Mina bästa mammahacks

Jag har nu varit en mamma i 11 år och fem månader och är helt klart en auktoritet på ämnet. Här är några riktigt bra föräldrahacks. Copy paste y´all!

Disclaimer: Testa på egen risk.

Får du alltid ett motargument när du ber barnen göra något? Typ ”men det var inte jaaaaag som slängde mina kläder på golvet”? Säg bara att för varje motargument eller tjafs så kommer de få ytterligare en uppgift. Efter första gången har de lärt sig att göra det de blir tillsagda – snabbt och tyst.

Kom ihåg att barn är olika. Till exempel kan en unge vara sjukt ironisk och en annan inte överhuvudtaget förstå ens den mest uppenbara sarkasmen. Då kan det vara bra att inte säga ”gå och lek med något giftigt” till just det barnet.

”Råka” visa barnet ett klipp från The Shining på Youtube som ”råkade” vara sjukt blodigt (till exempel det här) så kan du hota dem med blodiga tvillingar så fort de är olydiga.

(Obs! Lär dem dock inte säga ”come play with us mommy” eftersom de kommer stå hand i hand och skrämma skiten ur dig stup i kvarten.)

Titta på barnen med tom blick och säg med robotröst ”Jag är din nya mamma. Jag ser ut precis som din gamla mamma men är mycket mer effektiv” så blir de jätteglada när du säger att du bara skojade.

Come play with us
Come play with us mommy

Hej från mej

Det är måndag. Storungen är sjuk och såpass hängig att jag inte vill lämna henne själv hela dagen så jag jobbar hemma.

Jag älskar att jobba hemma lika mycket som jag älskar att jobba på kontoret. Det tillfredsställer två helt olika behov. Kontoret – socialt, utbyte, möten och flängigt. Hemma – fokuserat, tyst, effektivt.

En perfekt hemmajobbsdag lämnar jag kidsen på förskola/fritids och är igång vid datorn vid 7. Jobbar ett par timmar och tar sedan en promenad med tex sälj- och marknadspodden i öronen. Äter frukost vid datorn och jobbar på. Tränar på gymmet på lunchen och jobbar sedan vidare i svettiga träningskläder innan jag tar en eftermiddagspaus för dusch. Hinner ändå hämta kidsen något tidigare eftersom jag sparar in pendlingstiden.

Denna veckan kompletteras jobbdagarna med jobbkvällar. En sån där peak i arbetsbelastning eftersom jag roddar konferens i helgen, mässa nästa vecka och dessutom ska på kurs i Stockholm. Jag gillar det också. Jag kan inte ha det så jämt (lex utmattningsdepression) men i korta perioder (följt av återhämtningsperioder) är det sporrande och produktivt. Jag är en sån där som får gjort mer när deadlines närmar sig och sedan behöver tid för att komma ikapp mig själsligt efteråt. Toppar och dalar. Som livet i stort. Så tacksam för en arbetssituation som tillåter detta!

Solig skog

Solig skog är bra för produktiviteten.

Tomt var´e här

Jag är hemma idag. För dålig för kontoret men trodde att jag skulle kunna göra ett antal jobbtimmar från soffan ändå. Producera lite text och uppdatera lite webb. Det gick sådär. Med undantag för lite quick fixes så har jag inte kunnat jobba eftersom jag bara kan tänka på hur dåligt jag mår. Hjärnan är helt tom. Ni vet känslan? När kroppen inte fungerar så går liksom 99% av hjärnkapaciteten åt till att tänka på att kroppen inte fungerar.

Inte helt optimal tidpunkt att vara hemma, om det nu finns sådana. Vår hantverkare aka min svåger har plastat in hallen och är i full färd med att måla tak och förbereda för spackelbonanza (eller återställartapeter eller vad sjutton det nu var) på väggarna. Hallen är visserligen lika tom som min skalle men vardagsrummet är knökat med allt som fanns i hallen innan. Barnafadern (som börjar jobba vid 17 och alltså varit hemma under dagen) springer med tapetkataloger och försöker få mig att välja. Och ja ba: Ge mig Ipren! Ge mig varmt te! Ge mig laddaren så att jag kan fortsätta kolla på ”The Good Witch” på Netflix! Här tages inga beslut, här uppdateras ingen webb, här produceras inga texter.

