Om en fot

Intresseklubben, fram med pennorna – här kommer en fotrapport!

Jag stukade ju foten rejält på långfredagen. Trampade snett, föll, hörde hur det knakade och tillbringade kvällen med att hävda att jag hade krystvärkar i foten (för att förklara smärtan alltså, jag födde inte någon minifot).

Jag var uppe och linkade runt redan dagen efter och hade ont men kunde belasta någorlunda. Fortfarande rejält svullen och i regnbågens alla färger men förbättring.

Sen krockade jag och tog större delen av kollisionen i fotleder och handleder eftersom jag spjärnade emot för glatta livet. Jag har alltså lite ont ”överallt” men det gjorde ju inte saken bättre för den stukade foten som svullnade upp igen och började smärta på nya sätt.

Idag har jag varit hos doktorn och fick även komma in till sjukgymnasten direkt. Är ordentligt genomgången och domen är den bästa jag kunde hoppas på – en rejäl men klassisk fotledsdistortion, FTA (med andra ord: stukning.). Uttöjda och kanske lite trasiga ledband men inget som indikerar någon fraktur. Det kommer göra ont och det kommer ta tid (en, två, tre månader är normalt) men jag ska leva på som vanligt (nåja, inte högklackat) och får träna (rehab och annat som inte innebär hopp, löpning och för hög eller långvarig belastning på foten).

Jag är glad! Jag är sååå redo att lämna det här gnälliga, frustrerade stadiet och sikta framåt. Jag snickrar redan på en rehab-vänlig vårutmaning för att peppa igång kroppen och tog ett impulsbeslut för en annan sorts utmaning också. Bring it on!

Gammal bild men ungefär så här glad även idag!

En helg

I fredags soffjobbade jag hemifrån. Med foten i högläge och datorn i knät fick jag till nio sjukt produktiva timmar. Eller stukat produktiva kanske passar bättre. Bra hur som helst, nu är jag bara mycket efter istället för jättemycket efter. Vi åt fryspizza till middag (fast uppvärmd) och chips och choklad medan vi kollade de sista avsnitten av Homeland. Det här med chilla lite med godsakerna funkar så där. Det där med att chilla lite med Netflix funkar utmärkt. 

Igår åkte jag till stan med två fina vänner. Vi åt fantastiskt god finsushi på ett nytt ställe till lunch. Jag köpte en dagkräm med SPF 30 och satt på Espresso House med foten i högläge och passade påsar. Vi avslutade med afternoon tea och massa snack. Sen åkte jag hem och åt snacks. Gick och la mig klockan 21 på grund av tant. Ute och rumla på stan hela dagen liksom, en är inte 35 längre. 


Idag var jag själv med barnen på förmiddagen. Jag jagade tvååring tills jag grät av smärtan i min fot. Sen kom Stor och skulle ge mig en present och slog mig på benet för att få min uppmärksamhet. Då grät jag lite till för att hon slog rakt på min krockskada. Sen ringde jag sjukvårdsupplysningen 1177 som sa att jag måste gå till vårdcentralen imorgon för att låta läkare kolla (och kanske röntga) och att jag måste vila med foten i högläge resten av dagen. ”Det är en order” sa den barska sjuksköterskan. ”Ingår uppassning” frågade jag. ”Hälsa din man att det är all inclusive som gäller” svarade hon. 

Så nu ska jag beställa en tuna melt med Pina Colada-smoothie (på riktigt! Finns redan färdig i kylen eftersom jag hade kokosmjölk över häromdagen) och sen får han åka och köpa medicin (chips) åt mig. 

Vad gör ni?

Hold the pepp

När jag skrev om ”postpåskpepp” så menade jag inte direkt att jag morgonen därpå skulle orsaka en seriekrock, kvadda bilen och skada mig själv lite mer än jag redan hade lyckats med under påsken.

Men så blev det.

