Weekend wrap up – vecka 32 2018

Långhelg för min del. Hemmajobbs- och magknipsfredag. Ledig lördag och söndag. Hemmajobbs- och föräldraledigmåndag. Jag hann mycket!

  • Slappa
  • Spontanshoppa en sänggavel i rotting på Blocket.
  • Hämta upp sänggaveln i stan och spontanshoppa lite mer på köpcenter tillsammans med Mellan.
  • Rensa min garderob (bye bye alla för små kläder! Jag kommer aldrig mer tänka ”snart kommer jag säkert i dem igen om jag bara skärper mig lite…).
  • Frossa i räkor och kolla film (Three billboards outside Ebbing, Missouri)
  • Gå till kyrkan och ha hand om easy worship (med andra ord se till att alla lovsångstexter och bibelord och annat sköj syns på dukar och tv-skärmar).
  • Sova middag
  • Bjuda vänner på middag (och i utbyte få hjälp med planering av 40-årsfest)
  • Plantera om inne-blommor (fy vad jag ogillar att bli smutsig av jord och sånt alltså!)
  • Nörda kring höstträningsplanering
  • Preppa för veckan som kommer (kläder, mat, tvätta håret, måla naglar och luskamma äckliga små barn)
  • Veckan som kommer är sjukt mötesspäckad. Alla såna där ”vi tar ett uppstartsmöte kring detta efter semestern” hamnade på just denna vecka. Så jag försöker hålla min att göra-lista kort eftersom det knappt finns någon arbetstid. Det går sådär. På lördag är det Jönköping Maraton och då jobbar jag mer än heldag med att fixa och bemanna företagets tält på utställningsområdet. Så mini-helg nästa gång för att balansera ut denna långhelg. Balans är ju bra har jag hört.

    Mitt främsta mål på det personliga planet denna vecka är att skapa energi och förutsättningar för att orka allt. Det gör jag med korta, dagliga träningspass enligt min höstträningsteori. Jag håller tummarna för att det hjälper för förra veckan hade jag konstant huvudvärk och stel kropp och det var synnerligen oskönt.

    Hur mår du?

    Hållbar höst – träningstankar från en strukturfascists hjärna

    Funderar mycket kring träningsplanering just nu. Det ständiga optimerandet av livspusslet.

    Här står jag och funderar på livspusslet.

    Det senaste året har min ”grundvärk” ökat något och jag har haft fler och större skov än tidigare. Inte minst det förfärliga i vintras som till slut hävdes med kortison. Jag har också en färsk utmattning/depression i bagaget (tillsammans med de tidigare, mindre färska varianterna). Att dessa saker hänger ihop är jag övertygad om.

    Samtidigt innehåller vardagen samma utmaningar i tid och sysselsättning som tidigare. Jag jobbar heltid. Jag har några mil till jobbet. Jag har tre barn, i väldigt olika åldrar med olika behov och olika aktiviteter. Det är viktigare än någonsin att jag lever efter mitt mest prioriterade träningsmål: att må bra. Jag tycker att det är superkul att satsa på att lyfta tyngre, att svettas mycket, att pressa kroppen på olika sätt. Men det är inte alltid det mest hållbara för mig och min vardag.

    Jag har försökt hitta receptet för att jag ska må bra varje dag. Skapa förutsättning varje dag för att min kropp ska kännas uppmjukad och så smärtfri som möjligt samt skapa energi för att kunna ta mig an dagens utmaningar. Det här är vad jag landat i.

    • Jag vill röra på mig/motionera/träna varje dag.

    Det låter ju inte så avancerat. Men ni som har liknande liv som jag vet att det är en sak på papper, en annan i verkligheten. Jag måste utgå från mina förutsättningar med familj, jobb, kvällströtthet osv. Då kommer jag fram till följande punkter.

    • Jag föredrar morgonträning. Det skapar energi för dagen, jag får igång min stela kropp och jag behöver inte tänka på att försöka klämma in träning efter jobbet, mellan middagsfix och aktivitetsskjuts och läxläsning osv.
    • Jag orkar inte träna på morgonen. Jag har varit såpass sömnstörd sedan Liten föddes att jag inte kan sätta klockan för tidigt utan att ligga vaken halva natten och stressa över att jag måste upp och prestera tidigare än kroppen än redo. ”Förr” gick jag upp 04:50, var på gymmet när det öppnade klockan 05:00 och var färdig för bussen till jobbet strax innan 07:00. ”Förr” kunde jag gå och lägga mig klockan 21 och ändå ha lite mystid i soffan eftersom barnen var mindre och nattades redan vid 19. Det funkar inte så nu.