Ja, förutom den här då.

Jag kallar den här: tömd hall i motljus.

Nov-ätamer

Oktober var… svackig.

Mycket är ju jättebra, det är så himla i-landigt att klaga. Men sanningen är att jag kämpat med ork och sömn och huvudvärk och ångestkänningar och deppighet. Och ändå pågår ju allt, you know? Barn och hus och jobb och härligheter och tråkigheter. Jag försöker flyta med och inte deppa ihop över allt jag aldrig gör/orkar/hinner. Men ”alla andra”-sjukan slår till ibland. Så är det bara.

En sak jag gjorde i oktober var att fylla i en habit tracker i min lilla version av en bullet journal. Det låter rätt corny but a girl loves sina listor liksom. Och det blev tydligt att 1. Jag tränar, yogar och vardagsmotionerar till hyfsad belåtenhet men 2. Jag äter och sover som en potta skit.

Träningsbiten behöver jag med andra ord inte jobba på. Maten: Ni menar alltså att det inte är så klokt att äta chips och godis varje dag (eller, vid 36 tillfällen på en 31-dagarsmånad?!)? Det är ju typ det bästa med att vara vuxen?

Det sämsta med att vara vuxen är la att inse att ens val får konsekvenser. Som huvudvärk, illamående och taskiga energinivåer. Vad som är hönan och ägget i det här vet jag inte riktigt men aptiten har varit så där, jag är totalt osugen på riktig mat och saker som behöver tuggas ordentligt (typ grönsaker) och vill hellre leva på drickkvarg, mackor och fryspizza. Jag äter vid konstiga tidpunkter. Frukost vid 9. Lunch vid 11. Någon slags ”jag är så hungrig att jag dööör”-mackbonanza vid 16. Sen är jag inte sugen på middag vid 18 utan äter chips och godis vid 20 istället.

Det krävs ingen doktorsgrad att ana samband mellan näringen (eller brist på) och huvudvärken och sömnstörningarna och allmän svackighet.  Men jag har inte orkat, inte prioriterat, inte haft lust. Nu måste jag bestämma mig för att orka och prioritera. Sätta mig själv och mitt mående först. Ge mig lite bättre förutsättningar helt enkelt. Inte rocket science (och sannerligen ingen detoxbantningförbudsdiet), bara lite sunt förnuft.

Så har ni lite tips på hur man skaffar sig sunt förnuft så shoot…

Mer gröt i mitt liv. Det vill jag ha! Måste fundera på hur jag får till det på jobbdagar bara…

Bebisar i all ära…

…men när barnen blir såpass stora att man kan kolla alla Twilight-filmer och swoona över Edward tillsammans?*

Det är inte dumt det. 

Annars har det varit en rätt värdelös dag, tackar som frågar. Redan igår började jag få ont i leder och idag har det varit rätt hemskt. Handleder, axlar, bröstkorg och fotleder är värst. Var på stan en sväng med storungarna men grät när jag skulle ratta bilen hem. Tillbringat resten av dagen i säng och soffa, någorlunda smärtlindrad av tabletter och godis. Kinda sucks faktiskt. Men har kollat Wonder Woman och Twilight och fått plåster av Liten som blev rädd när jag grinade lite till av smärta. 

*Team Edward all the way obvi. Och har ni inte fattar tjusningen med Twilight så är det er loss. 

Weekend wrap up

Så här har min vecka varit:

Huvudvärkig (fortfarande konstant närvarande). 

Marklyftig (fortfarande hög på lyftardrogen!). 

Härlig (roligt kvällsevent på jobbet, bra besked på senaste och troligtvis sista hörseltestet för Stor, premiär för nya säsongen av Stranger Things!)

