att flänga. Typ campa. Eller bara ha olika planer för olika veckor. Med mina mått mätt känns årets semester flängig eftersom vi ”bara” har två veckor på Holmen. Jag kan redan nu stressa upp mig för att vi måste packa oss iväg från Holmen och sen dra till Stockholm. Och sen dra hem igen och få iväg några på scoutläger.

Vad kommer bli extra speciellt i år?

Att vara själv med Mellan och Liten en hel vecka när Barnafadern och Stor är på läger.

Hur kommer du minnas din sommar sen i september?

Som avkopplande och återhämtande. Och att jag, som vanligt, aldrig hann läsa fullt så många böcker som jag tänkt, träna alla pass jag planerade, göra alla utflykter vi pratade om, ordna alla date nights vi fantiserade om, städa allt städ jag hade tänkt men att det ändå blev alldeles, alldeles underbart.

September är en favoritmånad och de senaste åren har vi badat och njutit en bra bit in på ”hösten”. Och i september kommer jag dessutom jobba på mitt älskade jobb igen, dra på konferens i Alicante och ha en fantastisk resa att se fram emot över jul och nyår. Då drar familjen till Miami och åker på karibisk kryssning!

 

Vad ska ni göra i sommar?

Alla känslorna på en och samma gång

Just idag känner jag mig extremt HSP. Det är utmattande att vara HSP. Så många känslor, tankar och intryck. Positiva och negativa i salig blandning. Typ så här:

Totalt överväldigad av saker jag behöver göra på jobbet och spännande utmaningar som väntar. Är glad och rädd om vartannat.

Och trött! Är så trött. Vill bara sova!

Fast inte på nätterna, för då vill jag tydligen bara ligga vaken och vara jättevaken och fundera på världsproblemen (som är stora) och mina egna problem (som är pyttesmå men känns jättestora mitt i natten).

Och på lördag fyller min äldsta 12 år! Hur blev hon så stor och underbar och HUR stora fötter kommer hon få egentligen?! Att jag får vara hennes mamma. Vilken välsignelse. Och hjälp vilket ansvar! Hur i hela friden ska jag få klara detta? Lotsa henne, och hennes systrar, till någon slags vuxenhet?

Särskilt med tanke på att jag är världssämst på vuxenhet!! Vill bara kolla Netflix och äta kexchoklad och ta så lite ansvar som möjligt. Herregud, jag fyller snart 40 och beter mig som en barnunge.

Herregud, jag fyller snart 40, måste jag fira det? Vill jag fira det? Hur ska jag fira det?! Det är ju jättesnart. Men inte förrän oktober. Först måste jag ha semester, sen kan jag tänka på det.

Men semestern då, jag vill vara på Holmen i hundra år. Jag kanske borde flytta till Holmen. Där skulle min själ lugna ner sig litegrann tror jag. Jag stressar redan upp mig över att jag ska vara själv med de små en hel vecka när Barnafadern och Stor drar på scoutläger. Independent woman – not so much.

Men innan dess vill jag bara vara på jobbet konstant och bli färdig med allt. Och vara hemma konstant och bara gosa med mina sommarlovsbarn. Och vara ute konstant och promenera och lyssna på poddar. Och läsa konstant. Och Netflixa konstant.

Det är så vackert ute nu! Jag måste få ut pressreleasen! Jag vill träna varje morgon! Jag vill ha sovmorgon! Jag vill ha en date night med bubbel på uteservering! Jag vill ha långt hår och en lång klänning och en långhelg i vacker storstad! Jag vill kolla Younger och äta kexchoklad och ha ett jobb där jag kan läsa böcker och tjäna pengar och aldrig träffa folk! Jag är så glad och rädd och ledsen och lycklig och överväldigad och euforisk och stressad och avslappnad och nedstämd och välsignad och hungrig och mätt och hudlös och självständig och smart och puckad!

Det finns bara en sak att göra när det är så här på insidan – skala bort så mycket som möjligt på utsidan. Så bye bye för ett litet tag, vi ses på semestern? Kanske?

Månad 1 med Intuitive Eating

Jag vet inte riktigt hur jag ska angripa hela den här grejen med IE i bloggen. Vad vill ni veta, vad vill ni läsa? Just nu tänkte jag bara sammanfatta de största bitarna från min egen resa den första månaden. Och så lägger jag in lite citat som jag tycker inspirerar samt länkar till ställen där ni kan läsa mer ingående om de olika delarna… Okej? Okej, let´s go.