    Men va! Två punkter som går emot varandra, lika bra att ge upp?! Strunta i att träna helt eller planera träning till eftermiddag/kväll. Jag har testat det. Med resultatet att jag blir tröttare och får mer ont under dagen samt stressar över träningen som inte blir av på eftermiddagar/kvällar eftersom jag är för trött/upptagen då.

    Så nästa steg är att koka ner vad som är någon slags lägsta-nivå för att uppnå den positiva effekten. Min teori är:

    • Tjugo minuter styrketräning eller yoga.

    På tjugo minuter hinner jag mjuka upp kroppen. Stärka den lite med bra övningar. Vakna. Bli varm, lite svettig. Få igång lite endorfiner. Precis det som behövs för att jag ska ta mig igenom dagen något bättre rustad.

    Har jag tjugo minuter då? Utan att det nallar på den ack så viktiga sömnen och utan att bli sen till jobbet? Ja, det har jag! Jag har sedan i vintras gått upp tjugo minuter tidigare (05:40) än övriga familjen på vardagar för att dricka en kopp kaffe, göra lite morgonyoga, läsa i min andaktsbok. I våras började jag gå promenader på morgonen eftersom Barnafadern erbjöd sig att själv göra i ordning barnen vilket gav mig ytterligare en kvart. Det ger mig tiden jag behöver för att vakna, byta om, göra kaffe, värma upp och ändå ha 20 minuter till styrkeövningar.

    I en perfekt planering promenerar jag en stund på lunchen varje dag. I en perfekt planering får jag in tre gymtillfällen också (eller ett eller två!), på kanske 45 minuter, där jag kan ägna mig åt att lyfta riktigt tungt och/eller flåsa och svettas som en gris. Men i höst vägrar jag stressa upp mig om (när!) den sortens träning uteblir. Får jag mina 20 minuter med rehab/prehab/humörshöjning så håller min kropp ihop. Det är teorin i alla fall. Vi får väl se!

    Japp, så här ser det ut när min hjärna försöker lägga livspusslet. Tur att jag inte är rocket scientist va!

    I en perfekt värld kan jag nakenbada dagligen i ett ljummet hav. Men det är väl bra att längta lite också…

    Augustifeeling

    Vi är redan en bit in i augusti men det är först nu jag börjar landa efter semester och jobbstart. Sommarvädret består och jag vill så gärna njuta av den när tillfälle ges, med bad och sol och slappande. Samtidigt är jag sugen på att bocka av lite hemmafix. Bara mindre projekt, de stora har jag verkligen inte energi till.

    Plantera om blommor inomhus. Detta har jag aldrig gjort. Never. Mina växter brukar dö och då köper jag nya. Men nu har jag ett gäng som verkar frodas hyfsat! En del kanske man till och med kan ta sticklingar på? Kan verkligen noll om detta så får googla lite och köra en planteringsdag.

    Fixa uteblommor. Allt är givetvis jättedött efter sommaren och jag vet inte om det är lönt att byta ut nu eller om man ska vänta tills det blir mer höstväxter? Har inga rabatter, bara lite krukor för att hålla skenet uppe att vi bryr oss om hur det ser ut runt vårt hus ;-). Skulle behöver göra ett större trädgårdsprojekt men oooorka.

    Rensa garderoben. Jag behöver gå igenom allt jag äger, även ytterkläder och skor. Rensa ut det som inte passar på min kropp nu, rensa ut det jag inte tycker om att ha på mig och få en överblick över vad jag faktiskt har i klädväg som funkar höst och vinter 2018. Jag slits lite mellan shoppingsug och att vilja köra ett köpstopp fram till jul. Vi får se var jag landar. Steg ett är i alla fall att rensa och organisera!