Jag avrundade veckan med en sån där maxad vintertidssöndag. Den där extra timmen alltså… Hjärtögon! Vaknade onödigt tidigt och drog till gymmet där jag var rätt stark i bänkpressen. Failade min maxtestning (40 kg) men klarade ändå två repetitioner av mitt tidigare personbästa (37,5 kg). Nöjd! Klockan 9 var vi på plats i kyrkan för att öva igenom sånger till dagens gudstjänst. Direkt därifrån till svärmors middagsbord och sedan med släpkärra till stan för att hämta Marketplace-fyndad säng till Mellan. Vi köpte madrasser på Ikea också innan vi styrde hem och slet halvt ihjäl oss för att få ihop allt på övervåningen. Kvällsmat, bokläsning för att inviga läslovet, läggning och sen raka vägen till soffan för Stranger Things. Och chips. Och kexchoklad. Obvi. 

Lägger mig mätt och trött och tacksam för att veckan startar med en ledig dag. 

AW med invigning av sprillans nytt biljardbord på jobbet | Mysig frukost med Stor mellan läkarbesök | Bänkpress en tidig söndagmorgon | Sjunga med min man. Älskar det ju! Och honom.

Så här blir veckan som kommer:

Vi har löst lovpusslet så här denna gång: Jag är ledig med barnen på måndag. Planen är att rensa alla barnrum från skräp och trasiga prylar. Mellans nya säng innebär att Liten får lämna spjälsängen och tar över Mellans gamla säng. Lär bli lite ommöblering på grund av detta. 

Tisdag är Barnafadern hemma med barnen och hans bror kommer för att göra lite ytfix i hallen. Jag jobbar som vanligt och åker hem och löser av Barnafadern vid 17 då han börjar jobba. 

Onsdag får barnen vara med sin snälla farmor, båda föräldrar jobbar. Torsdag är alla lediga och då är planen att dra på höstlovsutflykt till Astrid Lindgrens Värld. Håll tummarna för hyfsat väder!

Fredag
får de gå på förskola och fritids. Nån måtta får det vara på lov. 

Helgen får väl vikas åt hallfix antar jag… Vi har tänkt tapetsera men har inte kollat en enda tapet än. Ska köpa lite förvaring men kan inte riktigt enas. Oh well. Hallfixet har planerats i 5-6 år så vi överlever nog några månader till mvh de som inte bryr sig tillräckligt mycket om inredning och renovering för att göra saker snabbt och ordentligt utan istället jobbar utifrån mottot ”lite mindre fult”. 

Sumomark (räknas det som vanliga marklyft?!)

Jag satte ett nytt PB (personbästa) idag. I marklyft. Fast jag är osäker på om det ”räknas” för det var sumomark. I och för sig tangerade jag mitt tidigare PB i vanligt marklyft också så allt sammantaget – stark lördag. Det viktigaste av allt är dock att marklyftspoletten äntligen trillade ner!

Jag älskar att läsa race reports från olika springlopp trots att jag inte springer själv. Så här kommer en nördig dead lift report medan jag fortfarande svävar på träningsglädjens endorfiner. Håll till godo!

Det var ett sånt där härligt lördagspass med gott om tid, efter en god natts sömn. Var först på tennislek med Mellan och sprang mig lagom varm och svettig med bollar. Väl på gymmet körde jag därför direkt på med diverse aktiveringsövningar för rumpa, skuldror och bål. En kvart med det och några uppvärmningsset av marklyft med kettlebell och sedan gick jag på stången.

Jag började med vanliga marklyft men påminde mig om ett tips jag fick på instagram för några veckor sedan. En följare (och tillika min kollega som styrkelyfter sjuka vikter) rekommenderade mig att köra sumomark för att hitta till den där press-känslan i marklyftet. Att man liksom pressar ner fötterna ”genom” golvet snarare än att lyfta stången med hjälp av ryggen.

Jag har testat sumomark tidigare. I våras när jag stukade foten körde jag sumo eftersom vinkeln kändes bättre för den skadade foten. Då körde jag betydligt lättare vikter men jag kände mig ändå säker på själva rörelsen. Idag testade jag därför med samma vikt som jag kört 5×5 i vanliga mark på sistone – 60 kg.

Och det var lätt. Kändes betydligt lättare än vanligt marklyft. Lyftet blir lite kortare antar jag, med benen så brett isär. Men framförallt upplevde jag att aktiveringen blev tydligare.