Hunger och mättnad

Jag har fått jobba aktivt med saker som känns så självklara. Hunger och mättnad. Det är ju jättesvårt! Att rent fysiskt känna hunger, och ifall den är ”lagom” eller ”jättehungrig”. Och samma sak med mättnad. När är jag ”full”? Lagom? För mycket? För lite?

När det gäller hunger har jag insett att jag dragit ut på tiden mellan måltider så mycket som möjligt i något slags försök att inte äta för ofta (vilket i min hjärna likställts med att äta för mycket). Det har inneburit att jag blivit jättehungrig och ätit alldeles för snabbt och/eller för mycket och/eller gjort mindre kloka val av mat. Typ mölat i mig en påse chips och tre mackor för att jag var för hungrig för att laga en måltid. Nu när jag känner efter bättre så äter jag frukost tidigare på morgonen (för att jag är hungrig tidigare än jag ”tillät” mig att äta!), jag äter oftare (för att jag blir hungrig var tredje timme ungefär) och jag äter därmed fler måltider per dag. Jag fungerar så, tydligen.

Mättnadsbiten har följt liknande mönster. Jag har tyckt om att äta mig proppmätt. Säkert för att jag tänkt att jag inte ska äta igen på 4-6 timmar och därför måste äta mycket så att jag håller mig mätt. Att vara lite obehagligt mätt har blivit det normala efter en måltid. Att känna efter vad som är mer komfortabelt är svårt. Det är nästan lite ångestfyllt att sluta äta i tid, som att jag inte vet när jag ska få mat nästa gång. Att påminna mig om att jag alltid har tillgång till mat (det är verkligen inte alla i världen som har det) och att jag får äta igen precis när som helst, även om en kvart om jag vill, har hjälpt. Inga dumma regler eller vilket klockslag det är ska bestämma när jag får eller inte får äta.

Att bli tjock(are)

Förlåt om detta provocerar. Jag har gått upp i vikt, jag vet inte hur mycket för jag har inte vägt mig. Men jag känner dig på kläder och ser det i spegeln. Det är helt normalt, väntat. Jag äter mer och jag äter saker som tidigare har känts förbjudna eftersom full matfrihet är superviktigt i IE. Det är liksom lite smekmånad, precis som efter ett kostupplägg ni vet? När man varit restriktiv och sen går lite bananas för att man är sugen på allt det där man inte ”fått” äta. Jag jobbar med att acceptera. Samtidigt är det inte okomplicerat att gå upp i vikt. I större delen av mitt liv har det ju varit ett misslyckande. Något att kämpa emot, med alla medel. Jag har sååå många gånger senaste månaden tänkt att jag kanske ska pausa IE, gå ner i vikt (ordentligt, liksom!) och sen ta tag i IE igen. Men som min coach säger: If dieting is the problem, it can not be part of the solution. Och det för mig till nästa stora punkt…

Diet Mentality

Jag vet inte hur man ska översätta detta på ett bra sätt… I boken är principen ”Reject Diet Culture and Diet Mentality” en stor grej. Bantningskultur känns inte riktigt korrekt. Men ni fattar? Vi lever i en kultur och med normer som säger att vi behöver dieta för att vara hälsosamma, att smal är lika med bra och tjock är lika med dåligt. Vi har sedan barnsben lärt oss vad som är nyttigt och onyttigt och många av oss började ”banta” tidigt för…det gjorde alla andra, våra mammor, våra systrar. Det är djupt inrotat i många av oss trots att studie efter studie visar samma saker: Bantning/Viktnedgång funkar inte! Hälsa har inte med vikt att göra! Här finns massa bra content kring diet culture.

Men något så inlärt sitter hårt. Och det är därför jag kämpar med hur min kropp förändras nu. Överallt ser jag effekterna av den norm vi lever i. Löpsedlar om ”beach 2018”. Alla insta-bilder med viktväktarpoints eller sockerfri månad eller före- och efterbilder. Allt fokus på kroppens storlek. Jag har ju själv bidragit till det! Och det påverkar mig förstås. Jag vill vara smal. Men varför tycker jag det är så himla viktigt? Det jobbar jag med nu. För att jag äntligen kommit fram till att jag inte orkar vara smal. Jag orkar inte hålla på som jag har hållit på, även om ”priset” jag får ”betala” är att jag blir tjock(are).

(Jag inser att jag uttrycker mig i fettfobiska termer här, jag är ledsen för det, jag lär mig.)

