Rapport från verkligheten

Ja, här sitter jag mitt i verkligheten och dricker inte ens morgonkaffe eftersom jag har så ont i halsen och kaffe smakar liksom inte lika gott när man är sjuk, eller hur? Dricker istället te med citron, ingefära och honung och förbannar mitt ynkliga immunförsvar. Tredje (eller fjärde?) helgen i rad som jag är eller blir sjuk och kanske är det helt enkelt så att jag inte blir helt frisk däremellan. Men Livet liksom, svårt att sätta på vänt en längre period. Särskilt när man bara är småkrasslig?

Trots detta taskiga utgångsläge känner jag mig faktiskt ovanligt ognällig just idag. Kanske är det solen som lyser in genom fönstren. Kanske det faktum att jag la mig i sängen 18:58 igår och läste i två ljuvliga timmar. Kanske går det över snart och jag blir mitt vanliga gnälliga jag?

To dos, förutom att filosofera över ”att gnälla eller inte gnälla”:

  • Skriva klart ett inlägg om ”fem saker ni inte vet om mig” fast jag kommer bara på tre. Ni vet allt.
  • Skriva ett inlägg om depression och ångest och om att jag nog börjar komma ur den senaste omgången nu.
  • Ta av mig pyjamas och morgonrock (och ta på mig mysbyxor och filtkofta istället)
  • Skicka iväg Barnafadern på storhandling för nu har jag faktiskt skrivit en grym matplanering och inköpslista och är superhungrig.
  • Göra ett mars-upplägg i min inte-riktigt-en-bullet-journal för nästa vecka startar faktiskt mars och även om det är en vintermånad här så är det den sista vintermånaden! Och den ljusaste!
  • Typ…tvätta. Och plocka lite. Borde greja lite med både min egen garderob och barnens. Skulle gärna ta en promenad (sol!) men det är typ -15 och jag har luftrörskatarr? Bra idé ändå?
  • Längta efter träning och sånt. Kanske blir mars min uppståndelsemånad, lite pre-påsk och sådär?! Har så kul med min kettlebellträning just nu (när jag är frisk nog för den vill säga) och är samtidigt lite sugen på att hänga med skivstången igen (flera veckor sedan sist). Och igår började jag tänka på att köra något mer body building-upplägg, pumpa muskler änna.
  • Kanske blir det mest Netflix. Och öva på altstämmor som min såriga hals ska kunna sjunga imorgon.

Weekend wrap up vecka 7

Sportlovsveckan är över om några timmar. Vi sitter samlade i sofforna med kaffekoppar och ugnsvarma kanelbullar från stashen min svärmor placerat i vår frys. Perfekt eftermiddagsfika efter en rejäl promenad med pulka.

Sportlovet har inte inneburit lov för min och Litens del. Vi har varit hemma och skött vardagen medan övriga familjen varit på äventyr. Ett eget äventyr fick vi till – Liten lämnade napparna på leksaksaffären förra helgen och är nu både blöj- och nappfri. Vi har ingen bebis längre, och kommer inte ha någon mer. Det har varit så mysigt men vi är redo för nästa fas! Med tonårskänslor och annat spännande…

Helgen inleddes i fredags med tv-spelrace (av Stor och Mellan) på jobbet medan huset städades (av städfirma). Hemmajobb på eftermiddagen och sedan hämtade vi Liten, Barnafadern och kebabrullar när fredagsmyset tog vid. Vi började äntligen på senaste säsongen av Bron och ska nu binge:a oss igenom alla avsnitt. Vet att många sitter klistrade ikväll när finalen sänds IRL men spoila inte, vi har några kvällar framför oss…

Lördagar innebär tennisförmiddag i grannkommunen. Mellan har lektion och Liten får vara med på tennislek samtidigt. Sen köpte vi blommor och vin och ägnade eftermiddagen åt att preppa inför veckan samt kvällens middagsgäster. Tränade också, snabbt och svettigt! Mat, vin och mello på kvällen. Sex vuxna, nio barn. Inte ens med vårt stora matbord får alla plats. Men hjärtat rymmer alla!

Söndagen har varit den vilodag jag önskar. Sovmorgon, morgonyoga (kom upp i brygga för första gången!) och iväg till kyrkan med alla kids. Barnafadern spelade och sjöng, jag hade kort övning efteråt och vi hann med kyrkkaffe däremellan. Middag på gårdagens rester, tupplurar i husets alla sängar och en snöig promenad.

