Att åka bort för att komma hem

Att fyra dagar kan innehålla så mycket välgörande för själen. Både vila och aktivitet, social samvaro och återhämtning. Det krävs kanske att lämna det egna hemmet med dess påträngande tvätthögar, dammråttor och pockande jobbdator. Ta en väska med ett ombyte myskläder per person och en kasse med varma ytterkläder (inga blöjor, nappflaskor eller nappar längre!) och dra.

Ett av mina mål för helgen var att dricka kaffe ute i solen. Mission accomplished på affärsbryggan.

Vi har ätit en massa sill och lax förstås. Som sig bör på svenska högtider.

Jag har hunnit träna ett par gånger. Tur att jag är bra på att få till det på liten yta.

Jag har börjat läsa en ny bok och den är underbar.

Barnen fick en äggjakt via snapchat i år. ”Påskharen” snappade utmaningar som utfördes över hela ön innan de till slut fick veta var äggen var gömda.

Äggen låg i tvättstugan. Det blev mycket godis i små magar.

Barnafadern och jag fick till en riktig långpromenad när vi insåg att Stor kunde (och ville) passa småsystrarna. Plötsligt känns det som att vi har en miljon möjligheter!

Imorse mötte jag och min kaffekopp soluppgången på balkongen. Fortfarande snorkallt men med hopp om varmare väder runt knuten. Vi kommer hem snart igen.

Påskö

Det blir påsk på Holmen. I vanlig ordning kan man väl säga. Men inte riktigt som vanligt. Vi (jag och mina syskon alltså) har blivit för många för att alla ska få plats där samtidigt! Kärt besvär kanske men vi är tacksamma att vi just i år får vår efterlängtade påskhelg där. Hur det blir nästa år tar vi då. Kanske dags att börja leta eget hus där ute?Skoja. Har inte 15 miljoner som ligger och skräpar. Får vara tacksam för att tidigare generationer bosatte sig där på 1500-talet och att mina farföräldrar och föräldrar satsade på boende långt innan groteska prisökningar omöjliggjorde husköp för oss vanliga dödliga. Fast jag fattar. Vår Holme är en pärla och värd varenda krona. Mina egna små kronor kommer jag spendera på påskgodis i affären, på en härlig lunch (med vin kanske?!) på världens mysigaste café (Wintervallen!) och i mammas ö-butik. Jag ska gå på påskgudstjänst i kyrkan vars klockringning är för evigt präglad i mitt hjärta. Och så ska jag andas så mycket salt luft att kaninhjärtat lugnar ner sig. Glad påsk.

The face of veckan efter veckan före

Min förra arbetsvecka var superkul och intensiv. Har ni hängt med på Instagram så har ni sett att jag tillbringade veckan i Stockholm med dubbla konferenser. Först två dagar på Webbdagarna där jag samlade massor av inspiration och kunskap till allt som rör digital marknadsföring i mitt jobb (dvs typ 95%). Därefter följde två dagar med Sveriges Kommunikatörer där vi bland annat pratade om kommunikatörsrollen i stort, var på galej (Stora Kommunikatörspriset) och gjorde studiebesök på Stockholms slott där vi fick träffa hovets kommunikationsavdelning.

De som känner mig kan ana hur jag varit under dessa dagar. Energisk, social, glad, engagerad och flamsig. För sådan är jag. Också. Lika tydlig är kanske inte den andra delen. Jag inser det när jag pratar med folk och berättar om att vara introvert (men social) och HSP. Om mitt stora återhämtningsbehov efter mina utmattningar och om mina starka stressreaktioner och perioder med milda depressioner. Men den delen blir inte lika framträdande trots att jag tycker att jag är rätt öppen.

Kanske ligger det i sakens natur. När jag drar mig undan försvinner jag lite från sociala medier och sociala sammanhang IRL. Det är dessutom själva strategien för att överhuvudtaget orka med den sociala och intensiva delen. Sen är det fortfarande lite vanskligt att navigera mellan personligt och privat ibland. Men jag vill gärna dela med mig, av alla delar av livet.

Efter en sån här vecka skulle jag behöva minst två dygn i total ensamhet och med cirka 20 timmars sömn för att ha en chans att landa på break even igen. Det är inte direkt förenligt med ett liv som trebarnsmamma. Istället blev det en ”lugn” helg (dvs tvätta, städa, storhandla, öva sånger, sjunga på gudstjänst, förhöra läxor – och lägga mig innan 20 varje kväll). Sen inleddes en vab-vecka med Liten som hostar förfärligt hela nätterna. Vare sig jag eller Barnafadern (eller Liten) sover och dagarna tillbringas med att försöka vila ikapp lite eller ligga utslagna i soffan medan stöket tar över huset.