 

Jag kommer att sammanfatta de tio principerna i IE i ett kommande inlägg. Det blir lite huller om buller så här i början, bear with me! Och kolla in de olika länkarna i mitt första inlägg om IE om du vill läsa på mer!

Sveriges Personaldag

Kära jobbdagbok.

Idag firar vi, enligt Mellan, Sveriges Personaldag. Så grattis till mig, för jag är personal.

Denna lediga dag landar högst olämpligt i planeringen, jag har så mycket jag behöver göra men också lämpligt eftersom jag vaknade med en tung, värkig och trött kropp imorse. Ont i fötter och händer, tung i alla muskler, pirrande inflammationsfyrverkerier överallt. Det suger. Jag har skickat iväg familjen och ligger själv på soffan och ömkar mig.

Lite jobb kommer jag ändå få gjort eftersom jag ska lasta bilen full med rekvisita till en fotografering jag roddar på fredag. Jag har bara bilen imorgon, torsdag, så måste få med mig allt då. Mattor, täcken, kuddar, sänghimlar, ljusslingor och annat får mellanlanda på kontoret helt enkelt. Det låter jättekonstigt. Det är jättekonstigt, det här jobbet, ibland. Men väldigt kul.

Annars är jag rätt stressad, kära jobbdagbok. Jag har alldeles för få arbetsdagar kvar för att hinna allt jag skulle vilja. Jag har också alldeles för lite ork kvar för att orka till och med de få arbetsdagarna. Klurig ekvation som resulterar i migrän och ledvärk. I know the drill. Fattar inte hur snabbt semestern smög på mig i år. Jag är fortfarande i fas med typ sportlovet. Ett sjukt varmt och soligt sportlov, det medgives, men ändå. Ur led är tiden osv osv.

Intuitive Eating – Intuitivt ätande, en början.

Jag har skrivit och skrivit om detta inlägg flera gånger. Funderat på om det ska vara informativt eller bara rapporterande från min vinkel. Undrat över vilka som skulle kunna bli triggade och hur jag ska undvika det. Tänkt att ni kanske blir provocerade eller att jag får kommentarer som jag inte kan svara på. Men here it goes, som det är. Lämna gärna en kommentar om något av detta slår an en sträng hos dig!

Beatatjata goes intuitive eating. Men vad är det? Och varför gör hon det?

Varför Intuitive Eating?

Hela mitt vuxna liv (och en hel del av tonåren) har kännetecknats av följande, något förenklade, cykel: 

  1. Upplägg för att gå ner i vikt (räkna points, kalorier, makros, clean eating, LCHF osv)
  2. Gå ner lite i vikt.
  3. Tröttna på att begränsa matvalen och energiintaget
  4. Överäta och ”binge:a” som respons på tidigare restriktioner
  5. Gå upp lite i vikt
  6. Få ångest över att jag förlorat kontrollen över maten igen och att jag gått upp i vikt
  7. Upprepa från punkt 1

Utöver detta har jag även hanterat diverse olika känslor och situationer genom binge eating.

Under 2011 så funkade faktiskt mitt upplägg. Ni som var med under Post Baby Shape Up-året minns kanske. Jag blev en tränande person och lärde mig en massa om kost. Genom ganska hård kostkontroll gick jag ner en hel del och höll den vikten i några år. Jag stannade på punkt 2, mer eller mindre i alla fall. Sen blev jag gravid med vårt tredje barn 2014. Jag gick upp, jobbade för viktminskning efter förlossningen och gick ner graviditetskilona på ett år. Fast inte alla. Och då drog samma cykel från punkt 1 till 7 igång igen.

Tidigare i år anlitade jag en online coach för den tjutolfte versionen av cykeln. Och det gick som det brukar. Jag gick ner i vikt. Kände mig nöjd med att kontrollera mig själv igen och fick beröm. Sen tappade jag sugen, blev trött på att känna mig hungrig och onöjd och började balla ur (punkt 4). Och då sa min coach: ”Du, jag skulle vilja gå över till Intuitive Eating med dig” (fast på engelska för hon är amerikan).