Lite skrap i halsen avslutar veckan men jag hoppas att det försvinner lika fort som det kom. Jag önskar nämligen att veckan som kommer blir helt normal! Utan vab och förkylningar. Med kontorsjobb fyra dagar och hemmajobb en dag. Med träningspass måndag, onsdag, fredag och lördag som ”vanligt”. Jag vet att det är februari men drömma går ju.

Och så har ännu en vecka passerat. Den var fin, den också.

Jag bor här

Hej huset. Det mellersta av tre likadana.

 

Och inte bara jag utan Barnafadern och våra tre ongabröten också. Nu är det prick 11 år sedan vi flyttade in. Och flyttade hit, till min mans barndomsby 15 mil från Göteborg, min hemstad.

När vi tittade på huset var det ungefär så här mycket snö. Vi hade tittat på två andra hus samma dag, som vi var intresserade av utifrån bilderna på nätet men strök snabbt som potentiella hem på grund av mängden renovering som behövdes. Det här huset visades också den dagen och vi hade inte tänkt gå eftersom vi, utifrån bilderna på nätet, inte var intresserade. Men så satt vi vid svärmors middagsbord, ett par stenkast från huset och bestämde oss för att pipa ner en snabbis.

Altanen. Fler risiga träd och sånt.

 

Vi sa ganska fort ”Ja men här kan vi ju bo!”. Och så la vi oss strax över utgångsbudet på 950.000 kr (!) eftersom en annan familj redan erbjudit utgångspris. Vi tänkte att vi skulle hinna tänka igenom det lite mer under budgivningen. Dagen efter ringde de och sa att huset var vårt.

Gulp. Vi hade väl tänkt oss budgivning i stil med Göteborg men så ser det inte riktigt ut här. Så vi impulsköpte ett hus. Och eftersom det var så mycket snö så kollade vi inte ens in tomten. Vi hade ärligt talat ingen aning om vilket typ av hus vi ville ha.

I februari 2007 flyttade vi in. Barnafadern, jag och vår förstfödda som då var 8 månader. Så tomt i alla rum, från en lägenhet på 70 kvm till ett hus på 140 kvm. Men vårt! Jag var föräldraledig, Barnafadern som är lastbilschaufför fick jobb på sitt önskeställe omgående och livet rullade på. Med vänner, småbarnsgrupper, arbetssökande, ett barn till, jobbyte, ännu ett barn… Och nu har vi 11-årsjubileum. Här i samhället, här i detta hus.

Huset är byggt 1981. Det här har vi (fast mest hantverkare) gjort sedan vi flyttade in:

  • Renoverat badrummet på övervåningen.
  • Renoverat hela övervåningen: gjorde tre sovrum och stor klädkammare till fyra sovrum plus nytt golv och fixat övriga ytor.
  • Installerat bergvärme
  • Målat huset en gång och då även bytt ut en hel del av fasaden
  • Rivit uterummet som tog del av altanen så att vi har en större altan istället.
  • Rivit vägg i vardagsrummet för större umgängesrum plus ytfix
  • Rivit en gammal tallhäck som satt längs med trädgården och byggt staket istället
  • Byggt in trappan och fixat till hallen lite för bättre förvaring.

Inte så mycket. Husfix är inte vår grej och ett kriterie när vi flyttade var just att kunna flytta in utan att behöva renovera från start.

Jag har lite dubbla känslor inför huset. Å ena sidan är det hemma och jag trivs bra. Vi har fixat i ordning, långsamt, så att det passar oss och vårt liv. Det ligger bra, på en ”egen” väg så att säga så inte så trafikerat. Nära svärmor vilket är underbart, storbarnen kan ta Liten i hand och går dit själva. Det är rätt fult, huset, inget man ser i inredningsreportage direkt. Fast det gör mig inget för jag är inte så knusslig med sånt. Även om vi lånat till en hel del pengar för att åstadkomma ovanstående förbättringar så är det ändå ett billigt boende. Vi skulle inte få en lägenhet ens i närmsta stad om vi sålde.

Baksidan av huset och trädgårdsskjulet. En risig syrenhäck och diverse träd. Och gräsmatta under snön.