Alla inblandade människor är okej och alla inblandade bilar…blir kanske okej efter en himla massa lagande. Men hellre plåt än skelett förstås. Jag känner ungefär:

OM? Tänk om jag hade skadat någon? Tänk om det varit mer än kvaddade bilar? Tänk om jag själv inte hade kommit hem till min familj den dagen? Det snurrar i min hjärna.

AJ! Har ont i muskler och leder efter att ha spjärnat emot när jag insåg vad som höll på att hända. Ont i bröstet efter airbagen och typ en ”lår”kaka på smalbenet efter något som slog emot där. Min stukade fot som började kännas bättre har svullnat upp igen och fått sällskap av lite nya bulor. Lite lätt blåslagen här och där. Men okej.

ÅH! Jag orkar inte! Allt fix med försäkringar och hyrbilar och nya bilbarnsstolar och sjukdagar och uppskjutna deadlines. Jag vet, det är synnerligen världsliga ting i sammanhanget och det är sannerligen i enlighet med hela vinterns tema (och det är dessutom bara mitt eget fel!) men jag förbehåller mig rätten att gnälla lite ändå… Det enda jag önskar är helt normala vardagar!

ÄSCH! Alla är okej. Jag kan soffjobba med foten i högläge. Gymmet finns kvar när min kropp är läkt. Vår blir det ändå, husfixande måste inte göras exakt just nu (vissa saker har vi ändå skjutit upp i fyra år!) och grönsaker kan jag äta oavsett. Men lite medicinsk choklad får jag på recept va?

 

Hemmahamn och postpåskpepp

Har landat hemma igen med familjen intakt och fotleden i kras. Eller ja, rejält stukad efter ett fånigt litet snedsteg, värre än så är det inte. Men alla träningspass jag skulle få till när väl Barnafadern kom ut till Holmen igen blev till soffmys med lindad fot i högläge. Inte så illa i och för sig. Såg färdigt ”13 Reasons Why” på Netflix, diskuterade högt och lågt med familjen och åt godis. Väldigt. Mycket. Godis.

Eller som vi kallar det – stukad-fot-medicin.

Som alltid efter ett miljöombyte och en liten paus (och efter för mycket godis…) så kommer jag hem inspirerad till alldeles för många saker. Jobbgrejer som jag liksom magiskt kommer hinna nu de dryga två månaderna som är kvar innan semestern. Träningsupplägg som gör mig starkare och snabbare och uthålligare och allmänt asgrym. Stilfix och kapselgarderobssug. Renovera lite här och lite där. Och så klart minst 500 gram grönsaker per dag, ingefärashottar och massor av mindre godis.

Det brukar dock balansera upp sig ganska bra när jag väl landat i vardagen lite och inser att jag hinner det jag hinner, har de kläder jag har och att godis är gott (men grönsaker också, tack o lov). Det dröjer dessutom några dagar innan jag vågar testa om foten pallar träning. Men lite post-påsk-pepp kan vi väl ändå unna oss? Typ:

  • Nu blir det switch till vårkläder i garderoben och lite shopping. Det är faktiskt maj innan vi vet ordet av!
  • Godis är gott men nu får det bli lite mer fokus på grönsaker och något mindre fokus på sötsaker. Balans är liksom inte snask morgonmiddagkväll.
  • Träning längtar jag som vanligt efter och mitt tänkta ”in i gymmet igen”-upplägg känns såååå fel efter det lilla utepass jag fick till på Holmen (innan jag ramlade…). Jag vill träna snabbt och effektivt hemma och i trädgården och på utegymmet. Det blir säkert innegymmet ibland också men jag tror att jag skjuter upp det ambitiösa lyfta-tungt-programmet ett tag.
  • Det är faktiskt inte långt kvar av ”terminen”. Jag har så mycket kul att göra på jobbet och äntligen börjar vissa långbänkar röra på sig. Låtom oss hoppas att vinterns vabträsk är förbi och att vi kan få en bättre work-life-balance nu… Vill gärna jobba till vardags och vara ledig på helgen, tack. 
  • Lite hemmafixplaner finns det och sker som vanligt enligt det oambitiösa mantrat ”lite mindre fult”. Garaget behöver ny fasad och färg. Hallen kräver en mild make over. Altanen behöver mest lite översyn. Mer avancerat än så ger vi oss inte på, mvh tummarna mitt i handen.