    Planera 40-årsfest. Bestämde mig till slut för att köra en barnfri fest men en månad innan min födelsedag, i september. Kanske finns det lite större chanser att vara utomhus lite då. Vet inte riktigt hur vi ska få plats i vårt hus, vad vi ska bjuda på, vilken typ av aktiviteter vi ska ha. Så ja, lite planering är nog klokt…

    Rensa garaget. En återkommande punkt inför hösten när vi vill kunna få in bilen i garaget igen! Otroligt hur snabbt det fylls med skräp under vår- och sommar när vi låter bilen stå ute.

    Hitta ett skåp till badrummet. Liten har varit blöjfri sedan november 2017 men skötbordet står fortfarande kvar i vårt badrum! Där ser ni hur bra jag är på att inte stressa kring heminredning :-). Jag skulle dock vilja få dit ett bra skåp som kan husera handdukar, necessärer och andra pryttlar. Tycker Ikeas apotekarskåp är jättefina men tror inte att vi kommer hålla tillräcklig ordning i ett skåp med glasväggar. Helst hittar jag skåp på loppis men då ska man 1. gå på loppis 2. ha tur. Vet inte om jag har tålamod för det!

    Ingen överväldigande lista kanske men nu när jobbet startade igen blev jag påmind om hur ooootroligt trött jag är på kvällarna. Kommer hem och kollapsar i soffan eller sängen direkt. Så det är några få timmar på helgen som jag kan orka göra något utöver allt det andra som ska ske på helgen: handla och laga mat, tvätta, städa, luskamma barn och kanske aktivera dem på något annat sätt än med skärmar… Och träning, det borde jag också ägna mig åt lite mer!

    Gränslandet

    Semestern är slut, jag började jobba i måndags men befinner mig nu i det där lite märkliga gränslandet mellan semester och jobbvardag. Där många kollegor fortfarande är lediga. Där barnen har sommarlov (Mellan går på fritids och Liten på förskola men Stor är hemma hela dagarna). Där jag fortfarande är uppe lite för sent på kvällarna och blir förvånad när det är dags att gå upp på morgonen.

    Jag gillar vardag men är inte jättestort fan av omställningar så jag har, vis av erfarenhet, planerat en relativt lugn vecka. Nästan inga möten, lite kortare dagar, uppgifter som inte kräver full hjärnkapacitet för det har jag inte (särskilt inte när temperaturen återigen ligger runt 30 grader).

    Tur att kalendern är såpass luftig för jag har drabbats av något slags magont. Oklart om det är någon bacill eller världens konstigaste ägglossning men både igår och idag vek jag mig dubbel av smärta och har tillbringat några timmar mitt på dagen i sängen. Har istället jobbet ikapp lite nu på kvällskvisten och men en bra dag imorgon (håll tummarna!) så ska jag nog kunna bocka av veckans uppgifter utan större problem.

    Sedan väntar långhelg efter förskola och fritids är stängda på måndag. Rätt rimligt ändå, att första helgen efter semestern är långhelg. Mjukstart osv.

    Månad 3 med Intuitive Eating

    Min vanliga disclaimer: detta är mina känslor och upplevelser om min resa mot intuitivt ätande. Jag uttrycker mig säkert triggande och är du rädd för det så läs inte detta!

    Månad tre

    Jag har nu avslutat med 12 veckor långa coachningsperiod kring IE. Jag har skrivit om månad ett och två tidigare och i ärlighetens namn har månad tre varit rätt händelselös i jämförelse.

    Jag har haft semester och det både förenklar och försvårar. Förenklar eftersom det finns tid till matprepp och en större möjlighet att flyta runt med känslorna. Inte hungrig på lunchtid? No problem, bara att vänta och äta när man känner för det. Försvårar på så sätt att det inte finns ramar och rutiner att luta sig emot. Dubbeleggat svärd med andra ord! I det stora hela har det dock flutit på rätt friktionsfritt. Jag äter. Jag njuter. Ibland äter jag det jag är allra mest sugen på, ibland för att det är praktiskt. Ibland blir det tokigt. Jag lyssnar på kroppen och lär mig. Och strävar inte efter perfektion eftersom det inte finns något sådant som perfekt ätande.