 

Å andra sidan är vi människor med tummen mitt i handen som bor i ett hus från 1981. Med en, med mina mått mätt, jättestor trädgård. Vi är helt ointresserade av trädgårdsskötsel och ignorerar den totalt (ändå lyckas den stressa oss med sin blotta närvaro). Köket är från -81, tidigare ägarna bytte luckor och köpte nya vitvaror typ -99. Helt sjukt att det snart är tjugo år sen! Kyl och frys har reparerats flera gånger och ger säkerligen upp helt snart. Badrummet på nedervåningen är också runt 20 år gammalt. Taket behöver bytas inom några år. Fönster? Ingen aning men de håller väl inte för alltid de heller. Jag vet att folk går igång på typ köksrenovering men sånt folk är inte jag. Dyrt och jobbigt. I ett litet samhälle kan man inte heller räkna in den kostnaden som investering man får tillbaka vid eventuell försäljning och därför även svårt att låna pengar till. Men framförallt orkar vi inte. Vi är mer såna som målar huset men inte orkar med garaget förrän tre år senare.

En lekstuga längst ner i trädgården som nog borde rivas snart pga murkenhetsgraden. Hela bortre kanten av trädgården kantas av björkar. Det är fint på sommaren tycker jag men kanske inte jättepraktiskt för en björkallergiker.

 

Vi drömmer om:

Ett helt nyproducerat bostadsrättsradhus/kedjehus med smart planering i ungefär samma storlek eller något mindre (130 kvm?). Gärna altan men ingen trädgård. Kanske några stenplattor där vi kan ställa ett par krukor. Stora renoveringar, som tak och fasad, sköts av föreningen. Gärna lite mer centralt i vårt samhälle, i närheten av tågstationen och sjön. Lekplatser och grönområden och sånt runt knuten (men vi behöver inte klippa något gräs).

Skulle det dyka upp? Ja då kanske vi är spekulanter. Men annars flyttar vi inte på oss i onödan. Orka änna. Vi är varma, vi har sängar att sova i och vi har ännu inte blivit lynchade av grannarna på grund av trädgårdens förfall…

Hur bor du? Och är det vad du drömt om?

Hemställer

Jag gnäller om trötthet. Och tror att jag gör det exakt samma tid varje år. Jag vill gärna hitta en rimlig förklaring och en käck lösning. Men den rimliga förklaringen är nog kombinationen av att ha många månaders mörker bakom sig och fortfarande ett antal veckor kvar tills ljuset återkommer + ett stadig tillflöde av baciller. Eller? Och den käcka lösningen är nog att sova och överleva i största allmänhet.

Jag dräller runt här hemma. Har en lista på saker jag hade tänkt fixa just denna vecka då 3 av 5 familjemedlemmar är bortresta. Till exempel bädda rent i alla sängar, stryka all tvätt och plocka ner adventsstjärnan (!). Hittills har jag gjort i ordning barnens läxlåda i köket, that´s it. Förutom att jag sovit, kollat My Little Pony med Liten och ätit förstås.

Jag beställer kläder online. Ett shoppingsug har vaknat men inte ett sug efter att gå i affärer. Beställer hem ett par rejäla kartonger, provar och skickar tillbaka 95% istället. Som normalt folk. Någon gång kan jag tänka mig att gå på stan en sväng. En ledig fredag i maj utan barn kanske. I två timmar. Sen måste jag sova middag.

Jag anställer en städare snart igen. Eller anlitar, men det rimmar inte. På fredag blir det storstäd och är hon bra kan det bli ett återkommande gig. Sådan lyxgrej men jag insåg förra året att jag hellre jobbar heltid plus och betalar någon för grovstäd en gång i månaden än att gå ner i tid och städa själv. Fast allt mellanstäd får vi klara själva förstås. Planerar dock att utöka storbarnens städområde, moahaha…

 

 

Sluta med napp-helg

Precis innan vi skulle köra Barnafadern och Stor till bussen som skulle ta dem till fjälls så fick jag en snilleblixt – Liten måste sluta med napp. Nu! Så vi rafsade ihop de vi hittade, la i en påse och började peppa henne med att få åka till leksaksaffären och byta napparna mot valfri leksak.

Hon var inte oäven. Hon fattade givetvis inte innebörden i detta men vi drog till stan, tog lång tid på oss på leksaksaffären och lämnade sedan högtidligt över napparna till expediten i utbyte mot napparna.