Det blir bra, nu blir det vår på riktigt!

Och nästa gång vi kommer hit kanske det blir bad?

 

Hälsolov

Det är så hälsosamt och stärkande i…Bohuslän. Hela mitt väsen krejvar balans. Mental, fysisk och själslig. Det kanske inte är superenkelt att uppnå när man lajvar ensammorsa med barn på påsklov men att vara på den fridfullaste plats jag vet hjälper en hel del. Att stora syskonbarn och mina föräldrar också är här hjälper mer än en hel del, tacksam för det!

Promenader, mycket mat, lite jobb, böcker, barnhäng (som bland annat innebär att fascinerat betrakta färjan varje gång den lägger till vid bryggan) och några enstaka, prestigelösa styrkeövningar. Det är balsam för min fladdriga själ.

Det var länge sedan vi hördes nu, i alla fall i bloggform. När livet rusar blir det tyst här. Hur mår ni?

The best thing to hold on to in life is each other 

På min vägg hänger detta citat bredvid en vacker bild från Solou. Min tolkning av bilden har alltid varit att även när vi överväldigas av sorg, drunknar i våra egna tårar, så är hoppet och livskraften det starkaste. Vi drar oss upp, vi håller oss över ytan, vi andas livgivande luft och nås av helande, kärleksfullt ljus. Ett ljus och en kärlek som räcker till alla människor. Jag betraktade bilden tidigare i veckan när jag gråtande såg bilder från den kemiska attacken i Syrien. Jag betraktar den nu med Stockholm i mitt hjärta. Jag vet att sorgen övermannar oss men glöm inte bort att kärleken är större. Gud välsigne oss alla. 

Det bubblar

Jag tycker inte att vintern varit…optimal, för att uttrycka mig diplomatiskt. Många sjuk- och vabdagar, mycket arbete på kvällar och helger för att (försöka) hinna med, ständigt lite låg på sömn och dålig träningsmotivation.

Vår?

Men nu börjar det bubbla, så sakteliga, långt inne i bröstet någonstans. Visserligen har Liten precis, med hjälp av antibiotika, börjat hämta sig från veckans dubbla öroninflammation och Mellan har precis bäddats ner med feber. Men ändå. Jag kan ana ljuset i tunneln. Våren, ljuset, energin är på väg tillbaka. Här är en lista på saker jag ser fram emot!

Att spara pengar! Vi inledde året med att sätta ett ganska ambitiöst sparmål eftersom vi är trötta på att vara vuxna, arbetande människor utan någon som helst buffert. Hittills har vi sparat exakt noll kronor. MEN tack vare att vi plockade fram stora svångremmen vid nyår så gick vi inte under av kostnaderna för att fixa ventilationen, laga tvättmaskinen och lite annat oförutsett… Om hushållets övriga maskiner kan hålla sig i schack nu kanske vi kan spara lite (trots vab- och sjuklöner). Alltså förlåt att detta lama hamnar på en ”ser fram emot”-lista men jag är pepp!

Bröllopsdag(ar)! Nästa helg är det vår tolfte bröllopsdag. Med tanke på ovanstående punkt ska vi inte fira den särskilt storslaget men barnen ska få sova över hos farmor och jag ser fram emot ett dygn i ett lugnt hus men min älskling. Krävs inte så mycket mer för att småbarnsföräldrar ska tycka att det är höjden av lyx. Desto mer storslaget blir det helgen därpå, då vi åker hem till Göteborg för att fira mina föräldrars guldbröllopsdag. 50 år som gifta, respekt.

Träning! Just nu tränar jag mest på att träna… Bara genomföra, utan plan och utan press. Fyra pass i veckan, oftast hemma. Vardagsmotion. Så himla basic men viktigt när hjärnan är lite för trött. Men jag märker att jag börjar fundera på baslyft, på assisterande övningar och på tidiga mornar på gymmet igen. Kanske börjar jag skissa på ett nytt styrkeupplägg snart, jag anar suget.

