Rens-cleanse

Måndag och fredag. Hela tiden! Veckan har sprungit iväg ifrån mig och jag har sprungit också. Från jobbet för att hinna hem i tid när Barnafadern blev stående med trasig lastbil. Från jobbet igen till sjukhuset när Stor fick stanna kvar längre efter operation* än vi hade räknat med. Från jobbet igen-igen för att inte nyopererad Stor skulle behöva vara hemma ensam och fixa med smärtlindring själv osv. Sen har jag sprungit till apotek och affärer och förskolor och fritids och tillbaka till jobbet, emellanåt.

Överdriver lite i vanlig ordning.

Men jag slipper gärna springandet i helgen. Tänkte fortsätta sortera istället eftersom den stora renssjukan drabbat mig. Börjar man någonstans (som förra helgen med barnens kläder och garderober) så följer liksom annat. Som badrummen (vars skåp och lådor numera gnistrar och möts av ”Oh! Ah!” vid öppning). Och tvättstugan (tvättmaskinen är lagad!). Och köket (finns det något mer tillfredsställande än att smygslänga barnens pyssel? I alla fall 99% av det…). Rensning gör mig lugn i själen när jag är stressad och lite ångestig. Lite sjukt kanske, konstaterade jag och vän häromdagen, men bättre än kokain. Antar jag (har aldrig testat, tänker att det är onödigt när rensande funkar).

By the way: Lyssnar på ljudbok när jag rensar. Imorse på crosstrainern kollade jag första avsnittet av en ny serie. Insåg en bit in att det var ju samma! ”Big Little Lies” verkar lovande men nu ska jag lyssna färdigt på boken först.

By the way 2: Detta svamliga inlägg är ren prokrastinering för att slippa ta itu med en kursuppgift jag måste göra klart typ nu.

Inte tandkrämskladd så långt ögat kan nå. Får jag ett ”Oh! Ah!”?

*Hon har opererat bort en polyp, allt är väl!

Hur många år mellan barnen

Fyra!

Säger min farmor. Och min farmor lyssnar man på för hon vet helt enkelt bäst. Det har vi gjort i alla fall, ungefär.

Det här med barn och syskon – nog finns det lika många åsikter som det finns föräldrar? Jag läste med nöje (och viss fasa) Hej hej vardags serie om att ha tätt mellan barnen, för- och nackdelarna med det. Själv tänkte jag lyfta att ha lite längre mellanrum mellan barnen för det är himla fint det (också).

I mitt fall har jag påverkats av både farmors åsikt och mina föräldrars modell fast jag har stannat vid tre barn, de fortsatte till fem…

Min äldsta syster är sex år äldre än min andra storasyster. Hon i sin tur är fem år äldre än mig. Mellan mig och min lillasyster är det bara tre år och sen dröjde det nästan sju år innan lillebror kom. Då var min äldsta syster 21 år. Rätt hyfsad spridning va! Från 1967-1988! Jag har alltid älskat att ha många syskon och att vi är så spridda i åldrarna. Det var ju lycka att få hälsa på störstasyster i hennes lägenhet, gå på bio och köpa hem pizza när jag var i 10-årsåldern. Och att ha en söt liten bebisbror att gosa med samtidigt. Mellanbarnslycka! Så det är inte så konstigt att jag var inne på samma tänk innan jag ens fått första barnet.

När Barnafadern och jag började prata om att föröka oss så lobbade jag stenhårt för farmors/mina föräldrars modell. Han hade nog ingen direkt åsikt i frågan och när vi insåg hur sjuk jag blev av att vara gravid så gick det från ett önskemål till att bli en nödvändighet för att orka både fysiskt och mentalt. Vi behövde alla tid att hämta oss från graviditetens elände innan vi orkade ge oss på det igen. Resultatet blev ganska exakt 4,5 år mellan barnen. Juni 2006, december 2010, april 2015.