Och en massa hundralappar från min plånbok förstås. Vi köper sällan leksaker inser jag. Typ något till jul och födelsedagen men aldrig ”okynnesköp”. Dyrt!

Men sååå nöjd barnet ifråga var med sin Blixten. Vi fikade och hon var tvungen att krama kartongen hela tiden. Vi köpte sedan kinderägg och åkte hem. Provkörde Blixten länge och väl. När hon inte orkade mer ville hon se Blixten på tv och äta sjåkla.

Läggningen lördag kväll tog sin lilla tid. Till slut fick hon somna bredvid mig i min säng. 1,5 timme tog det att komma till ro men sen sov hon hela natten. Jag inser dock att vissa har såna här mastodontläggningar varje kväll? Hur gör ni? I vanliga fall läser vi bok, sjunger aftonbönen, släcker och går ut.

Igår tog vi middagsluren tillsammans också, en dryg halvtimmes snurrande innan hon somnade gott (och jag med!). Igår kväll la jag henne i hennes egen säng. Hon vandrade upp en gång och jag stoppade om henne igen. Sedan låg hon och sjöng ett bra tag innan hon somnade själv och sov hela natten. Bra jobbat tycker jag! Tänk att ha somnat på ett speciellt sätt i hela ens liv och sen ska man plötsligt lära om? Det är som att ni skulle säga att jag inte får sova med öronproppar, hemska tanke!!

Mer än så här har vi inte gjort. Igår var jag så trött, värkig i lederna och låg i energi att vi mest låg i en hög i soffan och kollade på My little Pony-filmen jag köpte för att slippa Blixten ett tag. Efter sju varv av ponnysarna så vete sjutton om det var så smart. Vi badade också. I badkaret. Det är ju nästan som att åka till simhallen…

Nu är det några dagar med hemmajobb för min del och något kortare dagar på förskolan för hennes del. Idag ska jag dessutom på någon slags hälsosamtal på vårdcentralen. För att jag ska fylla 40. Såpass!

Helgpeppen

Jag är ovanligt pepp inför helgen. Helg är alltid gött och jag spenderar i regel någon timme eller två på fysisk aktivitet, några timmar på hemmafix och veckoprepp och resten av tiden på rygg.

Inte så, you dirty minds. Med bok eller Netflix menar jag. Pga återhämtning osv osv.

Denna helgen händer dock det ovanliga att jag lämnad hemma med bara Liten som sällskap. Barnafadern och Stor drar till fjälls på skidresa tillsammans med kyrkan. Mellan är redan på väg till vår huvudstad tillsammans med sin farmor för att där hänga med fastrar och kusiner. Och kvar är Liten och jag och det ska bli så mysigt! Tid med bara henne, sällsynt lyx.

Hennes absolut bästa grej är att åka och bada så tanken är att göra det i helgen. Och uppgradera från vårt lilla kommunbadhus till äventyrsbadet i stan till och med. Hon kommer gå bananas (och somna gott efter). Hon älskar ”pomle ponny” (My Little Pony) så kanske hyr vi den nya filmen som precis släppts på Itunes. Hon har redan, med viskande andäktig röst, deklarerat att hon vill ha sjåklaaa på lördag. Chokladägg med leksak i helst. Och så tänker jag att vi sover middag i samma säng. Min bebis och jag. Snart fyller hon tre år men den yngsta är alltid bebis va? Säg att det är så.

På Mellans kalas placerade hon sig på trappavsatsen med godispåsen och tuggade koncentrerat sjåkla tills allt var uppätet

Nästa vecka jobbar jag och hon går på förskola. Men jag jobbar hemifrån och kortar ner hennes dagar så att vi får lite ork till sportlovsmys också. Inte ska syrrorna ha allt det roliga!

Nya bloggar i mitt flöde

Fiat deluxe klagade häromsistens på bristen på länklistor i bloggar nuförtiden. Jag får erkänna att jag försökte få till det en gång för flera år sedan, misslyckades och har sedan inte försökt igen… * Men här kommer i alla fall lite länkkärlek i form av de nyare bloggarna i mitt flöde! Kanske lägger du till dem i ditt eget?!

Där Fiat deluxeär en. Har följt henne länge på Instagram och lyssnar slaviskt på En förbannad podd men hon har inte bloggat så aktivt på sistone. Nu är hon igång igen och jag hänger med! Jag gillar att hon skriver om helt himla vanligt familjeliv och om böcker och om hjärtefrågor. Det här inlägget om hennes son och hans tydligen provocerande frisyr är mycket läsvärt. Och efter det här inlägget är ”ta dig i buco nero” mitt nya favorituttryck!