Var på B-Room förra helgen. Ger alltid träningspepp!

Stockholm! Jag avslutar mars med några dagar i Stockholm och årsstämman i föreningen Sveriges Kommunikatörer där jag är ambassadör (för nätverket i Jönköping). Inspirerande, givande och roligt. Dessutom stannar jag ett dygn extra och hänger med lillebror, svägerska och brorsdotter. Supermysigt!

Påsklov! Jag har tagit ledigt hela påsklovet i år. Ledigt-ish, tar med barn och dator till Holmen där morfar underhåller kids några timmar varje förmiddag så att jag kan jobba en stund. Men ändå. Holmen! Promenader och kaffekannor, hjälpa till med lite huspyssel och ett kusinbröllop på självaste påskafton. Inte dålig start på våren!

Holmen i vinterskrud. Magiskt!

Önskelista till mellankapseln

Jag skrev om mitt kapsel-isch-tänk häromsistens och har sedan dess fyllt på min önskelista för perioden som kommer. Exakt vad jag behöver beror lite på vilka av min pre-Liten-kläder som passerar nålsögat in i garderoben igen. De passar-ish storleksmässigt men de flesta klär mig inte (vilket får mig att fundera på hur jag såg ut för tre år sedan egentligen men det stannar vi inte vid nu).

Flera av de här plaggen kanske inte passar mig alls. Men jag vill prova! Och allt kan jag inte att köpa, sannerligen inte på en gång. Men önska, drömma och planera får man! Det är faktiskt gratis. Och med en lista blir det i alla fall genomtänkta köp = ekonomiskt!

Det mesta är rätt bas och det är verkligen det som behövs mest. Kroppen ändras av graviditeter (who knew!), kläder slits och stil ändras.

Mellankapsel (utan inbördes ordning):

  • Vårig, lite loose kavaj (vit?)
  • Svarta jeans (om mina gamla inte uppfyller dagens krav)
  • Svarta kostymbyxor (byxor är en ständig och stor utmaning, kräver mycket provning och en hel del slantar vanligtvis)
  • Culotter (gärna marinblå, mörkblå)
  • Mellanblå, hellånga stretchjeans (precis köpt på Lager 157 efter insta-tips!)
  • Något ljusare, ”boyfriend” eller ”mom”-jeans (vet ärligt talat inte riktigt skillnaden?)
  • Randig tröja (svartvit) (precis köpt från Mandel, den är från Only)
  • Loafers eller andra platta skor (gärna metallic!)
  • Cashmerekofta (ljus färg)
  • Blå t-shirt
  • Vit t-shirt (silkigt material)
  • Våriga överdelar (blus, skjorta i trevlig färg eller mönster)
  • Collegetröja, grå
  • Pynt (smått och gott som piffar och förhöjer)

Sen behöver kategorin funktion/praktiskt också fyllas på. Trååååkiga saker som bh:ar och pyjamas men också roliga som nya löparskor.

Funktion/nödvändigt:

  • Gore tex-kängor (bra dämpning, för blöta promenader)
  • Löparskor
  • BH som passar (har något punkterade ballonger…)
  • Sport-BH
  • Mysbyxor (mina trotjänare är fulla med hål…inte så ”säker stil”!)

Jag är sugen på att verkligen inventera min garderob och göra snygga miniroben-listor över vad jag har, vad som behöver ersättas och vad jag saknar. Har också precis laddat ner Stylebook-appen och ska experimentera lite med den framöver.

Är din garderob organiserad på något sätt och hur i så fall? Tipsa gärna om bloggar, insta-konton och roliga hjälpmedel. Och om de perfekta plaggen för att bocka av på min lista förstås!