I samma veva skrev hon detta blogginlägg om hennes egen resa med Intuitive Eating och jag kände typ

I WANT WHAT SHE´S HAVING!!!

så jag beställde boken Intuitive Eating och letade upp podcasts och bloggar på ämnet och gav mig i kast med detta på samma sätt som jag brukar ta mig an nya utmaningar: genom metodisk research. Och en ny värld öppnade sig för mig. En som talar om den medfödda förmågan att veta vad kroppen behöver, och när. En som utbildar mig om kroppsacceptans, hälsa vid alla storlekar och kroppsaktivism. En som erbjuder frihet från matnojande och i och med det SÅ MYCKET energi och tid som tidigare slösats på totalt meningslösa tankebanor. För jag är såååå trött på

  • att ständigt tänka på mat. På vad jag ska äta härnäst, när jag ska äta det och vad jag borde äta till skillnad från vad jag är sugen på.
  • att noja över vad jag ätit, det jag åt förra veckan eller igår eller vid senaste måltiden som inte passar i ramen för vad jag ”borde äta”.
  • att försöka distrahera mig för att inte känna hungern när det egentligen inte är dags att äta enligt klockan.
  • att räkna och väga och välja och välja bort och bedöma dagar utifrån ”har skött maten/har inte skött maten”.
  • att ”trilla dit” och moffa i mig allt i min väg (binge eating) för att jag är hungrig och trött på restriktionerna och sen ha ångest (och må illa!) på grund av det jag ätit.

Vad är Intuitive Eating?

Blogginlägget jag redan nämnt är en bra introduktion till konceptet. Podden ”Food Psych” är min nya obsession. Boken är helt fantastiskt (se till att du köper tredje upplagan om du är sugen på att beställa den/köpa på iBooks) och utgår från 10 principer som kännetecknar intuitiva ätare. Längst ner i inlägget finns en lista på dessa och andra informationskällor. Men för att sammanfatta det själv:

Intuitivt ätande är

  • att äta när du är hungrig
  • att sluta äta när du är nöjd
  • ibland äta bara för att du känner för det
  • att äta precis vad du är sugen på
  • att röra på dig på ett sätt som du njuter av
  • att lära dig att hantera känslor på andra sätt än att äta – men också inse att ätande av emotionella anledningar är helt naturliga och okej.
  • att acceptera den kropp du har/får när du väl slutit fred med mat

Intuitivt ätande är inte

  • en bantningskur! Det är en ”anti-diet”, ett sätt att en gång för alla säga fuck off till den dietande kultur vi lever i. Att göra upp med sin historia av viktminskning (och viktuppgång) och aldrig ge sig in i det igen. Att se ätande som något naturligt, tillfredsställande och njutbart, inte något att kontrollera eller begränsa.

Vad händer nu?

Jag är precis i början på min egen resa. På vecka fyra av tolv tillsammans med coachen. Jag har läst boken från pärm till pärm och läser nu om den i den ordning min coach ber mig. Vi jobbar med de olika principerna och det är SVÅRT! Ibland är jag lugn, nöjd och så lycklig över den här förändringen. Ibland är jag rädd och kritisk till min ”prestation” i processen. Men jag behöver bara påminna mig om punkterna under ”jag är sååå trött på….” så får jag kraft igen.

Jag vill skriva mer om det här framöver. Kanske vill du läsa. Kanske inte. Kanske är du redan en intuitiv ätare? En av de få som aldrig började fucka med maten i tonåren och liksom bara…lever. I envy you. Men är du det minsta som jag så hoppas jag att du kommer tillbaka hit och läser mer. Kanske kan min resa inspirera dig på något sätt. Kanske kan dina erfarenheter hjälpa mig.

Hur tänker du kring allt det här?

Information om Intuitive Eating:

Boken Intuitive Eating är suverän och själva upprinnelsen till denna rörelse. Läs den tredje reviderade upplagan som kom ut 2012! Författarnas hemsida innehåller också mycket bra information.

Podcasten Food Psych är superbra. Intressanta samtal med intressanta människor. Jag har lärt mig massor om IE och forskningsstudier i ämnet men också om kroppsaktivism, feminism, historien bakom bantningskulturen osv osv. Avsnitt 127 är ett bra avsnitt att börja. Det är en Q&A där de också tar upp ett antal avsnitt och informationskällor som är bra att börja med ifall man är ny till podden och till IE-konceptet.

Isabel Foxen Duke har en bra hemsida och blogg. Avsnitten när hon gästar ”Food Psych”-podden är några av mina favoriter! Signa upp på hennes maillista så får ni tre (korta) intressanta och informativa videos skickade till er

Pretty Little Grub är en annan bra blogg och i detta inlägg finns bra information om hur IE inte är en diet samt länkar till bra inledande information om IE.