Kattakvackär Fiats parhäst i bok-podden och hennes blogg har jag läst ett tag (älskade det här om den stora drömhetsen!). Nu har hon även återupplivat en gammal skönhetsblogg, Bjooti, som passar mig utmärkt. Beauty for dummies! Jag önskar mig ett dummies-inlägg om skönhetsvård med syror. För jag hänger inte med i utvecklingen = dummie.

Looking for Sara dök upp i mitt ”utforska”-flöde i Bloglovin´och efter att jag läst några inlägg insåg jag att hon förtjänades att läggas till i mitt flöde. Jag är faktiskt väldigt restriktiv med vad jag lägger till. Jag gillar inte mega-bloggar, influencers eller såna som triggar mig negativt på något sätt. Däremot gillar jag vardagsrealism och hjärta och personlighet. Och det får man här. När jag börjar följa en blogg frågar jag ofta en massa frågor för jag vill liksom veta bakgrunden, känna personen i fråga (det är inte helt ovanligt att jag har läst igenom hela arkivet i en blogg mvh cyberstalker). Och Sara svarade så beredvilligt i detta inlägg! Börja där, och stanna kvar sen.

Moderligt och egoistiskt råkade jag förbi på Instagram och fick feeling för. Och sen nämnde Alexandra att hon börjat blogga igen och en massa folk jag ”känner” på insta skrek samfälligt ”ÄNTLIGEN!!!”. Så då var jag ju tvungen att kolla in och så fastnade jag även där. Av samma anledningar som de ovan. Ärligt, personligt, riktigt. Liksom. Bra egenskaper för en blogg according to Beatatjata. Jag älskar när folk vågar skriva om det svåra, som här, och jag säger detsamma – att visa sig sårbar är viktigt och starkt.

Josefine Aamodt är allra nyast i mitt flöde. Tydligen har hon precis bytt namn från ”prinsessans dagbok” och Bloggkommentatorerna skrev om det (Bloggkommentatorerna är för övrigt ett bonustips om du som jag inte orkar följa alla ”kändisbloggar” men ändå vill få lite inblick i vad som händer i dem ibland!). Utöver tidigare uppräknade saker på vad jag gillar i en blogg kan vi lägga till – mammor. Alla är mammor ju! Kaka söker maka, obvi. Jag gillar att läsa sånt här, för den där influencer-tanken att man kan ha det bättre är liksom förödande ibland när man försöker rodda snabbmakaroner, sömnbrist och kräksjuka. Och då har jag inte ens barn med diabetes, det verkar vara så sjukt tufft! Extra kudos för att hon skrivit en så bra ”om mig”-sida att jag inte behövde ställa en massa nyfikna frågor i kommentarsfältet.

Jag borde lånat vackra bilder ifrån alla för att göra det här inlägget riktigt fint. Men jag sitter i norra Europas längsta tågkö och vill hellre kolla på Scandal på telefonen så priorities liksom. Det får bli ett hopkok från deras olika insta-konton istället:

Okej, en bild på mig också för symmetrin.

Tipsa gärna om bloggar du läser!

*Jag ska försöka igen! När jag har tid efter att ha skrivit detta superlånga inlägg. Vilket årtionde som helst alltså.

Chips och brysselkål

Triggervarning: inlägg om mat, ätande och vikt.

*

*

*

*

En gammal bild på mat. För att grönsaker är gott och viktigt. Men chips är gott och viktigt också.

 

Jag behöver sällan kämpa med träningen. Motivationen kan svänga och givetvis får jag svackor men vare sig ofta eller långdraget. Det rullar på liksom. Däremot får jag kämpa på ett annat sätt med balansen i mitt energiintag. Det vill säga maten.

Jag hävdar med en dåres envishet att livet kan innehålla all sorts mat. Och jag har sannerligen inga mål för vare sig prestation eller estetik som kräver extremkoll. Men ända sedan Liten kom (tre år sen snart!!) har jag haft svårt att finna en fungerande balans mellan vardag och fest, mellan näringsrikare och näringsfattigare.