Här är fördelarna med att ha långt mellan barnen:

  • Man hinner njuta av bebistid och småbarnsår med varje unge, man sprider ut de ljuvliga småbarnsåren.
  • Det föregående barnet har hunnit sluta med blöja och napp, kan äta själv, klä på sig själv osv. Mer självgående helt enkelt (oerhört tacksamt när mamman är jättesjuk under graviditeten dessutom).
  • Det blir inte direkt någon konkurrens eller svartsjuka. De större barnet/barnen har helt andra behov än bebisen.
  • De större barnet/barnen kan hjälpa till på ett helt annat sätt! Både i hemmet men också med sitt lilla syskon.
  • Det är roligt längre! När Stor flyttar ut och överger sin gamla föräldrar är hennes syskon fortfarande hemma ett tag till… (här utgår jag ifrån att det är jättetråkigt när barnen flyttat hemifrån. Men det kanske är då det roliga börjar?!)
  • Alla har inte bra kontakt med sina syskon, oavsett åldersskillnad. Så det finns inga garantier oavsett om man har tätt eller långt mellan barnen. Men jag och mina syskon är väldigt tajta trots de stora åldershoppen. Mina  äldsta syskonbarn och min lillebror är typ jämngamla, det är också skoj!
  • Jag är partisk, förstås, men det är så underbart kul att uppleva en liten bebis tillsammans med hennes äldre syskon. Kärleken multipliceras liksom av att se dem interagera. Men jag gissar att det är sant även när man har tätt mellan barnen.
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!

Eventuella nackdelar:

  • De större barnen kan ha en mer krävande vardag (aktiviteter osv) och då får bebisen/den minsta helt enkelt hänga på även om det inte passar dens dygnsrytm.
  • Man sprider ut de jobbiga småbarnsåren (jämför med punkt 1 på föregående lista – alla mynt har två sidor förstås men för mig har detta inte varit en nackdel).
  • Man sprider ut vab-åren. De stora blir inte sjuka lika ofta nu men allt sammantaget känns det som att jag vabbat konstant i tio år.
  • Det går inte alltid att ärva kläder och skor eftersom inte allt håller så bra efter nio-ish år på vinden.
  • Ibland funderar jag på hur det blir om några år. När Liten är stor nog för att kunna uppskatta resor tex. Då kanske Stor inte vill följa med längre? (Men detta har jag löst genom att tumma med henne på att hon alltid, alltid ska vilja hänga med mig och alltid hålla mig i handen och alltid gosa med mig i soffan och alltid bo kvar hemma hos oss osv osv…)

Till sist. Alla kan inte välja och planera! Vissa blir inte gravida trots att de kämpar och kämpar. Andra blir oplanerat gravida och hanterar det alldeles utmärkt. Alla vill inte ha barn och alla vill inte ha fler än ett! Det är givetvis ett lyxproblem att älta huruvida man ska ha barn tätt eller ej men även lyxproblem får ta utrymme ibland, tycker jag.

Hur tänker du kring barn, syskon och ålderskillnader?

Bilder av min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.
Fotograf: min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.

Träna vid stress

Endorfiner som stressdämpare

Man ska självklart inte träna när man är sjuk. Men även sömnbrist och stress påverkar träningen. Träning är ju stress, på sitt sätt. Och att träna hårt samtidigt som man sover dåligt och/eller har en stressig vardag är i regel kontraproduktivt. Bryter ner ännu mer istället för att bygga upp.

MEN.

För min (allas?) del är träningen samtidigt en oerhört viktig del i att hantera stress. När jag tränar så klarar jag vardagen bättre, jag orkar mer och har större tålamod. Jag sover bättre och ser mer positivt på tillvaron.

De senaste veckorna (månaderna?) med egen sjukdom, vab och ikapp-jobbande på kvällar och helger har fört mig lite för nära gränsen för att jag ska vara nöjd. Sedan mina tidigare utmattningar (lite om första här och andra här) är toleransen lägre och svackorna djupare. Det är något jag får leva med och anpassa mig efter. Typiska tecken är att jag jagar upp mig lätt för småsaker. Jag får magkatarr. Jag sover dåligt (svårt att somna och/eller vaknar mitt i natten och kan inte somna om). Jag blir ljudkänslig och snarstucken. Med andra ord, en riktig liten glädjespridare…

För att återta kontrollen i det läget gör jag som jag beskrev i det här inlägget. Och så försöker jag träna. Ibland mer, sett till tid, men med betydligt lägre intensitet. För även om jag använder träningen för att hantera stressen så ligger inte tuffa intervaller, death by burpees eller komplicerade WOD:er överst på priolistan. I vanliga fall älskar jag ju den typen av träning men i perioder med mer stress så saktar jag ner.

Nu har jag fokus på stresshantering. Ingen tjänar på att jag går över gränsen (igen…). Sömn, familjetid och bra näring är prio 1. Men träning kommer strax därefter. Kommande veckor kommer jag styrketräna, men inte med fokus på vare sig tempo eller personbästa. Att jobba igenom och utmana kroppen räcker. Jag kommer promenera och snurra runt på crosstrainern men jag står över intervallpassen. Jag yogar gärna men tänker inte klämma in det på bekostnad av sömn eller soffmys med kidsen.