60 sekunders gnäll

Okej, läs snabbt så att ni inte överskrider 60 sekunder, sen ska jag inte gnälla mer.

Vaknade häromdagen (natten) med en alltför bekant värk i tumleden på vänster hand. Den efterföljdes snart av pekfinger och handled. Höger hand tog någon dag på sig men börjar nu också show up till inflammationspartyt. Jag inledde direkt en inflammationsdämpande kur och införskaffade en ortos (stabiliserande hjälpmedel) till vänsterhanden för att avlasta. Försöker också, såklart, undvika att belasta händer och fingrar i onödan. Dock svårt eftersom jag tillbringar större delen av min tid vid ett tangentbord (just nu använder jag bara högerhanden till att skriva, låååångsamt!). Jag tar starka smärtstillande på kvällen för att kunna sova men det hjälper sådär. Eftersom jag sover sämre behöver jag mer kaffe. Eftersom jag äter en massa mediciner slår kroppen tillbaka med magont och halsbränna. Ergo, borde inte dricka kaffe.

Gaaah!!

Okej, nu är jag färdig. Be gärna en bön för att det inte blossar upp som det två månader långa och tuffa skovet i vintras. Än så länge bara 50% av det och kan ge med sig på någon vecka. Here´s to hoping!

Grattis till mig själv på 26-årsdagen!

Hej intresseklubben, idag har jag en riktig treat till er! Idag är det nämligen 26 år sedan jag fick mens.

Vet inte om det tarvar ett grattis i och för sig? Visserligen bra att kroppen funkar som det är tänkt, rent biologiskt och att jag kunnat få barn och så där. Men själva mensprocessen är ju inte helt smärtfri. Eller kladdfri.

För 26 år sedan var jag 13 och ett halvt. Jag gick alltså i sjuan men just denna dag, den 16 maj, var en lördag. Det var Göteborgsvarvet och min äldsta systers bröllop. Vigsel i Annedalskyrkan, fest i Villa delParc i Slottskogen (bland tusentals göteborgsvarvare). Jag var tärna i ljusblå sidenklänning.

Puffärmarna! Volangerna! De vita nylonstrymporna! Klackskorna! Spetshandskarna! Högst rimlig outfit för ens första mens ändå.

Drar ni efter andan nu? Ingen fara. Just denna dag så gick jag på toaletten, i källaren på Villa delParc, och undrade varför det var brunt och kladdigt i mina trosor. Torkade av så gott jag kunde och vek lite toapapper som skydd. Sen bröllopsfestade jag vidare. Först dagen därpå, när det bruna blev rött, fattade jag vad som hänt. Då sa jag till mamma som visade var bindorna fanns. Såna där tjocka prylar. Det dröjde något år innan de där nya, tunna always ultra (med blå vätska) började säljas. Vid det laget hade min mamma dock fått mig att använda tampong. Hon stod utanför toalettdörren och instruerade och liksom frustrerat ”men tryck till bara!” och sen var jag team tampong och körde exakt samma upplärning med alla mina vänner.

Min menshistoria är högst ordinär. Lite mensvärk men inget extremt. Rätt lagom blödningar. Och när vi ville försöka få barn så blev jag gravid direkt. Efter barnen har både mensvärk och PMS blivit värre dock. Under många år hade jag kopparspiral vilket ökade på blödningarna men fortfarande fullt hanterbart. Efter Liten började jag med menskopp vilket är najs! Sen satte jag in hormonspiral vilket var sådär najs. Då blödde jag titt som tätt i ett och halvt år och sen plockade jag ur den.

Blödningar jag minns: Första missfallet, när graviditeten trots ett litet pickande hjärta redan blivit utdömd eftersom tillväxten var alldeles off. Jag skulle bara ”vänta och se” och någon vecka senare började jag blöda och jag grät på en bänk som jag går förbi flera gånger i veckan och fortfarande tänker på som missfallsbänken, även om det inte var bänkens fel. Andra missfallet när jag bara några dagar efter pluset började blöda på jobbet, tvingade mig själv att inte börja gråta, gick in i ett ledningsgruppsmöte, presterade hela dagen och sedan grät i bilen hela vägen hem på kvällen. Varje punktlig blödning efter de missfallen, innan Mellan till slut fastnade i magen. Blödningarna när Mellan låg i magen och jag nojade ihjäl mig tills kontrollerna visade att allt såg bra ut, trots allt.