Under hösten tappade jag balansen rätt rejält (plus körde en kortisonkur) och numera får jag inte på mig en hel del kläder i garderoben, vissa plagg går på men sitter vare sig snyggt eller skönt.

Jag älskar min kropp, tro inte annat. Men jag trivs inte just nu. Det är det ytliga i kombination med känslan i kroppen när jag tränar och…tja, lever. Det är ju inte direkt rocket science att brysselkål ger mer stuns i steget än chips. Även om chips också kan (bör!) ätas förstås. Och ger mer stuns i själen än brysselkål. Jag svamlar, jag fattar att det här låter ytligt. Omodernt i body positive-tider. Och luddigt. För att göra det extremt tydligt:

Jag vill gå ner i vikt.

Jag jobbar för det.

Det är skitsvårt.

Mycket svårare än jag minns från min stora förändring 2011-2012! Har jag vant om mig till ett annat slags liv? Är det åldern? Hormoner? Är jag latare? En faktor är, faktiskt, att det känns väldigt ofräscht att skriva om viktminskningsprojekt. Då, 2011, var det ju typ hela bloggen. Rapporter om dagens mat och träning liksom. Och säg vad du vill om det men någon slags accountability ger effekt.

Jaha, vad vill jag säga med det här då? Jag ville bara berätta. För det är ju liksom det jag gör, här. Delar med mig. Även om det känns lite omodernt och ofräscht. Hav förbarmande. Och berätta om ni känner igen er… Eller inte alls känner igen er! Eller vill slippa den här sortens inlägg helt och hållet. Har gärna en dialog kring detta, tycker det är intressant på många nivåer!

Myomy Studio

Det här inlägget kommer kännas sjukt reklamigt men jag har inte blivit ombedd att skriva det, jag får inte betalt eller tjänsten gratis. Jag är bara nöjd och vill tipsa, promise!

Back in the days, i bloggens begynnelse tipsade jag ofta om Marianne och MyomyTV. Många bra kettlebellpass, korrekta teknikbeskrivningar och bra inspiration för att bygga ihop egna pass. Minns ni? Sen försvann hon lite (gifte sig, flyttade) men har återuppstått i något uppdaterad form. Detta fick jag reda på när jag fick ett mail, uppenbarligen stod min mailadress kvar på någon gammal utskickslista.

Marianne har nämligen startat tjänsten Myomy Studio där man som medlem får tillgång till träningspass, instruktioner, en facebook-grupp med utbyte mellan medlemmar och med Marianne själv osv. Eftersom jag inför nyåret var sugen på hemmaträning i allmänhet och kettlebellträning i synnerhet så hoppade jag på.

Passar dig som:

  • Gärna vill träna hemma (även om det förstås går lika bra att göra allt på gym)
  • Har kettlebells och vet hur du ska använda dem någorlunda
  • Gärna har lite annan utrustning också (tex boll, TRX, någon pall att kliva upp på…) – men Marianne tipsar oftast om alternativa övningar i sina instruktionsfilmer.
  • Antingen vill ha ett helt färdigt program att följa ELLER vill komplettera ditt egna upplägg med ett par hemmapass per vecka.

Jag kommer fortsätta vara medlem ett tag till åtminstone. Jag har haft så kul denna första månad! Smarta, genomtänkta och effektiva pass. De flesta är 30 minuter långa men något pass per månad kan ta runt 45 minuter. Roliga kettlebellövningar som jag längtat efter – och några som jag aldrig testat tidigare. Kul med utbyte i Facebook-gruppen. Och nu till månad två fixade Marianne en ”push up master plan” efter att jag frågat miljoner frågor om just armhävningar…

Varje månad (baserat på när du blir medlem, det är inte kalendermånader) släpps 4 nya pass. Hur du väljer att utföra dem är upp till dig. Kanske kör du fyra pass i veckan, i fyra veckor. Kanske kompletterar du din gym- eller löpträning med ett par hemmapass. Det spelar ingen roll. Varje månad ”öppnas” nästa månad med fyra nya pass. Jag är alltså på månad 2 nu (Mix n Match Nostalgia). Om du skulle bli medlem skulle du komma åt månad 1 (Strength & Metcon  mash-up). Jag har redan sett en teaser för månad 3, som heter ”Mix n Match with glutes” så där måste jag också hänga på för, röva änna. Så himla gött att träna.

Jaja. Slut på reklamigt inlägg. In och kolla om ni är intresserade.