Och på det viset lägger jag en buffertzon mellan mig och gränsen.

Det är i alla fall mer hållbart än att köpa nytt hela tiden

God lördag! Kändes märkligt att vakna till avsaknaden av tvättmaskinens ljud… Den snurrar på nästan varje vaken stund (och ibland sovande, tack vare timer-funktion) här hemma. Men inte nu för den är kaputt. Vi har uppskattningsvis trehundratusen maskiner att tvätta så här i slutet av sportlovet men reparation först nästa vecka. Oh well. Världsliga ting. Och tiden det frigör använder vi till att åka till kyrkans second hand-butik (BÄSTA fikat!) och garderobsröj (fikauppladdning nödvändig).

Japp, det är dags för det där roliga som infaller två-tre gånger per år. Inför våren, inför sommaren och inför höst/vinter. Ner med en miljon lådor från vinden med kläder, ytterplagg och skor och så gå igenom vad som kan funka kommande säsong. Rensa ut allt som blivit för smått och antingen skänka bort eller lägga undan för vidareärvning till småsyrror.

Tre barn = sju miljoner skor, femtielva lådor med kläder och trettiotusen vakumpåsar med ytterkläder. Oerhört sällan stämmer storlekarna med rätt säsong…

Varje gång tänker jag att jag strukturerat upp det någorlunda för att förenkla vid nästa tillfälle. Varje ”nästa tillfälle” är jag lika frustrerad över oordning och brist på struktur. Ärligt, finns det något smart sätt att hantera detta på? Life hack me! Det ultimata vore väl ASstora garderober så att allt som ligger på vänt (det som ska växas i) samt säsongsgrejer alltid kan ligga kvar och så kan man bara flytta runt lite när värmen respektive kylan kommer. Men sådana garderober har vi inte. Så allt hamnar i lådor på vinden och så gnäller vi jättemycket varje gång. Mysig tradition, ändå…

Harmoni much?

Press Ctrl

Veckan efter veckan före. Puh! Även om jag i helgen jobbade ikapp en del av förra veckans sjuk-tapp så har den här veckan varit kräjsi. Dessutom själv hemma med Liten så för att korta hennes dagar på förskolan litegrann har jag suttit med jobbdatorn i knät så fort hon somnat för natten och jobbat mig blå. Deadlines tar inte hänsyn till vare sig sjukdom eller sportlov, tydligen.

Jag känner mig frisk men väldigt trött och rejält stressad. En kombo av konvalescens, deadlines och för få sovtimmar. Penicillinkuren är över idag och jag behöver ta kontroll över min work-life balance igen. Det gör jag genom att rensa mailboxen och genom att prioritera hårt bland både uppgifter och behov. Så här kan det se ut!

  • Jag fungerar inte utan sömn. Jag har sovit kanske sex oroliga timmar per natt senaste veckan och det kan jag inte prestera på (i längden). Så sömnbehovet står överst på listan.
  • Jag behöver jobba cirka 16 timmar till innan veckan är över för att vara i fas inför nästa vecka. Det löser jag med en effektiv kontorsdag idag plus några timmars kvällsjobb hemifrån resten av veckan.
  • Imorgon är jag hemma med sportlovslediga barn. Jag skrotar nog tanken på utflykt och försöker ägna tiden åt att komma ikapp lite med hemmaarbetet. Massor av tvätt, lite städning.
  • Jag måste komma ut! Det känns som att jag inte andats frisk luft sedan januari. Det är förstås inte sant men jag vill ut och promenera. Med eller utan barn i släptåg. Bara uppleva dagsljus, fylla lungorna och hjälpa min kropp till återhämtning.
  • Jag behöver mat. Inte fler mackor… Barnafadern fyller på kylskåpet under dagen och i helgen tar jag mig tid att fixa vettiga måltider som ger mig energi.
  • Träning. Jag är frisk nog att träna igen men har varit för trött och stressad under veckan. Får jag sömn, vardagsmotion och bra mat i mig under helgen så kan jag lägga till några styrkepass också. Jag ser fram emot endorfinerna!

Känner mig redan lugnare, har tagit kontroll igen.