Undrar hur länge till jag ska blöda? Min mamma var en bra bit över 50 innan hon gick in i klimakteriet. Störstasyster, som alltså har 26-årig bröllopsdag idag (grattis!), är 51 och tydligen regelbunden som klocka. Så något decennium till troligtvis. Det är lugnt. Själva blödningsdelen är väldigt okomplicerad numera. Pms:en not so much. Och just klimakteriet ser jag väl inte direkt fram emot, verkar som typ 7 års pms? Men det tar vi sen.

Minns du din första mens?

Fridag

Lovdag på skola och förskola, klämdag för mig. Tänkte att vi kunde slå två flugor i en smäll och göra en liten utflykt till stan och fikamysa och bocka av några snabba ärenden samtidigt. Det var ju så längesen vi var på stan, alla tjejerna!

Och de är ju så söta. Och den stora (som har samma skostorlek som mig nu!) kan bära den lilla (som slänger av sig skorna så fort hon kommer åt).

Glömde att det finns en anledning till att det var längesen vi var på stan allihop… Jag är liksom inte gjord för folksamlingar, tre stycken som bara ”Mamma! Mamma! Mamma!” och en tre-åring som gärna rymmer. Stressnivån! Svettnivån! Planen var lekland på Ikea för de två små medan Stor och jag fixade lite behöver-saker. Och sen fika. Och kaaanske shorts-shopping till Stor om tålamodet räckte.

Men när vi kom till Ikea vid öppning klockan 10 konstaterade vi att Småland inte öppnar förrän 12 på vardagar. Så vi vände på allt, fikade först, försökte hitta shorts (hittade inga shorts och hittade heller inte Liten på en lång stund eftersom hon drog iväg).

Eventuellt blev hon lite väl i gasen av kombinationen socker och koffein.

Sen stod vi i kö till Småland (och lackade ur på tanter som inte förstod sig på kösystemet med nummerlappar), fick in småbarnen där och drog iväg svettiga och sura för att hitta de där sakerna vi var ute efter.

Skulle bland annat köpa galgar och en sån där pall med trappsteg men när vi väl försett oss med galgar så ringde de från Småland eftersom Liten tyckte det räckte gott med 20 minuters premiärbesök.

Hann i alla fall ta en bild på palleländet. Kanske finns den kvar i samma hylla och fack nästa gång vi åker dit. Om ett halvår när jag glömt att jag inte ska åka till stan med barnen.

Har i alla fall galgar att hänga upp de miljoner kläder jag tvättat senaste dagarna på. Ser, hör och häpna, botten på alla tvättkorgar!

Majkurvan

Nu vänder den uppåt. Den där

”Vore ju bra om vi kunde få ut det här innan sommaren i alla fall”-kurvan.

”Vi skulle ju bocka av det här i Q2”-kurvan

”Vi bokar en heldag för det innan midsommar så att det inte dröjer till augusti”-kurvan.

Och jag blir tydligen lika överraskad varje år. Och så är det långhelger och studiedagar på fritids och på förskolan och på mellanstadiet (nej, inte samma dagar!).

Idag jobbade jag fem kvart i timmen från 7.30 till 16.55. Det var sådär bra eftersom barnen ska hämtas senast 17.00 och det tar cirka 30 minuter att köra från jobb till hem. Men det var möte på möte, uppgift på uppgift. Frukost vid datorn. Lunch vid datorn. Och en friskundersökning på företagshälsovården! Det var najs med ett litet konditionstest som avbrott. Även om jag inte riktigt planerat kläder utifrån det och fick cykla i flowig klänning. Allt såg bra ut dock. Värden och blodtryck och hälsovanor och ett litet minus för stress och sånt förstås. Den där kurvan som sagt.

Hämtade barnen sent (tack förstående pedagoger!) och nu har vi bestämt att morgondagen ska bli sommarvarm och att vi ska strunta i alla fjantiga måsten.

Scoutänka

Barnafadern och Stor är på scouthajk. Är mycket tacksam över att jag slipper. Han kan ta alla tält- och insektsaktviteter med våra barn så tar jag lunch på uteservering och shopping.

Just det gjorde Mellan och jag idag tillsammans med vänner. Lunch, fika, några affärer, en lekpark och glass på en brygga i solen. Heja maj, jag gillar dig!

Sen hämtade vi Liten hos farmor, hällde smält mörk choklad på de nyinköpta jordgubbarna och kollade Netflix. Lördag änna.