Jag var redan uttröttad. Och stressad över att jag inte jobbade ”vanligt” förra veckan och denna vecka hamnar jag efter ännu mer. Även nästa vecka är kortvecka (vilket ju är ljuvligt men också…stressande). Jag skulle behöva klämma in tre veckors heltidsjobb på typ fyra dagar men det går inte. Jag kan inte, orkar inte. Det är orimligt, jag fattar det. Men jag är inte riktigt i stånd att sortera och prioritera just nu. Det kräver hjärnkapacitet beyond a zombie liksom.

Varsågod för gnäll!

Träning i mars 2018

I helgen testade jag att maxa i bänkpress och marklyft. Helt enkelt för att jag hade tid och feeling. Förhoppningen var, så klart, nya PB:n men jag fick nöja mig med att tangera gamla. Det blev:

  • Bänkpress 1 x 37,5 kg
  • Marklyft ”vanliga” 2 x 70 kg
  • Marklyft ”sumo” 1 x 70 kg (har klarat 75 kg tidigare)

Dessa PB:n satte jag under förra hösten och ser man på det enbart utifrån tidsperspektiv så borde jag klarat mer nu, några månader senare. Men efter mitt marklyftsmax i oktober så gick jag in i ett reumatiskt skov, remember? Visserligen tränade jag på efter bästa förmåga men fingrarna var så illa däran att jag inte kunde greppa några vikter. Definitivt inte en skivstång. Det tog ett par månader men runt nyår var jag igång igen och ökade på vikterna. Enligt mina anteckningar tangerade jag mina PB:n igen i mitten av januari – sen blev jag sjuk. Och var sjuk till och från till slutet av februari. Tränade emellanåt, körde kortare och lättare men missade alla mina tunga lyftarpass.

I början av mars var jag på det igen och kände mig svag och mesig första tunga passet. Andra passet gick bättre men fortfarande en bra bit från mitt tidigare max. Och nu, tredje passet (eller tredje veckan) så var jag tillbaka igen. Får jag vara frisk nu så ska jag väl kunna lyfta tyngre under våren?!

Träningsupplägget har sett ut så här sedan årsskiftet och kommer se ut så här tills jag tröttnar på det. Rolig bonus om jag blir starkare/snabbare/mer uthållig men det viktigaste är att träna och ha det gött.

  • 1 gympass med fokus marklyft
  • Ibland 1 gympass till med fokus bänkpress (beror på vardagspusslet om jag kommer iväg till gymmet två gånger samma vecka, annars blir det hemmaträning!)
  • 2-3 kettlebellpass från MyomyStudio (japp, fortsätter med den tjänsten och får fyra nya KB-pass varje månad. Är nu på månad 3 som heter ”Mix and Match with Glutes”).

Fyra styrkepass per vecka är mitt mål (räknar alltså kettlebellpassen som styrka även om det sker i cirklar med högre intensitet ibland). Sen vill jag gärna få in någon powerwalk eller längre promenad. Och kortare promenader och yoga/rörlighet. Vardagsmotionen helt enkelt.

Inte direkt rocket science. Men älskar träningsnörderi!

Dagens I-landsproblem

#1

Jag är hemma med sjuk Mellan och varvar vab (som i hennes fall består i att låta henne göra vissa experiment hon ser på Youtube och förbjuda henne att göra vissa experiment hon ser på Youtube) med jobb (hade planerat en lång dags skrivande idag och har lite svårt att hitta flowet mellan Youtube-experimenten). Men det är inte det som är själva I-landsproblemet. Det är att städfirman kommer idag och vi är hemma. Hur gör man då? Jag sms:ade förut men fick svaret att det är lugnt för dem, de är vare sig rädda för smitta eller folk. Men jag vet liksom inte riktigt var jag göra av mig. Plus att jag lägger onödigt mängd energi på att INTE torka av köksbänken just nu. Känns så fel att släppa in folk till Oboy-kladd och frukostsmulor samtidigt som det ju är poängen med att släppa in dem in the first place. Oh the I-landsproblem.

#2

Jag åker till Stockholm tidigt imorgon bitti (snortidigt, tåget går 5.30) för två dagars inspirationsboozt och nätverkande på Webbdagarna. Sedan är jag kvar i Stockholm eftersom det är konferens och gala för Sveriges Kommunikatörer (som jag är ambassadör för i region Jönköping). Fyra fantastiska dagar med massor av kompetensutvecklande innehåll och roliga människor. Jag kommer älska det och jag kommer hata det. Som den sociala men samtidigt introverta (och just nu på gränsen till utmattade) person jag är. Blir pepp och utmattad av bara tanken. Vojne vojne, lyxproblemet att få betalt för att gå på roliga konferenser!