    Mina tankar denna månad

    Det som rört sig mest i skallen denna månad handlar om body acceptance och body respect. Jag jämför mig mycket med andra människor. Typ konstant. I allt mindre utsträckning ser jag på mig själv med negativa ögon. Jag blir allt mer neutral och även uppskattande. Att följa härligt kroppspositiva konton på Instagram hjälper! Men jag jämför mig mycket fortfarande. Och funderar mycket på vad andra tänker om min kropp. Har ju spenderat större delen av månaden i bikini och inbillar mig att folk går runt och tänker att jag har ”let myself go”. Och jag ”skulle kunna vara riktigt snygg om hon bara loosade några kilon”. Jag vill ibland ställa mig och högt deklarera att jag minsann gjort slut med dietkulturen, att jag nu äter intuitivt och känner mig så fri och att min kropp, och alla kroppar, förtjänar respekt och utrymme, även om de inte passar i normen.

    Fast det gör jag förstås inte. Och jag försöker påminna mig om att det tar tid att frigöra sig från alla nojiga tankar. Och att de till viss del alltid kommer vara kvar! Är ju människa liksom.

    En annan tanke som dök upp härom veckan var ”nu är det snart höststart, dags att börja planera ‘styra upp kosten-upplägget'”. Det är helt enkelt så mitt liv sett ut! Semestern innehåller ”för mycket” godsaker och då känner jag mig skyldig (och tjock) och måste strama åt lite (och, underförstått, bli smalare). Denna tanke satte jag stopp för snabbt förstås, och med ett leende. Det är så härligt att inse att jag aldrig mer behöver utsätta mig den cykeln av restriktioner som i mitt fall alltid ledde till binge:ande (och en himla massa dåligt samvete). Dessutom känner jag inte att jag ätit ”för mycket” godsaker i sommar! Missförstå mig inte – jag har ätit godsaker varenda dag. Glass och godis och god mat och läsk och vin osv. Men jag har ätit det jag varit sugen på, och det har även inbegripit en massa frukt, grönsaker, fisk, kött, potatis… Ja ni fattar, balans utan regler helt enkelt. Jag känner mig inte illamående och svullen för att jag ska ”passa på innan det är dags att strama åt lite”.

    Min största lärdom

    Jag ser många människor som är fast i dietkulturens falska löften. MEN jag ser också allt fler människor som verkar vara intuitiva och ”normala ätare” och det gör mig så glad! Kanske har de alltid varit det. Kanske har de gjort en inre resa kring detta utan behov att sätta en etikett på det.

    Att betrakta dessa ”normala ätare” är nog den bästa skolan och ger insikter som:

    • Normala ätare äter när de är hungriga och slutar när de är mätta
    • Fast ibland äter normala ätare för mycket bara för att det är gott. Men de skammar inte sig själva efteråt.
    • Normala ätare äter ibland av emotionella skäl. För att de är ledsna eller glada eller uttråkade eller stressade.
    • Normala ätare kan välja ”nyttigt” utifrån vad de vet om matens näringsinnehåll men utan att det blir en besatthet.

    Men vikten då?

    Låt mig klargöra: jag rekommenderar inte att man väger sig. Under mina första nojiga månader så gömde jag vågen för att inte frestas och triggas.

    Men jag vet att ni undrar. Den första månaden googlade jag konstant för att hitta något slags entydigt svar om huruvida jag skulle gå upp en massa i vikt eller ej. Har man nojat kring vikt i 25 + år så försvinner det inte direkt. Så vi kör lite siffror då (sluta läs nu om du blir triggad av det!).

    Jag vägde mig i veckan och ligger nu på cirka 80 kg till mina 175 cm. Jag har under dessa månader gått upp cirka 3 kg. Jag vägde cirka 80 även i början av året, och förra sommaren, och sommaren innan dess. Däremellan har jag dietat mig igenom en massa olika upplägg och gått ner några kilon som jag sedan alltså gått upp igen.

    I vuxen ålder har jag vägt mellan 70 och 90 kg. Har varit gravid tre gånger. Vägde 80 kg första gången jag blev gravid. 86 kilo andra gången. Innan jag blev gravid med mitt tredje barn vägde jag 70 kg. Den ”dröm”vikten uppnådde jag genom stora restriktioner (diet/bantning/kostupplägg) efter barn nummer två. Fast jag var inte nöjd vid 70 kg. Ville alltid ner några kilon till. Jag var säker på att samma hårda arbete skulle ta mig ner till 70 kg även efter tredje barnet. Men så blev det inte. Jag pendlade mellan 75 och 80 trots samma typ av restriktioner och mina nojor kring mat och ätande växte allt mer.