MVH

I´m not a control freak. I´m a control enthusiast 🙂

Press Ctrl

 

Om hunger, mättnad och att skriva matdagbok

 

Jag är fortfarande inte riktigt där jag vill vara efter graviditet och bebistid. Ja, Liten blir snart två år men varför stressa… Först nu har jag känt mig redo för att ta tag i bitarna som leder till den sorts balans jag vill ha i livet, den jag kämpade mig till efter andra barnet och innan jag blev gravid med trean. Jag eftersträvar ett klassiskt 80/20-tänk. Bra, hälsosam, näringsrik mat nästan jämt. Och njuta av allt annat emellanåt. Inga förbud!

Mitt fokus just nu är att jobba med känslan av mättnad och hunger. Det låter säkert banalt för alla som aldrig direkt behövt tänka på sitt ätande men för mig som före detta jojo:are och ständig känsloätare var detta blogginlägg en ögonöppnare. Under cirka fem veckor har mitt fokus varit att äta när jag är hungrig och sluta när jag är mätt. *Duh* liksom. När jag verkligen lyssnar på kroppen inser jag att jag tidigare ätit vid tidpunkter då jag inte är hungrig (än). För att…det passar in i något schema eller min föreställning av vad som är ”rätt” antar jag.

Jag fokuserar på att välja mycket grönsaker (men hjälp vad svårt det är att nå 500 gram per dag!), mycket protein och vettiga kolhydrater. Jag har kört några sockerfria veckor för att landa efter höstens och julens härligheter. Men jag äter allt och jag registrerar inte kalorier eller makros. Jag skriver i en bok!

Innan jul fick jag nämligen några böcker i brevlådan från Smart Planering och jag använder Matdagboken flitigt.

Det tog ett par veckor att hitta det bästa sättet att fylla i boken för mig. I början testade jag att planera dagens alla måltider på morgonen. Kanske skrev jag i veckans middagar utifrån vår matplanering också. Men då kändes det inte helt rätt när planerna ändrades eller när jag åt något utöver det jag hade skrivit ner. Det kändes som något slags fail och hjälpte mig inte framåt. Istället bytte jag till att skriva ner allt om dagen precis innan jag somnar. Utöver vad jag ätit noterar jag nämligen även hur bra jag sovit, om jag stressat, om jag är nöjd med dagen, om jag tränat, saker jag är nöjd med och lite annat smått och gott.

Att göra ett litet bokslut över dagen har gett mig många insikter. Kring ätmönster, sömn (eller brist på) och allmänkänsla. Det går ju att använda vilken anteckningsbok som helst förstås, det är själva handlingen som räknas. Att summera, tänka efter, klappa sig på axeln och ibland konstatera ”det här blev inte toppen men nu vet jag varför”. Jag känner hur mitt gamla balanstänk börjar sätta sig igen och det är efterlängtat!

 

Helgens glädjeämnen

Att känna sig piggare igen. Lite rester av alla mina infektioner är kvar men jag är nästan helt frisk. I helgen har jag promenerat och yogat och även om det gick oerhört långsamt och segt så var det underbart att röra på kroppen igen.

Att ha en Liten kompanjon. Älskade lilla Liten. Jag har inte varit ensam med henne så här långe sedan…någonsin. Lillasysterns ok! Hon är verkligen nästan en två-åring. Ni vet, en sån där som styr världen… Härligare diktator får man dock leta efter!

Att ha varma tår! Shoppingbudgeten är tajt åtskruvad nu och strikt inriktad på ”behöver verkligen”. Så när välbehövliga vinterkängor dök upp på rea slog jag till och bockade av en sån där tråkig utgift från listan. Kändes inte tråkigt att promenera utan att frysa om fötterna!

Att kunna (och vilja) soffjobba. Efter en sjukvecka med soffläge och Netflix (the OA! Intriguing!) har det faktiskt varit helt underbart att orka lägga några timmar på jobb. Även om det råkade vara helg. Att dricka rödvin, ha på Mello i bakgrunden och planera marknadsaktiviteter är förvånansvärt produktivt. Återstår att se om alla mina idéer håller även i måndagens nyktra ljus.

Att planera en meny enbart för mig! Och Liten då, men hon äter nästan allt. De andra har jag inte tagit hänsyn till alls! Därför är menyn helt vegetarisk och jag har njutit av Sofys valnötspasta, Skam-inspirerad bondomelett och vegetarisk gulasch. Jag har även ätit kakor till middag pga sånt man gör som gräsänka. Också vego dock!