#3

Jag har dragit igång en coachnings-period med en kostrådgivare som framförallt fokuserar på de mentala bitarna (får återkomma till själva coachen och upplägget längre fram) samma vecka som jag ska iväg på dubbla konferenser och galamiddag och hotellfrukostar. I ärlighetens namn drog perioden igång redan under förra veckans PMS-debakel som följdes av barnfri helg på spa så den veckan har jag redan kastat i glömskans hav. Syns inte, finns inte. I-landsproblem deluxe, vår tillvaros överflöd och svårigheten att begränsa det (medan folk svälter på vår jord. Jag får ångest av mig själv!).

Fy vad ocharmigt inlägg. Take it or leave it, det är verkligheten.

Tretton

Det var en kall mars-dag då också. Runt nollgradigt, barmark i Göteborg, Härlandakyrkans klockor klämtade för oss när vi anlände lite sent till kyrkan. ”De kommer knappast börja utan oss” sa jag totalt ostressat och det hade jag ju rätt i. Vi sa ja och dansade ut till ”Earth, Wind and Fire” och det har vi fortsatt göra. Både dansandet till funky music och att säga ja till varandra.

Tretton år senare tar vi ett dygn på det som numera är bortaplan. Mitt Göteborg som blev vårt innan vi för elva år sedan tog vårt pick och pack och bebis och flyttade till det som nu är hemma. Några bebisar till, en himla massa rynkor och erfarenheter och en kärlek som hittills inte sviktat. Vi bor på hotell och pratar om barnen, böcker och marklyft. Diskuterar stämmorna till sången vi ska sjunga ihop nästa vecka. Ligger tysta med varsin telefon innan vi drar igång Netflix. Dricker rosa drinkar och spelar backgammon i hotellbaren. Ingen annan är jag så avslappnad med. Ingen annan vill jag tillbringa så mycket tid med. Och det är väl precis som det ska.

Inga beslut-veckan

Det började redan förra fredagen. Jag grät fyra gånger innan lunch. På jobbet. En av gångerna inför min chef. Sen kollade jag min mens-app och insåg att pms-veckan börjat. Det innebär att jag måste vara extra snäll mot mig själv, ge mig extra mat och INTE TA NÅGRA BESLUT!

Jag är skör och hudlös och blödig och kärleksfull och irriterad och låg och sååå jävulskt hungrig och det är ju charmerande i sig men det här med besluten? Herre min skapare, jag blir totalt bäng. Här är en lista på beslut som jag velat ta den här veckan men så har jag påmint mig ”ajajaj, inga beslut nu. Vänta tills nästa vecka och agera då om det fortfarande känns rätt”.

  • Säga upp mig från jobbet för att det är astråkigt och alla är dumma.
  • Säga upp mig från jobbet för att alla är så snälla och de förtjänar inte att jobba med en värdelös dumskalle som mig.
  • Erbjuda mig att jobba gratis på mitt jobb för att kompensera för alla år jag varit värdelös.
  • Göra slut med min man.
  • Skaffa fler barn med min man för hans gener borde uppfylla jorden ty då blevo den fantastisk.
  • Flytta.
  • Bli hemmamamma.
  • Skaffa färre barn.
  • Börja banta.
  • Leva på chips och mackor härifrån till evigheten.
  • Skaffa en psykolog.
  • Skaffa en stressrådgivare.
  • Skaffa en dietist.
  • Skaffa en personlig tränare.
  • Skaffa större byxor ty för små byxor är djävulens påfund.
  • Skaffa en begravningsentreprenör för jag har helt säkert, garanterat ALS, cancer och blir påkörd av ett tåg snart.
  • Skaffa ett extrajobb för att betala för allt.
  • Börja svära. Till exempel helvetes jävla fittkukskit.
  • Gå ut och ta bildåren som envisas med att köra på gångvägen vid vårt hus på bar gärning, slita ut honom ur bilen (är 100% säker på att det är en man som inte förstår skylten för gång- och cykelväg), nagla hans skrynkliga pung mot gångvägen med ett spett och sedan köra bil fram och tillbaka där medan jag skrattar hysteriskt.