    Nu väger jag alltså 80 kg och jag tror att jag stabiliserat mig här. Detta är baserat på min känsla och min kunskap om min kropp. Jag tror inte att jag kommer gå upp mer. Och får jag fortsätta känna mig så här fri och utan nojor så är det ett mycket litet ”pris” att betala att ligga 10 kg över ”drömvikten”.

    Boken ”Intuitive Eating” och andra källor säger ungefär så här vad gäller vikt och IE:

    • Om du har ett mönster av överätande och binge:ande kan IE på sikt innebära att du går ner i vikt.
    • Om du är periodare som varvar binge:ande med kontroll så kanske du på sikt stabiliserar dig på ungefär samma vikt. (Här är jag tror jag!)
    • Om du levt mycket kontrollerat och hållit vikten nere med restriktioner så kan IE på sikt innebära att du går upp i vikt.

    Poängen är förstås att längs vägen inse hur lite detta betyder något. Din vikt säger inget om dig som person, om din hälsa, din styrka, din lycka, dina drömmar, din intelligens osv osv. Så oavsett vilken av grupperna du tillhör så spelar det ingen roll när du väl kommit så långt i din resa.

    Nu då?

    Ja, nu jobbar jag vidare på egen hand. Lär mig att navigera i detta nya. Slappnar av mer och mer. Läser på mer, inspireras av podcasts och bloggar och Instagram-konton. Försöker landa i nya rutiner nu när jag börjar förstå vad min kropp behöver. Frigör mer och mer tid och energi allt eftersom jag lägger mindre tid och energi på att fundera på mat, ätande och vikt. Jag ser framåt.

    Semestervecka 4

    Senaste veckan har jag varit själv med Mellan och Liten. De har lekt med sina kusiner mest hela tiden, dels hos sin farmor, dels här. Med andra ord sysselsatta. Jag har mest gnällt över värmen och legat still inomhus eftersom det inte gått att vara utomhus såvida man inte ligger nedsänkt i en sjö. Varmaste sommaren på mycket, mycket länge!

    Jag har sovit dåligt, haft PMS och varit all rainbows and unicorns fast tvärtom.

    Vi gjorde en liten utflykt mitt i veckan. Drog till stans äventyrsbad (Ingen sol! Vatten!) och sov sedan på hotell (Air condition!). Vi åt middag på hotellets restaurang och kollade tv i vårt luftkonditionerade rum. Åt godis i sängen och kramades mycket.

    Sen åkte vi hem och fortsatte svettas.

    Jag bingade en hel säsong av ”Bosch” under en sömnlös natt. Jag har läst två böcker. Jag har putsat fönstrena på nedervåningen. Jag har gett upp försöken att städa eftersom barnen och deras kusiner pysslar up a storm i köket varje dag, ingen idé att göra något åt det. Jag har scrollat igenom en massa reor på en massa shoppingappar men inte beställt ett enda plagg. Jag har gnällt mycket och längtat efter Barnafadern ännu mer. Det är liksom inte lika roligt med vardagsliv (ens på semestern) utan honom.

    Igår fick jag hämta hem honom och Stor! Och en semestervecka återstår. Ska den följa tidigare års mönster så ska jag nu gå loss och städa överallt. Är det verkligen bästa sättet att carpa semestern?! Vad gör ni?

    Semesterdag 19

    Dag 18 tillbringades med packning och städ för min del, bad för övrigas. Sedan körde vi hem med sju miljoner ”jag måste kissa!”-stopp. Väl hemma kräktes Mellan, jag packade upp alla väskor och alla fick bada/duscha innan vi till slut kom i säng vid midnatt. I ett svalt hus! Smällvärmen har inte kommit hit (än) och det är ljuvligt med typ 22 grader och svalkande vind.

    Lördag morgon började jag läsa ”Norra Latin” till frukost och sen fortsatte jag med det. Hela dagen. Med korta pauser för mat. Barnafadern tvättade en massor och packade väskor för sig och Stor – scoutläger väntar. De handlade mat och serverade mig tacos och lördagsgodis. Jag tog en tupplur och en promenad. Och läste. Bra fördelning ändå!