Jag lastade på från 60 kg till 65 kg. Fortfarande lätt. 70 kg, mitt tidigare PB för (vanligt) marklyft – kunde köra 4 reps. Testade på 75 kg – klarade 2 repetitioner! Givetvis kunde jag inte stanna där utan försökte maxa på 80 kg men där var det stopp. Stången lättade knappt från marken och jag valde att backa istället för att testa igen. Jag borde ha det i mig men hade nog tröttat ut mig lite för mycket vid det laget.

Sumomark med 75 kilo. Två repetitioner på denna vikt!

Efter några minuters vila testade jag ett vanligt marklyft på 75 kg. Stången lättade från marken men jag lyckades inte dra upp den hela vägen. På 70 kg gick det dock. Tangerade alltså mitt PB från november 2016.

Kom nästan halvvägs på 75 kg (vanligt marklyft) i alla fall. Förbättring! Ge mig några veckor så…

Jag fortsatte sedan med sumomark på 70 kg (3 reps), 65 kg (2×5 reps) och 60 kg (3×8 reps). Och där någonstans hände något. Plötsligt kände jag den där känslan som folk sagt åt mig att sträva efter. När det är benen som pressar ifrån, nästan igenom, golvet, alla muskler är aktiverade och hela den bakre kedjan jobbar som en enhet. Så himla coolt! Jag testade ett par set med vanliga mark (på 60 och 50 kg) och fick samma känsla där.

Marklyft i 45 minuter – jag var (och är) helt slut efteråt. Men lycklig. Ser fram emot att jobba vidare på denna rörelse och känsla framöver. Definitivt köra mer sumo. Men räknas det som marklyft? För i så fall satte jag nytt PB idag med de där 75-kiloslyften. Och om det nu inte räknas så var det ändå ett rekord, i sumomark. Heja mig!

Fredagens Have Done/To Do

Kl. 05.50 Klockan ringer och jag tänker att det är Barnafaderns. Bara att han inte är hemma och det är jag som måste gå upp. Fast jag la mig vid midnatt efter lyckat kvällsevent på jobbet.

kl 7.00 Lämnar småkidsen på förskola och fritids (påklädda! tandborstade! tofsar!). Kör till stan med Stor.

kl. 8.00 Hörseltest på Audionomen för Stor.

kl 8.30 Frukost på 7/11 på sjukhuset. Mysigare än det låter!

kl. 9.00 Läkarbesök på Audionomen för att kolla testet samt uppföljning från polypoperation i våras.

kl. 9.30 Lämnar tillbaka Virtual Reality-kitet till vår reklambyrå. Det gjorde succé på vår AW igår!

kl 10.00 Hemma igen, lämnar Stor på skolan.

kl. 10.30 Åker INTE in till stan igen utan jobbar hemifrån. Rätt mosig i hjärnan men får ordning på saker och ting inför lite kortvecka nästa vecka (höstlov)

kl 13.00 Lunchpaus och bloggpaus (<- här är jag nu!)

kl 13.30 Jobbar vidare. Eftermiddagens plan: fylla luckor i produktionsplaneringen, spåna kring kommande konferens och uppdatera webben.

kl 16.00 hämtar Barnafadern och kids, packar iväg alla (!) till simhallen. Mellan går på simskola, övriga får bada in höstlovet. Det här får bli min enda motionsliknande aktivitet idag. Läs: På hela veckan.

kl 19.00 Somnar. Förhoppningsvis. Alternativt binge:ar Stranger Things och går och lägger mig alldeles för sent.

Kategoriserar detta inlägg under ”intresseklubben antecknar”.

En migränbakis kvinnas betraktelser

Sömnstörningar, huvudvärk, migrän… Vad är hönan och ägget i den här negativa cirkeln? Jag vet inte riktigt var jag ska börja, vad jag ska åtgärda. Eller hur.