Men det har jag inte gjort. Levt på chips och mackor har jag gjort. Även köpt större byxor och svurit en del. Men det känns som relativt lämpliga beslut i sammanhanget. Nu lämnar jag eländesveckan med dess känslomässiga berg- och dalbana, migrän och ångest (för den här gången) och går in i något mer balanserad period. Och funderar på om det var ett riktigt asdåligt beslut att plocka ut hormonspiralen för riktigt så här vansinnigt har PMS:en inte varit senaste åren. Fast då kände jag mig lite låg hela tiden istället.

Damned if you do, damned if you don´t?

Vår”kapsel” 2018

Jag fortsätter hävda att jag inte kör kapselgarderob på riktigt. Inte minst för att jag för egen del inte orkar med regler och föreskrifter – fler än vad livet redan innehåller alltså. Poängen är ju att det ska bli enklare att bygga sin garderob och att klä sig varje morgon.

Men med det sagt så är jag helt klart kapselinspirerad. Jag har ett begränsat antal plagg som passar med varandra. Jag shoppar sällan men skriver listor med ”villhöver”-plagg och bockar av allt eftersom jag hittar något jag verkligen gillar. Jag har aldrig varit en storshoppare, jag är alldeles för petig och vill känna 100% för ett plagg. Det betyder i och för sig inte att alla köp har visat sig vara bra i långa loppet… Man lär sig helt enkelt och de plagg jag rensar ut (vilket jag gör regelbundet och skoningslöst) får nytt liv hos systrar, vänner eller vår församlings second hand-butik.

Här i Mullsjö är vintern fortfarande in full swing så jag gör inte något skifte till vårigare outfits än på ett tag. Det är stickade tröjor, varma underdelar och boots som gäller. Kortärmat och sneakers blir desto härligare att längta efter. Men planerar lite, det gör jag!

Ett paket från Boozt är på väg hem. Och jag har sett en del plagg i sociala medier som jag vill klämma och känna lite på i butik. Så i helgen kanske det blir en runda på stan? Kors i taket i så fall. Det är inte ofta jag lägger värdefull återhämtningstid på något så…icke-återhämtande. Det ultimata vore fredag kväll på stora köpcentret, då är det inte så mycket folk och jag kan andas någorlunda!

På min önskelista just nu:

  • Ett par mörkare, rakare jeans. Har ett par ljusa, tajta stretchjeans men skulle vilja ha något mer relaxed. Kräver dock miljoner timmars provning så jag skjuter alltid på det…
  • En kavaj, gärna lite oversized. Överlag känns modet inte så värst tajt just nu? Det är skönt… Däremot behöver jag enkelknäppning, dubbelknäppt blir konstigt på mig. Svart, blå eller rutig kanske?
  • Blusar, skjortor och överdelar av olika slag. Långärmat, kortärmat och ärmlöst. Här spanar jag ständigt på rea och kvalitetsmärken för att fylla på. En helt vanlig vit blus i vit viskos är hemklickad från Uniqlo – visar den sig vara bra kan det bli fler färger. Jag har även bevakningar på Tradera för sidenblusar och toppar. Det är bra om man inte har någon brådska!
  • Blå slacks och/eller culotter har jag spanat efter sedan förra sommaren. Kanske hittar jag något i år?
  • Vita sneakers. En bassko väl? Jag har ingen större fantasi utan kör säkert på klassiska Stan Smith eftersom jag haft converse i hundra år. Eller har ni något annat förslag?
  • En grå sweatshirt. Också funnits på min bas-lista länge och jag har provat många utan att hitta rätt. Fortsätter leta!
  • Klänning(ar). Också alltid på min lista och alltid svårt att hitta något som uppfyller mina krav. Särskild i längd! Men nu tillåter modet en hel del midi-modeller och det brukar bli lagom över-knäna-längd på min 175 centimeterskropp.
  • Partystass! Alltså, denna del av garderoben är sorgligt tom. Inte för att jag partajar särskilt mycket men jag behöver några plagg som är lite mer än ”AW” om ni fattar vad jag menar. Vore käckt med ett par, tre nyckelplagg som går att kombinera med det jag redan har för att få till en hyfsat festlig look.

Sen finns en egen lista för de (få) riktigt varma månaderna. Men de ligger ju lååångt bort så de kan vi vänta med ett tag…

How low can I go

Det går upp och det går ner. För alla, gissar jag. För mig med såklart. Ibland flera gånger samma dag (hej känslomänniska i kubik). Ibland är det svacka i flera dagar eller veckor. Och så finns mönstret som följer menscykeln (hej PMS!). Ibland är jag helt enkelt låg. Ibland har jag ångest. Ibland starka stressreaktioner, på grund av tidigare utmattningsresor. Inte särskilt ofta får jag panikångestattacker men det har hänt och händer säkert igen. Allt det här ser jag som rätt normalt, för mig åtminstone. Jag kan hantera det någorlunda.