Veckan som nu närmar sig sitt slut har sannerligen varit utmanande hälsomässigt. Tack gode Gud för penicillin och soffor att vila i! Nu vill jag vara frisk. Och för veckan som kommer tänker jag mig:

  • Jobbflow, hemmaflow och på sikt – träningsflow. Men det blir lugna aktiviteter tills penicillinkuren är klar. Promenader och yoga. Kanske växla upp till powerwalk mot slutet av nästa vecka och, hoppashoppas, lite styrketräning nästa helg?
  • Måndagsmys med vänner! Jag är själv med Liten några dagar till och imorgon får vi vardagsmiddag hos vänner. Så bra grej!
  • Sportlov…shelg. Storbarnen är hellediga och iväg på sina lovaktiviteter till på onsdag. Jag har tagit ledig på fredag och hoppas att vädret tillåter skridskoåkning. Eller Barnens Hus!
Gott och blandat från min helg: Släppa iväg Mellan med julklappsväskan till Stockholm. Mammahjärtat! – Storkok – Krya på dig-present – Promenadglädje – Valnötspasta, rödvin och soffjobb – Långfrukost – Varma fötter – Min bästa lekkamrat

 

 

Jag har glömt hur man är bebismamma!

Bättre och bättre dag för dag! Lite ont i halsen fortfarande, lite svullen i bihålorna men med stort hopp om livet. Så vidare från sjukstugegnäll till något helt annat.

Mina storbarn är utflugna!

Visserligen bara tillfälligt. Stor och Barnafadern har dragit på skidläger med kyrkan. Mellan har fått följa med farmor till kusinerna i Stockholm. Kvar är jag och Liten och några stora frågetecken.

För jag vet inte vad man gör med bara en nästan-två-åring! Inte längre. En gång i tiden hade jag ju en toddler i samma ålder utan storasyskon men det är nio år sedan. Jag minns inte vad vi sysselsatte oss med. Det var säkert en hel del öppna förskolan, fika på stan och gå i affärer och sånt. Men då var jag ju ung och pigg…

Med större barn i familjen så blir det nästan alltid deras behov och önskemål som styr. Det är aktiviteter och kompisar och pyssel och bakning och ”kan vi inte åka till stan och gå i affärer och fika på café och gå på bio…”. Den minsta hänger liksom bara med. Dessutom är storasyrrorna de som sysselsätter och underhåller Liten mest hela tiden! Men nu har jag en helg med bara den minsta. Vad ska vi göra?

Det jag kommit på hittills är att låta henne stå vid diskhon och ”diska” samt att bada badkar tillsammans. Vatten är alltid en bra idé med nästan-två-åringar OCH med trettioåtta-åringar. Hon gillar inte att åka pulka men lekplatsen kan funka en stund trots minusgrader och snö – bara jag orkar. Duplo, tågbana och böcker resten av tiden. Och massor av bus och gos förstås! Åh, massor av kvalitetstid med den minsta, det är ju helt underbart!

Och så finns det ju snapchat-filter att roa sig med när fantasin börjar tryta!

Strepruari

Det var inte influensa! Det var halsfluss. Och öroninflammation och början till bihåleinflammation. Så igår fick jag antibiotika och idag kan jag svälja mitt saliv igen. Yay! Jag kommer vara hemma resten av veckan men förhoppningsvis orkar jag jobba lite hemifrån kommande dagar. Jag ligger redan efter i min planering efter vabveckorna (månaderna?) som varit och det är bara att hugga i när energin finns.

Andra saker jag vill göra kommande dagar.

  • Tvätta lakan och handdukar, koka tandborstar och sanera lite allmänt. Streptokocker smittar inte så himla lätt luftvägen men däremot genom prylar.
  • Äta grönsaker och frukt. Det grönaste jag ätit de senaste dagarna har varit Piggelin. Det, rostmackor med smör och ostbågar. Ostbågar smälter väldigt bra i munnen faktiskt…
  • Skriva färdigt några random blogginlägg som ligger och skvalpar inne i skallen (och i utkast-mappen)
  • Vila. Jag må kunna svälja utan att skrika högt men jag är fortfarande sjuk. Ont i halsen, febrig, huvudvärk och trött… Okej, den här punkten ligger nog först av alla… Några Netflix-serier jag inte får missa?!

Flunsruari

Vi kom iväg till Stockholm till slut. Och med mig hem fick jag något som känns alldeles för influensa-aktigt för att jag ska vara vid gott mod. Var ju rejält sjuk i december… Hög feber, ont i hela kroppen, så ont i halsen att jag beställt en amputation. Kör huvudet direkt på axlarna, det blir fab.