    Semesterdag 17

    Efter dag 16-debaklet övergav vi vår ”undvik solen när den står som högst”-strategi och drog till stranden tidigt. Var där innan 10, hittade parkering, badade i åtta timmar. Och åt pizza på klipporna. Bra dag. Som sagt – varma dagar ska spenderas vid hav där det fläktar.

    Så imorgon åker vi hem till vårt bostadsområde där luften står still och närmaste hav är 15 mil bort. Nästa vecka kommer 30-gradersvärmen dit. Det blir ju gött. Dessutom drar Barnafadern och Stor på scoutläger och lämnar mig själv med de två små. I en hel vecka. Men jag är inte bitter (jo det är jag!!!).

    Semesterdag 16

    Vi tog ett morgondopp, lång frukost och drog till Drottningholms slott. Det var en dålig idé i 33 graders värme. Jag tror det mesta är en dålig idé i 33 graders värme förutom att vara på holmen där det fläktar. Alternativt en privat brygga vid ett hus med AC. Det skulle inte vara en dålig idé. Gissar att slottets invånare har det så. Besökarna har det inte. Tappade jag det om och om igen? Fräste, skällde och skrek? Ja. Jag betalade också flera hundralappar för tio minuters besök på slottet. Sen gav Liten upp och vi betalade några hundralappar till för tröstfika. Sen la vi oss på en filt under ett träd och blev attackerade av ankor (eller änder eller whatever). Till slut flyttade vi oss från fåglarnas revir till getingarnas där vi åt vår matsäck.

    Alla barnen somnade i bilen när vi åkte därifrån och det var tur att de sov igenom den timme vi letade efter parkering vid någon badplats. Då var klockan nästan 18 men ingen går hem från stranden när det är så varmt. Så vi åkte hem och jag åt min vikt i chips med dip och sen började jag nästan känna mig glad igen. Viktigt med salt osv osv. Sen gick jag och la mig och sov som man gör i en värmebölja med en överhettad tre-åring bredvid sig. Det vill säga inte alls.

    Jag vill ha semester från semestern tack.

    Semesterdag 15

    Stockholm i värmeböljornas värmebölja. Vår strategi är ganska enkel – hålla oss ifrån sol och strand mitt på dagen och sedan bada eftermiddag/kväll.

    Så semesterdag 15, måndag 16 juli, åkte vi till Artipelag på Värmdö. Gick strandpromenaden som skuggas härligt av träd, browsade länge och väl i shoppen och åt en fantastisk brunchbuffe på restaurangen. Dyr lunch för barnfamilj men förmodligen den finaste måltid vi äter på hela sommaren, otroligt vällagad mat med massor av lyxgrejer som i alla fall de tre äldsta i familjen uppskattade (halstrad tonfisk med tryffelmajonnäs! Ostbricka! Lättstekt flankstek med hemmaslagen bearnaise! Ugnsbakad röding! Sauterade primörer! Rabarberpaj med kardemumma och äkta vaniljsås!).

    Nästa gång åker vi själva, Barnafadern och jag. Dricker vin till lunchen och kollar in utställningen också. Våra gamla jazzhjärtan slog extraslag när vi såg att de har jazzkonsert denna vecka men nä, vi insåg snabbt att det inte är görbart med kidsen. Vi drömde oss dock tillbaka till de somrar vi åkte till Stockholm på Jazzfestivalen. Där upplevde jag några av mina största konserupplevelser. Bobby McFerrin och Stevie Wonder. Åh va! Det kommer vägen tid vi går på konserter igen va?! Oh well, sidospår.

    Efter Artipelag drog vi till Grisslinge havsbad som var fint och barnvänligt men total härdsmälta för en HSP:are med nästan rehabiliterad depression/utmattning i ryggsäcken. Så mycket folk! Ljudnivån! Antalet barn att försöka bevaka! Nästa badplats bör vara öde, eller näst intill.

    Väl hemma i vårt lånehus åt vi middag innan Barnafadern tog storbarnen på kvällsdopp i bassängen en bit bort. Jag nattade Liten och röjde kök. Sen hade vi filmkväll på terassen! Chips, dip, melon och Dirty Dancing! Mycket pinsamt hånglande tyckte barnen men de satt kvar hela filmen och bestämde sig sedan för att sova på terassen. Helt klart den svalaste sovplatsen just nu! Funderar på att ta den platsen själv inatt…