Sen finns det perioder när det går ganska djupt och pågår ganska länge. Gemensamt för de här perioderna har hittills varit att det tagit mig lång tid att fatta hur jag mår. Det låter kanske konstigt men det har liksom kommit till en punkt där jag börjar komma till insikt om att jag mår dåligt och det är också punkten där jag börjar bli bättre. Eller så är det inte alls konstigt – kanske är det just insikt som gör att vi orkar börja klättra ur nedstämdheten? Med eller utan hjälp.

Tidigare har jag fått hjälp av psykolog eller terapeut. Vid några tillfällen har den depressiva perioden hängt ihop med något annat, som graviditet och förlossning. Eller utmattning på grund av stress. Den här gången har jag ”bara” varit milt deprimerad utan någon egentlig ”förklaring”.

Med facit i hand ser jag att det började redan i slutet på förra sommaren. Där började färden från mitt normalsvajiga till en djupare och längre dalgång. Under november fick jag det där jobbiga reumatiska skovet. Det tryckte ner mig helt. Under månaderna som gått har det varit stört omöjligt att klättra upp. Varje liten vardaglig aktivitet har krävt enorm ansträngning och jag har inte lyckats nå ut ur bubblan. Förmodligen har jag verkat som vanlig för det mesta men jag har också dragit mig undan från omvärlden så mycket jag kunnat.

Tills för några veckor sedan när jag pratade med en vän och sa att jag inte mår bra och har nog inte gjort det på länge. Då var det som att ljuset började anas där, långt borta i tunnelöppningen. En aha-upplevelse. Där påbörjades den långsamma klättringen uppåt igen. Jag tar det försiktigt, är varsam. Men på väg ur det.

Jag är så här. Det har jag lärt mig efter snart 40 år som mig själv. Det är okej. Men nästa steg måste bli att inse tidigare vart jag är på väg. För då kan jag kanske få hjälp? Och kan slippa flera månader av tyngd och mentalt mörker.

Är det någon som känner igen sig? Kan ni se skillnaden mellan en vanlig svacka och en djupare nedstämdhet? 

Rapport från verkligheten

Ja, här sitter jag mitt i verkligheten och dricker inte ens morgonkaffe eftersom jag har så ont i halsen och kaffe smakar liksom inte lika gott när man är sjuk, eller hur? Dricker istället te med citron, ingefära och honung och förbannar mitt ynkliga immunförsvar. Tredje (eller fjärde?) helgen i rad som jag är eller blir sjuk och kanske är det helt enkelt så att jag inte blir helt frisk däremellan. Men Livet liksom, svårt att sätta på vänt en längre period. Särskilt när man bara är småkrasslig?

Trots detta taskiga utgångsläge känner jag mig faktiskt ovanligt ognällig just idag. Kanske är det solen som lyser in genom fönstren. Kanske det faktum att jag la mig i sängen 18:58 igår och läste i två ljuvliga timmar. Kanske går det över snart och jag blir mitt vanliga gnälliga jag?

To dos, förutom att filosofera över ”att gnälla eller inte gnälla”:

  • Skriva klart ett inlägg om ”fem saker ni inte vet om mig” fast jag kommer bara på tre. Ni vet allt.
  • Skriva ett inlägg om depression och ångest och om att jag nog börjar komma ur den senaste omgången nu.
  • Ta av mig pyjamas och morgonrock (och ta på mig mysbyxor och filtkofta istället)
  • Skicka iväg Barnafadern på storhandling för nu har jag faktiskt skrivit en grym matplanering och inköpslista och är superhungrig.
  • Göra ett mars-upplägg i min inte-riktigt-en-bullet-journal för nästa vecka startar faktiskt mars och även om det är en vintermånad här så är det den sista vintermånaden! Och den ljusaste!
  • Typ…tvätta. Och plocka lite. Borde greja lite med både min egen garderob och barnens. Skulle gärna ta en promenad (sol!) men det är typ -15 och jag har luftrörskatarr? Bra idé ändå?
  • Längta efter träning och sånt. Kanske blir mars min uppståndelsemånad, lite pre-påsk och sådär?! Har så kul med min kettlebellträning just nu (när jag är frisk nog för den vill säga) och är samtidigt lite sugen på att hänga med skivstången igen (flera veckor sedan sist). Och igår började jag tänka på att köra något mer body building-upplägg, pumpa muskler änna.
  • Kanske blir det mest Netflix. Och öva på altstämmor som min såriga hals ska kunna sjunga imorgon.