Jag sover dåligt i perioder. Jag tycker att jag gör ”alla rätt” enligt rekommendationerna som finns. Jag ligger inte framför tv:n eller mobilen fram tills jag ska sova. Jag stänger av i god tid, varvar ner, läser bok. Jag äter vettigt, jag tränar regelbundet. Jag yogar/stretchar nästan dagligen. Ser till att få frisk luft och promenader. Och det hjälper, absolut. Men i perioder har jag ändå väldigt svårt att somna och/eller vaknar på nätterna och kan inte somna om och/eller sover väldigt oroligt. Jag ser till att prioritera 8 timmars sömn men får i verkligheten betydligt färre timmar och ofta av halvbra kvalitet.

Huvudvärk kan jag ha konstant veckovis. Den ligger och surrar liksom. Gissningsvis blir det inte bättre av att jag i perioder äter för mycket värktabletter. Det gör jag dels för huvudvärken (Hönan? Ägget?) men också för ledvärken. Lite moment 22 där.

Migränkänningarna kommer tätare och tätare. Ofta kan jag avvärja dem (med fler tabletter…) men ibland, som igår, blommar de ut helt och hållet med illamående, frossa, syn- och hörselkänslighet osv. Vid några tillfällen har jag kräkts. Jag använder ordet ”migrän” lite slarvigt för jag har inte diagnostiserats med sjukdomen migrän. I 20-årsåldern gjorde jag magnetröntgen och fick då diagnosen ”migränliknande huvudvärk” men det är så långt att skriva. Gissningsvis är det fortfarande det jag har. Det hävs först efter ganska många timmar och ganska många tabletter. Sen kan jag vara migränbakis (trött, bortdomnad i kroppen, huvudvärk) i upp till en vecka och då är risken större för nya migränanfall. Och så snurrar det på.

Att det inte ligger någon allvarlig sjukdomsanledning som typ hjärntumör bakom baserar jag på den högst ovetenskapliga betraktelsen att jag tog tabletter för huvudvärk/migränkänning enbart två gånger under hela juli (till skillnad från fyra-fem gånger per vecka?). Då var jag ledig och kunde sova ut i princip varje dag, var ute i friska luften konstant, tränade och gottade mig.

Att det inte (i alla fall enbart) beror på stress baserar jag på den högst ovetenskapliga betraktelsen att jag tycker att jag har en riktigt bra fungerande work-life balance nuförtiden. Sen ser ju livet ut som livet ser ut liksom. Det är ju inte semester året om. Men ändå – jag tycker att det fungerar bra (och jag har riktigt tuffa perioder att jämföra med!).

Jag vet inte riktigt vad jag ska angripa först eller hur. Skaffa starkare tabletter som häver migränkänningarna mer effektivt? Idag använder jag bara receptfria läkemedel, diklofenak (voltaren) och zomig nasal (som jag inte tycker funkar vilket pekar på att det inte är ”äkta” migrän). Skaffa sömntabletter så att jag får sova ordentligt? Kolla synen och/eller skaffa skärmglasögon? Leta upp kunnig akupunktör i närheten? Gå på regelbunden massage (ja tack!)? Ta semester?!

Varsågoda att ställa diagnos och rekommendera behandling!

Migränbakis och suddig i kanterna

Ropen skalla, 2,5-åringar till alla

Hon säger:

”Hjälp mamma, jag går inte!” när hon behöver hjälp med någon pryl (oftast Ipaden där hon oavsiktligt påbörjat en kommentar och nu inte kommer tillbaka till filmen).

”Jag vill bära dig!” när hon vill ha hjälp ner för trappan.

”Jag kunde!” när hon klarar det själv.

Hon svarar med en slängpuss när vi säger att vi älskar henne. Låtsasrapar vid matbordet eftersom vi skrattade så mycket när hon rapade på riktigt en gång. Rymmer på trehjulingen (utan hjälm, i strumplästen) om vi lämnar ytterdörren öppen.

Enligt henne så målar hon varje dag på förskolan. Med blå färg. Hon svarar i och för sig ”blå” på alla frågor om färg. Hon säger myms istället för mums, Elodora istället för Teodora, mor-far-mor efter sommarens förvirrande uppsättning av mor- och farföräldrar.

Hon är 2,5 och hennes mamma tycker att varje familj alltid borde ha en 2,5-åring.

Hon tar miljoner selfies också. GretaGos ❤️