Pinterest-inspo: Culotter, vit kavaj, metallic-skor

Träningsplanering v 9


Så här planerar jag min träning för veckan som vi inlett med gråa skyar och regn:

  • Måndag: Träna
  • Onsdag: Träna
  • Fredag: Träna
  • Söndag: Träna (på B-Room i Växjö)

Åh ni ba – ”eeh, okej? Intresseklubben antecknar…vaddå?” för mer innehållslös planering får man leta efter.

Just nu är mitt enda fokus att faktiskt genomföra pass för att annars går jag från gråa skyar och regn till domedagsväder. Mentalt alltså. Nu är det den anxiolytiska effekten (<- kolla tjusigt ord jag lärde mig av en kommentar förra veckan!! Det betyder ungefär ”ångestdämpande”. Jag fick googla.) jag är ute efter. Eftersom jag älskar styrketräning så försöker jag styrketräna. Och så slutar jag försöka för till och med mina lättaste vikter hemma (för till gymmet orkar jag sannerligen inte bege mig! Tänk om jag möter människor?!?!) känns astunga. Alltså, imorse tappade jag en 8-kilos kettlebell i golvet hemma. Det har aldrig hänt! Ens med 20-kiloskulan! Det är som om mitt nervsystem ba ”lägg aaaav, att hålla dig upprätt och fungerande i alla andra situationer är krävande nog. Vi orkar inte prestera i träningssammanhang också”. Visst känns nervsystemet som ett ”vi”?

Änniväj. Jag mår bra och så, orkar bara inte lyfta tungt. Förutom när jag ska bära 45 kilo nyopererad tioåring till övervåningen eller axelpressa upp smockfulla lådor på vinden och sånt eftersom Life.

Änniväj 2. Efter kultappningsincidenten så ställde jag mig på crosstrainern och trampade runt medan jag kollade på ”Girls”. Tappade ingenting. Ramlade inte ens av pga handtag att hålla i. Endorfinerna tog mig genom dagen, så win! Det får bli lite så nu. Inget fokus på vad jag gör, bara att jag gör. Några gånger i veckan. Och på söndag får jag träna med mina kollegor hos Betty men hon har så käckt golv på sitt gym så det gör nog inget om det regnar kettlebells.

Rens-cleanse

Måndag och fredag. Hela tiden! Veckan har sprungit iväg ifrån mig och jag har sprungit också. Från jobbet för att hinna hem i tid när Barnafadern blev stående med trasig lastbil. Från jobbet igen till sjukhuset när Stor fick stanna kvar längre efter operation* än vi hade räknat med. Från jobbet igen-igen för att inte nyopererad Stor skulle behöva vara hemma ensam och fixa med smärtlindring själv osv. Sen har jag sprungit till apotek och affärer och förskolor och fritids och tillbaka till jobbet, emellanåt.

Överdriver lite i vanlig ordning.

Men jag slipper gärna springandet i helgen. Tänkte fortsätta sortera istället eftersom den stora renssjukan drabbat mig. Börjar man någonstans (som förra helgen med barnens kläder och garderober) så följer liksom annat. Som badrummen (vars skåp och lådor numera gnistrar och möts av ”Oh! Ah!” vid öppning). Och tvättstugan (tvättmaskinen är lagad!). Och köket (finns det något mer tillfredsställande än att smygslänga barnens pyssel? I alla fall 99% av det…). Rensning gör mig lugn i själen när jag är stressad och lite ångestig. Lite sjukt kanske, konstaterade jag och vän häromdagen, men bättre än kokain. Antar jag (har aldrig testat, tänker att det är onödigt när rensande funkar).

By the way: Lyssnar på ljudbok när jag rensar. Imorse på crosstrainern kollade jag första avsnittet av en ny serie. Insåg en bit in att det var ju samma! ”Big Little Lies” verkar lovande men nu ska jag lyssna färdigt på boken först.

By the way 2: Detta svamliga inlägg är ren prokrastinering för att slippa ta itu med en kursuppgift jag måste göra klart typ nu.

Inte tandkrämskladd så långt ögat kan nå. Får jag ett ”Oh! Ah!”?

*Hon har opererat bort en polyp, allt är väl!